Vad fan är det för idioter som vill sniffa trosor?

Uäk. Den här dagen är definitivt och tveklöst inte min dag, har fått en rejäl släng av förkylning och det finns fan INGET värre (bortsett från Växjö) än att bli förkyld under en helg!

I vanliga fall kan man under sjukdomsförloppet trösta sig med att man åtminstone är ledig och inte behöver hitta på bortförklaringar till varför man sitter hemma och spelar dataspel och runkar istället för att göra något vettigt av tiden – det gäller dock inte helger då man redan är ledig enligt konstens alla regler.
Att vara sjukledig under en helg är lika värdelöst som en kuksmakande slickepinne – dessutom blir humöret förstört då vigören tryter. Just nu känner jag mig så jävla hängig att jag inte ens vill dricka mig själv redlöst berusad och då har det fan gått för långt!

Ett återkommande fenomen jag märkt av då jag är så pass handikappad att jag inte kan slänga sten på småfåglar, leka distriktsmästerskap i maratonmasturbation (vilket egentligen bara innebär att händerna får jobba i skift) eller skicka anonyma hotbrev till lekskolorna i området är att jag blir något av en amatörfilosof.
Jag är dock inte den djupa typen som sitter och latjar grekisk staty och vilar pannan mot knytnäven medan jag funderar på meningen med livet utan det blir saker i stil med "varför smakar inte snor tryffelpaté?", "varför kan inte hundar vissla?" eller "jag undrar om jag kan bära tvättkorgen med min erektion?".
Det kan jag.

En sak jag kom att tänka på under feberyran är trossniffning.
Vad fan är det för idioter som sniffar på trosor egentligen?
Jag har suttit och tråcklat med den här lilla frågan under hela eftermiddagen utan att jag lyckats komma fram till något tillfredställande svar.
Hur ska man egentligen bära sig åt för att förklara detta fenomen?

Om vi för stunden bortser från att trossniffning är en aktivitet som belönar utövaren med en stadig femma på min Creep-skala (en skala som går från 1 till 10 där Kebab Kobideh är en klar etta, bibelstudier är en svag fyra och Lars Leijonborgs röst ger en solklar tia) och istället försöker se rationellt på det hela så har jag kommit fram till ett par intressanta frågeställningar.
Nu försöker jag inte insinuera här att människor som ägnar sin tid åt att ohämmat borra in näsan i andra människors underkläder skulle tillhöra den rationella skaran i samhället men det är aldrig fel att göra ett försök - så vad vill egentligen en trossniffare uppnå?

Jag drack en kopp té runt tvåtiden idag och bollade med frågan i huvudet.
Vad, förutom löften om pengar eller en laddad revolver mot tinningen, skulle få mig att vilja ha ett par trosor i närheten av mina näsborrar (då antagandes att ingen människa har dem på sig för stunden, vilket i annat fall skulle leda till en helt ny frågeställning)?

Med tanke på människokroppens uppbyggnad så tycks doftsinnet vara en funktion som är starkt inblandad i upplevelsen – jag vill helt enkelt känna en viss lukt.
Vi kommer då till nästa vägskäl: är jag ute efter ett smakprov på odörerna som kan tänkas utsöndras ur ett par använda trosor eller ett par oanvända?
Jag får nog tillstå att jag skjuter i blindo nu men ett par använda trosor verkar vara det troligaste alternativet då få människor (mig veterligen) blir sexuellt upphetsade av att sniffa tvättmedel.
Jag kan ärligt tillstå att även jag uppskattar doften en nytvättad t-shirt får av en skopa Ariel men jag kan inte dra mig till minnes att den gjort mig sugen på att onanera.
Om vi därmed gör antagandet att folk som sniffar trosor gör det pga. att de vill känna lukten som använda underklädesplagg (mer specifikt området som varit närmast det kvinnliga könsorganet) kan tänkas bära på så blir det hela en smula svårare. VARFÖR?

Det hela tycks mig ytterst besynnerligt av främst två skäl:
1: risken att den aromatiska upplevelsen skall gå om intet är överhängande då den som sitter med ett par fillingar pressade mot snoken riskerar att få känna på lukterna av urinstänk och fjärt snarare än mutta.
2: Rent generellt (ur ett etnocentriskt perspektiv) så brukar kvinnlig intimhygien sägas kulminera vid det stadiet då en kvinnas fitta är i stort sett doftlös.

Vad jag vill ha sagt med de här små utläggen är att den som sitter och vädrar färdigbrukade underbyxor enbart kommer att få uppleva stanken av kroppens slaggprodukter eller resultatet av en redig svampinfektion.

Slutsats: sniffar du trosor är du inte bara äcklig, du är dum i huvudet också.