Bland dofter och smaker

Det som är positivt med att nyårsafton är så nära förestående är att julafton är passerad.
Jag avskyr julen på alla sätt och vis – mörka jobbiga färger, efterblivna släktingar ska våldsgästa, man måste lägga ut en smärre förmögenhet på presenter till bortskämda människor man egentligen hatar och maten smakar grisballe. Just det där sista är väl kanske inte så där överdrivet förvånande egentligen med tanke på att 90 % av maten på det svenska julbordet just ÄR gris, eller åtminstone olika delar av grisen som tillagas på lite olika sätt.
Förmodligen är det någon idiot som läser det här som försöker briljera med en enastående tolkningsförmåga genom att häva ur sig ”aaa men det är ju bara för att du är jude och inte äter fläsk” varvid idioten som sitter bredvid hissar ett ögonbryn och ställer följdfrågan ”vadå är han jude?”.
Är Mjauv jude? Nej, inte ännu. Han vill konvertera till judendomen och är både filosemit och sionist. Men i vissa människors ögon är han jude, mer specifikt nazisternas på Internet-forumet nordisk.nu där Mjauv har en profil. Ovan nämnda nazister är inga fans utav den sionistiske blogskribenten från Nacka, här följer ett axplock av de kommentarer som fällts mot vår skäggprydde protagonist.
”Dra från sidan, dina inlägg är värdelösa och du verkar vara allmänt dum?!”
”Är du vit?”
”Håll dig till ditt eget blod!”
”Idiot.”
”Jude”
”judas”
”Du är ett äckel”
”Hej jude, du är en typisk lögnaktig jude, måste bero på rasen”
”åk hem till Israel jude”
”Usch”
Man kan inte vara älskad av alla.
När det gäller julafton så är det nog den del utav året då jag är absolut gladast åt att ha min davidsstjärna runt halsen då den befriar mig från allehanda plågor i matform som dukas upp lagom till Kallejanka. Helt kul kan det dock inte vara för vare sig judar eller muslimer som vill vara integrerade i det svenska samhället att försöka bli mätta när det vankas julbord.När religion (eller fungerande smaklökar) förhindrar vissa minoritetsgrupper från att ta till sig svensk matkultur så får vi gå åt andra hållet och ge deras en chans istället. Den här processen brukar likna Anders Nilssons Falk-trilogi en smula.
Första vågen består av etniska restauranger, små exotiska syltor på Södermalms bakgator och råvaruinköp direkt från Fatimas närlivs ute i Husby.
Den andra vågen består av ökad medieexponering, större och flashigare krogar och ett antal efterblivna mediehoror som står och visar upp sina felknullade barnaskaror och namedroppar olika matkulturer i intervjuer för att tvätta bort Svenne Banan-stämpeln.
Case in point: Camilla Läckberg.Den tredje vågen består av extrem banalisering – maten finns på varenda restaurang och är närmast att betrakta som husmanskost, Coop säljer den i frysförpackning och 7-11 säljer den som snabbmat, dvs. till restaurangernas pris fast med frysförpackningens kvalité.

Det hela är ganska läskigt när man tänker på det – hur många matkulturer har inte på det här sättet stympats till oigenkännlighet av ondskefulla företag?
Den andra versen i vår nationalsång lyder ”du tronar på minnet från fornstora dar, då ärat ditt namn flög över jorden” – jag misstänker starkt att om italienarna kunde tala svenska så hade de besjungit Pizzan med samma rader. Är det bara jag som minns den tid då ”pizza” var en kulinarisk upplevelse som inte direktassocierades till mikromat som det står ”Billy’s Pan Pizza” på eller överviktigt husvagnsslödder från Texas?Efter regn kommer solsken och efter Italien kommer Japan. Sushi är en alla tiders måltid, speciellt om den är från Sakana på Gärdet. Detsamma går inte att säga om de där vakuumförpackade helgerånen som går att köpa från Ica på Folkungagatan för 49 och 90.Det senaste tillskottet på den svenska mathimlen är det libanesiska köket som numera går under namnet ”Meze”, ett uttryck som åsyftar diverse smårätter som när det kommer från Spanien kallas för ”Tapas”. Trendigt så det skriker om det.
Jag minns när jag först fick upp ögonen för libanesisk mat, det var på restaurangen Fenicia på Storgatan. Då tyckte jag det var underbart och deras råbiff ligger mig fortfarande varmt om hjärtat. En tid senare kunde man plötsligt hitta libanesisk mat i Coops kyldisk, då bestämde jag mig för att aldrig någonsin mer äta libanesisk mat och kort därefter gick Fenicia i konkurs.
Jag tror åtminstone det var i den ordningen.
Om Coops mezekrubb gör mig irriterad så blir jag skvatt galen av 7-11s satans mezewrap. Det är den dummaste uppfinningen sen Nordbankens cashkort och det största hånet mot arabisk kultur sedan True Lies. Red Jihad anyone?När jag såg skiten första gången så ville jag köra en penna genom ögat på fanskapet som uppfann den och sedan pissa honom i munnen. Jag gillar verkligen att 7-11 väljer att servera den på ”traditionellt libanesiskt pitabröd” för vad här i världen kunde vara mer traditionellt libanesiskt än att servera deras mat på mexikanskt vis på en amerikansk närbutikskedja?
Min stora fruktan nu är att etiopisk mat ska gå samma öde till mötes. Injera och wat som mikromåltid. Injerawraps med wat på 7-11. Camilla Läckberg skriver om Injera på sin hemsida.
Mister kissekatt is fairly troubled.

Coop är ju annars matbutiken som under årets lopp gått i bräschen för att bredda utbudet av ”internationell mat”. Inför Ramadan som (enligt Coop) år 2007 inleddes den 24 september passade Coop på att lansera sitt sortiment kallat ”Världens mat” i förhoppning om att kunna roffa åt sig muslimska kunder från de småskaliga matbutiker med exotiska importvaror i konservform som går att finna i alla förorter värda namnet och som i folkmun kallas för ”turklivs”.

I deras pressmeddelande kan man utröna följande:
” -Till festen Eid al Fitr som avslutar fastemånaden Ramadan satsar vi stort på lammrulle, mycket grönsaker och sötsaker som tex baklava, säger Ronnie Wångdahl, försäljningschef på Coop”
Den som på fullaste allvar vill ”festa till det” efter en månad av svält genom att äta grönsakskonserver från LaRoc som kostar 10 kronor burken borde ta sig en rejäl funderare på om man inte lika gärna kan idka Sawm året om. Idioter.Den som tycker jag är arrogant och trångsynt nu kan ju alltid avsätta två minuter åt att kika på LaRocs hemsida och där ta del utav deras utbud. Av någon anledning kommer 9 av 10 varor som ingår i ”Världens mat” från samma företag.
Inget fel med det, om det inte vore för att LaRoc kanske inte precis överväldigar mig med sin professionalism.
Under avdelningen Vanliga Frågor hittade jag detta:
”Kan det förekomma småkryp och mjölbaggar bland baljväxterna?
I de flesta baljväxter och spannmålsprodukter förekommer det naturligt insektsägg. Dessa ägg kan utvecklas till insekter och spridas till andra torra livsmedel om de förvaras torrt och fuktigt.”
Om man bara lyckas undvika att baljväxterna är torra och fuktiga på samma gång är det alltså ingen fara på taket. Känns tryggt.
”Hur länge håller sig grönsakskonserver och oliver efter att förpackningen öppnats?
Grönsaksinläggningar och oliver i glasburk är steriliserade produkter. Kontamineringsrisken, dvs risken att smittas av bakterier, ökar när burken öppnas. Använd rena bestick, och inte fingrarna, för att ta upp ur burken.”
Snacka om service. LaRoc ställer sig självt frågan om hur länge deras produkter håller sig och besvarar frågan med att ge sig själv allmänna råd gällande hygien. Tack för infon ya hmar.

Om vi dock återgår till Coop så hittar vi i ovannämnda pressmeddelande detta:
”-Satsningen började som ett önskemål från våra kunder med rötter i en annan matkultur. De saknade många varor hos oss... Bla bla bla ...Det var även en insikt hos oss i Coop att vi inte lyckats nå stora kundgrupper. Det ska vi ändra på nu! säger Ronnie Wångdahl”
En vacker tanke kan tyckas men något gick tydligen en smula fel på vägen. Ronnie Wångdahl säger i pressmeddelandet att han vill nå nya kundgrupper och i sin iver tycks både vett och sans ha fått stå åt sidan. När jag läste Coops pressmeddelande om sin satsning så hittade jag inte bara en utan TVÅ tämligen märkliga pressbilder föreställande tillökningen i sortimentet.Tack för de visuella hjälpmedlen era rasistiska rövhål, vi hade aldrig kunnat lista ut att maten på hyllan faktiskt kom från utlandet om ni inte lät två utlänningar stå framför den, eller passade ni på att importera lite ny arbetskraft när ni ändå var på gång med vinbladsdolmarna?

Förutom då importerade konservburkar och urvattnad trendkost så finns det den där maten som sticker mig i ögonen av andra skäl. Inte för att den implicit förstör kulturella särarter eller förmedlar fördomsfulla attityder genom arrogant marknadsföring utan helt enkelt därför att det rör sig om idiotiska idéer.
När jag var inne på Willy’s på Götgatan för att köpa en Pucko så noterade jag att de sålde en läskedryck som enligt etiketten smakade ”Banan & Choklad”.
”Vilken idiotisk jävla skräpidé” tänkte jag. ”Har du smakat den då” frågade den spydiga PK-horan jag har på min vänstra axel istället för en sådan där liten mini-djävul som man ser i serietidningar. Nej, det har jag inte och det behöver jag inte. Jag vet om att den smakar som ett otorkat rövhål utan att så mycket som badda tungan med en kompressor som blivit doppad i läsken av det enkla skälet att min hjärna är förmögen till att dra rationella slutsatser.

Läsken var dock inte i närheten av den idioti som måste ha drabbat skaparen bakom Risifrutti: Drink-It® - komplett med idiotiskt namn och allt.Jag har bara smakat sörjan en enda gång (oroa er inte, det var en gratisutdelning så jag har inte bistått Procordia med monetära resurser till vansinnesprojektet) och om det finns en gud så blir det inga fler gånger. Jag kan inte för mitt liv begripa vad som gick fel när de tog fram den där jävla häxbrygden, man är fan inte säker på om det är jordgubbar eller själva plastflaskan du håller i som sätter smak.

I sitt pressmeddelande skriver Procordia bl a följande:
”Risifrutti kopplar greppet om mellanmålsmarknaden och lanserar ett sortiment med mellanmålsdrycker”
Det är snarare så att Risifrutti gått på offensiven genom att koppla strypgrepp på konsumenterna med en dryck som enbart är en mellan-måls-dryck så länge man avser en vätska som absolut ej bör tas i samband med annan föda och som garanterat kommer att sudda ut varje spår av hungerskänsla i kroppen på dig för ett par timmar framöver.
”Risifrutti Drink-it är en mellanmålsdryck för människor i farten, säger Stefan Lindström, marknadschef för Risifrutti på Procordia Food”
Ja, i full fart mot en förtidig död.

Efter att ha druckit min Risifrutti Drink-It®, kräkts, tittat ned i toaletten, blivit varskodd om att spolningsfunktionen inte fungerade, bett till gud, väntat, förkastat gud, fått ett raseriutbrott, slagit sönder en stol, bett gud om ursäkt, rökt en spliff, somnat, vaknat, ätit frukost och gått tillbaka in på toaletten så fick jag plötsligt en snilleblixt! Jag tittade ned i toalettskålen och bestämde mig för att jag skulle göra en konkurrent till Drink-It, en som smakade likadant men som var billigare att tillverka!
Resultatet av mina ansträngningar blev följande: Vom-It®!Det är bara att erkänna det, jag är ett geni. Jag och Jennifer fixar egna reklamplanscher till skillnad från Procordia som var tvungna att leja en massa sportfånar för att få sin skit såld (och jag tvivlar starkt på att Kajsa skulle kunna hoppa över en enda jävla pinne som är högre än en vanlig tröskel om det var Risifrutti Drink-It® hon livnärde sig på).

Vår reklam riktar sig till unga trendiga människor som gillar fart och fläkt men samtidigt är för lata och dumma för att laga mat. Den sortens människor som en gång i halvåret får panikångest och börjar göra upp planer på att sälja allt de äger för att sedan resa till Somalia där de kan gräva diken åt fattiga bybor men städslar sig i sista sekund när de blir påminda om hur jobbigt det vore att faktiskt… jobba.
I det läget kan man behöva trösta sig med en Vom-It®Vom-It är inte bara en smart och trendig mellanmålsdryck utan det är också en OPEN SOURCE-dryck! Det går till så här: du tar (du kan köpa den men vi föredrar stöldgods) en Risifrutti Drink-It®, dricker upp den, kräks upp innehållet i samma förpackning, skruvar på locket och sätter på en ny etikett. Därefter ger du bort den till någon du hatar.

Avslutningsvis så ska vi då summera dagens lektion för alla er slösinta idioter så att ni slipper göra er omaket att ställa dumma frågor till mig:
Man ska inte förstöra matkulturers särprägel.
Man ska inte förlöjliga invandrare.
Man ska inte sälja mellanmålsdrycker som smakar hästfekalier.
Kajsa Bergqvist är en jävla sell-out.
För att då till sist besvara frågan som jag vet att någon där ute fnyser ur sig förr eller senare; ”vad äter du själv då?” – FEAR!Rösti, utskuren biff, tomat och gröna avlånga saker som smakar mumsfillibabba – en iskall Heini sitter som en smäck ovanpå.
Nu kallar plikten, Stay phat n all dat!