Det finns givetvis många fler trender än så inom Hollywood, varav Mastodontfilmernas återinträde på marknaden tillhör den mer svårignorerade sorten. Episka krigsfilmer med tusentals skådespelare (och datoranimerade dito) på bild samtidigt har blivit ett återkommande inslag i och med filmer såsom Sagan Om Ringen, Star Wars och Den Tunna Röda Linjen.
En subgenre har blivit de otaliga filmer där forntida bataljer skildrats i b-rullar med storslagen budget och nedslagen verklighetsförankring – filmer som ”Den sista samurajen”, ”Kingdom Of Heaven”, ”Alexander” och sist men inte minst ”Troja”.
Det senaste tillskottet till denna kategori av dyra skitfilmer är ”300”, skildringen av Spartas heroiska kamp mot den persiska invasionen.
300 är dock något utöver det vanliga, det är inte bara en vanlig krigsfilm med stora starka karlar som lemlästar varandra i två timmar – det är en krigsfilm med stora starka homosexuella fascister som lemlästar varandra i två timmar.
Därför ger jag er nu:
SLAGET OM STJÄRTEN
En NS/HBT-analys av filmen 300
Man ska innan man ser på 300 betänka att den utspelar sig i en tid då Metrosexuella arkitekter, Fab 5 och glamourösa musikaler inte existerade – homosexuella män var håriga, arga och med tydliga ådror kring tinningar och hals som slogs, söp och bedrev otukt med varandra under småtimmarna.
300 är en film om sexuell frustration och socialdarwinism at it’s finest – den handlar om den gapige queerkonungen Leonard, hans trogne följeslagare Dildo och deras kamp mot perserna, anförda av en två meter lång transexuell halvgud vid namn Herpes.
Varför Herpes och Leonard slåss mot varandra får man aldrig riktigt reda på men enligt berättarrösten som då och då träder in för att föra den icke-existerande handlingen framåt så beror det på att Leonard har ”provocerat” Herpes.
Exakt hur han har gjort detta klarläggs aldrig så det finns gott om utrymme att spekulera i, förmodligen ligger dock svaret i de olika gayvärldar som Leonard och Herpes står för.
Leonard symboliserar argsint broderskapsbögeri där män äter tillsammans, kämpar tillsammans, lever tillsammans och… ja, kommer tillsammans.
Detta i kontrast mot Herpes mer dekadenta extravagans med opiumpipor, harem och mängder och åter mängder av piercningar.
En annan fråga man kan fundera på är varför Leonard går runt och är så förbannad hela filmen igenom när det inte går mer än en halv minut i taget utan att han får chans att göra det han älskar mest – gå hand i hand med sin kapten eller hugga ihjäl mindervärdiga människor.
Filmen inleds dock med orden ”when the boy was born, like all Spartans, he was inspected” och Leonard kallar senare i filmen Atenare nedlåtande för ”pojkälskare” så det är ju möjligt att denna tidiga inspektion satt sina spår i den arme kungen.
Detta märks även då vi i ett senare tillfälle får se den unge Leonard bli milt tillrättavisad med en käpp när han fastbunden vid en påle gnyr och biter sig i underläppen i vad som enbart kan tolkas som återhållen kåthet och en djup passion för BDSM och prygel.
Oavsett bakgrund så står det helt klart att spartanerna är tvungna att med vapen i hand gå i strid mot de annalkande perserna för att försvara sitt fria öppna samhälle och allt som hör ett fritt öppet samhälle till: eugenik, slavhandel och barnarov.
Vinnaren i kriget erhåller den prestigefyllda titeln ”Medelhavets överbög” vilket gör att varken Leonard eller Herpes kan ge upp.
Leonard samlar därför ihop en här bestående av sina 300 kåtaste krigare för att tillsammans bege sig till djävulsklyftan för att undgå att bli penetrerade av de persiska skarorna. De tågar modigt mot fienden som bröder i hopp om att få uppleva det som alla spartanska män drömmer om: en ärofull död och ett sista nyp.
De går ut för att möta perserna i full stridsrustning (denna stridsrustning är minst sagt spartansk och består som man kan se på bilden nedan av ett par läderkalsonger, öppna sandaler och en röd mantel)...
...och därefter sätter krigandet igång: massaker efter massaker i mer än sextio minuter (varav ungefär 45 är i slow motion).
Perserna sänder in våg efter våg av sina slavar i blodbadet efter att ha piskat dem kåta i sann sado-masochistisk anda, allt för att kung Herpes har en fix idé om att han skall få Leonard att knäböja framför honom (vad han tänkt göra med den stackars greken därefter kan vi bara gissa oss till men ett våldsamt munknullande känns som ett starkt kort).
Mot filmens slutskede hör vi kung Leonard vråla till sina soldater att de denna kväll skall äta middag i helvetet – varför han dräller iväg denna nedslående kommentar får vi aldrig reda på men det är ju möjligt att en anfader till pastor Åke Green varit och predikat för spartanerna i en bortklippt scen om påföljderna till sodomi och skörlevnad vilket kraftigt demoraliserat trupperna.
Nu kan man ju fråga sig hur vettigt och/eller givande det är att titta på människor som hackar ihjäl varandra genom konstiga kameravinklar men då kan man ju också fråga sig hur rimligt det är att perserna anfaller Sparta med fantasidjur eller att deras armé består av vanskapta russin-fejor i kåpa och clownmask.
Man kan t o m börja ifrågasätta hur lämpligt det är att förlöjliga människor med funktionshinder genom att sätta en dumstrut på en puckelryggig man – det finns en hel del saker man kan fråga om när det gäller filmen 300 men det är en tämligen poänglös syssla eftersom filmen vore en IQ-befriad pissfilm även om dessa små snedsteg rättades till.
Man kan ju även fråga sig hur objektiv min analys av 300 egentligen är – finns det t ex inte ett enda exempel på heteronormativa relationer i den? Jodå, vi skall inte glömma sexscenen mellan kung Leonard och drottning Gecko – dock så väljer Leonard att betäcka sin hustru bakifrån (gissningsvis så att han kan fantisera om att det är den virile kaptenens stjärtskåra han tar ut sin ilska på).
Finns det egentligen någon poäng med alla dessa smädande kommentarer, spekulationer och spefulla frågor? Egentligen inte, men till mitt försvar så finns det egentligen ingen poäng med 300 heller.
När filmen ”Troja” kom ut på biograferna blev NSF helt lyriska och skrev en hyllningsrecension av filmen där de jämför den odödlige kämpen Akilles med en av tredje rikets mer färgstarka personligheter – den skelögde kvinnomisshandlaren Reinhard Heydrich som de kallar en ”sentida Akilles”.
NSF skriver faktiskt följande om sin jämförelse;
”Akilles och Heydrich kvarstår som ariska arkaiska drömbilder vars namn och gärning aldrig kommer att glömmas”
300 borde därmed falla nazisterna på läppen då filmen sannerligen lever upp till de flesta av de ideal som de står för och visst finns det motsvarigheter i nazityskland till kung Leonard (Leonidas om man vill vara petnoga).
Den jag tänker på är ingen mindre än den degenererade rövryttaren Ernst Röhm, en av frontfigurerna i NSDAP och befälhavare över Sturmabteilung – även känt som SA.
Ernst Röhm var en gammal luttrad soldat från första världskriget som på dagtid slog in skallen på kommunister för att sedan kvällstid tömma ett tjogtal ölstånkor och därefter under mången mörka nätter förlusta sig i massiva bögorgier tillsammans med sina trogna slagskämpar.
Kung Leonidas och Ernst Röhm kvarstår som ariska arkaiska (om än något dekadenta) drömbilder vars namn och gärningar aldrig kommer att glömmas. Dock så kanske vissa av oss kommer göra tappra försök att förtränga dem.
1 comments:
thanks for the interesting information
Post a Comment