Fan ta SL

Sitter här förkyld och irriterad. I och med detta inlägg passar jag även på att låta andra blogar få en egen meny här till höger för att särskilja dem från de andra länkarna.
Jag har även gjort det möjligt för alla surpuppor att maila mig nu, adressen hittas i min användar-profil.

Att åka tunnelbana i Stockholm är långt ifrån en vardagsrutin alla gånger. Ibland påminner det snarare om den charmiga upplevelsen av ett hammarslag mot urinblåsan efter en helkväll på krogen utan pisspaus. How come? Ta dig en titt på kalendern och säg vilken månad det är. Jag har alltid hatat SL och de är som värst på hösten.
När de inte är upptagna med att installera tunnelbanespärrar som bryter benen på folk så skickar de ut sin armé av luttrade krigsförbrytare som numera går under eufemismen ”trivselvärdar” för att förpesta min tillvaro. Det är de här killarna som ska tackla plankare och antasta folk i grisottan när man är trött och stressad – jag hatar dem. Sådant gör de dock bara när de inte är upptagna med att stå och spänna blickarna i folk som ska ta sig igenom tunnelbanespärren på mornarna.
Ja horunge, jag har ett busskort sluta glo på mig för fan. Jag hatar dem inte lika mycket som jag hatar ”Love Actually” men mer än jag hatar ”The Ketchup Song”.När man sedan lyckats ta sig förbi den terroriserande personalen och de förhatliga spärrarna med ådror i pannan och ömmande knäskålar så ska man för den sakens skull inte få för sig att själva resan blir en behaglig upplevelse ty under höstens månader så vredgas vädergudarna och tar ut sin ilska på denna satans ståthållare på jorden med organisationsnummer 556013-0683 (ja det är SL jag syftar på) och deras järnvägsskenor.
De hala spåren är ett årligt plågoris som resulterar i att SL aviserar ut mängder och åter mängder av förseningar eftersom de efter 91 års verksamhet och 57 år av tunnelbanetrafik fortfarande inte lyckats lista ut hur de ska göra för att inte övermannas utav fallna löv. Varje år.

Gör dock för fan inte misstaget att klaga på SLs personal om du står försenad och har ont i benen medan en bukstinn gnom i neongrön slipover gapar om att få se på ditt ”färdbevis” för då blir SL ledsna och bölar ut om att folk är så elaka mot deras stackars medarbetare.
Vad är det då för människor som tar anställning hos Storstockholms Lokaltrafik egentligen?

Ett exempel är Josefin Rudberg, trygghetsoperatör som fått ett eget mittuppslag i Metro där hon berättar om hur hon skickar ut väktare för att avhysa såväl skateboard-åkare som festsällskap – om hon skulle upptäcka dylika störningsmoment via perrongernas övervakningskameror.

”Jag tycker det är roligt att kunna påverka och hjälpa till i andra människors vardag” säger Josefin om sitt arbete och det var väl ungefär den attityden man kunde förvänta sig hos en maktgalen hejduk till övervakningsapparaten. Jag kan tänka mig att Josefin sitter hemma och håller tummarna för att SL ska installera dolda mikrofoner på stationerna – eller varför inte ett personligt busskort som registrerar personnummer och namn varje gång det dras genom en spärr? Sådana fiffigheter skulle tveklöst underlätta Josefins arbete ytterligare och tryggheten är ju trots allt det som SL lever för. På en obehagsskala kvalificerar hon någonstans mellan en klamydiasmitta och en salstenta.

Som komplement till SLs väl utbyggda elektroniska övervakning och angiverisystem med direktnummer till trygghetsjouren så har vi då även de mysiga rövarbanden av kontrollanter och värdar som stryker runt på tågen och håller pli på resenärerna.
SL har verkligen lyckats samla kompetens från världens alla hörn till sin personalstyrka!
Chilenare från Carabineros, iranier från Savak och juggar från VRS – från folkmord på Balkan till biljettkontroll i Mälardalen!

Kontrollanterna är till antalet ca 50 stycken om dagen som gör kontroller runtom SLs domäner, de gör mellan 200 och 250 000 kontroller i månaden och på en årsbasis blir det ungefär 3,6 miljoner kontroller.
Försäljningschef Jarl Klang motiverar blodhundarnas arbete med orden:
”Man kan jämföra med att gå in i en matbutik. Det är klart att man betalar för de varor man tagit med sig ut ur butiken”
En visserligen rätt haltande jämförelse men visst finns det gemensamma nämnare mellan SL och matbutiker, åtminstone när det gäller prestige i yrkesrollen. Mer om detta längre ned.

SL försöker för närvarande leja nya råskinn och så här ser det ut på deras kontaktannons på monster.se:
”SL Kundtjänst söker biljettkontrollanter”
Tittar vi längre ned så ser vi även att arbetet innebär bland annat att
”Kontrollera att resenärerna har giltiga färdbevis”
”Uppträda korrekt, hövligt och lugnt för att undvika att konflikt uppstår”
”Kunna uttrycka sig på svenska i tal och skrift”
Inga dåliga krav där inte. Våldsamma analfabeter göre sig alltså icke besvär.
Än längre ned i annonser hittar vi även ytterligare önskemål på medarbetarna:
”Du har lätt för att kommunicera och behärskar också konsten att lyssna. Det är meriterande om du är flerspråkig. Du skall kunna möta våra kunder med empati och förståelse samt ha stort tålamod och ha god social förmåga. Du skall också dela våra värderingar om samverkan, ansvar, förtroende och engagemang”
Så hur kommer det sig att SL tycks attrahera så pass mycket aggressiva fårskallar trots alla sina uppställda krav på vänlighet och harmonisk medmänsklighet? Man kan aldrig veta säkert men social status kan möjligen vara en påverkande faktor.
När Ylva Gustafsson Eriksson vid Göteborgs Universitet presenterade sin avhandling ”Yrke, Status & Genus” så listade hon även hundra olika yrken utifrån status.
I toppen hittar vi:
1. Ambassadör
2. Läkare
3. Domare
4. Professor
5. Advokat
I botten hittar vi:
96. Biljettkontrollant
97. Sophämtare
98. Städerska
99. Gatuköksbiträde
100. Diskare
Snabbköpskassörska kom på plats 94 och på plats 95 kom Parkarbetare. En biljettkontrollant ligger alltså under parkarbetare - de där gamla skäggiga lirarna som går runt med en gripklo för att plocka upp godispapper - i status. Sociolog kom på plats 37.

Yrke med låg status kan ju lätt resultera i att egot får sig en törn och när en biljettkontrollant känner sig förfördelad här i världen så är det plankarna han tar ut sin ilska på, gärna med en väktare eller två i sällskap.
Adonis Hocheimy gjorde misstaget att slarva bort sin biljett på tuben och sådant gör man inte ostraffat. Resan mot Hjulsta för att hämta dottern blev en tur till Karolinska Sjukhusets neurokirurgiska klinik med bruten nacke. Aja Baja Adonis Åberg!

Men alla kontrollanter är ju inte rötägg, vissa nöjer sig med att avreagera sig på resenärernas biljetthäften när humöret sviker och träta uppstått. Biljettkontrollanternas bryska framfart har inte gått obemärkt hos företagets ledning som väl kanske tyckte att högen av inkomna polisanmälningar börjat torna upp sig på ett oroväckande vis.
”Vissa möten kan spåra ur ibland, det ska jag inte sticka under stol med” var Annica Dahlbergs (vd på SLs kundtjänst) kommentar till tråkigheterna då hon gjorde avbön i Metro.

Allt det här blir extra förolämpande mot intellektet när man läser igenom SLs mål och vision enligt den egna hemsidan. Det är som att bevittna en pandemi av hyckel.
”SL ska erbjuda länsborna attraktiva möjligheter att åka tillsammans och på så sätt bidra till en god tillgänglighet, en hälsosammare miljö och en positiv utveckling för stockholmsregionen”
Någon på deras huvudkontor borde prova att förmedla de här målsättningarna till personalen. Gärna till kumpanerna på Veolia Transport också, om de inte är för upptagna med att sparka illojala fackmän dvs.
”Vi vill att fler ska åka med oss. Och att de som gör det ska tycka bättre och bättre om oss.”
…för om du inte tycker bättre och bättre om oss dirigerar Hauptmann Rudberg iväg en väktarskvadron som bankar illojaliteten ur dig. Goldstein watch out.

Sedan har vi då visionerna som direktör Ziegler hasplade ur sig under den senaste meskalintrippen.
”SL minskar avståndet mellan människor och är det smidigaste sättet för alla att ta sig fram i Stockholms län”
Att SL minskar avstånd kan ingen neka till, speciellt inte avståndet mellan t ex en plankare, marken på Skärholmens tunnelbanestation där han släpades och kontrollanten som hade tagit nacklås på honom. Man måste ju hindra de små infernaliska kräken från att åka snålskjuts, de fina C20-vagnarna som SL investerat i ska betalas i blod om så illa tvunget!
Nämnas bör väl i sammanhanget att en biljettkontrollant på tunnelbanan inte har bemäktigats med några juridiska befogenheter att gripa plankare. Alls.
”SL är ett modernt, etiskt medvetet och lyhört företag som är drivande i frågor som rör kollektivtrafiken, och vi bevakar ständigt våra resenärers intressen.”
…när de inte är upptagna med att bevaka resenärerna själva då.

Därefter inleder SL själva dödsstöten på sin egen trovärdighet med underrubriken
”SL-trafiken är effektiv i alla delar
Samarbetet mellan SL och våra strategiska partners är väl utvecklat och en tydlig rollfördelning har lagt grunden till ett stimulerande arbete med resenären i fokus för oss alla.”
…förutom pendeltrafiken, systemet ”SL access”, spärrar som inte fungerar, SMS-biljettsystemet som ingen förstått sig på (inklusive busschaufförerna), studentkort som inte fungerar i automatspärrarna eller avlägsnandet av löv på spåren.
Ja om man bortser från det så är SL onekligen effektiv i alla sina delar.

Jag måste seriöst erkänna att när SL talar om ”rollfördelning” och ”stimulerande arbete med resenären” så tänker jag på en viss scen i Pulp Fiction.
Hur ser det då ut i övriga Sverige? I fallet ÖstgötaTrafiken (ni kan ju gissa i vilket län de bedriver sin verksamhet) så har man valt att anlita väktare för att sköta biljettkontrollen. En del av de som anses tillräckligt märkvärdiga får en egen intervju som sedan publiceras på företagets hemsida. En sådan person är Jonas ”Horn-Per” Edeson, 42 år gammal väktare som uppenbarligen inte tyckte att hans yrkestitel skvallrade om tillräcklig ondska, därav det diaboliska pipskägget.I den lilla faktarutan till vänster kan vi få reda på att Jonas har fyra barn, läser om naturen och äter ”vilt”. Huruvida det åsyftar hans kostpreferenser eller bordsskick kan vi låta vara osagt.
Jag undrar om han slår ihjäl sin mat själv.
Han dricker även ”gärna en öl ibland”, en populär vana bland väktare, särskilt om de är i tjänst eller drabbats av hjärtesorg. Ska han titta på TV så ska det helst handla om jakt.
Coincidence? I think not!
I artikeln om Jonas arbete kan vi i ingressen utläsa följande:
”För 800 kronor kan man göra mycket kul. Du kanske är sugen på att ta lågprisflyget till Milano tur och retur?”
En retorisk fråga som jag får tillstå är ytterst träffande för min nuvarande sinnesstämning. Jag hade gärna åkt till Milano och på hemvägen kapat planet så att jag kan flyga in i SLs huvudkontor. Fuck em.

Poängen som skribenten försöker göra är att den som avhåller sig från fuskåkande ombord på ÖstgötaTrafikens färdmedel ej heller riskerar att få 800 kronor i böter om han eller hon ertappas av Horn-Per och hans kumpaner.
Artikeln avslutas genom ett mänskliggörande av vår käre väktare med orden ”Precis som alla vi andra lägger han säkert hellre 800 kronor på nöjen än på tilläggsavgift”.
Detta fick mig att ta mig en funderare. Vad kan en uniformerad drabant och tillika notorisk våldsverkare ha för slags nöjen egentligen? Om Horn-Per fick sätta sprätt på 800 spänn, vad hade han lagt dem på?En sökning på Eniro senare kunde jag utröna att för 759 kronor + 40 kronor i frakt så kan du från bestbuysweden.com köpa en fin teleskopbatong. Enligt produktbeskrivningen är batongen ”tillverkad av rostfritt stål med en extra härdad yta som motstår hårda slag och påfrestningar”. Låter betryggande.
Kronan som blir över kan ju även den komma till bra användning för att medelst slantsinglande avgöra vems tur det är att klå upp uteliggarna som påträffas i vinterkylan.

Sverige kommer nog aldrig få sina egna skolmassakrer, det är alldeles för mycket bortklemande hippiestuk på våra lärosäten för att trigga dylika tankegångar hos eleverna. Däremot är det inte helt otänkbart att någon uppretad pendlare en vacker dag bestämmer sig för att meja ned SL-personal med sin hemvärnsbössa. Jag har börjat misstänka på senare tid att folk som hoppar framför tågen inte gör det för att de är självmordsbenägna utan för att de vill paja loken.