Latifeh suger gigantiska elefantballar

Minns någon Amina Ek? Den eleganta debattören och tillika kanslichef på CMR, Centrum Mot Rasism? Jag minns henne tydligt. Jag minns ganska många saker om henne, kanske framför allt när hon anmälde en glassreklam för GBs Nogger Black som enligt Ek var rasistisk.
Hade människan bott i USA hade nog ingen reagerat men i Sverige sågs det ändå som en smula spektakulärt. Folk skrattade desto mindre när det kröp fram att CMR, pajasorganisationen som betalade ut Eks lön, var offentligt finansierad (skiten bildades av ingen mindre än Mona Sahlin).

CMR-sagan slutade ungefär som de flesta kanske gissat: luften gick ur skiten och stödet drogs in. Staten tyckte kanske att det kändes märkligt att bekosta CMRs flotta kontor i innerstan eller deras hotellresande när allt de lyckades åstadkomma var ett par upprörda artiklar i media som allt som oftast resulterade i att centret framstod som en bunt blåsta idioter.
Sensmoralen i historien är att när arbete för samhällsförändringar övergår till politisk korrekthet så resulterar det också i trams och dumhet.

Ett företag som verkligen insett vilken kassako PK-debatten är, är medieföretaget Latifeh.
För att förstå Latifehs uppkomst så måste vi göra en kortare resumé av medieutvecklingen i Sverige under de senaste tio åren.
För ett antal år sedan, ungefär när Internet började gå från en lyxvara till en självklarhet, så började också många människor fråga sig varför de inte kunde läsa tidningen hemifrån istället för att gå och köpa den i kiosken? Aftonbladets hemsida blev mycket populär och efter ett par år hann logiken ifatt dem när de insåg att ingen ville köpa deras skittidning längre. Tidningen stod inför problem – de förlorade pengar och det var ju inte precis som att de skulle komma undan med att börja ta betalt för sådant som redan var gratis (vilket visserligen inte hindrade dem från att försöka).

Medan Aftonbladets redaktion satt och försökte klura ut en lösning lanserades tidningen Metro – en tidning som var helt och hållet gratis! Hur gick det egentligen ihop? Hur ger man bort något som kostar pengar att producera?
Ekvationen var rätt enkel: minimera redaktionskostnader och maximera reklamintäkter.
Metros metod för att uppnå detta var följande:
1: snuttifierade nyheter direkt från TT
2: tonvis av reklam på varje sida
3: kåserier skrivna av jubelidioter
En av de kolumnister som skrev för Metro var Carlos Rojas; en man som såg journalistiken som sitt kall och sunt förnuft som sin edsvurne ärkefiende.
Carlos skrev idogt om utanförskap, förorter och tidelag; en kompott av existentialistisk rotvälska som t o m hade varit för mycket för en kinesisk opiumhåla.

Carlos är dock inte bara en storslagen tänkare som kan leverera svidande samhällskritik, han är även en mästare i argumentationens ädla konst.
Under en chatt på aftonbladet.se där Carlos ställdes mot väggen av Aftonbladets arga läsare gick det alldeles underbart bra för vår lille älskling.

”linnéa säger: har du stött på problem pga att du har ett utländskt efternamn?”

”Carlos Rojas säger: inte direkt påtagligt eftersom jag aldrig sökt ett jobb”

Min förvåning finner inga ord.

”Polacken säger: Carlos, du skriver altid om blattar som är trötta att behandlas som blattar, men själv är jag polack och ser svensk ut..jag är trött på att alltid bli behandlad som svenne trots att jag är lika mycket "invandrare" som alla mina homies..varför är det så svårt att fatta att en blond kan vara lika mycket blatte som en svartskalle från andra sidan jorden?”

”Carlos Rojas säger: det där är jätteintressant, jag är ju också ganska ljus och det gör dessutom att man ofta blir tagen för råsvenne under klassiska rassesamtal på krogen mm så vi får ju höra mycket mer på så sätt. JAg tror att folk fortfarande kopplar blatteskapet/miljonprogramskulturen till om du har utländsk bakgrund eller inte.”

Carlos har alltså en teori om att folk kopplar ”blatteskap” till utländsk bakgrund.
Detta får mig att tänka på den gången då jag rakade pungen på fyllan med en slö hyvel. Till och med då var jag smartare än den här jäveln.

”upprörd säger: varför tror du att det är okej för en invandrare att säga/skriva saker som en vanliga svensk skulle få skit för? du förlöjligar ju den "vanliga svensken" med vad du skriver och ändå kan jag få arga blickar om jag använder ordet svart i tunnelbanan, rasism och förutfattade meningar är lika för alla inblandade. det du gör är ju bara hets.”

”Carlos Rojas säger: hets kan du vara själv.”

Carlos comebacks är i världsklass.

Dumheterna tar givetvis inte slut där (allt ovanstående kom från de första frågorna Carlos fick), längre ned blir han tillfrågad om hur han ser på The Latin Kings och Carlos svarar då:
”[TLK] visar samhället att blattar inte bara är cirkusapor”
Det känns onekligen som att Latin Kings borde vara Latifehs bittra motståndare i sådana fall.

Efter ett par år av skrivande teamade Carlos upp med Zanyar Adami och tillsammans startade de Gringo – en återkommande bilaga i Metro med fokus på invandring, mångkultur och rasism.
Japp, good ol Gringo lyckades göra en parodi på alla tre nämnda ämnen.
Tillsammans med analfabeten Nur Tutal och svenne-alibin Dan Blomberg bildade Gringo spjutspetsen i den ovillkorliga kampen mot lingvistik och rationellt tänkande. Jao.
Gringo gjorde helfräcka reportage och grymma analyser – alltifrån CP-skadade rapartister till gayklubbar för invandrare till en artikel om en kvinna vid namn Sandra Backlund som ska byta namn till Baqirjazihd i protest mot diskriminering. Nej, jag skämtar inte.

En artikel som äcklade mig rätt hårt var när Gringo intervjuade ”Stefan”. Vad gör då Stefan så intressant och unik att hela Sverige ska läsa om honom? Stefan knullar med svarta tjejer.
”Första gången jag låg med en svart tjej var jag 19 år. Jag kikade ner under täcket och när jag såg hennes hy i kontrast mot min så var hela grejen med vita tjejer över. Jag skulle kunna sitta och snacka i timmar om hur rumpan, svanken, lukten, färgen, muskelfibrerna och kroppen skiljer sig från vita tjejer”
Det måste vara kul för tjejerna att bli lägrade av en sociopatisk rasbiolog. När jag läste citatet ovan bad jag en innerlig bön till Gud. Jag bad gud att låta Stefans kuk ruttna och trilla av.
Konceptet med Gringo var så framgångsrikt att det tillslut lyckades trotsa fysikens lagar och år 2005 fick Zanyar Adami ”Stora Journalistpriset” under kategorin ”årets förnyare” av Bonniers.
De människor som blev besvikna när jorden inte gick under vid millennieskiftet började nu återigen avge maniska skrattsalvor och de som försökte förklara priset med kaosteorin började svettas nervöst när Lordi året efter vann Schlager-EM.
Världen gick dock aldrig under, det gjorde däremot Gringo.
I och med prisutdelningen så blev Gringo insläppta i stugvärmen; Carlos Rojas blev kolumnist för Aftonbladet, Zanyar Adami blev kolumnist för Svenska Dagbladet och Nur Tutal blev journalist för Sveriges Television. Den som kvarstod var Dan Blomberg som numera är redaktionschef för Gringo (som blivit utsparkad ur Metro).

Bakom Gringo står bolaget Latifeh (där Rojas är VD) som även står bakom ”Macho”.
Vad är då Macho? Samma som Gringo men med fokus på kvinnor istället för invandrare. Samma upplägg, samma mentalitet, samma förtjusande retorik och samma sluga idéer.
Exempelvis så har vi i nummer 8 av Macho en artikel där redaktionen argumenterar för att de använder ordet ”hora” istället för ”prostituerad” i sin tidning. Skälet? ”Vi tycker inte att det måste vara en förolämpning att bli kallad hora”.
Jag är säker på att världens alla gatufnask är smickrade över att de har Machos back-up, som med sin blotta existens gör ”genus” till ett skällsord.

I nummer elva av samma förtjusande tidning intervjuar Macho en instruktör för feministiskt självförsvar, Nooshi Dadgostar, som ska motivera varför kvinnor ska lära sig slåss men inte män.
”Vi har inte med killar för det är skönt för tjejerna”
- Män blir ju också utsatta för våld?
”Men det är en annan sak”
- Men har inte även män rätten att få känna sig trygga?
”Poängen med feministiskt självförsvar är att ge tjejer mer makt över sin egen vardag. Det handlar inte om vad enskilda män känner”
Alltid härligt att höra så kloka argument, jag hoppas tjejerna på Nooshis kurser blir glada av att lära sig slå folk på käften.
Någon borde upplysa Nooshi om att ifall man har en dum åsikt och saknar bra argument för den så gör man sig själv en stor tjänst om man helt enkelt håller käften och vägrar prata om den.

I spalten bredvid gaggar Inti Chavez Perez, redaktör för Macho, om hur fegt det är av folk att vilja slå ned honom. Efter att ha läst hans kolumner kan jag inte göra annat än att hålla med.
Väldigt fegt men väldigt väldigt lockande – speciellt efter att ha sett den här bilden på honom där han ser ut att just ha satt i sig en hink gris-skit.
I nummer tolv av Macho försöker man sig på en kombination av sitt genusgnäll med Gringos multikultibjäbb, denna gång i form av en intervju mellan Nyamko Sabuni och Elaine Bergqvist som av en ren slump råkar arbeta för samma företag som äger Macho.
Intervjun går ungefär så här:
Elaine: du är svart
Nyamko: ja…
Elaine: jag är både svart och vit men jag är stolt över att jag är svart
Nyamko: jaha, men du är ju vit också?
Elaine: ja men jag är mest svart och därför har jag åsikter. Man har åsikter om man är svart.
Nyamko: jaha… du har väl en personlighet?
Elaine: ja, jo men framförallt så är jag fett med svart. Tror du många ser upp till dig för att du är svart?
Nyamko: jag hoppas nog att människor ser upp till mig av andra anledningar…
Elaine: mmm visst men du är jävligt svart, helt kolsvart liksom. Svart svart svart.
Jag skojar inte, intervjun är precis så jävla dum som jag nyss la fram den – läs travestin själva om ni inte tror mig.

Bakom båda de här depraverade fjanterierna står som sagt mediebolaget Latifeh, som förutom Gringo och Macho även driver ”Zebra”.
Zebra är ett slags managementbolag som ordnar kurser med sina pantade föreläsare där den som är blåst nog kan få ta del av Zebras minoritetsperspektiv.
För den nätta summan 10 500 kronor kan du exempelvis i början av juni få delta på ett tvådagarsseminarium på ämnet ”Retorik ur genusperspektiv” som ger dig ”kännedom om härskartekniker”.
Till alla lättlurade idioter med dålig självkänsla kan jag ge er detta löfte; om ni inte upptäckt att någon manipulerar er på egen hand så kommer ni sannerligen inte kunna göra något åt det efter ett två dagar långt seminarium.

Sedan så har vi då Zebras tjusiga stall av föreläsare man kan välja mellan, alla med en gullig presentation och en fin bild.
Först ut har vi den käre Carlos Rojas med sitt hundknullar-flin som ”berättar om hur man kan känna starkare för betonghus än för skärgården fast man råkar vara barnbarnsbarn till Sveriges sagotant nummer ett”

Själv skulle jag gladeligen betala 10 500 kronor (och mer därtill) för att se Carlos få ett av sina kära betonghus uppkört i arslet, eller bara för att få se honom svettas när han berättar om hur man kan ha fast sällskap och ändå ragga runt vid sidan av.

Sedan har vi Inti Chavez Perez; ”ärkebögen Inti berättar om hur hans blatteskap och bögskap förenas i en dubbel icke-normativitet. Som redaktör för Macho och Pride Magazine står han i fronten för ett nytt sätt att skriva och kommunicera kring HBT-frågor, sexualitet och könsroller”.

Ja, Inti står onekligen i fronten och ser efterbliven ut, jag kan bara drömma om den dagen då jag blir rik nog att få höra honom prata om könsroller och kulturkrockar - då han är en svarthårig person med glasögon och smala armar så är han odiskutabelt en auktoritet på båda områdena.

Elaine "Svart svart svart" Bergqvist vill gärna berätta för dig om kommunikation.
”Oavsett hur komptent du är så behöver du kunna kommunicera framgångsrikt för att din omgivning ska få veta det. I Elaines föreläsningar och utbildningar vägs undervisningen ihop med praktisk tillämpning - ”jag har aldrig förstått varför det i många fall är en motsättning”.”

Efter att ha läst Elaines intervju med vår integrationsminister så vågar jag påstå att jag hellre skulle gå på en föreläsning hållen av Rainman, det är ju dock möjligt att man måste vara svart för att förstå Elaines genialitet.
”Jag tar ställning för att jag är svart” som pruttmuttern så fint uttryckte sig.
Om dumhet är ett kungarike är Elaine Mingdynastin.

Minns du Dan Blomberg? Gringos blygaste viol går även han att boka för den som vill!
”Vill du få miljonkulturen förklarad för dig i detalj är det Dan du ska fråga. Han berättar gärna om Gringoideologin och om sin uppväxt som etnisk minoritet i Husby”
Ja oh Dan, berätta om dina vilda äventyr! Jag kan nu visualisera framför mig hur Dan smyger fram i Husbys betonglandskap med sin tropikhjälm på huvudet och med de lokala infödingarna i siktet på hans trogna Lee-Enfield.
Eller nu är jag självisk – varför ska Dan berätta allt spännande för just mig? Staten borde öronmärka 10 miljoner i kulturbidrag så att Dan kan åka runt och föreläsa i Afrika – hela världen måste få höra om hur det är att bo i en stockholmsförort och ha vit hud!

Jag vill inte vara taskig men om man på fullt allvar lanserar sig själv som föreläsare under parollen att man ska berätta om hur det är att växa upp i Husby och vara svensk så är det dags att börja se sig om efter en laddad revolver att trycka mot tinningen.
Dan är för mig ett levande exempel på att man INTE kan tjäna pengar på allt men att det alltid finns de som är dumma nog att försöka.

Sist men inte minst så har vi då Zanyar Adami som erbjuder sig att föreläsa om entreprenörskap.
”Zanyar berättar om hur du på bästa sätt startar och förvaltar företag. Allt ifrån hur du hittar en affärsidé till hur du förverkligar den och gör den lönsam”

Det vore i min värld en dödssynd att slarva bort ett tillfälle att sätta Zanyar på fattighuset så därför ger jag alla läsare nu en gratis kurs i samma ämne som Zanyar.

Vill du veta hur man startar en framgångsrik bilaga i en gratistidning?
Steg 1: Hitta en grupp som är/uppfattas som förtryckt.
Steg 2: Utnämn dig själv till talesman för gruppen.
Steg 3: Exploatera den!

Zanyar och Carlos har hunnit avverka både invandrare och kvinnor med ”Gringo” och ”Macho” så nu är det dags för en ny tidning.
Varför inte exempelvis en tidning om förståndshandikappade och funktionshindrade? Vi kan kalla den Mongo.
Jag bestämmer härmed att jag inom en månad ska se till att Mongo blir en återkommande bilaga i Stockholm City eftersom Metro kört Gringo och PunktSE kör Macho.

Mongo är ett skitbra koncept, vi kan exempelvis göra negativa reportage:
”Inga rullstolsburna jaktpiloter i svenska försvaret”
Men vi kan även göra positiva reportage!
”9 av 10 riksdagsledamöter i Sverige har Downs syndrom”

Mongo kan inte misslyckas, jag är så tvärsäker på min framgång att jag t o m kommer få råd att köpa upp Latifeh och anställa Zebras alla smarta föreläsare som medarbetare på Mongo-redaktionen. Vi kommer få ett härligt mångkulturellt gäng av minoritetsmuppar som alla kan dra sitt strå till stacken!
Elaine kan berätta för oss om hur det är att vara svart och ha förståndshandikapp.
Inti har koll på hur homosexuella idioter ser på saker och ting.
Carlos kan skriva kolumner om hur han längtar efter Sveriges första mongoparti och vem han identifierar sig med bland tomtebobarnen.
I rollen som chefredaktör placerar jag givetvis Zanyar efter att jag brutit hans ben och köpt en rullstol till honom, det gäller att ha koll på sitt minoritets-alibi om man vill mjölka PK-kossan torr.

Uppdatering 12 november 2007: Latifeh gick i konkurs för ungefär tre månader sedan. Sucks to be you guys.