Schulman, Betnér och Rasti – vem ska man avsky mest?

Har haft en uppdatering på G rätt länge nu men inte kommit mig för med att faktiskt skriva klart den och lägga upp skiten på nätet. Skälet lyder ”Medieval 2” som jag köpte för 250 spänn på Mega Store vid T-Centralen. Jag har bögat ner mig totalt i det här spelet som är så fruktansvärt roligt att jag började kontemplera att bygga en iglo av alla soffkuddar jag har hemma bara-för-att.
Hursomhelst kommer nu uppdateringen och den som är irriterad över vänteperioden kan trösta sig med att jag håller på att belägra Paris för tillfället. Fransosernas dagar är över era snigelätande fanskap!

Jag var ute på Ljunggrens för ett tag sedan med ett par kompisar och drack några Asahi och snackade skit när Paragon kom ingåendes med ett glas rödvin i handen, vi hälsade på varandra snabbt innan han skulle gå för att snacka med ställets DJ som stod och dampade loss i baren. Inget ont om hans musiksmak men seriöst – Ljunggrens är en bar där folk sitter och dricker drinkar och snackar dynga efter jobbet, ingen är intresserad av en jävla scratchshow från DJ Nobody, lek med din utrustning på fritiden istället.
Poängen här var att Paragon, som enligt mig är en riktigt bra rappare, förmodligen inte tjänat speciellt mycket på sina skivsläpp. Det är inget unikt för honom utan något som i stort sett varenda svensk rappare erfarit, surt kan tyckas och till viss del får man beskylla nedladdningen för det här men fler än en karriär hade varit dödsdömd även utan Internets hjälp. Blues är ett bra exempel på vad jag menar, han började gorma om att folk bara laddade ned hans album ”Den där” så att han inte tjänade några pengar – om inte Napster fanns hade plattan varit en försäljningssuccé. Nej du Blues lille, nedladdning förstörde inte din karriär – kass musik gjorde det.

Paragon har som sagt knappast fått in många slantar på varken ”Stadsbarn” eller ”Löftet” men däremot kan jag tänka mig att han får en del gratis drinkar när han går ut på krogen och att det blivit lättare för honom att fixa tjejers mobilnummer – trevliga sidor med att bli en smula känd.

En mer problematisk sida med att bli känd – och i Sverige så har vi ganska snälla definitioner av det ordet eftersom vi har en rätt blygsam befolkning – är politisk korrekthet. Hur ska man ta ställning till det? Ifall du råkar vara en obildad idiot som inte har en jävla aning om vad man ’bör’ tycka och som helt saknar förmågan att underbygga din argumentation med relevanta fakta och resonemang så är givetvis den mest intelligenta strategin att helt hålla käften och låta bli att uttala dig.
Kruxet är bara att obildade idioter sällan är duktiga på att applicera intelligenta strategier på sitt eget handlande. Den kroniska megalomanin som drabbar dumma svenska kändisar hjälper inte heller. Det här är dock en slags baklänges-logik eftersom det snarare är just storhetsvansinne som driver vissa människor till att försöka bli kända än en åkomma som drabbar den redan kände.

En svensk känd person som hamnat i det här lilla dilemmat är Alex Schulman, en krönikör på PunktSE som dessförinnan var chefredaktör på stureplan.se, han har en lillebror som heter Calle. Jag fick veta allt detta genom att titta på hans wikipedia-artikel eftersom det inte var så länge sedan jag fick veta vem människan överhuvudtaget var.
Det finns ganska gott om belägg för påståendet att Alex är en typisk ”tillfället gör tjuven”-människa, om man då byter ut ”tillfället” mot ”kvällspressen” och ”tjuven” mot ”obstinat fjantig och fullständigt talanglös mediehora med förståndshandikapp och brist på moral”. Första gången jag hörde talas om denna tragiska figur var då jag i brist på Stockholm City och Metro var tvungen att grabba en PunktSe för att kunna tillgodose mitt behov av väglektyr på väg ut mot universitetet (av de tre gratistidningarna är PunktSE tvivelsutan den sämsta) och då läste jag igenom den kolumn som Schulman hade skrivit.
Kolumnen i fråga var en idiotisk tirad i gnäll där Alex var tjurig för att andra människor äter asiatisk mat med pinnar för gud, sådant trendigt tjafs är minsann inget för Stureplans-rebellen Schulman. Jag vet inte om andra människor tänker på det här men jag har hört efterblivna jävlar gapa om vilken otrolig trend ätpinnar är sedan Sushi lanserades i Sverige.
Vad handlar det om egentligen? Tjugo år?
Nog för att Gud kan vara sparsmakad när det gäller vilka talanger han välsignar sina barn med men hur taskig jävla finmotorik Alex Schulman än har så borde även han till sist kunna behärska den prestigefyllda konsten att greppa bitar av fisk med hjälp av två träpinnar. Inlärningssvårigheter galore...

”vilken efterbliven fjant” var min spontana reaktion när jag läste igenom Alex skriverier, det var så värdelöst och dumt att jag kände mig manad att ställa mig på SUs campus och kissa på tidningen för att uttrycka min avsky mot denne man och hans enfald.
Som om det här inte var illa nog så har dessutom den gode Schulman blivit ertappad med att stjäla material när han är för lat/stressad/fantasilös/kombination av alla tre för att skriva egna krönikor.
Mannen Alex stal av var ingen mindre än Filip Hammar – Alex och hans bror Calle har också blivit föreslagna (av sig själva gissningsvis) som ”de nya Filip och Fredrik”. Det här kan tyckas som något chockerande för vissa eftersom bröderna Schulman är rätt värdelösa – personligen är jag inte det minsta förvånad eller främmande för den tanken eftersom Filip och Fredrik är rätt värdelösa de med.
Seriöst – hur svårt är det att fylla deras skor? Två mongon med taskiga frisyrer som sitter och har bullkalas med b-kändisar inför publik och fnissar åt ljud- och videoklipp som de snott från Buzz Bazooka efter att skiten har roterat runt webben i 3-4 år? Kvinnofängelset har högre underhållningsvärde än de där två pajasarna så Schulman blir nog en perfekt efterträdare.

En del skulle kanske här invända med att säga ”ja men Filip och Fredik har ju i alla fall producerat en del humorprogram” – jag hoppas inte det är ”Ursäkta röran vi bygger om” ni syftar på i sådana fall. Vad var det för kul med det programmet? De snor upplägg från USA och varvar det med att exposa Emma Andersson för hennes okunnighet om andra världskriget och nazism.
Ja tack tack grabbar, det där gjorde ni bra! Jag är så grymt trött på Emmas helylle-image, för att inte tala om hennes omtalade kunskaper i politisk historia. Hon om någon behövde tas ned på jorden och vem kan göra det bättre än Filip och Fredrik?

Alex Schulman anstränger sig så hårt han någonsin kan för att vara anti-PK och försöker måla upp en underlig underdog-image som en del lättlurade idioter tydligen köper.
Han får mig faktiskt att tänka på Bingo Rimérs raggningsskola på http://www.moore.se/
”7 § Visa prov på självironi. Tjejer älskar det. Om du inte har någon – fejka det!”
Schulman inte bara saknar självironi, han är dess rent fysiska motsats. Alex Schulman är självironins antimateria.

Dock får jag ge Alex rätt när han valde att såga den omåttligt (och oförklarligt) populära sidan http://www.tjuvlyssnat.se/ som är något av det mest kräkframkallande jag känner till på Internet. Det är en hemsida vars koncept går ut på att folk skickar in e-mail med samtal som de påstår att de hört ”på stan”, i själva verket är det en massa tjafs som folk har hittat på och skickat in, alternativt ”bättrat på lite” innan de skickat in. Jag tyckte rätt illa om tjuvlyssnat.se fram tills den dagen då jag hittade ett ”samtal” på tjuvlyssnat.se som var direkt snott från en Rocky-stripp. Därefter tyckte jag ytterst illa om tjuvlyssnat.se och ännu sämre tyckte jag om mannen bakom den, Damon Rasti då han prompt vägrade ta bort skiten ens när folk kritiserade stölden.
Om Damon vill lägga upp en massa skräp på Internet som är stulet av andra så är det hans sak men när fanskapet trycker upp böcker med dylikt material och har banners på hemsidan så är det en helt annan femma – då profiterar han nämligen på den där sörjan och jag gillar inte folk som skor sig på andras bekostnad.

Nämnas bör väl dock i sammanhanget att Alex bara gav sig på tjuvlyssnat.se därför att han var arg på en rubrik som anspelade på honom, hans liv och hans brist på självdistans.

Damon Rasti sitter på andra sidan brädet i samma spel som Schulman gör, de är så lika men ändå så olika. Rasti är en skitnödig PK-fjant med karaktäristiskt storhetsvansinne.
När han på sin blog skulle passa på att skriva om konflikten med Schulman kunde han givetvis inte låta bli att nämna hur stora tjuvlyssnat.se har blivit.
”Tjuvlyssnat är fortfarande större än Alex blog. Trots att han ligger på en sajt som har potentiella 4 miljoner läsare per vecka”
Vad fan är grejen med att skryta om en sida där man inte själv står för materialet och där man underlåter att överhuvudtaget redigera materialet när det rör sig om plagiat? Vad är det du vill ha cred för egentligen din Intellectual Property-kleptoman? Sidlayouten?

Än värre blir det då Damon känner sig tvungen att skriva ett bloginlägg om att vara stöddig när man raggar på tjejer.
”Jag bestämmer mig för att göra ett litet snabbtest. Jag byter spår och växlar till mitt kaxiga och nonchalanta jag. Den som dissar och driver med dem. Effekten låter inte vänta på sig. Jag är åter Alfahane och någon de vill ha liggande över sig i natt. Till slut dumpar den ena sin tjejkompis och frågar rakt ut. ’Hem till dig eller mig?’”
Detta följs senare i inlägget med
”Min krönika från veckans tidning, som av någon outgrundlig anledning fick rubriken "Snälla killar får inte ligga", vilket inte alls var min point.”
Nej Damon, din ”point” var att du får ligga med tjejer, vilket visserligen är rätt imponerande med den nunan men icke desto mindre patetiskt att skriva om i sin blog.

Minns någon mitt bloginlägg som jag publicerade den 24:e maj om Gringo? Ironiskt nog så skrev Rasti ett inlägg han med om dem – samma datum!
Skillnaden mellan de båda är att mitt inlägg är smart, kul och vettigt medan hans är rent skräp, töntigt och idiotiskt men samtidigt läst av kanske 100 gånger fler människor.
”Jag slog mig ensam igenom alla barriärer som det här samhället hade, och nu finns jag snart där på toppen, och jag gjorde det genom att jobba hårt, lära mig språket och tänka utanför boxen. Tro på själv, och spela spelet rätt. Och ert enda kort är att kalla mig för suedi. Att jag blivit svennig. Men det funkar inte. Jag växte upp i Husby, Akalla och Bagartorp. Höghusen. Utan hopp. Handlar fortfarande mina grönsaker i Rinkeby…”
Att läsa Damons bloginlägg gör mig uppriktigt sagt deprimerad. Människan förkroppsligar begreppen ”töntig” och ”skitnödig”. ”Jag slog mig ensam upp till toppen trots att jag är värsta förortsgangstern som kommer right from the gutter” ja gud Damon. Straight outta Akalla va? Och nu har du nått toppen också! Juridikstudent och erfaren bloggare – crème de la crème må jag säga! Akta så att du inte drunknar i löjrommen.

Cirkusshowen Damon når dock först sitt crescendo när man läser om hur den gode herr Rasti kommit fram till att han ska stoppa diskriminering. Wow Ramon, stoppa diskriminering va? Vad gav dig inspiration till denna fantastiska plan? Bortsett då från den statliga inrättningen DO, ett dussin artikelserier i varenda dagstidning om problemet och fällande domar mot krogar som ertappats med att diskriminera? Uppenbarligen kallet.
”Jag vill bekämpa orättvisor och översittare. Men inte på barrikaderna. Jag gör mer nytta här. Bakom kulisserna. Jag är en envis igel som kommer suga ut det smutsiga blodet tills de inte längre kan stå.”
Tro mig Damon, det finns ingen större igel än du så det där med utsugningen kommer inte bli något problem alls, värre är det med att stå bakom kulisserna. Du vet, det är ganska svårt att stå ”bakom kulisserna” när man ständigt gör allt man kan för att hålla sig i rampljuset och idogt påtalar hur lyckad och framgångsrik man är.
Men helt framgångsrik är inte Damon, han torskade trots allt jobbet som krönikör på en lokaltidning på Södermalm, något som lille Damon firade med att peta ner ett argsint avskedsinlägg där han skriver
”När jag intervjuades för det här jobbet, påtalade den dåvarande chefredaktören att hon inte ville ha en ”blattekrönikör”. Där och då ville jag slänga den varma latten rakt i ansiktet på henne”
Ah, lika graciöst och elegant som den arge försäljaren som ska konfrontera chefen när han är aprak på firmafesten. Eller det kanske rör sig om en ren slump att det sista inlägget du skriver för tidningen också är det inlägg då du ska börja angripa din arbetsgivare?

Någonstans mellan Damon Rastis PK-hysteri och Alex Schulmans fobi för att ertappas som politiskt korrekt överhuvudtaget står Magnus Betnér.
Betnér är för den som inte visste det en kortvuxen flegmatiker och tillika värdelös komiker som blev känd efter att ha medverkat ett antal gånger på Parlamentet i TV 4. Något ljushuvud i produktionsteamet tyckte väl att Betnér skulle hjälpa Parlamentet att locka en yngre publik eftersom att Magnus är sådär busigt ungdomlig av sig. Konceptet för ”ungdomlig” om man ska döma utifrån Magnus sätt att vara är att tala med en irriterande monoton röst i ultrarapid om trendiga frågor på ett spydigt sätt. Betnér går runt och surar med knarkad blick och gnäller sig igenom det ena samhällsämnet efter det andra medan han retoriskt frågar sig ”a men vad tänkte dem då?” och ”a men jag hajar inte hur de menade då liksom” 30 gånger i minuten.
Betnérs stil är att vara politiskt korrekt – men ändå inte. Dvs. han vill gärna passa på att uttrycka fruktansvärt politiskt korrekta åsikter men för att inte mista sin ungdomliga profil så måste han uttrycka dem på ett så inkorrekt sätt som möjligt.

Betnérs recept för att lyckas är att dra citat ur FIs partiprogram och lägga till ”fitta hora kuk” lite här och var, gärna blandat då med retoriska frågeställningar för att kidsen ska fatta att Magnus är en sådan där cool whatever-kille som går med keps bakochfram inomhus och skiter i allt. Betnérs humor är den lägsta formen av underhållning jag känner till – stand-up-världens svar på Bumfights ungefär.
Han är förmodligen den mest överskattade komikern vi har i Sverige, en plats som vissa hävdar att Adde Malmberg innehar men det är svårt att vara överskattad när alla tycker att man är kass.

Det som stör mig med Magnus är väl kanske främst hans hycklande sida. När han uppträdde i Stockholm Live så passade herrn på att göra sig lustig å sin dotters vägnar genom att ”chocka” publiken genom att gapa om att han hoppas att hans dotter knullar med hela sin skola. Jättekul, om det inte var för att hans unge är två år gammal, om tolv år när det här blir aktuellt så har folk glömt bort den där showen (och förhoppningsvis vem Magnus Betner ens är). Oh Magnus du är så fräck och cool! Kom tillbaka om tolv år när din dotter är i puberteten och går i högstadiet och säg om det där i TV- då respekterar jag din åsikt.

Andra sidor med Magnus som irriterar mig förutom hans röst, stil och humor är hans totala avsaknad av det sistnämnda - humor. Att kolla på en show med Magnus Betnér påminner mer om ett jävla väckelsemöte än en stand-up komedi.
”låt killar med glasögon vara med på idrotten”
”tjejer är lika mycket värda som killar”
”nazister och AFA är dumma”
Tack för att du slevmatar oss med din politiska agenda Magnus, kan du tänka dig att slänga in ett skämt eller två mellan varven?

Sedan har vi då Magnus medverkan i Parlamentet där han öppet erkänner att han vägrar delta i hälften av alla moment för att de inte passar honom. Eller ”tack gode gud” där Betnér ska spela teater och vara rolig samtidigt - det hela slutar med fiasko.
Nej, Magnus är lyckligast om han får göra det han är bra på – sitta och sura och prata utan att hämta andan i en orgie av cynism. Stilen hör hemma på en ungdomsgård.
Hans image går bäst att beskriva som existensmåleri. Idioten sitter och ser sur och trött ut och gnäller på allt som visar den minsta tillstymmelse till att vara allmänt accepterat/uppskattat vilket då ska vara skitroligt eftersom Magnus framstår som så bitter och less på allt. Gäsp.

Det som gör det hela så dråpligt är väl främst att Magnus med stor förtjusning gärna snackar politik och tar upp känsliga ämnen för att skoja om dem med sitt vanliga orerande. Jättesmart, tills idioten valde att håna judar och fick mothugg av Willy Silberstein på Expressens ledarsida. Betnér gick i svaromål och blev utan pardon sågad på mitten av Silberstein.
Prova att lämna politiken åt politiker nästa gång din imbecilla fårskalle.

Avslutningsvis bör jag väl då besvara frågan jag ställde i rubriken: Vem ska man hata mest? För att underlätta något så gjorde jag ett diagram över hur Alex, Magnus och Damon mäter sig på skalorna ”politiskt korrekt”, ”töntighet” och ”skitnödighet”.Som vi kan se så är det nästintill dött lopp mellan Magnus och Damon men i slutändan får jag nog utse skaparen av tjuvlyssnat.se som den jag hatar mest. Damon Rasti saknar visserligen den publik som både Alex och Magnus sitter på men kompenserar friskt med ett attitydproblem som hade gjort honom till persona non grata i alla sociala sammanhang förbehållet en garrottering inför publik.

Nu ska jag äta falafel, ha det gött och se till att bojkotta tjuvlyssnat.se, Alexs blog och Magnus standup-shower i sommar!