Jubileumsinlägg! World rejoice!

Idag är det den nionde januari 2008 och det har därmed fr o m idag gått ett år sedan jag skapat min blog. Några kan ju visserligen nu hävda att eftersom blogen skapades den 8 januari 2007 så borde årsdagen infalla den åttonde januari 2008.
Mitt svar till dem är: Käften, jag hade inte tid att skriva igår.

Så här ett år efteråt har jag lyckats publicera 31 inlägg på blogen.
Från dessa skall dock subtraheras ett äldre inlägg, ett inlägg som aldrig publicerats, ett halvblajigt inlägg och några små notisliknande inlägg. I slutändan får vi fram ~25 inlägg vilket ändå är två inlägg per månad, en imponerande siffra om jag får säga det själv.
Vissa, som inte läst blogen så länge, kanske frågar sig något i stil med ”vem är den där Mjauv egentligen?”, följt av ”…och vem fan TROR han att han är?”
Bra frågor som kräver bra svar.
Därför skrev jag ihop en liten presentation om mig själv som vissa, lite mer bevandrade litteraturkännare möjligen känner igen då jag hämtat inspiration till följande verk från en annan prominent författare som återfinns på en av våra nuvarande sedlar.

Ӏntligen stod katten i predikstolen.
Församlingens huvuden lyftes. Så, där var han ändå! Det skulle inte bli mässfall denna söndagen såsom den förra och många söndagar förut.Katten var ung, hög, smärt och strålande vacker. Om man hade välvt en hjälm över hans huvud och hängt svärd och brynja på honom, skulle man ha kunnat hugga honom i marmor och uppkalla bilden efter den skönaste av atenare.”

Detta är den tveklöst blygaste beskrivningen av Mjauv ni någonsin kommer att få läsa.
Skribenten som är habil på det mesta men mest omtalad för sin skicklighet i konsten att munhuggas och mest omskriven för sina framgångar i pennfäktandet. Makt och kunskap är A och O för Mjauv, därav det förnämliga namnet på den här blogen.
Vad under det gångna året kan då missen göra sig märkvärdig över?
Han har lyckats bli dumpad av sin flickvän.
Han har fått negativt svar på ett HIV-test.
Han har stulit en handväska på Östermalm.
Han har somnat inlåst på en toalett.
Han har blivit sexuellt antastad av en 84-åring.
Inga dåliga bedrifter, men tyvärr så räcker det inte med det för att bli allmänt älskad och dyrkad, vare sig av sin omgivning eller av sin läsarkrets. Jag gick igenom de kommentarer blogen fått under året som gått och bestämde mig för att presentera en del av dem här.
För att försäkra mig om att det inte blir några missförstånd gällande vem som är smart och vem som är dum så har jag valt att rödmarkera alla stavfel som mina belackare gjort sig skyldiga till.

”Anonymous said...
Sick mothafucker...
du e inte frisk nånstans du..”

Ifall det är arga anonyma läsare som utgör måttstocken för friskhet så får jag gladeligen erkänna mig skyldig till denna anklagelse. Du har dessutom fel i sak, jag fick negativt svar på testet jag nämnde ovan, eller hur bitch?

”Anonymous said...
den här personen har INGEN humor. psykiskt fel i hjärnan är det rätta ordet.”

Tjusigt syftningsfel lilla vän. Du har förmodligen inte insett det men ”psykiskt fel i hjärnan” är mer än ett ord, det är fyra stycken för att vara exakt. Men låt inte det hindra dig när du är ute efter att gnälla lite på mig och min avsaknad av humor.
Tur att du poängterade att det är ett psykiskt fel i hjärnan jag lider av, vore ju jävligt jobbigt om någon fick för sig att det skulle vara ett fysiskt fel som gör mig så tråkig.
Ät en balle. On second thought, ät två.

”dfa said...
dude !läste att du käka big mac?(sten i glashus)jag är vegetarian och anser att vilt är mycket humanare än kött industrins vidriga sjuka produktion.
googla hund attacker häromdagen och antalet var jättehögt !då jag diskuterat vargfrågan med en dalmas så har jag förstått att det är bara en personlig vendetta för förlorade små skit gryt hundar som bara är snacks för en varg.dom skulle kunna skippa små viltet å skaffa sig riktiga hundar ex american bulldog som med största sannorlikhet skulle avskräcka zeke,men dom är väl inte lika trånga i röven som en gryt jycke?”

Jag käkar Big Mac – sten i glashus.
Du skriver som en kratta – sten i huvudet.
Den här kommentaren innehåller sådan pissig stavning att jag inte ens ids håna honom, grammatiken talar sitt tydliga språk gällande intelligensnivån hos herr dfa.

”Anonymous said...
Fast det är ganska uppenbart att du själv är rätt så intresserad av Olindas göranden och tyckanden. Du är ju hemskt insat i vad hon sagt och nar och var...

Du lägger väldigt mycket energi på henne för att dissa henne så.”

Idioter som du inser det förmodligen inte men människor som Olinda gör i stort sett vadsomhelst för att få uppmärksamhet. Därför är det inte speciellt svårt att ta reda på fakta om Olinda, det krävs inget fanatiskt intresse för att gräva fram information om Sveriges favoritluder, särskilt inte om man har tillgång till Google. Denna lilla sökning (som ger 6 730 träffar på svenska och 6 820 på engelska) tillgängliggör samtliga källor jag använt mig av i mitt inlägg om Olinda, den länkar faktiskt till mitt eget inlägg om henne som länk nummer fem i listan.

”Pudeln said...
Hej mammaknullare. Kom ihåg att du är varken tuff eller särskilt anonym. Men leker båda. Sthlm är litet.”
Jag är jävligt nyfiken på att höra ”Pudeln” här (respektingivande alias för övrigt) förklara vad som menas med att ”leka anonym”. Hur fan leker man anonym? Antingen så är man anonym eller så är man det inte, att leka anonym är som att leka att man är dvärg.
Stockholm är lite, jodå jag vet men inte så pass litet att jag inte kan undvika hotbilden från den här pysen. Jag behöver bara avhålla mig från att besöka Fågelsångsvägen 13 i Stockholm så slipper jag och Pudeln träffa varandra.Lycka till med målandet baby!

”Anonymous said...
vad härligt att din tjej dumpade dig. för varje sekund du lider blir jag lite gladare. hoppas du ser henne med någon annan bättre snart. det vore härligt. det kan du ju alltid blogga om din pajas.

tack för mig.”

Yeah right, om jag skulle hamna i en sådan prekär situation så hade jag bara gjort ett par utlägg om alla läckra 80-plussare som vill ha mig, that bitch ain’t got shit on me, uhu
*double-finger-snap-all-in-your-FACE*
Jag får dock tacka för att du tog dig tid att inte bara kommentera utan att först läsa så pass mycket att du blev arg och började hata mig och därefter kommentera.
Det kallar jag engagemang!

”Patrick said...
Haha, vilken bitter nolla! Ja, vem som helst får väl blogga nuförtiden. Vilket ämne pluggar du på universitetet och vilka dagar är du där? Skulle vara kul att ta ett snack med dig någon dag när man själv är inne. Om du vågar?”

Om jag vågar?
Nej Patrick, du förstår jag sitter hemma och kurar ihop mig och skakar av skräck, därefter åker jag ut mot Mörby och går på föreläsningar med fruktan för mitt eget liv men därefter sätter jag mig vid en dator och förvandlas till hulken.

Ja din fjant, jag vågar ta ett snack med dig och jag är där i stort sett varenda dag – det är just pga. att jag är där så ofta som jag skrivit att jag vill ha beväpnade vakter på campus som skjuter ihjäl alla skräniga idioter. Ett besök på Stockholms Universitet är som ett dåligt skämt och om det är något som får mig att förkasta ett PK-mantra som ”kunskap är makt” så är det sådana människor som du.
Trälar som du själv hör inte hemma på ett universitet, ni hör hemma i en svinstia där ni kan tjänstgöra som livegna sanitetstekniker. Sysselsätt dig med att skyffla träck istället för att gå och förpesta föreläsningar. Om du vågar alltså.

”Anonymous said...
hur orkar du ens existera?”

Jag äter ett levande spädbarn varje morgon. Det skänker mig krafterna åter.

”Evelina said...
Gulligt att du är inne och läser och blir så svartsjuk tydligen. Ja folk gillar att läsa det,låt dom få göra det och gå och hoppa hage eller något om du inte vill läsa deras bloggar.”

Better yet, jag skapar en egen blog som till skillnad från de jag kritiserar faktiskt håller kvalité och därefter så skryter jag om det! Min metod är mer tillfredställande än din så tyvärr subba.

”Anonymous said...
Fick du ingen julklapp iår eller? stackare...”

Jodå, det fick jag faktiskt. Din morsa är fantastisk.

Det där sista var möjligtvis en smula pubertalt men å andra sidan så förtjänar inte dylika kommentarer mer substantiell kritik, eller humor för den delen.
Det här kanske verkar lite snålt och torrt för att vara ett jubileumsinlägg but fear not. Jag varvar även uppsatsskrivning till universitetet med att arbeta på ett inlägg på ett gammalt favorittema...