Jag vaknade upp och tyckte att livet sög och då menar jag inte att det sög på samma sätt som en parkeringsbot suger utan jag menar att det sög på samma sätt som Blues Brothers 2000 suger.
Ifall du inte sett ovan nämnda rulle så kan jag bara gratulera dig – det saknas adjektiv i det svenska språket för att beskriva hur kass den här filmen faktiskt är.
Jag hatar barn och om det är något jag hatar mer än barn så är det barnskådisar och om det är något jag hatar mer än barnskådisar så är det J. Evan Bonifant som vi här kan se stå jämsides med John Goodman som förhoppningsvis kontemplerade att sätta sig på snorungen. Blä.
Hav dock förtröstan kära läsare, ty dagen blev helt okej till slut ändå.
Jag surfade trött in på Aftonbladet, hittade en artikel med rubriken ”Björnen äter på hennes fot” och började flina.
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,974608,00.html
För den som inte orkar läsa själv så följer här en kort resumé:
Maria-Ruth Schäfer, en 19 år gammal volontär på en kroatisk djurpark livade upp stämningen i ett tröttsamt lokal-TV-reportage då hennes chef Ivan Crnkovic fick den idiotiska idén att Maria-Ruth borde sätta sig och sjunga inne hos björnarna.
Maria-Ruth tyckte det hela var ett bra tillfälle att visa sin chef att hennes omdöme var lika dåligt som hans och gjorde slag i saken.
Medo Brundo, en fem år gammal björn fick sin dag förstörd då han satt och chillade för sig själv inne i sitt björncrib när Maria-Ruth dök upp. Maria-Ruth hade dagen till ära spökat ut sig som en riktig styckmördare och började nu plinka på sin mandolin till Medo Brundos förtret.
Tråkigt nog för Maria-Ruth visade det sig att nallen hade något hon själv saknade: sinne för musik.
Vad jag menar med detta påstående är att det finns vissa saker här i världen som helt enkelt inte går ihop. Rött vin går inte ihop med skaldjur, lila går inte ihop med orange, blottning går inte ihop med bröllop och mandolinspel går fan inte ihop med god musiksmak.
Tösens musiknummer uppskattades inte av björnen som (förmodligen för att göra slut på eländet) belönade skrålandet med att försöka bita av foten på fröken Shäfer vilket man väl så här i efterhand får se som ännu ett fall av taskigt omdöme då Medo borde ha käkat upp hennes jävla gura istället.
Nu vill jag inte på något sätt insinuera att händelsen inte är en tragedi, jag säger bara att om man klär sig som Maria-Ruth gör så får man räkna med att bli lemlästad förr eller senare.
Hade människan kommit i närheten av mig i den där mössan hade jag också bitit henne.
En som inte uppskattade att björnen kalasade på Maria-Ruths lemmar var hennes chef Ivan som började banka skiten ur björnen med en käpp. En som inte uppskattade Ivans tilltag var björnen själv som besvarade pryglet med att börja tugga på Ivans ena arm.
Det hela slutade med att björnen blev ihjälskjuten av en jägare som råkade befinna sig i närheten och som av någon anledning var kamouflerad för att kunna bedriva jakt i en Montessoriskola.
Medo Brundo har nu blivit ett utställningsobjekt på Biologiska Institutet i Zagreb.
Jag antar att de inte har något dramatiskt institut i Kroatien eller också så var kulturkoftorna helt enkelt för kränkta av björnens kulturimperialistiska hållning till musik.
Ifall du inte sett ovan nämnda rulle så kan jag bara gratulera dig – det saknas adjektiv i det svenska språket för att beskriva hur kass den här filmen faktiskt är.
Jag hatar barn och om det är något jag hatar mer än barn så är det barnskådisar och om det är något jag hatar mer än barnskådisar så är det J. Evan Bonifant som vi här kan se stå jämsides med John Goodman som förhoppningsvis kontemplerade att sätta sig på snorungen. Blä.
Jag surfade trött in på Aftonbladet, hittade en artikel med rubriken ”Björnen äter på hennes fot” och började flina.
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,974608,00.html
För den som inte orkar läsa själv så följer här en kort resumé:
Maria-Ruth Schäfer, en 19 år gammal volontär på en kroatisk djurpark livade upp stämningen i ett tröttsamt lokal-TV-reportage då hennes chef Ivan Crnkovic fick den idiotiska idén att Maria-Ruth borde sätta sig och sjunga inne hos björnarna.
Maria-Ruth tyckte det hela var ett bra tillfälle att visa sin chef att hennes omdöme var lika dåligt som hans och gjorde slag i saken.
Medo Brundo, en fem år gammal björn fick sin dag förstörd då han satt och chillade för sig själv inne i sitt björncrib när Maria-Ruth dök upp. Maria-Ruth hade dagen till ära spökat ut sig som en riktig styckmördare och började nu plinka på sin mandolin till Medo Brundos förtret.
Tråkigt nog för Maria-Ruth visade det sig att nallen hade något hon själv saknade: sinne för musik.
Tösens musiknummer uppskattades inte av björnen som (förmodligen för att göra slut på eländet) belönade skrålandet med att försöka bita av foten på fröken Shäfer vilket man väl så här i efterhand får se som ännu ett fall av taskigt omdöme då Medo borde ha käkat upp hennes jävla gura istället.
Hade människan kommit i närheten av mig i den där mössan hade jag också bitit henne.
En som inte uppskattade att björnen kalasade på Maria-Ruths lemmar var hennes chef Ivan som började banka skiten ur björnen med en käpp. En som inte uppskattade Ivans tilltag var björnen själv som besvarade pryglet med att börja tugga på Ivans ena arm.
Det hela slutade med att björnen blev ihjälskjuten av en jägare som råkade befinna sig i närheten och som av någon anledning var kamouflerad för att kunna bedriva jakt i en Montessoriskola.
Jag antar att de inte har något dramatiskt institut i Kroatien eller också så var kulturkoftorna helt enkelt för kränkta av björnens kulturimperialistiska hållning till musik.

0 comments:
Post a Comment