Så dödar man jägare

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag tycker bra om jägare. Jag skulle ljuga om jag sa att jag har förståelse för jägare. Jag skulle vara Muhammed Saeed al-Sahhaf (a.k.a. Baghdad Bob) ifall jag påstod att jag tycker politiker borde lyssna mer på jägare som vill skjuta varg i Sverige.
Jag gillar helt enkelt inte något som har med jägare att göra, bortsett från att vi slipper se dem i Stockholm.

Jag hade förmodligen inte ens känt till deras existens eftersom jag är en mästare på att ignorera allting som är besläktat med ”idioti”, ett begrepp som i dagens samhälle gått från karaktärsegenskap till ideologisk gemenskap till religiös övertygelse. Problemet uppstår då jägare som sitter och lurpassar vid sovrumsfönstret saknar måltavlor att bränna av bly mot försöker sig på sk. lobbyverksamhet i form av korkade kåserier i dagstidningar i Sverige.
En jägare sätter sig vid sin skrivmaskin (alternativt en gammal dieseldriven 386:a som barnbarnen köpt åt farfar) och bestämmer sig för att visa världen att han kan göra mer med sina pekfingrar än att krama avtryckare men han lider av tre trista handikapp som hindrar honom från att skapa opinion.
Dels så är det svårt att övertyga människor om att det behövs skjutas fler djur.
Dels så saknas det vettiga argument (med betong på just ”vettig”, att idioterna faktiskt presenterar argument mellan varven fick mig att lägga till den här punkten).
Dels så är jägare ingen inflytelserik grupp.
Ett gäng punschberusade bonnläppar i 70-årsåldern som dräller omkring ute i skogen och skjuter på allt som rör sig – varför ska vi överhuvudtaget bry oss om vad de säger?
Asen dödade Bambis mamma!

Det bästa exemplet på det jag menar kom 2005 då jägarförbundet gick i svaromål i Metro där en artikel kritiserade jägarna för deras egenhet att skjuta ihjäl varandra, bland annat så uppmärksammades ett fall då en jägare skjutit sin jaktkamrat när denne satt inuti en bastu med ursäkten att han siktade på en älg. Jag har svårt att tro att det är många älgar som söker lyxa till tillvaron med ett bastubad och detta var en tolkning som polisen delade eftersom de häktade den ansvarige jägaren.

Metro frågade en representant för Jägarförbundet ifall det verkligen är en så god idé att låta jägare jaga med eldvapen varvid denne försvarade sig med att jägarförbundets medlemmar årligen pepprar iväg ca 1 400 000 skott under jaktsäsongen så risken att en människa blir träffad är ju statistiskt jätteliten.
Den här sortens argument lugnar kanske ned tvångsvärvad sovjetisk kanonmat som får i uppgift att storma tyska kulsprutenästen och slå ihjäl skytten med käppar men det lugnar sannerligen inte ner mig.

Ett annat exempel är Jägarnas Riksförbund som publicerar tidningen ”Jakt & Jägare”
där en optimistisk jägare jämför sig själv med de mer populära bönderna genom att de båda tar tillvara på naturtillgångar. Bra jämförelse idiot, bortsett då från en sak:
Bönder skördar, jägare mördar.
Den dagen mejeribönderna börjar förse oss med mjölk genom att hugga ihjäl kor med lie kommer poppis-stämplen försvinna rätt kvickt.

Dumma jämförelser slutar dock inte vid bönderna.
I detta kåseri försöker en annan slug jägare ogiltigförklara argument angående att skogen är vargens naturliga miljö genom att dra paralleller till scenariot att vildsvin bökar upp golfbanor. Jag är ingen naturmänniska men mig veterligen brukar inte golfbanor räknas till ett vildsvins naturliga miljö men visst – låt svinen böka upp skiten om de får chansen.
Vem vill sitta och pudra stjärten på golfare? Förbannade överklassidrott som enbart utövas av gamla stelbenta grefvar och baroner i stormhatt som snyter sig i pannbiffar och piskar livegna fåraherdar. Power to the griseknoen!

För den som lyckats hålla sig borta från skvallerpressen så finns här en länk där den som är nyfiken kan briefa upp sig angående den nuvarande lilla schismen angående jägarna.

Vad det kort och gott handlar om är att Bernt Lindqvist och Nils Bratt fixade en lokal för drygt 300 personer för att lära deltagarna hur man mördar gråben.
Ett femtiotal dagis-dropouts i medelåldern dök upp och började predika för varandra om att man borde utrota vargen i Sverige – gnäll gnäll bjäfs bjäfs och bla bla.
Jag tål verkligen inte obildade bönder som sysslar med nöjesskjuteri och bölar om elaka vargar. Jägare dödar för nöjes skull, de bär vapen, har ihjäl varandra och glider omkring med sina jakthundar som river och biter tamboskap.

Deras idiotiska argumentation kulminerar när de ekonomiskt motiverar sin rätt att jaga med att de minsann lagt ned ”tid” och ”pengar” (läs: glesbygdsbidrag) på sin "utrustning" (läs: gevär).
Inte ens amerikaner är så förbenat pantade att de hänvisade invasionen av Irak till att deras stridsvagnar är så dyra att ”det är synd att inte använda dem”.

Det finns knappt 150 stycken vargar i Sverige i jämförelse med ungefär 300 000 jägare!
Det är jägarna som behöver skjutas av, inte vargen.
Varghatande norrlänningar gillar att då gnällande säga att ”om vargen fanns i Stockholm hade ni minsann sagt något annat”.

Surprise Surprise mina små vänner!

Sverige är ett avlångt och tämligen stort land, dess rena area (sjöar och dylikt borträknat) uppgår till 410 934 kvadratkilometer. 410 934 dividerat med 150 blir 2739,56 – det betyder att vi i genomsnitt har en bra bit över tvåtusen femhundra kvadratkilometer per varg i landet.
Ifall Stockholm skulle vara en del av de fruktade djurens revir så skulle det innebära att hela länet skulle få bäva inför helvetiska 6,3 % av en varg. Hjälp.
Vi behöver för all del inte göra oss lustiga på trälarnas bekostnad (de klarar gott av att göra sig dumma på egen hand) så vi kan ta ett annat exempel som är väldigt populärt att köra med i de kretsar där man hatar varg, städer och politiker (allt de där asen i Svea- och Götaland står för), nämligen att flytta varg till Skåne.
För all del – med en yta på 11 027 kvadratkilometer så skulle Skåne få fyra elaka vargar. Varför inte slå på stort dock och säga att 20 stycken vargar flyttade till Skåne, då skulle detta bondgårdstäta landskap ha fem gånger så mycket varg som riksgenomsnittet (ca 13,5 % av hela Sveriges vargpopulation) och jag är rätt övertygad om att vi fortfarande inte skulle vilja skjuta ihjäl alla vargar i Sverige.
Stockholms län skulle säkert ensamt kunna ta emot fem vargar och därmed ha nästan hundra gånger så många vargar som riksgenomsnittet utan att vi skulle slira runt i snöskoter på Ingarö med hagelbössor för att ha ihjäl gamle Gråben.

I Dals-Ed är dock livet ett helvete och därför måste vargen dö. Enligt jägarna. Jag gillar som jag tidigare nämnt inte jägare och anser därför att det är dags att gå till motaktion. Det är helt enkelt dags att lära oss att bekämpa jägarna med deras egen metod och därför ger jag nu ett par bra tips: så dödar man jägare!
Eftersom den offentliga debatt där jaktförespråkare deltagit tydligt visat att jägare inte är alltför sluga samtidigt som de är giriga och fullständigt oförstående inför varför andra människor motsätter sig en hobby som går ut på att döda djur så blir den enklaste metoden i grund och botten att ge jägarna nya jaktlicenser. På varandra!
Vi har som jag redan påpekat 300 000 jägare i Sverige och dessa skjuter ihjäl ungefär 100 000 älgar årligen. Det blir alltså blott en tredjedels älg per jägare och dylika siffror svider rejält kan tänkas. Det ligger därmed i jägarnas eget intresse att skjuta jägare och eftersom idioterna lyckats göra sig hatade i det offentliga rummet av alla vars åsikt räknas så torde motståndet mot åtgärden bli sparsmakat – ge helt enkelt varje jägare jaktlicens på fem andra jägare så kan de brassa på hej vilt ute i skogsgläntan.
I Hong Kong stiftades nyligen en ny regel som säger att den som inte äter upp all mat på restaurangerna får böta och jag tycker detta låter som en god idé vi kan applicera på jägarjakts-situationen. Vi tvingar helt enkelt jägarna att äta upp de jägare som de har skjutit ihjäl, inte för att det finns någon rationellt skäl till det eller för att jag lever med övertygelse att en hårig karl med bukfetma och skitiga kalsonger vore en delikat anrättning – jag vill bara jävlas med jägarna.

Jag har tyvärr inga bra tips på hur en jägare bör tillagas men jag gissar att det är lite med jägare som det är med kalkoner, raka bort all kroppsbehåring, kör upp ett par nävar fyllning (bestående av lök, selleri, smör osv.) i arslet och däng in ditt byte i ugnen där den ska bli genomstekt. Enjoy!

Fungerar inte denna teknik föreslår jag en mer rättvis lagstiftning för jägarna. Jägarna har alltså beef med vargar och björnar för att dessa river, biter och äter andra djur i skogen – varför inte i sådana fall göra en deal om att jägarna enbart får döda varg med samma metoder?
Den som vill döda en varg blir helt enkelt tvungen att bita eller riva ihjäl den, jag tvivlar på att alltför många jägare kommer lyckas med detta. Har man pilsnerkorv, burkmat och en rostfri stålplunta med morfars hostmedicin som näringskällor är man sällan kapabel till att bita ihjäl ett djur med en mankhöjd på upp till 85 cm men det står dem fritt att försöka, om inte annat vore det underhållande att titta på.

Det tredje sättet att göra sig kvitt jägare på är det Tom Jones stod och vrålade om i sin duett med The Cardigans: ”fight fire with fire” vilket i det här fallet bara är ett annat sätt att säga ”skjut på dem”.
Jag är inte speciellt praktiskt kunnig när det gäller vapen men jag skulle personligen rekommendera antingen IMI Magal (eftersom Israel gärna vill bli av med dem) eller jänkarnas gamla klassiker M-14 (eftersom de är tjöta att titta på).
M-14 är bra ifall man vill cappa jägarna på avstånd, vilket kan vara en klok strategi ifall man ogillar lukten av metangas som överdriven konsumtion av ärtsoppa ofta resulterar i.
Föredrar man något mer potent för att göra processen kort med sina antagonister ger jag mina varma rekommendationer till M-134 minigun. För den O-insatte så är M-134 en elektriskt driven kulspruta med sex stycken roterande pipor och en eldhastighet på blygsamma 6 000 skott i minuten. Utplånar garanterat alla jägare i sikte, även om du är den uslaste av skyttar vilket tyvärr även gäller för allt i jägarens direkta omgivning – exempelvis skogen.
Ifall inga av ovanstående metoder fungerar (inget hämmar kreativitet som juridiken) så återstår blott ett alternativ: svedjebruk.
Svedjebruk ger mer av en helhetslösning till problemet: genom att bränna ned skogen så gör vi miljöpartister arga (ett självändamål), vi eldar upp villebrådet för jägarna, vi eldar upp jägarna (ifall vi tuttar på under jaktsäsongen bör åtminstone ett par av dem stryka med) och vi gör dessutom marken lämplig för odling. Därefter kan marken tas över av flitiga bönder som producerar alternativ mat istället för renskav och älgburgare – vegetarisk mat!
Jägarna blir vegetarianer och därmed också mesiga, eftersom det inte längre finns några älgar att skjuta och jägarna blivit mesar så kommer de med sannolikhet bli miljöpartister av dem. Eftersom älgarna dött ut pga. svedjebruket så blir vargarna allt hungrigare och desperatare tills de slutligen är beredda att äta människor.
Kan någon gissa vad vi ger vargarna att äta? Precis! Miljöpartister!
När vi väl har slut på trädkramare att mata vargarna med så lejer vi ett gäng jägare att skjuta ihjäl vargskrällena och alla problem är lösta.
Det här är tveklöst den intelligentaste planen jag någonsin haft.