Den Allsmäktige Kattens Visdomar

Au Revoir

2009-01-15T11:42:00.001-08:00

Nedan finner ni det utlovade inlägget, det kom pga. en viss anledning tidigare än jag själv hade tänkt mig.
Av samma anledning (som jag redogör för i min andra blog) så får detta inlägg utgöra bokslut för min blog. Jag hoppas folk har tyckt att det varit roligt att läsa mina alster.

Mjauv är fr o m nu "död". Bye!

Mer parafili åt folket!

2009-01-13T18:00:00.000-08:00

fr. o m den första januari 2009 så har ett antal former av parafili sluppit sin sjukdomsstämpel. Socialstyrelsen har valt att ta bort bl. a transvestism och sadomasochism ur sjukvårdens diagnossystem, detta för att socialstyrelsen inte vill "bidra till att vissa sexuella beteenden uppfattas som sjukdomar" enligt generaldirektör Lars-Erik Holm, till stor glädje för transan Sara-Claes.
Fair enough, jag har inga skäl att rippa på Sara-Claes, annat än för hans tämligen hemska dubbelnamn.
Andra som är glada för den här förändringen är folket som sköter hemsidan darkside.se, ett nätcommunity för främst BDSM-utövare. BDSM står för Bondage, Dominans och Sadomasochism vilket, om man generaliserar en smula, handlar om folk med en förkärlek för läder, piskor och intimpiercningar.

Jag skaffade faktiskt själv ett konto på darkside för länge sedan men upptäckte ganska snabbt att jag nog tillhör det konservativa gardet; i en dikotomi mellan "vaniljmänniskor" (de som gillar missionärställning och romantisk musik) och "kinkyfolk" (de som gillar strypsnaror och nålar genom tungan) så placerar jag mig i den förstnämnda skaran alla gånger.
Socialstyrelsen må ha hävt sjukstämpeln på BDSM-utövande men jag vill nog hävda att det banne mig fortfarande finns en del sjuka människor som rör sig ute i samhället.

Vad har jag för belägg för detta? Darksides eget kinkytest kallat "pervometer" som består av en mängd frågor som skall fastslå din sexuella identitet in i detalj.
I pervometerns presentation står följande att läsa:
"Barometrar, termometrar och parkeringsmätare i all ära, men har du inte alltid längtat efter ett mätinstrument som ger ett vettigt utslag på hur pervers du är? I Darksides pervometer får du möjlighet att svara på ett antal frågor rörande läggning, kinks och öppenhet. Efter genomfört test får du ett pervometerpoäng i handen som gör att du kan jämföra vidden av dina BDSM-, fetisch-och kinkyerfarenheter med andra Darksidemedlemmars"
För att mina läsare inte skall stämpla mig som en reaktionär renlevnadsapostel som sprider intolerans och hatpropaganda på nätet så tänkte jag att vi gemensamt kunde titta på en del av de frågor som pervometer-testet ställer till användaren.
Det börjar ganska snällt med frågor som "Har du någon gång bundit fast någon, eller själv blivit fastbunden?" och "Har du haft sex medan du själv var bunden eller den du hade sex med var bunden?" men sedan börjar det spåra ur. Ganska fort.

"Har du ägnat dig åt mummification (bli helt invirad från topp till tå i t.ex. plastfolie)?"
Nej, det kan jag faktiskt inte påstå att jag har. Nu förstår jag att mången flicka som läser det här inlägget tänker "men guuud vad torr han är" men ni får ursäkta mig - i dessa tider av ekonomisk härdsmälta och global uppvärmning så bär det mig emot, rent moraliskt, att slösa plastfolie på att vira in hela kroppen i det även om tanken är oh så lockande.

"Har du stängt in någon i/blivit instängd i liksäck/jutesäck/sopsäck?"
Jag vill inte svara "ja" rakt ut men det är ingen slump att samtliga av mina ex-flickvänner försvunnit spårlöst efter att vi gjort slut...

"Har du blivit instängd/stängt in någon i ett mycket trångt utrymme (skåp/resväska/flyttkartong) som en del av en sexuell lek (bur räknas ej)?"
Ja oh ja. Vem har inte blivit nedknycklad i en resväska med ord som "jag gör det här för att jag älskar dig" eller "vi hade ALDRIG haft råd med Greklandsresan annars"?
Här vill jag dock slå ett slag för tvåsamheten och påminna alla ungdomar som läser detta att man bara stänger in sin partner i en resväska när man är riktigt kära i varandra!

"Har du någon gång testat utomhusbondage (t.ex. varit fastbunden vid en trädstam)?"
I koltåldern sker många lekar med sexuella förtecken. Jag hoppas verkligen att alla småbarnsföräldrar som läser det här ser till att era barns oskuldsfullhet inte fördärvas av perversa påhitt som "indianer och cowboys"! Se till att de ägnar sig åt konstruktiva saker som bibelstudier och åkerplogning istället.

"Har du burit eller tvingat någon att bära kyskhetsbälte/kyskhetsanordning?"
Nej, men så är jag å andra sidan varken taliban eller en brittisk feodalherre heller.

"Har du någon gång duschat eller badat med fetischkläder på?"
I den trångsynta 9-5-tillvaro som jag försmäktar i så betraktas det som faux pas att tvaga sig med kläderna på, även fast det både sparar tid och får igång fantasierna. Tragiskt, jag vet.

"Har du någon gång varit iklädd enbart metall?"
NJA. Jag hade löneförhandling med min chef i förrgår så då valde jag att, dagen till ära, iklä mig foliehatt, ringbrynja och byxor gjorda av hopnitade stuprör. Och tubsockor. Ett halvt poäng perhaps?

"Har du haft på dig en heltäckande dräkt (t.ex. gelsuit, catsuit, dykardräkt, skidoverall, helkroppspyjamas) och tänt sexuellt på det?"
Självklart har jag det men det var mindre uppskattat av övriga dykare när jag försökte "åtgärda" problemet då armskakningarna skrämde bort fisken. Man kan inte göra alla glada.

"Har du tänt på bilar någon gång (t.ex. tanken på att bli överkörd av en bil/ vara med i en bilkrasch/slicka en motorhuv)?"
Nej, inte det heller men jag har en väldigt erotisk fantasi om att se på när Isabella Löwengrip är med i en tågolycka och precis efteråt blir hon träffad av ett störtande JAS-plan. Räknas det?

"Har du utövat messy fun med kläder på (t.ex. cakesitting/badat i badkar fyllt med fromage/hällt kokt pasta eller gröt innanför kläderna)?"
Nej fy! Sådant snusk tycker jag man ska spara till bröllopsnatten. Vad skulle pastor Green säga om han fick höra att OGIFTA människor gick runt med gröt innanför kläderna? Hädelse på min ära!

"Har du gett eller emottagit stinging/figging (införande av smärtsamma/brännande medel analt, t.ex. skalad ingefära/Fisherman's Friend, etc.)?"
Med tanke på hur vidriga Fisherman's Friend är att stoppa i munnen så har jag svårt att tänka mig att de skulle vara en mer positiv upplevelse att föra in dem den andra vägen.

"Har du gett någon order om eller lydit order om att raka könsorganet?"
Det har jag kommenderat många gånger tills chefen för äldreboendet jag jobbar på började klaga. Alla kan inte vara lika öppensinnade.

"Har du blivit använd/använt någon som askkopp?"
Bortsett från en pinsam incident på en likvaka - nej.

"Har du tänt på att se andra kräkas?"
Nej och jag hänvisar till bilden nedan som förklaring till varför.
"Har du haft ett speciellt djurnamn (inte ditt eget) som en del av din djurrollspels-personlighet?"
Nej. Aldrig. Sådant står Mjauv över.

"Har du utövat bloodsports (skurit någon eller stuckit någon så att blodet rinner, där blodsutgjutelsen är primär)?"
Det blir ett nej där med, men så heter jag inte Taikon i efternamn heller.

"Har du någon gång tänt på att kissa på "fel"/"farliga" ställen (utanför kyrkan/i TV-soffan/i blomkrukorna på jobbet)?"
Vad ska man säga. På något jävla vis så ska ju blommorna vattnas och alla sätt är bra utom de dåliga.

"Har du någon gång varit involverad i en Brown Shower (att bli bajsad på) när mottagaren var påklädd?"
Bah, snacka om run of the mill. En intressantare lek hade ju varit en Brown Shower där GIVAREN är fullt påklädd. Sex ska ju inte bara vara njutning, det ska vara utmanande också.

"Har du någon gång tänt sexuellt på att vara involverad i slagsmål?"
Nej, men så heter jag inte Bobby, Ike eller Tommy heller.

Jag påstod i början av det här inlägget att det finns en del riktigt sjuka människor i det här samhället - Quod Erat Demonstrandum. I ärlighetens namn så tror jag dock inte att Darkside-användare har något problem med att folk bekräftar deras perversioner som perversa. Bon nuit!

Världens sex fulaste flaggor

2009-01-12T13:49:00.001-08:00

I skrivande stund är klockan 12:54 vilket gör det här inlägget till ett av ytterst få som har producerats av mig dagtid. En mindre trevlig sak med att skriva dagtid är att man får solen i ögonen. För att motverka detta problem fällde jag ned persiennerna. Nu får jag därför istället bara små glimtar av eldklotet då och då när jag råkar röra på huvudet. Det har i mina dagar funnits många människor jag velat döda men det här är nog första gången jag önskar livet ur solen. Det här är visserligen en antropomorfisk teori men jag tror att den jäveln flinar åt mig.

Ett skäl till att Sverige är ett bra land att leva i om man jämför med andra länder är att vi har en hyfsat snygg fana. Ja, sen är ju landet en rik demokrati med pressfrihet och medlemskap i EU, vilket ju också får ses som ett mindre plus i kanten. Nu är jag visserligen inte mycket för att vifta med flaggor (utom Israels då möjligen) men helt betydelselös är ju inte flaggan ur ett rent estetiskt perspektiv. Som svensk vill jag ju tala om för utländska sändebud och flyktingar att här i Sverige är vi måna om vårt yttre! Det avspeglar sig såväl i smakfull klädstil som i en trevlig flagga. Blåa fält med ett gult kors i mitten. Frihet, rikedom och påtvingad kristendom - shibby!
Alla länder här i världen har dock inte förärats lika trevliga fanor och eftersom jag alltid varit en varm förespråkare av mobbning så tyckte jag att det vore på sin plats att presentera världens fulaste flaggor så att mina läsare ska veta vilka länder de ska bojkotta på semestern och vilka nationaliteter som det är helt okej att racka ner på.

Nr 1: Aruba

Enligt wikipedia så är Arubas totala yta 193 kvadratkilometer och procenten av ytan som täcks av vatten är "försumbart". Tydligen gäller detsamma deras pissfula flagga.

Enligt en annan artikel på wiki så är flaggan tänkt att tydas på följande sätt:
"Den ljusblåa bakgrunden symboliserar den ljusa himlen och det ljusa vattnet kring Aruba. Den har två parallella gula linjer i nederdelen. Den fyruddiga röda stjärnan med vit kant i övre vänstra hörnet symboliserar själva ön"
Det är ju en tolkning. En annan är att ett gäng designers stod och rev sig i håret när de försökte komma på en bra flagga. "Hey, vi snor Sveriges!" kläckte någon ur sig och alla enades, men ingen kom ihåg exakt hur Sveriges flagga såg ut så de bestämde sig för att lägga ut ett par gula kisslinjer på måfå och precis när alla kände sig nöjda så spillde någon ketchup i hörnet på flaggan och kladdade ut det till en konstig figur. Ingen orkade göra om flaggan så de lät den vara och höll tummarna för att ingen skulle fråga dem varför Arubas flagga ser ut som en scoutmedalj.

Nr 2: Bosnien
I rättvisans namn så ska det påpekas att Bosniens flagga är en produkt utav EU-tjänstemän och inte av bosnierna själva. Det gör den dock inte vackrare och vacker är den sannerligen inte. Den ser faktiskt ut som om den ritades i Microsoft Paint under en fikarast i Bryssel. Det är aldrig positivt ifall en flagga handlar mer om geometri än estetik, Bosniens flagga lyser av lika delar lättja och lika delar politisk korrekthet - möjligen en släng av Aspergers också.

Stjärnorna i flaggan representerar Europa och den gula trekanten ska representera landets etniska grupper. På sätt och vis imponerar ändå den här flaggan då den lyckas med konststycket att vara ful, oinspirerad, konstig och skitnödig samtidigt. Jag är personligen övertygad om att merparten av de flyktingar som kommer till Sverige från Bosnien flyr från flaggan snarare än krigandet.

Nr 3: Guam

Förklaringen till Guams flagga ligger i turism. Turisterna kom till den lilla tropiska ön och med sig hade de både berättelser om nationsflaggor och badhanddukar till stranden. Guamborna antog att dessa var en och samma sak och bestämde sig för att skaffa sig en egen badhandduk som de emellanåt kunde fira upp i en flaggstång för att imponera på utländska dignitärer.

Andra länder fyller sina flaggor med stjärnor, kors, sablar, lejon, örnar, lagerkransar osv.
Vilka respektingivande och symboltyngda ting har då Guam valt att inkorporera i sin egen fana?
En liten segelbåt och en palm. De har dessutom valt att skriva landets namn i stora bokstäver i flaggans mitt så att idioterna inte ska glömma bort vad det är de tittar på. Ganska grymt med tanke på att om det är något den här flaggan lockar till så är det förträngelse.

Nr 4: Isle of man

Jag vet inte vad som är värst, den här flaggan eller omslaget till The Ketchup Song-singeln.

Nr 5: Libyen

Det blir inga pluspoäng för kreativt tänkande i Libyens fall. Att kalla den här flaggan för ful är ungefär som att diskutera hur vatten smakar - Libyerna verkar ha satsat på "tillgång" när de designade sin fana. Finns det grönt tyg i närheten så finns det en libysk flagga att tillgå - simple as that.
Man tycker ju någonstans att även de muslimer som frossar i religiös extas borde kunna vara mer uppfinningsrika än att motivera Libyens flagga med att grönt är en helig färg inom Islam. Blått är en helig färg inom judendomen men Israel lyckades ändå fixa in lite figurer och sträck i sin flagga.

Vad sägs om en halvmåne fellas? Kanske någon liten rad på arabiska? Hey, jag nöjer mig med en kroksabel. Chanserna är goda att någon libyer läser det här inlägget så jag bestämde mig för att göra en egen version av Libyens flagga - såsom katten vill ha den!

Som ni ser har jag lyckats inkorporera såväl Islams månskärva som arabernas kroksabel OCH dessutom en fin karta över Libyen så att de inte glömmer bort sitt koloniala arv. Att inga utländska regeringar kontaktat mig ännu för att få sina flaggor pimpade är för mig ett mysterium.

Nr 6: Marshall-öarna

Up Up and AWAY! Sist och rent geografiskt minst har vi då Marshall-Öarna, vars flagga förmodligen stämts både en och två gånger av såväl tvättmedelstillverkare som flygbolag för varumärkesintrång. Flaggan är full av imponerande symboler, åtminstone i en mikronations ögon. Själv kan jag inte låta bli att tänka på varningslappen som satt på min gamla laserpenna när jag ser stjärnan i flaggans vänstra hörn.

När man tänker på saken så kan ju även de diagonala linjerna tolkas som en varning om en nära förestående undergång, orsakad av en maffig dödslaser som bränner genom Marshall-öarnas hyddor och slätter. Vid närmare eftertanke så tror jag mig faktiskt se en viss revidering i den officiella Marshall-flaggan (förmodligen för att slippa ytterligare anklagelser om varumärkesintrång) - det var naturligtvis så här den skulle se ut:

Ett land mindre på denna jord kan jag leva med. Förbannade piss-ö.

Nytt år och ny ångest

2009-01-05T10:11:00.000-08:00

Internätets favoritmisse har återvänt med pompa och ståt.
"Det var då fan på tiden" säger hågade läsare vars pupiller förstoras av upphetsning när de inser att vad de har framför sig är ett alldeles pinfärskt livstecken från Mjauv - Sveriges odiskutabelt bäste bloggare.
Jargongen. Vokabulären. Spydigheterna. Det är inte många skribenter som får en erektion av att läsa sina egna alster, det är faktiskt bara jag och Jan Guillou när jag tänker efter.

Varför har det då tagit sådan tid för mig att plita ned något?
Dels så gick jag och ältade en ex-flickvän (som för övrigt hörde av sig för ett par veckor sedan) och nu kanske någon frågar sig "varför har man inte läst mer om henne?". Well fuck face, för en man i min position så innebär minsta tecken på mänsklighet dålig PR. Dessutom är det ganska tradigt att läsa om någon annans havererade kärleksliv, bortsett från Linda Rosing då, men hon räknas inte eftersom humorvärdet ligger mer i de frekventa gynekologbesöken än i hennes emotionella stormar. Kontentan av det hela är dock att detta ältande hämmade min kreativitet.
Dels så hade jag ett inlägg på G men då började folk skriva kommentarer till mitt förra inlägg i stil med "hallå när kommer en uppdatering? Jag döööör" och då var jag naturligtvis tvungen att lägga inlägget på is - här hade jag för fasiken ett gyllene tillfälle att på allvar ta livet av en annan människa utan att behöva använda tillhyggen och om det är någon som förtjänar döden så är det folk som gillar att läsa min blog.

Vad har då hänt under de gångna månaderna?
Jag har blivit morbror till två småttingar, varav den ena tvivelsutan är den första mulatten i världen som döpts till Arvid, jag har både hunnit hoppa av studierna och börjat på dem igen och jag har bott i ett antal månader med Internets NÄST bäste skribent: Talibankocken.
Hur var det då att bo med denne herre? Låt mig säga så här: om han vore en Transformer så skulle han kunna transformera mellan att vara en överfull sopbil och en hög med hästdynga.
Sionisten och den iranske terroristen har fyllt en tillvaro som annars bara består av dekadent skörlevnad (läs: arbete) med en del nyttiga göromål: vi köpte ett luftgevär för att kunna bekämpa postbilar från vår altan, vi har byggt upp en arsenal av olika vapen inför en eventuell stand-off mot min latent homosexuelle granne och vi har lyckats få barpersonalen på samtliga sunkhak att memorera både våra smeknamn och våra personuppgifter.

När kan nästa inlägg tänkas bli publicerat då? Förhoppningsvis redan imorgon. Jag är dock ingen hejare på att hålla mig till deadlines. Men ja, jag lever, jag hatar fortfarande Joanna Rytel och jag är lika butter som alltid.

Jag ska dock sluta vara en sådan jävla surkorv och ge mina läsare en POSITIV nyhet också.
Från: maciej.zaremba@dn.se
Till: mjauv@live.se
Bäste Mjauv...
i din blogg om Gringo (http://kattenmjauv.blogspot.com/2007_05_01_archive.html) citerar du en intervju med en viss "Stefan" som tydligen blev omvänd av att kopulera med svarthyade damer. Jag tvivlar inte på att citatet är korrekt. Men i vilket nummer av Gringo kan jag hitta det? Det låter sig inte göras på nätet.
Tacksam för den hjälpen
Maciej Zaremba
Dagens Nyheter

Ni ser: DN har äntligen skärpt till sig och insett var man ska vända sig för att få nyhetsstoft.
Katten Mjauv vs Google, Gringo och TT: 1-0

Socialdarinism

2008-03-13T12:24:00.000-07:00

Om gamle Charles hade varit i livet 2008 så hade han förmodligen gett ut en tämligen djärv uppföljare till ”On The Origin Of Species” som fokuserar mindre på biologi och mer på sociologi – allt för att kunna förklara för mänskligheten vilka faktorer det är som avgör vilka hanar som får möjlighet att para sig och vilka som inte får det.
Neil Strauss och hans dasslektyr ”the game” hade ju kunnat gå och slänga sig själva i väggen när Darwin själv ger sig in i leken, om inte annat så för att tjäna en slant då det finns gott om lättlurade idioter som köper böcker i den här genren.
Ett problem är dock att gamle Charles, som så många andra storslagna män, led utav såväl tunnhårighet som förakt för kvinnor (min egen spekulation) vilket gör att det finns en viss risk för att hans bok hade blivit ett tämligen sarkastiskt verk som sida upp och sida ner hade skymfat och nagelfarit kvinnans tankeverksamhet, boken hade fått titeln ”On The Origin Of Feces”.

Många är vi nog som suttit och lyssnat på kvinnors timslånga babbel om diverse celebriteter och hur ståtliga dessa är till det yttre för att därefter ha sett dem på bild och tänkt ”vad i helvete?!!”Var lugn. Det är inte din syn det är fel på – gossen på bilden är mycket riktigt ful. Men han är känd. Kvinnor dras till kändisskap som flugor dras till hästskit, en jämförelse som i just det här fallet inte bara är träffande rent filosofiskt utan även visuellt.
Just Sverige, som är världsberömt för sina vackra kvinnor, lämnar en hel del att önska gällande flickfavoriterna och deras fenotyper; oftast en spyhink, en skalpell och en laddad revolver.
Faktum kvarstår dock: de här snubbarna fixar fitta. Lots of it.
Hur märkligt det än kan tyckas (åtminstone för mig) så tenderar i slutändan kvinnor att favorisera jollrande Idol-kandidater framför bittra blogskribenter. Inte för att de är speciellt vackra eller för att de är talangfulla utan därför att de är just kända. Det är detta fenomen jag valt att kalla för ”socialdarinism” efter Darin Zanyar som vann TV4s Idol-tävlingen 2004.Strängt taget vann han inte ens, han kom bara tvåa men det räckte för att skivbolagen skulle omfamna honom och höja honom till skyarna. Det tandställningsprydda tyfustrollet från Kurdistan var plötsligt dräggelobjekt no 1 för skrikiga fjortonåringar och kvinnliga hebefiler över hela landet.Aftonbladet beskrev honom t o m som ”sångaren som gav tågrälsen ett ansikte”. Av bilden ovan att döma så känns det mer passande att beskriva honom som ”sångaren som gav tågolyckan ett ansikte”.
En annan tjomme som fick igång sin karriär med hjälp av Idol är Ola Svensson, även känd som Idol-Ola. När Ola inte är upptagen med att lära sig danssteg (som hade fått svensson-par som firar guldbröllopet med salsa att skämmas) så ägnar han sig helst åt sin stora hobby – att fotograferas.
Ola är förvånansvärt konstnärlig när det gäller vilka fotografier han publicerar på sin hemsida med tanke på hans profession.
Här ser vi t ex Ola på särskolans sommarkollo med sina två vårdare på vardera sidan och en provisorisk bettskena i munnen.Om man surfar in på Olas hemsida (stor chans liksom) föräras man där en fin bild av Ola när han leker att han är en hund som ska skaka vatten ur pälsen.Det kanske bara är jag men det är något med Ola, bortsett då från hans avslagna näsben, som ger mig konstiga vibbar. Jag vet inte om det är hans pissluffarmusik eller bara det faktum att han till det yttre ser ut att ha stått som inspirationskälla till trädgårdsmästaren Caliban från ”Resan Till Melonia”.Vissa människors utseende säger ”hej kom och hjälp mig”. Olas utseende säger ”hej kom och hugg en sax genom halsen på mig”. Jag hatar honom.

Det är dock inte bara kastratsångare som gynnas av socialdarinism, även värdelösa komiker hamnar här.Jag talar naturligtvis om Björn Gustafsson, det androgyna missfostret från Göteborg. Bilden ovan är givetvis inte tänkt att tolkas som en önskan från min sida att skjuta ihjäl lille Björn – varför slösa dyrbart bly på honom när man lika gärna kan mata aset kroppsdel för kroppsdel till avfallskvarnen?
Björn har inte bara ett enerverande utseende, en enerverande röst och en enerverande gångstil. Han har även en enerverande frisyr och gruvligt kass humor.
Något rövhål i produktionsteamet bakom ”Parlamentet” som led av vanföreställningar fick för sig att Björn skulle locka yngre tittare till programmet (som för övrigt borde ha lagts ned för ett par år sedan). Jag vet inte riktigt vad TV-folk tror att ungdomar lockas av men för min del kan jag direkt erkänna att en skamklippt dumleklubba som sitter och gafflar om sitt förbannade datorspelande inte skulle få mig att dra på smilbanden ens under vapenhot.
Jag skulle inte ens skratta åt Björns humor för att rädda min familj undan svältdöden, han är så förbannat tråkig att inte ens fem rejäla bonghits av superskunk skulle kunna få mig att le åt honom. Efter att ha sett på ett par youtube-klipp av Parlamentet kan jag också konstatera att Jarowskij inte heller verkar betrakta honom som så värst talangfull.
I momentet ”tips från coachen” där de medverkande komikerna skall följa knäppa uppmaningar via en liten teleprompter för att skapa tokroliga situationer så har Björns förmågor verkligen satts på prov!Oh herrejävlar. Hur ska denne slösinte lintott med sin latenta transexualitet någonsin kunna övertyga publiken om att han är efterbliven, brat eller kvinna?
Behöver Nilsson överhuvudtaget ge Björn uppmaningar för att han ska bete sig på det sättet? Varför inte ge Henrik Hjelt tipset att vara skallig eller Johan Glans tipset att se ut som att han har Downs syndrom?

Det är bara att konstatera: det finns ingen rättvisa i världen.
Nu kallar plikten och med ”plikten” menar jag öl.I'M BIG IN JAPAN!

Identitetslösa fanskap som världen hatar

2008-03-06T19:02:00.000-08:00

Det utlovade inlägget på ”ett gammalt favorittema” är tillfälligt lagt på is.
Dels pga. mina universitetsstudier.
Dels pga. mitt arbete.
Dels pga. sviktande inspiration.
Dels pga. en apatisk illustratör.
En del tror kanske att min blog är nedlagd eftersom jag inte uppdaterat den på snart två månader. Så är inte fallet utan jag har helt enkelt inte haft någon tid att skriva. Jag kan exempelvis redogöra för mitt schema från i torsdags fram tills idag:
Torsdag 28/2: upp 06:30 för exkursion i Uppland, åter till Stockholm 17:30
Fredag 29/2: upp 06:30 för exkursion i Uppsala, åter till Stockholm 18:00
Lördag 1/3: upp 06:30 för att arbeta, slutar 21:30
Söndag 2/3: upp 06:30 för att arbeta, slutar 20:45
Måndag 3/3: upp 06:30 för att arbeta, slutar 12:00, därefter föreläsningar fram till 17:00
Tisdag 4/3: upp 09:00 efter en krogafton med en kompis, börjar arbeta 13:00 och ska sluta 21:30. Jobbar över med två timmar för att fixa företagets bokföring.
Förutom det ovan så ska jag även på min fritid sköta min uppgift som administrator på Kens hemsida, hjälpa en kompis som hotas av utvisning till Irak, extraknäcka (gratis) i en kompis restaurang och umgås med familj och vänner. Onsdagen 5/3 skulle förutom studier även ägnas åt att översätta en restaurangmeny till engelska, tyska och spanska samt att sköta ärenden inne i stan. Mjauv kan komprometteras ur en hel rad olika infallsvinklar men anklagelser om lättja har jag hittills sluppit från andra än mina föräldrar. Nog om det.

Min blog har genomgått en del radikala förändringar på sistone. Vad det betyder rent konkret är att jag i presentationen av min blog bytt ut uppmaningen ”ät en balle” mot en latinsk propalation som betyder ”jag hatar det vulgära slöddret”. Det är mina egna läsare jag syftar på, åtminstone vissa av dem.
Detta låter kanske inte som någon speciellt radikal förändring men ha då i åtanke att de elegier du läser har en upphovsman som fortfarande kallar Telia för Televerket, motsätter sig kvinnlig rösträtt, högertrafik samt att GSM-tekniken överhuvudtaget uppfanns, arbetar med opinionsbildande verksamhet för att återinföra skråväsendet, anser sig bo i Svitjod och betraktar vänsterhänthet som en könssjukdom.

Jag funderade i samma veva på att byta ut min profilbild men när jag läste kommentarerna till mitt senaste inlägg beslutade jag mig för att låta bli.
”Döskalle-Dennis” är namnet på en läsare som hotar mig med en litterär bojkott om profilbilden föreställer mig. Döskalle-Dennis hatar nämligen fula människor.
Dennis – du har min oreserverade support om du bestämmer dig för att sluta läsa min blog, om jag kunde så skulle jag gladeligen IP-banna dig. Inte p.g.a. dina hårda ord utan därför att du är så abnormt efterbliven att folk i din omgivning blir sterila av din blotta närvaro.
Dels så överväger du alltså så vitt jag kunnat utröna från din illa skrivna kommentar att sluta läsa min blog pga. att du ogillar mitt utseende, det tyder inte bara på en latent homosexualitet utan även på intelligensnivån hos en Leccinum scabrum (latin för Björksopp).
Dels så utgår ditt resonemang, om du nu är kapabel till så pass rationellt tänkande, från att jag skulle ha valt denna bild utan att vara medveten om hur den ser ut.

Ja Dennis, efter att ha läst över hundra poäng på universitetsnivå, skrivit flertalet uppsatser (varav den senaste var på ungefär 40 sidor), planerat och genomfört sociologiska fältstudier, arbetat som artwork manager på ett läkemedelsföretag, producerat tjogtals välskrivna och humoristiska bloginlägg varav flertalet innehåller illustrationer (som jag tänkt ut) och fotografier (som jag har tagit) så gick jag helt plötsligt och blev oförmögen att inse vad min egen profilbild ger för intryck. Den är tagen med vidvinkellins nedifrån, skägget är ovårdat, flinet är enerverande osv.

Jag upphör aldrig att förvånas av människor som läser min blog, blir provocerade av den, fortsätter läsa den och därefter bestämmer sig för att lufta sina åsikter i kommentarsfältet där analyserna avlöser varandra. Den enda analysen som hittills lyst med sin frånvaro är den att jag faktiskt är medveten om vad jag sysslar med.
Jag V-E-T att bilden är ful era slösinta kreatur and guess what? Det är poängen.
Se det som ett diagnostiskt prov om inte annat – om du tittar på bilden, drar slutsatsen att den är representativ för mitt utseende och därefter bestämmer dig för att försöka dig på psykologisk krigsföring via kommentarsfältet genom att skriva ”du är ful” så kan jag automatiskt ställa diagnosen att du är dum i huvudet.
Om du sedan läser det här inlägget och bestämmer dig för att skriva en ny kommentar i stil med ”mm visst, du är visst ful man kan se d lägg upp en annan bild då” så kan jag även varsko dig om att din retoriska förmåga är en paritet till Apan Olas.
Skälet till att jag inte lägger upp andra, mer normala, bilder på mig själv har jag redan avhandlat i en annan blog, närmare bestämt min egen.

Hittills har jag i det här inlägget diskuterat människor som jag känner ett ömsesidigt hat emot, nu tänker jag gå över till de fall där hatet ingår i ett mer utpräglat kausalt samband – dvs. grupper som gör något som får mig att hata dem och följaktligen både kritisera och smäda dem men som aldrig får komma till tals på den här blogen och ifrågasätta mina åsikter. Det är den bästa sortens argumentation om jag får säga det själv.

Jeansbrudar
Den första kategorin utav människor som ingår i gruppen ”identitetslösa fanskap som världen hatar” är ”jeansmänniskor”, dvs. folk som beskriver sig själva som ”jeanskillar” eller ”jeansbrudar”.
For real? Använder du på fullaste allvar blåfärgade byxor gjorda av bomullstwill i kypertbindning med nitar och förstärkande sömmar? Åh helvetes jävla förgyllda Mumindal, hur vågar du använda dig av så vågade och utstickande plagg?
Jeansbyxor, det är ju fan på samma nivå på orginalitetsskalan som att bo i radhus, rösta på socialdemokraterna, handla på Indiska och dricka folköl!

Jeansbruden har även en yngre kusin som i småstäderna är känd som ”stringbruden”.
En stringbrud är en ung kvinna som socialt identifierar sig själv utifrån snöret som hon har mellan skinkorna för att framhäva såväl sin mentala mognad som sin långt gångna pubertetsprocess.
Vägen till att bli vuxen, med allt vad det innebär av könsmognad, ekonomiska åtaganden och sociala konventioner, är lång och svår men för den som i tidigt stadium önskar lägga rabarber på alla de förmåner och privilegium som annars kommer först vid den artonde födelsedagen så hjälper det ofta att byta ut koltålderns blommiga bomullstrosor mot stringtrollan – ett plagg avsett att bäras för att inte synas – och därefter dra upp det till naveln för att ingen i omgivningen skall förbise detta respektingivande tecken på världsvana och sexuell attraktionskraft. Åtminstone fram tills att någon introducerar tösen till den smärtsamma världen av kalsongryck varvid illusionen krossas i spillror och stringbruden får återgå till sin glåmiga vardag av tandställningar, myggbettsbröst och outhärdlig tuggummipop.

Namnpuckon
Den andra kategorin av identitetslösa fanskap kallar jag för ”namnpuckon”. Namnpuckon är nyblivna föräldrar som ger sina ungar ”unika” namn i ett desperat försök att ge ungen den karisma och självsäkerhet de själva saknar.
Eller ja, man ska ju inte generalisera. Det finns även de föräldrar som ger sina barn namn som ”Bouvain” och ”Hamle” för att de känner sexuell njutning vid tanken på att deras ungar kommer att åka på stryk av sina klasskamrater.

Alla människor känner någon sådan här person, de där enerverande rövhålen med taskig klädsmak som försöker sticka ut ur mängden genom att ge sina snorungar konstiga namn och sedan motiverar det med att ”vi ville inte ge henne ett namn som alla andra har”.
Det är ett namn, inget jävla varumärke era idioter.
Wilda?
Dante?
Skulfrid?
Purity? (Jag har faktiskt gått på date med en person som hette Purity. Det var en märklig upplevelse.)
Den här äckeltrenden har exploderat på senare år, förmodligen till viss del pga. alla motbjudande celebriteter som tävlar inbördes om vem som kan komma på det dummaste epitetet till sina felknullade ättelägg medan de går på snofsiga middagar och ser fula ut.
Bilden nedan föreställer två killar som mycket väl kan tänkas vara ett par namnpuckon, de är i vilket fall ett par präktiga rövhål.
Gud har dock varit godhjärtad nog att finna ett botemedel mot denna fruktansvärda åkomma – trendkänsliga européer som undviker att dricka Masālā chāi och låter bli att köpa värdelöst krimskrams på Indiska har i kliniska studier visat sig kunna döpa sina barn till normala namn. Andra saker som hjälper är ett par lavetter med hyfsad kinetisk energi.

Afrikaner härrörandes från de länder som ligger söder om Sahara brukar kunna avhålla sig från att ge sina barn efterblivna namn om de undviker MTV och amerikanska sitcoms. En möjlig positiv bieffekt med denna avhållsamhet är att de slutar påstå att de kommer från Brooklyn när de ska ragga på tjejer, en teknik som oftast inte fungerar.
Fast det är möjligt att snubbar nere i Afrika använder samma teknik när de limmar, det hade om inte annat förklarat varför Afrika är så förbannat glesbefolkat…

Fackofober
En fackofob är inte, som man kanske kan tro, en person som känner en stark och tvångsartad rädsla för fackföreningar, de kallas kort och gott för ”borgarsvin” (pluralis) eller Sofia Appelgren (singularis), utan en person som känner en stark och tvångsartad rädsla för att bli placerad i ett fack. Med fack avses här alltså en kategori av människor, inte ett trångt utrymme då rädslan för att placeras i det sistnämnda är något folk kommer att börja känna först den dagen då Mjauv kommer till makten och i det fallet så handlar det inte så mycket om att placera folk i ”fack” som i soppressar.

Fackofober brukar i allmänhet ge sig till känna genom att antingen högljutt proklamera ”man kan inte placera mig i ett fack” eller bara surt mumla något i stil med ”alltså jag avskyr att bli placerad i ett fack”.
Problemet (om man nu anser det vara ett problem) för fackofoberna är dock att ju mer högljutt de gapar om att de inte kan placeras i fack, desto lättare är det att placera dem i just fack, närmare bestämt ”jag är en gnällig jävla fruktkaka utan karaktär, självkänsla eller karisma”-facket.

Dessa människor brukar oftast ha ett par gemensamma nämnare i form av t ex universitetsstudier på värdelösa kurser i genusvetenskap, konsthistoria eller något annat larv. Fackofober har även ofta en förkärlek för att hålla långdragna anföranden om hur dumma Israel är, om hur dum amerikansk utrikespolitik är och om hur svensk arbetspolitik går åt helvete med borgerligt styre i Stockholm för att därefter sätta sig att sura när ens dåliga argument blir bemötta och därefter nästa dag högljutt klargöra att det är ointressant med politik.

Fackofober har även vissa fenotypiska särdrag i form av tröjor som är för åtsittande och frisyrer som är för långa (för män) eller för korta (för kvinnor) för att vara snygga och givetvis en chic Ipod i fickan fylld med pissig proggrock.
Fackofober gillar även att köpa billig skit från Indiska samtidigt som de gärna predikar om hur dåligt Ikea är, har de tid över från sitt gnällande och eviga identitetssökande så försöker de även sprida upplysningens ljus för sin omgivning genom att medelst en plågsamt dryg röst missionera om sin favoritförfattare och tillika husgud som skrivit någon värdelös flumbok som ”verkligen ALLA borde läsa”.

Fackofober brukar oftast kunna pekas ut ganska fort på fester genom att vara den där personen som alla försöker döda och gräva ned med blicken.

Icke-Rasister
Icke-Rasisten är även känd som ”Jag är inte rasist min kompis är svart”
Den här sortens idioter existerar inte i sin rena form i Sverige då det i grund och botten är en amerikansk företeelse. Den finns dock i en annan variant i Sverige: ”jag är inte rasist men jag har ett behov av att uttrycka en rasistisk åsikt som jag därefter slaviskt följer upp med att i förbifarten nämna hur många invandrare jag känner”.

De här människorna är oftast runt 25-30, timida och arbetar på kontor.
De får sin kunskap om omvärlden via gratistidningar och Aftonbladets hemsida, detta har visat sig öka benägenheten för att dra dumma slutsatser med rasistiska inslag.
De kan oftast själva räkna ut att dessa slutsatser kan komma att försätta dem i en obekväm situation om den vädras rakt ut i fikarummet, därför lindas den fint in i ett paket av fabricerad ödmjukhet och pudras med ett par förmildrande tillägg.
Exempelvis så skulle en person som ”inte är rasist” slentrianmässigt följa upp ett illa underbyggt påstående om att muslimer är terrorister och extremister till sin natur med att berätta om sin semester till Tunisien eller sitt besök på moskén vid Björns Trädgård.
Vissa sämre bemedlade icke-rasister som ondgjort sig över orättvisan i att muslimska mäns erövringar av germanskt sköte icke kompenseras i en för svenska män tillgång till mellanösterns frukter får nöja sig med att meddela sin omgivning att de handlar på Indiska eller inflika hur bra maten smakar på ”Folkets kebab”.
Andemeningen med denna hyllning av semitisk kokkonst är att icke-rasister drömmer om en shishkebab i arslet.

MSN-Supraledaren
En supraledare är ett material som karaktäriseras av oändligt stor konduktans – även kallat elektrisk ledningsförmåga. Begreppet används här i en mer filosofisk mening och avser en individ (i ytterst flyktig bemärkelse) som karaktäriseras av oändligt stor förmåga att sprida elektroniskt material, närmare bestämt pissig musik, till samtliga kontakter på sin MSN-lista.

Det är de här fanskapen som inleder varje inloggning med att först skriva ”hej”, tätt följt av ”hur är det?” för att därefter lägga kallpratet åt sidan till förmån för en bombkrevad i såväl andlig som akustisk bemärkelse när förfrågan efter förfrågan uppenbarar sig i den förhatliga lilla rutan om MSN-supraledaren kan tänkas få stjäla dig på ytterligare ett par värdefulla megabyte av ditt lediga hårddiskutrymme.
Som om det inte var illa nog att förpesta någon med mp3-fil med ofullständig titel och dålig ljudkvalité (att skicka någon en låt med en bitrate på 96 kbit per sekund är som att snyta sig i toalettpapper och sedan erbjuda det till någon annan som servett) så är musiken per definition också rent jävla skräp, så monumentalt genomuselt att behovet av en retronym till själva termen ”musik” börjar bli plågsamt uppenbart.
Jag vill varken ha Immortal Technique eller face-fucking Matisyahu bland mina mottagna filer era snigelhjärnor, varför inte bara virus och en bildlänk till rotten.com? Samma skit, mindre hyckleri.

MSN-supraledare består oftast utav socialt exkluderade missfoster som handlar på Indiska och SMS-terrorisera folk om erbjudanden till ointressanta fester med inträde i dörren – oftast hållna på Patrica. Jag hatar dem.

Ironiker
Ironikern är en kvarleva från 90-talets Nile City-dyrkan och den svarta humor som då såg gryningens ljus. En ironiker är inte, som man kanske kan tro, en misslyckad komiker som försökt göra sig en karriär genom att härma Killinggänget utan det är helt enkelt en missanpassad kålrotshjärna med ett hissat ögonbryn och en kasse från Indiska i näven som ursäktar sig i allehanda situationer genom att skylla på missförstådd ironi.
Varje idiotiskt uttalande från ironikern som ifrågasätts besvaras systematiskt med ”jag var ironisk”. Nej din dumma jävel du var inte ironisk, du var bara korkad!
Din klädstil är inte ironisk, den är bara ful!
Din humor är inte ironisk, den är bara tråkig!
Dina idéer är inte ironiska, de är bara efterblivna!

Ironiker uppehåller sig uteslutande i Stockholms innerstad, förmodligen därför att när Stockholmare tittar på Nile City så tittar bönderna på Pistvakt.

Analretoriker
Debattforum av alla de slag som befolkas av kvinnor brukar förr eller senare föräras en tråd där spörsmål om sexuella aktiviteter innehållandes penetration av en kvinnans anus avhandlas.
Eldfängda kjoltyg med för mycket fritid som handlar på Indiska vallfärdar till dessa trådar för att framföra sina tankar och åsikter om detta ämne, oftast genom argumentum ad hominem gentemot män som uppskattar denna form av okristlig älskog.
De handjur som har fräckheten att föreslå analsex för sin käresta komprometteras på allehanda vis och tillskrivs den ena negativa egenskapen efter den andra.
Män som gillar analsex tänder på att förnedra kvinnor.
Män som gillar analsex har små könsorgan.
Män som gillar analsex är homosexuella.
Män som gillar analsex är hänsynslösa och känslokalla.
Freud, släng dig i väggen.

De arga haggorna som skriver de här inläggen nöjer sig dock inte med en hävdvunnen uppfattning av rövpilska herrar som klandervärdiga monstrum, när det råder konsensus kring synen på klismafili som den västerländska civilisationens baneman så är det dags att gå från tanke till handling. Det är nu damerna börjar kläcka idéer om hur förslag om anala samlag skall bemötas – nämligen genom att ”vända på steken” och ställa krav på killen att själv ta emot en dildo eller andra fallosderivat i rövhålet.

Få ställningstaganden är för mig lika vämjeliga som det ovan – en kvinna vars spontana reaktion på sexuella önskemål är att bestraffa och förnedra sin partner är inget annat än ett smutsigt sprutluder.
Inte för att de uttrycker en önskan om att sodomera sin sämre hälft utan därför att de gör det utav helt fel anledning – för att jävlas med honom. Snubben ska peggas, inte för kvinnan finner njutning i det utan som en ren bestraffningsåtgärd.

Det enda som är dummare än ovanstående resonemang är de kvinnor som försöker länka förekomsten av analsex till homosexualitet, vilket inte bara är kränkande mot homosexuella (bögarna skönmålas ju inte precis i de här sammanhangen) utan även ett utslag av renrasig idioti.
Logiken (eller frånvaron av densamma) som tillämpas är att eftersom både kvinnor och män har analöppningar så är den man som önskar tillträda en kvinna i ballongknuten i själva verket sexuellt attraherad av män eftersom det lika gärna kunde vara en mans chokladtunnel.

Mycket listigt ditt dumhuvud, här följer en kortare lista på andra sexuellt laddade kroppsdelar som de tvenne könen har gemensamt:
Läppar
Händer
Skinkor
Bröstvårtor
Lår
Magar
Ögon
Gillar du att kyssa din tjej? Rövpullan har talat!
Gillar du att slicka eller suga på hennes bröstvårtor? Grekvarning på hög nivå.
Gillar du att smeka hennes bakdel? Bastuklubben nästa för din del…
Gillar du att hon suger av dig? Du är formellt utsedd till Ica-handlarnas Bäst-I-Test-Bög 2008. Grattis.
Det var allt för denna gång, nu kallar slafen.
När nästa uppdatering kan tänkas komma är svårt att säga i nuläget, min fantasi går på sparlåga och jag är en upptagen man men förhoppningsvis ska det inte ta två månader denna gång…

Jubileumsinlägg! World rejoice!

2008-01-09T12:17:00.000-08:00

Idag är det den nionde januari 2008 och det har därmed fr o m idag gått ett år sedan jag skapat min blog. Några kan ju visserligen nu hävda att eftersom blogen skapades den 8 januari 2007 så borde årsdagen infalla den åttonde januari 2008.
Mitt svar till dem är: Käften, jag hade inte tid att skriva igår.

Så här ett år efteråt har jag lyckats publicera 31 inlägg på blogen.
Från dessa skall dock subtraheras ett äldre inlägg, ett inlägg som aldrig publicerats, ett halvblajigt inlägg och några små notisliknande inlägg. I slutändan får vi fram ~25 inlägg vilket ändå är två inlägg per månad, en imponerande siffra om jag får säga det själv.
Vissa, som inte läst blogen så länge, kanske frågar sig något i stil med ”vem är den där Mjauv egentligen?”, följt av ”…och vem fan TROR han att han är?”
Bra frågor som kräver bra svar.
Därför skrev jag ihop en liten presentation om mig själv som vissa, lite mer bevandrade litteraturkännare möjligen känner igen då jag hämtat inspiration till följande verk från en annan prominent författare som återfinns på en av våra nuvarande sedlar.

”Äntligen stod katten i predikstolen.
Församlingens huvuden lyftes. Så, där var han ändå! Det skulle inte bli mässfall denna söndagen såsom den förra och många söndagar förut.Katten var ung, hög, smärt och strålande vacker. Om man hade välvt en hjälm över hans huvud och hängt svärd och brynja på honom, skulle man ha kunnat hugga honom i marmor och uppkalla bilden efter den skönaste av atenare.”

Detta är den tveklöst blygaste beskrivningen av Mjauv ni någonsin kommer att få läsa.
Skribenten som är habil på det mesta men mest omtalad för sin skicklighet i konsten att munhuggas och mest omskriven för sina framgångar i pennfäktandet. Makt och kunskap är A och O för Mjauv, därav det förnämliga namnet på den här blogen.
Vad under det gångna året kan då missen göra sig märkvärdig över?
Han har lyckats bli dumpad av sin flickvän.
Han har fått negativt svar på ett HIV-test.
Han har stulit en handväska på Östermalm.
Han har somnat inlåst på en toalett.
Han har blivit sexuellt antastad av en 84-åring.
Inga dåliga bedrifter, men tyvärr så räcker det inte med det för att bli allmänt älskad och dyrkad, vare sig av sin omgivning eller av sin läsarkrets. Jag gick igenom de kommentarer blogen fått under året som gått och bestämde mig för att presentera en del av dem här.
För att försäkra mig om att det inte blir några missförstånd gällande vem som är smart och vem som är dum så har jag valt att rödmarkera alla stavfel som mina belackare gjort sig skyldiga till.

”Anonymous said...
Sick mothafucker...
du e inte frisk nånstans du..”

Ifall det är arga anonyma läsare som utgör måttstocken för friskhet så får jag gladeligen erkänna mig skyldig till denna anklagelse. Du har dessutom fel i sak, jag fick negativt svar på testet jag nämnde ovan, eller hur bitch?

”Anonymous said...
den här personen har INGEN humor. psykiskt fel i hjärnan är det rätta ordet.”

Tjusigt syftningsfel lilla vän. Du har förmodligen inte insett det men ”psykiskt fel i hjärnan” är mer än ett ord, det är fyra stycken för att vara exakt. Men låt inte det hindra dig när du är ute efter att gnälla lite på mig och min avsaknad av humor.
Tur att du poängterade att det är ett psykiskt fel i hjärnan jag lider av, vore ju jävligt jobbigt om någon fick för sig att det skulle vara ett fysiskt fel som gör mig så tråkig.
Ät en balle. On second thought, ät två.

”dfa said...
dude !läste att du käka big mac?(sten i glashus)jag är vegetarian och anser att vilt är mycket humanare än kött industrins vidriga sjuka produktion.
googla hund attacker häromdagen och antalet var jättehögt !då jag diskuterat vargfrågan med en dalmas så har jag förstått att det är bara en personlig vendetta för förlorade små skit gryt hundar som bara är snacks för en varg.dom skulle kunna skippa små viltet å skaffa sig riktiga hundar ex american bulldog som med största sannorlikhet skulle avskräcka zeke,men dom är väl inte lika trånga i röven som en gryt jycke?”

Jag käkar Big Mac – sten i glashus.
Du skriver som en kratta – sten i huvudet.
Den här kommentaren innehåller sådan pissig stavning att jag inte ens ids håna honom, grammatiken talar sitt tydliga språk gällande intelligensnivån hos herr dfa.

”Anonymous said...
Fast det är ganska uppenbart att du själv är rätt så intresserad av Olindas göranden och tyckanden. Du är ju hemskt insat i vad hon sagt och nar och var...

Du lägger väldigt mycket energi på henne för att dissa henne så.”

Idioter som du inser det förmodligen inte men människor som Olinda gör i stort sett vadsomhelst för att få uppmärksamhet. Därför är det inte speciellt svårt att ta reda på fakta om Olinda, det krävs inget fanatiskt intresse för att gräva fram information om Sveriges favoritluder, särskilt inte om man har tillgång till Google. Denna lilla sökning (som ger 6 730 träffar på svenska och 6 820 på engelska) tillgängliggör samtliga källor jag använt mig av i mitt inlägg om Olinda, den länkar faktiskt till mitt eget inlägg om henne som länk nummer fem i listan.

”Pudeln said...
Hej mammaknullare. Kom ihåg att du är varken tuff eller särskilt anonym. Men leker båda. Sthlm är litet.”
Jag är jävligt nyfiken på att höra ”Pudeln” här (respektingivande alias för övrigt) förklara vad som menas med att ”leka anonym”. Hur fan leker man anonym? Antingen så är man anonym eller så är man det inte, att leka anonym är som att leka att man är dvärg.
Stockholm är lite, jodå jag vet men inte så pass litet att jag inte kan undvika hotbilden från den här pysen. Jag behöver bara avhålla mig från att besöka Fågelsångsvägen 13 i Stockholm så slipper jag och Pudeln träffa varandra.Lycka till med målandet baby!

”Anonymous said...
vad härligt att din tjej dumpade dig. för varje sekund du lider blir jag lite gladare. hoppas du ser henne med någon annan bättre snart. det vore härligt. det kan du ju alltid blogga om din pajas.

tack för mig.”

Yeah right, om jag skulle hamna i en sådan prekär situation så hade jag bara gjort ett par utlägg om alla läckra 80-plussare som vill ha mig, that bitch ain’t got shit on me, uhu
*double-finger-snap-all-in-your-FACE*
Jag får dock tacka för att du tog dig tid att inte bara kommentera utan att först läsa så pass mycket att du blev arg och började hata mig och därefter kommentera.
Det kallar jag engagemang!

”Patrick said...
Haha, vilken bitter nolla! Ja, vem som helst får väl blogga nuförtiden. Vilket ämne pluggar du på universitetet och vilka dagar är du där? Skulle vara kul att ta ett snack med dig någon dag när man själv är inne. Om du vågar?”

Om jag vågar?
Nej Patrick, du förstår jag sitter hemma och kurar ihop mig och skakar av skräck, därefter åker jag ut mot Mörby och går på föreläsningar med fruktan för mitt eget liv men därefter sätter jag mig vid en dator och förvandlas till hulken.

Ja din fjant, jag vågar ta ett snack med dig och jag är där i stort sett varenda dag – det är just pga. att jag är där så ofta som jag skrivit att jag vill ha beväpnade vakter på campus som skjuter ihjäl alla skräniga idioter. Ett besök på Stockholms Universitet är som ett dåligt skämt och om det är något som får mig att förkasta ett PK-mantra som ”kunskap är makt” så är det sådana människor som du.
Trälar som du själv hör inte hemma på ett universitet, ni hör hemma i en svinstia där ni kan tjänstgöra som livegna sanitetstekniker. Sysselsätt dig med att skyffla träck istället för att gå och förpesta föreläsningar. Om du vågar alltså.

”Anonymous said...
hur orkar du ens existera?”

Jag äter ett levande spädbarn varje morgon. Det skänker mig krafterna åter.

”Evelina said...
Gulligt att du är inne och läser och blir så svartsjuk tydligen. Ja folk gillar att läsa det,låt dom få göra det och gå och hoppa hage eller något om du inte vill läsa deras bloggar.”

Better yet, jag skapar en egen blog som till skillnad från de jag kritiserar faktiskt håller kvalité och därefter så skryter jag om det! Min metod är mer tillfredställande än din så tyvärr subba.

”Anonymous said...
Fick du ingen julklapp iår eller? stackare...”

Jodå, det fick jag faktiskt. Din morsa är fantastisk.

Det där sista var möjligtvis en smula pubertalt men å andra sidan så förtjänar inte dylika kommentarer mer substantiell kritik, eller humor för den delen.
Det här kanske verkar lite snålt och torrt för att vara ett jubileumsinlägg but fear not. Jag varvar även uppsatsskrivning till universitetet med att arbeta på ett inlägg på ett gammalt favorittema...

Bland dofter och smaker

2007-12-30T10:26:00.000-08:00

Det som är positivt med att nyårsafton är så nära förestående är att julafton är passerad.
Jag avskyr julen på alla sätt och vis – mörka jobbiga färger, efterblivna släktingar ska våldsgästa, man måste lägga ut en smärre förmögenhet på presenter till bortskämda människor man egentligen hatar och maten smakar grisballe. Just det där sista är väl kanske inte så där överdrivet förvånande egentligen med tanke på att 90 % av maten på det svenska julbordet just ÄR gris, eller åtminstone olika delar av grisen som tillagas på lite olika sätt.
Förmodligen är det någon idiot som läser det här som försöker briljera med en enastående tolkningsförmåga genom att häva ur sig ”aaa men det är ju bara för att du är jude och inte äter fläsk” varvid idioten som sitter bredvid hissar ett ögonbryn och ställer följdfrågan ”vadå är han jude?”.
Är Mjauv jude? Nej, inte ännu. Han vill konvertera till judendomen och är både filosemit och sionist. Men i vissa människors ögon är han jude, mer specifikt nazisternas på Internet-forumet nordisk.nu där Mjauv har en profil. Ovan nämnda nazister är inga fans utav den sionistiske blogskribenten från Nacka, här följer ett axplock av de kommentarer som fällts mot vår skäggprydde protagonist.
”Dra från sidan, dina inlägg är värdelösa och du verkar vara allmänt dum?!”
”Är du vit?”
”Håll dig till ditt eget blod!”
”Idiot.”
”Jude”
”judas”
”Du är ett äckel”
”Hej jude, du är en typisk lögnaktig jude, måste bero på rasen”
”åk hem till Israel jude”
”Usch”
Man kan inte vara älskad av alla.
När det gäller julafton så är det nog den del utav året då jag är absolut gladast åt att ha min davidsstjärna runt halsen då den befriar mig från allehanda plågor i matform som dukas upp lagom till Kallejanka. Helt kul kan det dock inte vara för vare sig judar eller muslimer som vill vara integrerade i det svenska samhället att försöka bli mätta när det vankas julbord.När religion (eller fungerande smaklökar) förhindrar vissa minoritetsgrupper från att ta till sig svensk matkultur så får vi gå åt andra hållet och ge deras en chans istället. Den här processen brukar likna Anders Nilssons Falk-trilogi en smula.
Första vågen består av etniska restauranger, små exotiska syltor på Södermalms bakgator och råvaruinköp direkt från Fatimas närlivs ute i Husby.
Den andra vågen består av ökad medieexponering, större och flashigare krogar och ett antal efterblivna mediehoror som står och visar upp sina felknullade barnaskaror och namedroppar olika matkulturer i intervjuer för att tvätta bort Svenne Banan-stämpeln.
Case in point: Camilla Läckberg.Den tredje vågen består av extrem banalisering – maten finns på varenda restaurang och är närmast att betrakta som husmanskost, Coop säljer den i frysförpackning och 7-11 säljer den som snabbmat, dvs. till restaurangernas pris fast med frysförpackningens kvalité.

Det hela är ganska läskigt när man tänker på det – hur många matkulturer har inte på det här sättet stympats till oigenkännlighet av ondskefulla företag?
Den andra versen i vår nationalsång lyder ”du tronar på minnet från fornstora dar, då ärat ditt namn flög över jorden” – jag misstänker starkt att om italienarna kunde tala svenska så hade de besjungit Pizzan med samma rader. Är det bara jag som minns den tid då ”pizza” var en kulinarisk upplevelse som inte direktassocierades till mikromat som det står ”Billy’s Pan Pizza” på eller överviktigt husvagnsslödder från Texas?Efter regn kommer solsken och efter Italien kommer Japan. Sushi är en alla tiders måltid, speciellt om den är från Sakana på Gärdet. Detsamma går inte att säga om de där vakuumförpackade helgerånen som går att köpa från Ica på Folkungagatan för 49 och 90.Det senaste tillskottet på den svenska mathimlen är det libanesiska köket som numera går under namnet ”Meze”, ett uttryck som åsyftar diverse smårätter som när det kommer från Spanien kallas för ”Tapas”. Trendigt så det skriker om det.
Jag minns när jag först fick upp ögonen för libanesisk mat, det var på restaurangen Fenicia på Storgatan. Då tyckte jag det var underbart och deras råbiff ligger mig fortfarande varmt om hjärtat. En tid senare kunde man plötsligt hitta libanesisk mat i Coops kyldisk, då bestämde jag mig för att aldrig någonsin mer äta libanesisk mat och kort därefter gick Fenicia i konkurs.
Jag tror åtminstone det var i den ordningen.
Om Coops mezekrubb gör mig irriterad så blir jag skvatt galen av 7-11s satans mezewrap. Det är den dummaste uppfinningen sen Nordbankens cashkort och det största hånet mot arabisk kultur sedan True Lies. Red Jihad anyone?När jag såg skiten första gången så ville jag köra en penna genom ögat på fanskapet som uppfann den och sedan pissa honom i munnen. Jag gillar verkligen att 7-11 väljer att servera den på ”traditionellt libanesiskt pitabröd” för vad här i världen kunde vara mer traditionellt libanesiskt än att servera deras mat på mexikanskt vis på en amerikansk närbutikskedja?
Min stora fruktan nu är att etiopisk mat ska gå samma öde till mötes. Injera och wat som mikromåltid. Injerawraps med wat på 7-11. Camilla Läckberg skriver om Injera på sin hemsida.
Mister kissekatt is fairly troubled.

Coop är ju annars matbutiken som under årets lopp gått i bräschen för att bredda utbudet av ”internationell mat”. Inför Ramadan som (enligt Coop) år 2007 inleddes den 24 september passade Coop på att lansera sitt sortiment kallat ”Världens mat” i förhoppning om att kunna roffa åt sig muslimska kunder från de småskaliga matbutiker med exotiska importvaror i konservform som går att finna i alla förorter värda namnet och som i folkmun kallas för ”turklivs”.

I deras pressmeddelande kan man utröna följande:
” -Till festen Eid al Fitr som avslutar fastemånaden Ramadan satsar vi stort på lammrulle, mycket grönsaker och sötsaker som tex baklava, säger Ronnie Wångdahl, försäljningschef på Coop”
Den som på fullaste allvar vill ”festa till det” efter en månad av svält genom att äta grönsakskonserver från LaRoc som kostar 10 kronor burken borde ta sig en rejäl funderare på om man inte lika gärna kan idka Sawm året om. Idioter.Den som tycker jag är arrogant och trångsynt nu kan ju alltid avsätta två minuter åt att kika på LaRocs hemsida och där ta del utav deras utbud. Av någon anledning kommer 9 av 10 varor som ingår i ”Världens mat” från samma företag.
Inget fel med det, om det inte vore för att LaRoc kanske inte precis överväldigar mig med sin professionalism.
Under avdelningen Vanliga Frågor hittade jag detta:
”Kan det förekomma småkryp och mjölbaggar bland baljväxterna?
I de flesta baljväxter och spannmålsprodukter förekommer det naturligt insektsägg. Dessa ägg kan utvecklas till insekter och spridas till andra torra livsmedel om de förvaras torrt och fuktigt.”
Om man bara lyckas undvika att baljväxterna är torra och fuktiga på samma gång är det alltså ingen fara på taket. Känns tryggt.
”Hur länge håller sig grönsakskonserver och oliver efter att förpackningen öppnats?
Grönsaksinläggningar och oliver i glasburk är steriliserade produkter. Kontamineringsrisken, dvs risken att smittas av bakterier, ökar när burken öppnas. Använd rena bestick, och inte fingrarna, för att ta upp ur burken.”
Snacka om service. LaRoc ställer sig självt frågan om hur länge deras produkter håller sig och besvarar frågan med att ge sig själv allmänna råd gällande hygien. Tack för infon ya hmar.

Om vi dock återgår till Coop så hittar vi i ovannämnda pressmeddelande detta:
”-Satsningen började som ett önskemål från våra kunder med rötter i en annan matkultur. De saknade många varor hos oss... Bla bla bla ...Det var även en insikt hos oss i Coop att vi inte lyckats nå stora kundgrupper. Det ska vi ändra på nu! säger Ronnie Wångdahl”
En vacker tanke kan tyckas men något gick tydligen en smula fel på vägen. Ronnie Wångdahl säger i pressmeddelandet att han vill nå nya kundgrupper och i sin iver tycks både vett och sans ha fått stå åt sidan. När jag läste Coops pressmeddelande om sin satsning så hittade jag inte bara en utan TVÅ tämligen märkliga pressbilder föreställande tillökningen i sortimentet.Tack för de visuella hjälpmedlen era rasistiska rövhål, vi hade aldrig kunnat lista ut att maten på hyllan faktiskt kom från utlandet om ni inte lät två utlänningar stå framför den, eller passade ni på att importera lite ny arbetskraft när ni ändå var på gång med vinbladsdolmarna?

Förutom då importerade konservburkar och urvattnad trendkost så finns det den där maten som sticker mig i ögonen av andra skäl. Inte för att den implicit förstör kulturella särarter eller förmedlar fördomsfulla attityder genom arrogant marknadsföring utan helt enkelt därför att det rör sig om idiotiska idéer.
När jag var inne på Willy’s på Götgatan för att köpa en Pucko så noterade jag att de sålde en läskedryck som enligt etiketten smakade ”Banan & Choklad”.
”Vilken idiotisk jävla skräpidé” tänkte jag. ”Har du smakat den då” frågade den spydiga PK-horan jag har på min vänstra axel istället för en sådan där liten mini-djävul som man ser i serietidningar. Nej, det har jag inte och det behöver jag inte. Jag vet om att den smakar som ett otorkat rövhål utan att så mycket som badda tungan med en kompressor som blivit doppad i läsken av det enkla skälet att min hjärna är förmögen till att dra rationella slutsatser.

Läsken var dock inte i närheten av den idioti som måste ha drabbat skaparen bakom Risifrutti: Drink-It® - komplett med idiotiskt namn och allt.Jag har bara smakat sörjan en enda gång (oroa er inte, det var en gratisutdelning så jag har inte bistått Procordia med monetära resurser till vansinnesprojektet) och om det finns en gud så blir det inga fler gånger. Jag kan inte för mitt liv begripa vad som gick fel när de tog fram den där jävla häxbrygden, man är fan inte säker på om det är jordgubbar eller själva plastflaskan du håller i som sätter smak.

I sitt pressmeddelande skriver Procordia bl a följande:
”Risifrutti kopplar greppet om mellanmålsmarknaden och lanserar ett sortiment med mellanmålsdrycker”
Det är snarare så att Risifrutti gått på offensiven genom att koppla strypgrepp på konsumenterna med en dryck som enbart är en mellan-måls-dryck så länge man avser en vätska som absolut ej bör tas i samband med annan föda och som garanterat kommer att sudda ut varje spår av hungerskänsla i kroppen på dig för ett par timmar framöver.
”Risifrutti Drink-it är en mellanmålsdryck för människor i farten, säger Stefan Lindström, marknadschef för Risifrutti på Procordia Food”
Ja, i full fart mot en förtidig död.

Efter att ha druckit min Risifrutti Drink-It®, kräkts, tittat ned i toaletten, blivit varskodd om att spolningsfunktionen inte fungerade, bett till gud, väntat, förkastat gud, fått ett raseriutbrott, slagit sönder en stol, bett gud om ursäkt, rökt en spliff, somnat, vaknat, ätit frukost och gått tillbaka in på toaletten så fick jag plötsligt en snilleblixt! Jag tittade ned i toalettskålen och bestämde mig för att jag skulle göra en konkurrent till Drink-It, en som smakade likadant men som var billigare att tillverka!
Resultatet av mina ansträngningar blev följande: Vom-It®!Det är bara att erkänna det, jag är ett geni. Jag och Jennifer fixar egna reklamplanscher till skillnad från Procordia som var tvungna att leja en massa sportfånar för att få sin skit såld (och jag tvivlar starkt på att Kajsa skulle kunna hoppa över en enda jävla pinne som är högre än en vanlig tröskel om det var Risifrutti Drink-It® hon livnärde sig på).

Vår reklam riktar sig till unga trendiga människor som gillar fart och fläkt men samtidigt är för lata och dumma för att laga mat. Den sortens människor som en gång i halvåret får panikångest och börjar göra upp planer på att sälja allt de äger för att sedan resa till Somalia där de kan gräva diken åt fattiga bybor men städslar sig i sista sekund när de blir påminda om hur jobbigt det vore att faktiskt… jobba.
I det läget kan man behöva trösta sig med en Vom-It®Vom-It är inte bara en smart och trendig mellanmålsdryck utan det är också en OPEN SOURCE-dryck! Det går till så här: du tar (du kan köpa den men vi föredrar stöldgods) en Risifrutti Drink-It®, dricker upp den, kräks upp innehållet i samma förpackning, skruvar på locket och sätter på en ny etikett. Därefter ger du bort den till någon du hatar.

Avslutningsvis så ska vi då summera dagens lektion för alla er slösinta idioter så att ni slipper göra er omaket att ställa dumma frågor till mig:
Man ska inte förstöra matkulturers särprägel.
Man ska inte förlöjliga invandrare.
Man ska inte sälja mellanmålsdrycker som smakar hästfekalier.
Kajsa Bergqvist är en jävla sell-out.
För att då till sist besvara frågan som jag vet att någon där ute fnyser ur sig förr eller senare; ”vad äter du själv då?” – FEAR!Rösti, utskuren biff, tomat och gröna avlånga saker som smakar mumsfillibabba – en iskall Heini sitter som en smäck ovanpå.
Nu kallar plikten, Stay phat n all dat!

Marklund, Guillou och Ranelid - skit kommer i många smaker

2007-12-19T14:29:00.000-08:00

Rent allmänt ogillar jag att göra korta inlägg, speciellt som avstickare när jag utlovat större uppdateringar men vissa saker kan man bara inte låta passera.
Julen är i antågande och därmed även julefriden. Ser jag på min egen situation så kan jag säga att, jo, bortsett från en resttenta, kompletteringsuppgifter på en studie om snabbmatsrestauranger, en uppsats om flyktingmottagande i Sverige och arbete så är det frid och fröjd för mister kissekatt. Nog om detta.

Jag skulle handla lite mat på Coop idag då jag noterade lanserandet av Jan Guillous Arn-böcker i ett fyrpack för futtiga 130 riksdaler, lagom till premiären av filmen och allt. Personalen i butiken hade dessutom varit snälla att placera denna vara på behändigt avstånd från chipspåsarna för 10 kronor styck – skräpmat för magen i vänster hand och skräpmat för hjärnan i den högra!

Om jag ska vara helt ärlig så hade jag nog hellre läst innehållsförteckningen på Estrellas chipspåse än den där pösmagade politrukens dasslektyr – mer intellektuell substans i den förstnämnda om inte annat. Jag minns högstadiet när de tvingade oss att läsa Ondskan. Den var så uselt skriven att man började heja på farsan tillslut.

Jag stod där och skrockade för mig själv när jag såg på Guillous alster och kom då även att tänka på årets stora författarbråk där varenda kass nolla som lyckats få en bok publicerad pga. tidigare kändisskap skulle med hjälp av sensationskåta kvällstidningar gräla på varandra om än det ena och än det andra.
Jan Guillou var med.
Björn Ranelid var med.
Camilla Läckberg var med.
Liza Marklund var med.
Leif GW Persson var med.
Att läsa deras personangrepp hagla mot varandra genom Expressens löpsedel påminde på något sätt om hur det skulle se ut om en bunt bajskorvar hade en gyttjebrottningsmatch.
Vart blev Ronnie Sandahl och Linda Rosing av? De är ju på samma nivå som övriga ”kändisar” gällande författarprestationer så det är ytterst förbryllande att ingendera av dem blev indragen i pajkastningen.
Björn Ranelid skall enligt Aftonbladet ha sagt ”en miljon människor kan skriva som Liza Marklund men bara en kan skriva som Björn Ranelid” (en parafras, inget citat) vilket hade varit mer imponerande för Björnes del om det inte vore för att det bara finns en som faktiskt vill LÄSA Björn Ranelid också, nämligen han själv. Gubbtjuvens hybris slutar dock inte vid denna hävdade gudagåva, han påstår dessutom att det finns ett vedertaget uttryck kallat ”ranelidiska” för att beskriva hans personliga stil.

Jag får erkänna att jag aldrig hade hört talas om det ordet innan jag läste Aftonhoran men jag har länge tänkt på att det saknas ett bra uttryck för att beskriva den där jobbiga situationen som uppstår när du är sugen på att knulla men tjejen visar sig vara ett obstinat kontroll-freak som kräver timslånga förspel och tjatar om en massa frivola detaljer vilket till slut gör att du blir så förbannad att du säger "äh skit samma" , drar på dig kläderna och sätter dig vid datorn eller TV:n till dess att hon börjat inse att du är irriterad och försöker komma fram och vara gullig varvid du ber henne dra åt helvete. Jag tror jag ska kalla sådana situationer för ”ranelider”.

När sedan hybrisen börjar vackla så får vanlig hederlig verklighetsflykt agera stödpelare.
När mongot Guillou kritiserade Ranelids sätt att skriva på så kontrade denne med att säga
”Guillou är avundsam på mina enorma framgångar”
Ett ganska märkligt påstående med tanke på att Ranelid har sålt ungefär 500 000 böcker medan Guillou sålt ungefär 9 miljoner. Inte för att det spelar någon roll egentligen – det säger mer om bildningsnivån i det här landet än herrarnas talangfullhet. Den populäraste blogen i Sverige är ”tjuvlyssnat” och om den sidan står som måttstock för litterär kvalité eller humor så får någon gärna räcka över en pytonorm som jag kan gosa med.

Tittar man därefter på människans hemsida så ser man att kotthuvudet inte bara titulerar sig själv som ”författare” och ”krönikör” utan även kallar sig själv för ”estradör” vilket vi nog alla kan komma överrens om är ett av de mest skitnödiga orden som existerar i det svenska språket.Jaså du sysslar med scenuppträdanden lille vän? Blotta anblicken av hans skröpliga nuna är lika illa som att vakna upp bakfull och upptäcka att du ligger inlåst i en hiss med en naken Eilert Pilarm. Dåliga nyheter all over.
Vad fan är grejen med det där ansiktet egentligen? Det ser ut som kadavret efter en kanin som Bockstensmannen överfallit och gått lös på med flintaskärvan för att karva ut en ny smula till vintern.
Sist jag såg brukandet av så här skitnödiga uttryck så var det när gratisblaskorna började kalla sina utdelare för ”kolportörer”.
Att ni ens orkar…

Sedan har vi då Leif som gick ut och påstod att Camilla Läckberg skriver som ”Nicke lilltroll pratar” och jämför hennes böcker med novellerna i ”Min Häst”.
Jag har tack och lov aldrig läst Läckberg och jag har ärligt talat ingen jävla aning om vem människan ens är men efter att ha tittat lite på hennes hemsida och hittat hennes lista över saker som jag "inte visste" om henne så har jag ingen anledning att betvivla Leffes omdöme.
Läckberg är bl a ”En usel förlorare”, ett påstående som inte hade dött av att delas upp i två enskilda punkter. Camilla är både usel och en jävla förlorare.
Camilla uppger även att hon ”skulle vilja se en obduktion på riktigt”. Här är ett tips din sugga: prova att läsa recensionerna av dina egna alster även om dylikt snarare går under rubriken ”dissektion”.
Andra fakta om Camilla är att hon
”älskar hjärtslitande ballader och filmer”
”har haft med eget knaperstekt bacon till Hard Rock Café”
”har suttit i Ingrid Bergmans famn”
”har gosat med den riktiga Teddybjörnen Fredriksson”
”har blivit alldeles för full på tequila”
”har blivit hotad med stryk av ett ex nya flickvän”
”tycker marmeladkulor är världens äckligaste godis”
”skulle kunna äta meze och sushi sju dagar i veckan”
”har gått salsakurs och gourmetmatlagningskurs”
Det skrämmande är att den här människan är 33 år gammal, hennes hjärna verkar gå 20 år efter. Påståendet att Camilla skriver som Nicke Lilltroll pratar tycks vara 100 % sannesenligt, för den som aldrig hört Nicke prata så är det bara att ta sig en titt här.

Ranelid påstod som jag skrev ovan att en miljon människor kan skriva som Liza Marklund men jag hävdar bestämt att han har fel på den punkten. Min misantropi till trots så kan inte ens jag förmå mig att spy ur mig så nedriga omdömen om gemene man. Marklund är inte bara en kass författare utan en dålig människa överhuvudtaget, det finns absolut inget med henne som inte kittlar mina kräkreflexer.
Jag hatar hennes arroganta och självgoda krönikor.
Jag hatar hennes böcker (ja, pinsamt nog så har jag faktiskt läst Marklund) och jag hatar hennes nedpundade utseende.

När Leif drog paralleller mellan Läckberg och ”Min Häst” så blev random asshole och tillika deckarförfattare Annika Bryn arg.
”Typiskt att GW väljer just en tidning för småtjejer för att riktigt visa hur lågt någon står” var hennes kommentar till det hela. Jag vill absolut inte bidra till genusförtrycket och tänker därför inte ta upp någon tjejtidning för att beskriva Marklunds sätt att skriva på, speciellt inte sedan jag läste min första porrnovell i sjuan.
För den som aldrig gick i samma klass som en dysfunktionell flumpelle med runkfläckar på tröjan och som bytte sina mjukisbyxor mot sin flickväns figursydda jeans för att vara romantisk och därmed aldrig fick ta del utav så sofistikerad läsning så ska jag ge er ett litet referat från novellen som jag fortfarande minns för att ni ska förstå ungefär på vilken nivå jag personligen anser att Marklunds böcker ligger.
”…Inspektör Anna var äntligen tillbaka i tjänst och hon var mycket villig att få tillfälle att leka med sin batong igen…”
Mer behöver faktiskt inte sägas, Liza Marklund suger verkligen. Hårt.

Om vi för en sekund lägger pissförfattarna åt sidan och fokuserar på en skribent som faktiskt sitter på gedigen talang så vill jag här meddela att nästa uppdatering förhoppningsvis blir färdig lagom till julafton. Till dess – Stay Black y’all!

De tre jobbigaste trenderna år 2007

2007-12-07T05:40:00.000-08:00

Jag arbetar för närvarande på ett par olika inlägg varav ett dröjt lite då jag väntar på en illustration från Jennifer. Till dess får ni nöja er med detta inlägg – jag ser på det ungefär som Ken såg på sin skiva ”Mellanspelet”.

År 2007 har varit ett år av huvudvärk, bitterhet och ständiga besvikelser. Det är sådana här år som man faktiskt börjar önska att domedagspredikanterna hade rätt och vår planet förvandlades till stoft vid millennieskiftet. När det inte är samhällstrenderna som gör livet surt för bittra blogskribenter så är det ens vansinniga kamrater som gör det. Min dag var relativt välplanerad – först en föreläsning på universitetet, därefter gå på stan och handla julklappar samt gå förbi Renwar, därefter arbeta och till sist hem till min kompis Maja för att slappa ett tag. Efter att ha sovit mig igenom en föreläsning om välfärdsstaten i Finland så sprang jag till tuben för att ta mig till stadens affärsdistrikt för att hitta billigt krimskrams att ge bort till min bortskämda syskonskara.

Här stötte jag också på jobbig trend nr 1 á 2007:
Somaliska fjortisgäng med juggepolare.
Det är lustigt hur enskilda komponenter som man vanligtvis inte störs av eller ens tänker på kan förvandlas till något ytterst irriterande om de kombineras på ett visst sätt.
Somaliska tjejer stör mig inte.
Förortsstilen på kläder stör mig inte.
Juggebrudar stör mig inte.
Fjortisar och gäng stör mig lite grann men det är just när alla de här sakerna kombineras som jag får en sprängande huvudvärk och en trängande önskan om att dö på fläcken.

Jag vet inte riktigt vad det är men det verkar som att somaliska fjortisgäng som bemödat sig med att ta sig från Rinkeby in mot stan för att glassa med sina mjukisbrallor också alltid har med sig en ljushyllt kompis och denna kompis är per definition alltid bosnier eller serb och av någon för mig okänd anledning verkar inträdeskravet för att få hänga i de där gängen vara en fullständig avsaknad av hjärnverksamhet.
Alternativt så är det själva gängmentaliteten som får de där tjejerna att självmant upphöra med allt vad tänkande heter – någon jävla förklaring måste det finnas till att en person år 2007 som varken lider av undernäring eller dysenteri besvarar tilltal med ”AAAAAMEN SHIIIIIIII-IIIIIIIIIIT”, därtill med en röst som t o m hade fått Christer Petterson att börja gapflabba, det lät som om hon hade fastnat med huvudet i ett tröskverk. Ingen människa man vill gå i polemik med men jag kunde ändå inte hålla mig från att sätta mig nära dem och ta ett djupt andetag för att se om jag bortom skölden av Date-parfym kunde urskilja luktspår av mögel för att på så vis stärka min teori om att det människan led av var våldsgästande saprofyter innanför pannan.
En teori är att de där juggebrudarna fungerar som gängets alibi, utifall att eventuella belackare med en rasistisk agenda skulle baktala dem i valfritt sammanhang eftersom dessa då tvingas erkänna att den största idioten i gruppen var vit.

När jag väl kom av tunnelbanan började jag promenera längs med skyltfönstren samtidigt som jag försöker organisera tankarna så pass att jag medelst uteslutningsmetoden kunde bestämma mig för vad som vore vettiga presenter. Plötsligt ser jag på min högra sida att tre parkeringsvakter (i uniformer som ser ut att ha inköpts från Polarn & Pyret) kommer lufsandes och jag hör dem samspråka.
Parkeringsvakt 1: "…ja det är inte roligt det där"
Parkeringsvakt 2: "Nä, det är inte min dag idag."
Du är en jävla lapplisa din gahbe, INGEN dag är din dag.

Efter att ha strövat runt i ungefär en halvtimme och avverkat en handfull butiker kunde jag konstatera att jobbig trend nr 2 á 2007 är:
Idiotiskt skräp med USB-sladd
Det verkar som att sedan USB-port på datorer blev standard så har Sverige successivt översvämmats av olika gadgets och attiraljer som går att koppla in i datorn men som saknar minsta tillstymmelse till användbarhet.
Roterande julgran?
Självlysande tangentbord?
Avfyrningsramp för skumgummiraketer?
Alla dessa fiffiga prylar kan du nu inhandla för billig penning om du behöver en intetsägande present att ge bort till en intetsägande arbetskamrat som du av någon outgrundlig anledning vill visa din uppskattning för.
Det här larvet är förmodligen den mest futila gåvan som uppfunnits sedan sidenslipsen med seriegubbar på. Om en person på fullaste allvar vill ha en slips med Musse Pigg på så är det bara att utfästa skottpeng på människan där det avsatta beloppet för en julklapp istället får bli belöning till den själ som skänker idioten evig vila.

När jag då till sist hade funnit vad jag sökte så gick jag förbi Renwars pizzeria i gamla stan för att snacka skit i några minuter och få sällskap till tunnelbanestationen då jag snart skulle gå och arbeta. När vi går förbi slottet (på väg mot kungsträdgården) börjar Renwar genast blicka uppåt mot de människor som stod ovanför oss och tittade på utsikten.
Renwar: ”Om någon spottar ner på oss så kommer jag fan kuta upp och slå sönder dem”
Jag: ”Varför i hela fridens namn skulle någon där uppe spotta på oss?”
Renwar: ”Vadå, jag hade gjort det…”
Jag är inte speciellt förvånad över att de krigar i Irak.

När jag då till sist hade lyckats ta mig till tunnelbanan och kunde sätta fart mot Medborgarplatsen så stiftade jag också bekantskap med jobbig trend nr 3 á 2007, nämligen:
Situation Stockholm-försäljare på tunnelbanan
Det verkar som att Situation Stockholm fått det svårare under årens lopp att tygla sina säljares iver att prångla ut blaskan till allmänheten då de allt oftare börjat ignorera förbudet mot att sälja tidningen i tunnelbanenätet ty kapitalismens frukter lockar förföriskt. Även förbudet mot berusning under försäljningen har fått stryka på foten under vinterkylan då även den mest entusiastiske av kolportörer börjat kolka i sig av brännvinet för att stärka sig en smula.
När jag då satt på tunnelbanan och bläddrade förstrött i en Metro så drumlar en pruttfull man med tovigt hår och gul jacka in i vagnen. När han väl lyckats stabilisera sig så pass att han kunde stå upprätt så halades ett nummer av Situation Stockholm upp ur fickan och en raspig stämma tar till orda:
”JAAA HAR BARA EN FRÅGA GOTT FOLK! *hick*. JA ELLER NEJ?!!”
Försäljaren bearbetade resenär efter resenär i vagnen med sin smöriga försäljarjargong, dock utan att få sin vara såld. Han lämnade en distinktiv doft av terpentin och Bjørnebryg efter sig.

Själva arbetet flöt på i god takt och jag slapp undan fler obehagligheter denna dag. Jag hade dock en relativt minnesvärd konversation med en äldre dam som åldern till trots inte tappat aptiten i karlar. Vi kan kalla henne Bettan. Jag skulle göra i ordning en kvällssmörgås till damen i fråga medan hon satt och tittade på en fotbollsmatch på dumburken.
Jag: ”jaså här sitter du och fluktar efter fotbollsgrabbar va?”
Bettan: ”nej gud bevare mig, sådant är verkligen inget för mig!”
Jag: ”hehe, nej okej då”
Bettan: ”då föredrar jag simmarna, de har ju bara små tighta badbyxor på sig”
Jag: ”jaså, ja var och en till sitt”
Bettan: ”men de där stringbadkläderna som vissa använder tycker jag inte om, då visar man för mycket. Jag brukar säga att ju mindre man visar, desto mer lämnar man åt fantasin”
Jag: ”men då borde du väl föredra fotbollsspelare framför simmare?”
Bettan: ”nej i min ålder har man inte så mycket fantasi”

När jag då till sist kom hem till Maja så fick jag också dagens sista underliga samtal efter att ha förtäljt för henne min glädje över att slippa administrera stolpiller till vårdtagare, något jag absolut inte skulle kunna tänka mig att göra.
Maja: ”men varför då?”
Jag: ”för att jag inte vill stoppa upp piller i arslet på någon givetvis!”
Maja: ”men tänk om det var jag då?”
Jag: ”öh, va?”
Maja: ”tänk om jag fick värsta sjukdomen och var tvungen att ta stolpiller, skulle du inte hjälpa mig då?”
Jag: ”varför skulle jag göra det? Det kan du väl göra själv?”
Maja: ”men tänk om jag får en sjukdom som gör att jag inte KAN göra det och du är den enda som kan göra det?”
Jag: ”öhm… ja om du fick en dödlig sjukdom som krävde införandet av stolpiller och som dessutom är så lömsk och fasansfull att medicinen bara fungerar om det är jag som ger dem så ja, då skulle jag göra det men jag hade filmat och lagt upp det på youtube efteråt”
Jag belönades med en toffla i huvudet.
Dags att gå och arbeta nu, toodles!

Fan ta SL

2007-11-25T10:41:00.000-08:00

Sitter här förkyld och irriterad. I och med detta inlägg passar jag även på att låta andra blogar få en egen meny här till höger för att särskilja dem från de andra länkarna.
Jag har även gjort det möjligt för alla surpuppor att maila mig nu, adressen hittas i min användar-profil.

Att åka tunnelbana i Stockholm är långt ifrån en vardagsrutin alla gånger. Ibland påminner det snarare om den charmiga upplevelsen av ett hammarslag mot urinblåsan efter en helkväll på krogen utan pisspaus. How come? Ta dig en titt på kalendern och säg vilken månad det är. Jag har alltid hatat SL och de är som värst på hösten.
När de inte är upptagna med att installera tunnelbanespärrar som bryter benen på folk så skickar de ut sin armé av luttrade krigsförbrytare som numera går under eufemismen ”trivselvärdar” för att förpesta min tillvaro. Det är de här killarna som ska tackla plankare och antasta folk i grisottan när man är trött och stressad – jag hatar dem. Sådant gör de dock bara när de inte är upptagna med att stå och spänna blickarna i folk som ska ta sig igenom tunnelbanespärren på mornarna.
Ja horunge, jag har ett busskort sluta glo på mig för fan. Jag hatar dem inte lika mycket som jag hatar ”Love Actually” men mer än jag hatar ”The Ketchup Song”.När man sedan lyckats ta sig förbi den terroriserande personalen och de förhatliga spärrarna med ådror i pannan och ömmande knäskålar så ska man för den sakens skull inte få för sig att själva resan blir en behaglig upplevelse ty under höstens månader så vredgas vädergudarna och tar ut sin ilska på denna satans ståthållare på jorden med organisationsnummer 556013-0683 (ja det är SL jag syftar på) och deras järnvägsskenor.
De hala spåren är ett årligt plågoris som resulterar i att SL aviserar ut mängder och åter mängder av förseningar eftersom de efter 91 års verksamhet och 57 år av tunnelbanetrafik fortfarande inte lyckats lista ut hur de ska göra för att inte övermannas utav fallna löv. Varje år.

Gör dock för fan inte misstaget att klaga på SLs personal om du står försenad och har ont i benen medan en bukstinn gnom i neongrön slipover gapar om att få se på ditt ”färdbevis” för då blir SL ledsna och bölar ut om att folk är så elaka mot deras stackars medarbetare.
Vad är det då för människor som tar anställning hos Storstockholms Lokaltrafik egentligen?

Ett exempel är Josefin Rudberg, trygghetsoperatör som fått ett eget mittuppslag i Metro där hon berättar om hur hon skickar ut väktare för att avhysa såväl skateboard-åkare som festsällskap – om hon skulle upptäcka dylika störningsmoment via perrongernas övervakningskameror.

”Jag tycker det är roligt att kunna påverka och hjälpa till i andra människors vardag” säger Josefin om sitt arbete och det var väl ungefär den attityden man kunde förvänta sig hos en maktgalen hejduk till övervakningsapparaten. Jag kan tänka mig att Josefin sitter hemma och håller tummarna för att SL ska installera dolda mikrofoner på stationerna – eller varför inte ett personligt busskort som registrerar personnummer och namn varje gång det dras genom en spärr? Sådana fiffigheter skulle tveklöst underlätta Josefins arbete ytterligare och tryggheten är ju trots allt det som SL lever för. På en obehagsskala kvalificerar hon någonstans mellan en klamydiasmitta och en salstenta.

Som komplement till SLs väl utbyggda elektroniska övervakning och angiverisystem med direktnummer till trygghetsjouren så har vi då även de mysiga rövarbanden av kontrollanter och värdar som stryker runt på tågen och håller pli på resenärerna.
SL har verkligen lyckats samla kompetens från världens alla hörn till sin personalstyrka!
Chilenare från Carabineros, iranier från Savak och juggar från VRS – från folkmord på Balkan till biljettkontroll i Mälardalen!

Kontrollanterna är till antalet ca 50 stycken om dagen som gör kontroller runtom SLs domäner, de gör mellan 200 och 250 000 kontroller i månaden och på en årsbasis blir det ungefär 3,6 miljoner kontroller.
Försäljningschef Jarl Klang motiverar blodhundarnas arbete med orden:
”Man kan jämföra med att gå in i en matbutik. Det är klart att man betalar för de varor man tagit med sig ut ur butiken”
En visserligen rätt haltande jämförelse men visst finns det gemensamma nämnare mellan SL och matbutiker, åtminstone när det gäller prestige i yrkesrollen. Mer om detta längre ned.

SL försöker för närvarande leja nya råskinn och så här ser det ut på deras kontaktannons på monster.se:
”SL Kundtjänst söker biljettkontrollanter”
Tittar vi längre ned så ser vi även att arbetet innebär bland annat att
”Kontrollera att resenärerna har giltiga färdbevis”
”Uppträda korrekt, hövligt och lugnt för att undvika att konflikt uppstår”
”Kunna uttrycka sig på svenska i tal och skrift”
Inga dåliga krav där inte. Våldsamma analfabeter göre sig alltså icke besvär.
Än längre ned i annonser hittar vi även ytterligare önskemål på medarbetarna:
”Du har lätt för att kommunicera och behärskar också konsten att lyssna. Det är meriterande om du är flerspråkig. Du skall kunna möta våra kunder med empati och förståelse samt ha stort tålamod och ha god social förmåga. Du skall också dela våra värderingar om samverkan, ansvar, förtroende och engagemang”
Så hur kommer det sig att SL tycks attrahera så pass mycket aggressiva fårskallar trots alla sina uppställda krav på vänlighet och harmonisk medmänsklighet? Man kan aldrig veta säkert men social status kan möjligen vara en påverkande faktor.
När Ylva Gustafsson Eriksson vid Göteborgs Universitet presenterade sin avhandling ”Yrke, Status & Genus” så listade hon även hundra olika yrken utifrån status.
I toppen hittar vi:
1. Ambassadör
2. Läkare
3. Domare
4. Professor
5. Advokat
I botten hittar vi:
96. Biljettkontrollant
97. Sophämtare
98. Städerska
99. Gatuköksbiträde
100. Diskare
Snabbköpskassörska kom på plats 94 och på plats 95 kom Parkarbetare. En biljettkontrollant ligger alltså under parkarbetare - de där gamla skäggiga lirarna som går runt med en gripklo för att plocka upp godispapper - i status. Sociolog kom på plats 37.

Yrke med låg status kan ju lätt resultera i att egot får sig en törn och när en biljettkontrollant känner sig förfördelad här i världen så är det plankarna han tar ut sin ilska på, gärna med en väktare eller två i sällskap.
Adonis Hocheimy gjorde misstaget att slarva bort sin biljett på tuben och sådant gör man inte ostraffat. Resan mot Hjulsta för att hämta dottern blev en tur till Karolinska Sjukhusets neurokirurgiska klinik med bruten nacke. Aja Baja Adonis Åberg!

Men alla kontrollanter är ju inte rötägg, vissa nöjer sig med att avreagera sig på resenärernas biljetthäften när humöret sviker och träta uppstått. Biljettkontrollanternas bryska framfart har inte gått obemärkt hos företagets ledning som väl kanske tyckte att högen av inkomna polisanmälningar börjat torna upp sig på ett oroväckande vis.
”Vissa möten kan spåra ur ibland, det ska jag inte sticka under stol med” var Annica Dahlbergs (vd på SLs kundtjänst) kommentar till tråkigheterna då hon gjorde avbön i Metro.

Allt det här blir extra förolämpande mot intellektet när man läser igenom SLs mål och vision enligt den egna hemsidan. Det är som att bevittna en pandemi av hyckel.
”SL ska erbjuda länsborna attraktiva möjligheter att åka tillsammans och på så sätt bidra till en god tillgänglighet, en hälsosammare miljö och en positiv utveckling för stockholmsregionen”
Någon på deras huvudkontor borde prova att förmedla de här målsättningarna till personalen. Gärna till kumpanerna på Veolia Transport också, om de inte är för upptagna med att sparka illojala fackmän dvs.
”Vi vill att fler ska åka med oss. Och att de som gör det ska tycka bättre och bättre om oss.”
…för om du inte tycker bättre och bättre om oss dirigerar Hauptmann Rudberg iväg en väktarskvadron som bankar illojaliteten ur dig. Goldstein watch out.

Sedan har vi då visionerna som direktör Ziegler hasplade ur sig under den senaste meskalintrippen.
”SL minskar avståndet mellan människor och är det smidigaste sättet för alla att ta sig fram i Stockholms län”
Att SL minskar avstånd kan ingen neka till, speciellt inte avståndet mellan t ex en plankare, marken på Skärholmens tunnelbanestation där han släpades och kontrollanten som hade tagit nacklås på honom. Man måste ju hindra de små infernaliska kräken från att åka snålskjuts, de fina C20-vagnarna som SL investerat i ska betalas i blod om så illa tvunget!
Nämnas bör väl i sammanhanget att en biljettkontrollant på tunnelbanan inte har bemäktigats med några juridiska befogenheter att gripa plankare. Alls.
”SL är ett modernt, etiskt medvetet och lyhört företag som är drivande i frågor som rör kollektivtrafiken, och vi bevakar ständigt våra resenärers intressen.”
…när de inte är upptagna med att bevaka resenärerna själva då.

Därefter inleder SL själva dödsstöten på sin egen trovärdighet med underrubriken
”SL-trafiken är effektiv i alla delar
Samarbetet mellan SL och våra strategiska partners är väl utvecklat och en tydlig rollfördelning har lagt grunden till ett stimulerande arbete med resenären i fokus för oss alla.”
…förutom pendeltrafiken, systemet ”SL access”, spärrar som inte fungerar, SMS-biljettsystemet som ingen förstått sig på (inklusive busschaufförerna), studentkort som inte fungerar i automatspärrarna eller avlägsnandet av löv på spåren.
Ja om man bortser från det så är SL onekligen effektiv i alla sina delar.

Jag måste seriöst erkänna att när SL talar om ”rollfördelning” och ”stimulerande arbete med resenären” så tänker jag på en viss scen i Pulp Fiction.
Hur ser det då ut i övriga Sverige? I fallet ÖstgötaTrafiken (ni kan ju gissa i vilket län de bedriver sin verksamhet) så har man valt att anlita väktare för att sköta biljettkontrollen. En del av de som anses tillräckligt märkvärdiga får en egen intervju som sedan publiceras på företagets hemsida. En sådan person är Jonas ”Horn-Per” Edeson, 42 år gammal väktare som uppenbarligen inte tyckte att hans yrkestitel skvallrade om tillräcklig ondska, därav det diaboliska pipskägget.I den lilla faktarutan till vänster kan vi få reda på att Jonas har fyra barn, läser om naturen och äter ”vilt”. Huruvida det åsyftar hans kostpreferenser eller bordsskick kan vi låta vara osagt.
Jag undrar om han slår ihjäl sin mat själv.
Han dricker även ”gärna en öl ibland”, en populär vana bland väktare, särskilt om de är i tjänst eller drabbats av hjärtesorg. Ska han titta på TV så ska det helst handla om jakt.
Coincidence? I think not!
I artikeln om Jonas arbete kan vi i ingressen utläsa följande:
”För 800 kronor kan man göra mycket kul. Du kanske är sugen på att ta lågprisflyget till Milano tur och retur?”
En retorisk fråga som jag får tillstå är ytterst träffande för min nuvarande sinnesstämning. Jag hade gärna åkt till Milano och på hemvägen kapat planet så att jag kan flyga in i SLs huvudkontor. Fuck em.

Poängen som skribenten försöker göra är att den som avhåller sig från fuskåkande ombord på ÖstgötaTrafikens färdmedel ej heller riskerar att få 800 kronor i böter om han eller hon ertappas av Horn-Per och hans kumpaner.
Artikeln avslutas genom ett mänskliggörande av vår käre väktare med orden ”Precis som alla vi andra lägger han säkert hellre 800 kronor på nöjen än på tilläggsavgift”.
Detta fick mig att ta mig en funderare. Vad kan en uniformerad drabant och tillika notorisk våldsverkare ha för slags nöjen egentligen? Om Horn-Per fick sätta sprätt på 800 spänn, vad hade han lagt dem på?En sökning på Eniro senare kunde jag utröna att för 759 kronor + 40 kronor i frakt så kan du från bestbuysweden.com köpa en fin teleskopbatong. Enligt produktbeskrivningen är batongen ”tillverkad av rostfritt stål med en extra härdad yta som motstår hårda slag och påfrestningar”. Låter betryggande.
Kronan som blir över kan ju även den komma till bra användning för att medelst slantsinglande avgöra vems tur det är att klå upp uteliggarna som påträffas i vinterkylan.

Sverige kommer nog aldrig få sina egna skolmassakrer, det är alldeles för mycket bortklemande hippiestuk på våra lärosäten för att trigga dylika tankegångar hos eleverna. Däremot är det inte helt otänkbart att någon uppretad pendlare en vacker dag bestämmer sig för att meja ned SL-personal med sin hemvärnsbössa. Jag har börjat misstänka på senare tid att folk som hoppar framför tågen inte gör det för att de är självmordsbenägna utan för att de vill paja loken.

Sextips from a gay guy reviewed by a straight guy

2007-11-04T18:40:00.000-08:00

Katten har under helgen fyllt år, vilket pga. olyckliga omständigheter blivit till en riktigt vidrig pisshelg för undertecknad. Aldrig får man vara riktigt glad. Den förstörda födelsedagen till trots så finns det vissa ljusglimtar även i de mörkaste av novembernätter – t ex att jag nu lyckats skrapa ihop 17 000 till min Israelresa. Allt som saknas nu är tid att faktiskt åka.

På Expressens redaktion har inte mycket förändrats på så vis att sexualrådgivningen ändrat form eller karaktär ty svenska folket förblir, av artiklarna att döma, lika kåta som hjärndöda.
Den litteräre sodomiten Dan Andersson har teamat upp med sin kompis Maggie Bergman och tillsammans så har de skrivit boken ”Sextips for straight women from a gay man” vilken Expressen tycks ha lusläst för att själva kunna leverera goda tips till sina läsare om hur de ska bli bättre älskare. En vacker tanke kan tyckas och Expressen gör verkligen sitt bästa för att komma med värdefulla insikter till en bred publik.
I artikeln ”Så vill hon ha det!” presenteras grabbarna där ute med en hel rad kloka råd och förmaningar som de bör tänka på om de hoppas på att vinna vackra kvinnors gunst. 14 tips har Expressen lyckats sammanställa och vi ska titta närmare på några av dessa.

”2 Dofta gott
Föreslå en gemensam dusch eller se till att vara nyduschad och väldoftande innan hon kommer. Glöm inte att borsta tänderna. Proffscharmören har en extra tandborste och morgonrock om gästen vill duscha före läggdags.”

Tandborstning är onekligen något som lätt glöms bort när pitten står i givakt och ens käresta är i antågande. Att förse gästen med såväl tandborste som morgonrock, miniatyrflaskor med schampo och en bit mintchoklad på kudden hör onekligen en proffscharmör till om man med ”proffscharmör” åsyftar en större hotellkedja. Vi vanliga dödliga brukar väl annars anta att våra sängkamrater håller sig med egna toalettartiklar eller sköter om dylika bestyr innan de lämnar den egna bostaden för att få balle i sig.

”8 Prova dig fram
Klitorisområdet är stort och förgrenar sig, gå aldrig rakt på själva clitorishuvan med vare sig fingrar eller mun, prova dig fram, fråga var och hur hon vill bli smekt.”

För att bli varje kvinnas drömälskare skall du alltså
A: avbryta dig i akten och fråga rakt ut var kvinnan vill bli smekt
B: under inga som helst omständigheter stimulera själva klittan
Det är nu det börjar märkas att det är en homosexuell man som har skrivit de här tipsen.

”11 Hitta ställningen
När ni båda är redo för själva penetreringen – reta hennes lustar ytterligare genom att nafsa lite i öppningen. Tills hon trycker sig emot ditt erigerade kön. Prova ställningar som masserar hennes clitoris under samlaget, att hon rider kan vara en sådan ställning, fungerar det inte rent fysiskt kan du eller hon använda fingrarna runt clitorisområdet samtidigt.”

Att trotsa fysikens lagar för att uppnå sexuellt klimax verkar vara på modet enligt Expressen. Jag har ingen aning om hur författaren förväntar sig att en man ska kunna ”nafsa lite i öppningen” på en kvinna samtidigt som han ligger i ett sådant läge att hon kan trycka sig emot mannens ”erigerade kön”.
Såvida man inte råkar ha ett ollon med full uppsättning tänder så kan det bli svårt att följa råden i punkt elva.

Rådgivningen slutar dock inte här! Det finns även en liten varningsruta där läsaren kan ta reda på vad som är avtändande för kvinnor.
”* Tala aldrig om dina svekfulla ex eller om hur stora bröst din första fru hade.”
Att i amorösa sammanhang inleda en diskussion om en annan kvinnas tuttar är sannerligen ett faux pas som det gäller att undvika. Det får väl dock ses som en smula tvivelaktigt att den som är dum nog att faktiskt göra något sådant skulle kunna avvänjas från dylikt beteende genom en artikel i Expressen.
”* Berätta inte om hur du en gång var så full att du spydde under samlaget.”
Detta är onekligen ett tips som var man bör ta till sig, att varva älskogen med dylika historier slutar nog aldrig väl, även om din älskarinna till äventyrs skulle vara insnöad på roman showers. Hur kul är det för henne att höra om dina erotiska äventyr med andra tjejer?!!
”* Berätta heller inte om gamla flatlöss och förhäv dig aldrig på något sätt. Skrytsamhet är osexigt.”
Flatlöss är osexigt och skrytsamhet är osexigt. Jag betvivlar att det finns ord i svenska språket för att beskriva den person som på fullaste allvar försöker skryta genom att berätta om sina flatlöss men jag tvivlar inte en sekund på att den personen läser Expressen.

Det är dock inte bara karlar som behöver inskolas i hur en slipsten skall dras när det gäller sängkammarregler. I artikeln ”Så vill han ha det” gör Expressen ett seriöst försök att stjäla läsare från Frida genom smarta tips och knep till alla töser som vill bli var mans önskedröm.

”1 Klä dig smart
Klä dig i läder, mocka, ren bomull eller siden – undvik skinnimitationer som får dig att svettas som en gris – eller stickade tröjor som känns obehagliga att ta på.”

Expressen går starkt ut med att slå ihjäl den populära myten att samlag är en aktivitet man ska ägna sig åt naken. Vill du få ut det mesta av sjunde himlens sötma så är kläder av mocka och ren bomull att föredra. Skinnimitationer och annat PETA-tjafs är bara att glömma.

”6 Kyss hans kropp
Många män älskar massage kanske med kyssar på olika ställen på kroppen. Hälften av alla män går också i gång på att bli kyssta på bröstvårtorna – du märker det – fråga också hur hårt han vill du ska suga, bita…”

Homosexuella män har ju kalas-bra tips! Vem kan tacka nej till en tjej som börjar suga på dina bröstvårtor? Ja det skulle nog vara den tjejen som slutar då och då för att avkräva mig ingående instruktioner gällande mina preferenser av styrka i bett och sugande.

”9 Använd munnen
Det bästa alla män vet är att bli avsugna. Eller få oralsex. Börja med att slicka på ollonet och på sidorna för att ge glid, därefter, skydda tänderna med dina läppar, slappna av i nacken och gapa så mycket du kan utan att spänna käkarna. Ta den så långt ner i halsen du kan i ett enda svep, dra munnen uppåt igen, låt läpparna kyssa hans ollon på väggen ”upp”, andas, gå ner – och låt honom fylla din mun igen. Det är okej, han kommer att älska dig för det och när du inte orkar längre är det antagligen dags att gå vidare…”

Avsugning ELLER oralsex – ett val lika svårt som det mellan Plopp och Center! Helvete vilken beslutsångest sådana här saker kan ge en…
Oavsett vad så tycks författaren vara införstådd i att endera aktivitet kan innebära ett visst mått av obehag för damen som ska försöka kittla gomsvalget med en ådrig skinnflöjt men märk här att kompensation utlovas!
”Det är okej, han kommer älska dig för det” – ja inget får mitt hjärta att bulta hårdare än de vackra ljuden av kräkreflexer från ett viljelöst våp med dåligt självförtroende som ägnar sig åt sexuella aktiviteter hon egentligen ogillar i hopp om att bli älskad. Jag börjar misstänka ett visst mått av ironi och bitterhet hos författaren.

”10 Ta det kallt
När det går för en man så är lätet som undslipper hans strupe kanske inte vad du väntat dig. Dan menar att vi inte ska bli förvånade om han gnäggar som en häst, gråter, skrattar, skriker som om han vore besatt av en demon – eller bara piper till – eller blir så tyst att du tror han dött.”

Jag får tillstå att jag nog tillhör den där reaktionära skaran som hade känt mig rätt olustig ifall min sängkamrat hade gnäggat som en häst vid orgasm och jag misstänker starkt att även demonskrik hade väckt liknande reaktioner. Månne ligger det en viss gay-varning i det.

Så vad är det då till sist som är så avtändande för män att kvinnor måste varnas för dem?
”Avtändande för honom
* Prata inte om menstruationer, svamp-infektioner, bikinivaxning, exmän.
* Tala inte heller om storleken på dina exmäns organ och sjukdomar.”
Jag måste säga att jag aldrig har träffat på den kvinna som under mysiga stunder börjat diskutera storleken på sina ex-killars sjukdomar, ett samtalsämne jag personligen finner mer underligt än avtändande egentligen.

Mer än så orkar jag inte skriva för den här gången, jag har ett färdigt inlägg om RFSU:s kampanj på Stockholms Universitet som jag fortfarande inte har bestämt mig för om jag ska publicera eller inte, om så är fallet så kommer det upp under veckan.
Nu ska jag SMSa min ex-flickvän och skryta lite om mina flatlöss. Toodles.

09-11-2007: Inlägget är nu publicerat, se nedan.

Rövkarneval på Frescati

2007-11-04T06:14:00.000-08:00

Med det här (pga. foton försenade) inlägget så vill jag även passa på att annonsera ut två nya blogar, den ena Jennifers (http://jenniferjsdiary.blogg.se/)
och den andra min - Den Allsmäktige Kattens Tankegångar
Jennifers nya är en mer traditionell blog med fokusering på viktnedgång och min består utav lite av varje som jag vill skriva ned. Skälet till att jag skaffat den är för att jag inte vill börja skräpa ned den här med en massa inlägg och babbel som inte passar in i konceptet.

Som ett intro till det här inlägget vill jag bara passa på att kommentera den extremt pinsamma debatten om ”hängbrallor” som för närvarande förs i media. Som gammal avdankad hiphoppare med förkärlek för baggy jeans tyckte jag att det vore passande att inflika ett par tips till alla efterblivna skitungar där ute: Om du vill ha byxor med häng på så finns det ett par kriterium du bör notera.
1: byxorna ifråga ska vara stora och bylsiga
2: du ska ha boxershorts som fortfarande sitter ovanför skinkskåran
3: en stor t-shirt ska täcka övergången mellan byxlinning och underplagg från allmän insyn4: din kropp behöver vara utrustad med såväl höftben som ett par skinkor med tillräcklig kurvighet för att hålla byxorna på plats (dvs. de ska hänga på höfterna)
Om du är en benig äcklig wannabe-skatare med magtröja á la Britney Spears, ett par stuprörsjeans och en platt röv så kommer du aldrig någonsin i någon civilisation i någon tidsperiod att placeras i facket ”cool”. Du är en mobbad motbjudande snorklump, dra upp de förbannade byxorna och hoppa från en bro.

Jag antar att jag inte är den ende som har noterat reklamkampanjen ”Bevara Äktenskapet” i Stockholms tunnelbana. Det är en kampanj till försvar av gällande äktenskapslagstiftning som förbehåller äktenskapet för heterosexuella förhållanden. Föga förvånande så föll kampanjen i onåd hos RFSL som i vanlig ordning ignorerade samtliga argument som framfördes utan nöjde sig med att (hör och häpna) stämpla den som hatisk.
Jerry Adbo, Ordförande för RFSL Stockholm blev arg för att SL tillåter det han kallar för ”åsiktsreklam”. De kommunala färdmedlen ska väl vara fria från politiska budskap! Hösten 2006 måste ha varit en jobbig tid för honom.På RFSL Stockholms hemsida la han ut ett pressmeddelande som innehåller följande uppmaning till RFSLs aktivistkader:
”Nu kan du som medlem göra skillnad! Ring, skriv eller maila till SLs kundtjänst och berätta att Du är upprörd, känner Dig kränkt och att kampanjen är osmaklig, eller kom på nåt annat!”
Jag gillar slutklämmen där. Använd lite uppfinningsrikedom boys!
Andre vice ordförande i RFSL Ungdom, Felix König, hade detta att säga om kampanjen:
”Jag vill inte behöva se homofoba och värdekonservativa budskap i det offentliga rummet” vilket jag tycker symboliserar ganska väl den toleransnivå som RFSL visar upp för verkliga och påhittade meningsmotståndare. Gotta love that argumentum ad hominem.Lika lite som Felix König vill se reklam för bevarande av nuvarande lagstiftning i tunnelbanan vill Mjauv se försäljning av sexleksaker på Stockholms Universitet när han ska äta lunch.

Jag försöker rent generellt att avhålla mig från att berätta om alltför många av mina erfarenheter från Stockholms Universitet (SU) på den här blogen. Skälet till detta är detsamma som att jag inte gör ett nytt inlägg varje vecka om kontaktannonserna i City Date – om jag väl började så skulle jag kunna fortsätta i en evighet. I fallet med SU så är det en ohelig treenighet av idioter som visar sina motbjudande trynen i huvudstadens främsta lärosäte. Den består utav dumma elever, dumma professorer och dumma utomstående och dagen till ära så har jag stiftat bekantskap med alla tre under loppet av tre timmar.

Den inneboende enfalden hos studenterna på SU brukar oftast ge sig tillkänna genom en oförmåga hos nämnda grupp människor att hålla käften när de borde. Med undantag från ett fåtal studierum i biblioteket med en yta på maximalt fyra kvadratmeter så är du inte fredad någonstans på Campus ifrån dessa skräniga dumhuvuden som inte har vett nog att hålla en lågmäld ton i samtalet – de skriker, hojtar och gapskrattar i en frekvens som kan skära genom glasrutor. Vad SU behöver är att införa den ljudpolicy som gäller i bibblan på hela universitetsområdet. För att lägga tyngd bakom orden bör de även leja en grupp arga vakter med Uzis, schäferhundar och Tinnitus. Dessa kan sedan gå och sporadiskt peppra ihjäl fanskapen till dess att det är tyst och skönt på campus och mönsterelever som undertecknad kan studera i lugn och ro. Därefter kan vaktstyrkan hyras ut till olika biografer i Stockholm och upprepa proceduren där. Blotta tanken ger mig erektion.

När jag skriver ”dumma professorer” så menar jag egentligen ”professorer som aldrig läst pedagogik och som är omöjliga att nå”. Jag vet inte vad som gör mig mest frustrerad med denna grupp utav vildhjärnor – borde inte en person som var klok nog att bli professor och som dessutom fått ge ut böcker kunna begagna sig utav åtminstone en gnutta av de framsteg som gjorts inom läran om de strategier och tekniker som underlättar inlärning? Jag är inte kräsen – ge mig vadsomhelst!
En röd tråd genom en föreläsning till exempel?
Kanske en förklaring till det tjogtal grekiska tecken du just visat i två sekunder på en OH-bild?
Kanske möjlighet för eleverna att skriva av de där matematiska formlerna du precis sagt till oss är obligatoriska att kunna för att klara tentan?
Jag är inte dummare än att jag förstår att didaktik inte är paradnumret för en person som tycker det är roligt med evighetslånga sifferkombinationer som ska visa på ett nollsamband mellan missväxten i Sörmland 1842 och priserna på potatisbrännvin men FÖR HELVETE!!!
Som grädde på moset gör sig herrn i fråga lika tillgänglig som färgbilder i en DOS-prompt. Jag har aldrig förstått tjusningen i den Kafka-tillvaro som universitetets forskare bidrar till genom att låta bli att läsa e-post och vägra besöka sin arbetsplats på ett par veckor men uppenbarligen blir någon lycklig av den.

Sedan har vi då rövhålen som vill pracka på studenterna mängder och åter mängder av skit de inte behöver.
Amnesty-tiggare? We got’em!
Mobilförsäljare? Hell yeah!
Nu senast stod ett par flintisar i trånga tröjor och försökte prångla ut fickpluntor med fiskleverolja till mig. Jag föreslog för en av dem att han skulle gnida in pluntan i lite av innehållet så att han lätt och smidigt skulle kunna föra in den i stolgången och därmed ge sin högerarm som stått och viftat med pluntjäveln en välförtjänt paus. Han uppskattade inte förslaget.
Apropå införandet av saker i kroppsöppningar – RFSU besökte denna dag campus.
RFSUs närvaro på SU hade sin förklaring i en årligen återkommande kampanj de kör som de kallar för ”sexdagarna” som innebär dildomånglande, föreläsningar av olika slag, en pub-afton och utdelning av kondomer och glidmedel.
Syftet med spektaklet är enligt den officiella hemsidan att
”göra studenter som rör sig inom universitetsvärlden medvetna om mångfalden och riskerna inom sex, men framförallt betona de positiva aspekterna av att bejaka sin sexualitet”.
RFSU var kloka nog att köra projektet redan från morgonen i en lokal som ligger vägg i vägg med lunchrestaurangen i Allhuset. Tack grabbar! Jag älskar att kombinera sexualupplysning med en varm måltid, särskilt uppskattat var dildobordet som stod närmast dörrarna, de som var på väg för att äta med barn i sällskap måste gillat konceptet och även de religiösa minoriteterna på SU låter hälsa att det var både passande och smakfullt.
Jag gick förbi dem på väg för att äta i sällskap av en 19-årig troende muslim från Somalia som går i min kurs. Hennes familj hade tveklöst jublat om de visste vad deras dotter exponeras för när hon försöker få en seriös utbildning.

RFSU lät även RFSL vara med på ett hörn, dagen till ära representerade av en gräsligt sminkad transa med ett par labbar som var grova nog att strypa ett fullvuxet lejon. Det här inlägget har dock inte som syfte att rippa på en transa (speciellt inte en som hade kunnat bryta nacken av mig med tummen) och därför tänkte jag återgå till dildobordet där RFSU saluförde olika sexleksaker. Den apparat som fångade min uppmärksamhet var buttpluggen Dallas som enligt informationslappen hade fått sin reklamkampanj bannlyst i ett fall av, för att citera, ”uppenbar homofobi”.Detta fick mig att hissa på ögonbrynet en smula och jag bestämde mig för att testa RFSU-aktivisterna med ett av mina absolut mest tillgjorda leenden på läpparna.

Jag bad en kvinna att förklara lite på vilket sätt homofobi låg bakom och hon såg rätt osäker ut. Därefter började hon göra ett fumligt utlägg kombinerat med ett ständigt gestikulerande med armarna om att ”jaaa… det är ju så tabu…” jag förklarade för henne att jag var väl införstådd med att anal penetration är tabu men att jag ej såg kopplingen till homofobi.
Då försökte hon igen med att ”jaaa… buttplugs är ju så förknippade med homosexuella män…” jag frågade henne då på vilket sätt eftersom en buttplug mig veterligen går att användas av båda könen. Då vände hon på huvudet och bad om förstärkning. En ung kille kom fram till mig, varvid jag fick upprepa frågan och den här gången höra en alltför grafisk förklaring på vad en buttplug är och vad den är tillför. Jag avbröt honom med äcklad min och ställde därför frågan igen. Jag förklarade att jag vet om att det är tabu för män att stoppa upp saker i ändtarmen men att jag inte förstod hur en stoppad reklamkampanj av en analplugg var ”uppenbar homofobi” eftersom jag inte såg kopplingen till skräck för homosexuella.
Då föreslog människan att jag skulle gå till deras bandspelare och spela in min fråga anonymt så skulle den senare besvaras på scen utav ”sexexperter”.
Nej tack din plattfotade fjant, jag vill inte ha svar på den frågan utav en expert på sex, jag vill att den besvaras utav det fanskapet som skrev lappen eftersom jag misstänkte (och fick bekräftat) att skiten skrevs ner utav någon lallande idiot med huvudet uppkört i arslet som inte har en jävla suck om vad homofobi är men tyckte att det lät bra och lagom provocerande att påstå det för att få den förbannade stjärtpluggen såld.
Mjauv vs. RFSU 1-0

Det som gjorde mig deprimerad (från att bara varit irriterad) var att jag frågade en av personerna bakom bordet huruvida det fanns någon slags poäng med RFSL-ståndet två meter bort – var deras närvaro relevant för temat? Det jag fick till svars var ett utlägg om att ”alla måste få ta plats”, då med hänvisning till diverse sexuella minoriteter.

Det är ungefär det här jag vill komma fram till, nämligen de här gruppernas skeva syn på vad det innebär att ”ta plats”. Konceptet som sådant tycks bygga på att fläka ut sitt privatliv och allt det intima som hör därtill i det offentliga och kräva att ingen säger ett knyst om saken.
De försöker medvetet att provocera omgivningen och när sedan någon går i svaromål så stämplas personen som antingen hatisk och homofob eller som en religiös extremist.
Exempel på det här är ett samkönat par som sätter sig och grovhånglar på en fullsatt buss för att påminna omgivningen om att deras kärlek är lika mycket värd som alla andras. Att inga heterosexuella par på samma buss gör det bekommer inte idioterna. Det här är en tråkig men icke desto mindre prominent sida av HBT-kulturen så som den framhäver sig vid t ex Pride. Brist på verklighetsförankring.
Jag förstår att stycket ovan kan te sig en smula hycklande så därför vill jag passa på att poängtera två saker.
A: att ha en HBT-hörna på en sexkampanj är inget konstigt – problemet är att RFSU-kampanjen inte borde varit på SU från första början
B: ”ta-plats”-mentaliteten hos delar av HBT-minoriteten som jag kritiserat sträcker sig bortom diverse kampanjer och specialdagar, den genomsyrar hela förhållningssättet till omgivningen.

Jag satt och dryftade den här frågan med mina två närmaste vänner som båda känt mig i flera års tid. Jag bad dem berätta så utförligt som möjligt vad de visste (eller trodde sig veta) om min sexualitet och mina sexuella preferenser.
Det som kom fram var att jag var heterosexuell, har svårt för stor åldersskillnad i ett förhållande och rent allmänt brukar fastna för tjejer med utländsk bakgrund. C’est tout.
Min poäng? Det är inte och har aldrig varit kutym att redogöra för sin sexualitet offentligt, det här tycks en del grupper inte överhuvudtaget förstå. Jag sitter inte och diskuterar gummikukar med mina kompisar, jag grovhånglar inte öppet med någon jag tycker om och jag diskuterar inte onaniteknik med kurskamrater. Att ”ta plats” på det viset uppfattas som både integritetskränkande och inte så lite oförskämt, oavsett vem som är föremålet för din attraktion.
Känns det som att jag sitter och ältar självklarheter? Det jag säger kan i stort sett summeras till ”jag bryr mig inte om vad som försiggår i din sängkammare och jag vill inte veta heller”, en sats som en letargisk RFSL-aktivist en gång upplyste mig om mycket riktigt var både homofobisk och trångsynt.

Här kommer jag också in på ytterligare problem som jag närmat mig, men inte sagt rakt ut i mina tidigare inlägg om Stockholm Pride och Gringo – problemen med att som minoritet låta sådana här idioter föra ens talan i det offentliga rummet. Gringo lyckades aldrig helt men RFSL har i stort sett uppnått ett monopol som talare för den homosexuella minoriteten i Sverige och de använder denna auktoritet till att å ena sidan syssla med medvetna provokationer och å andra sidan helt undvika debatter eller föra ner dem på en dagisnivå.
En jämförelse kan dras till Million Marijuana March som anordnas utav grupper som vill legalisera cannabis. Sådana budskap ska framföras utav propra och vältaliga högutbildade som kan argumentera sakligt och agera på ett föredömligt sätt som går emot negativa fördomar om cannabisrökare, en bunt sorgliga haschtomtar med rödsprängda ögon som ligger och kravlar i gyttjan i Tanto och försöker få ihop växelslantar till cheeseburgare gör ingen glad.

RFSLare är faktiskt så pass pantade och förutsägbara att deras sätt att föra sig i en diskussion kan räknas ut med hjälp av algebra. Jag har tagit fram en matematisk formel som kan tillämpas nästa gång du har oturen att stå öga mot öga med en av de kålrötterna till ”aktivister”.
Jag kallar den för ”puckoformulan” och söker för närvarande patent på den.
Den lyder X = (A/B)x(((C-D)xE)+Z–Q+Y)x10

Här följer en liten teckenförklaring:
Puckoformulan:
X = procentchansen att en RFSLare säger något dumt i ett genomsnittligt samtal
B = Antalet totala levnadsår
A = Antalet aktiva år inom RFSL
C = Den totala mängden dumheter sagda under den senaste veckan
D = Antalet dumheter sagda den senaste veckan som personen själv insett var dumma
E = Antalet kurser, workshops och föreläsningar på HBT-tema anordnade av RFSL.
Z = Antalet gånger personen gett sig in ett bråk om HBT-personers rättigheter i Sverige utifrån ett MR-perspektiv. Om personen faktiskt har koll på vilka mänskliga rättigheter som gäller skall täljaren halveras.
Q = Antalet gånger personen i efterhand insett att hon/han hade fel.
Y = Antalet homosexuella killkompisar personen har för att “bögar är så coola”

Om vi då tanker oss Sophie som exempel (de är oftast tjejer) så är Sophie 20 år gammal. Hon har varit aktiv i RFSL i tre år, därför ska vi dividera 3 med 20 och sedan multiplicera kvoten (0,15) med en rad olika andra faktorer vi räknar med.
Sophie har under den senaste veckan hävt ur sig totalt femton riktigt dumma kommentarer och i efterhand insett att fem av dem var korkade. Vi subtraherar dessa fem insikter från den totala mängden (15-5) vilket ger 10.
Detta ska vi sedan multiplicera med antalet workshops/föreläsningar på HBT-tema som Sophie varit på eftersom dessa har en märkligt kraftfull effekt på människor som säger dumma saker att säga ännu fler dumma saker (effekten på intelligenta människor är ännu okänd men det vore ju trevligt om den var likartad som motvikt). Vi är nu uppe i 30.
Vi skall nu addera antalet bråk som Sophie gett sig in på gällande HBT-personers rättigheter ur ett MR-perspektiv. Sophie vet mycket riktigt inte ett piss om vad mänskliga rättigheter innebär vilket ger henne 5 poäng, minus 1 för den diskussion som hon i efterhand insåg att hon hade fel i. Vi har då fått fram 34.
Till detta skall vi sedan addera 3 som är antalet homosexuella killkompisar som Sophie skaffat sig utav ren fördomsfullhet. Vi är nu uppe i 37 som skall multipliceras med 0,15 och därefter multipliceras igen med 10. 37 x 1,15 med andra ord.
X = 3/20x(((15-5)x3)+5-1+3)x10
X = 55,5
Det vi är uppe i nu är 55,5 vilket alltså är den procentuella chansen att Sophie säger något riktigt urbotat dumt när hon pratar med andra människor.

Underligheterna på SU var det ju dock RFSU som stod för den här gången och eftersom en del människor inte förstår saker såvida man inte slevmatar dem med uppenbara slutsatser så ska katten här göra en redogörelse för sina ståndpunkter:
1: sexuella kampanjer har inget på universitet eller skolor att göra annat än vid grundläggande sexualupplysning eller i akuta fall för att motverka sjukdomsepidemier.
2: ska RFSU nödvändigtvis köra sitt race på SU så får de också göra det kvällstid. Det finns en anledning till att Canal Plus visar sin porr efter midnatt era nötter.
3: RFSU och RFSL är en bunt idioter.
4: Om man roar sig med att provocera andra så ska man också kunna tåla provokationer själv.
5: Kan man inte diskutera på något annat vis än genom att tilldela sin motståndare ett nedsättande epitet såsom homofob så gör man bäst i att hålla käften.

Gällande punkt fem så bör jag väl även här för tydlighetens skull förklara: jag VET att det finns både religiösa galningar och homofoba psykopater som hittar på stolligheter men jag har ingen lust att buntas ihop med dem, lika lite som jag vill bli ihopbuntad med Kahane Chai därför att jag kallar mig för sionist. Tilläggas ska även göras att även RFSL har ett fåtal debattörer som behärskar hantverket någorlunda – t ex då Sören Juvas.
Avslutningsvis bör väl även nämnas att t o m en tragedi som ”sexdagarna” inte var helt poänglös, en föreläsning om hur tillvaron ser ut för den som lever med sviterna av HIV-smitta var enligt mig ett bra initiativ eftersom den åtminstone nosar i kanterna på det där som SU handlar om – att lära sig.

Katten är poppis

2007-10-22T08:51:00.000-07:00

Som någon kanske märkt så gick något snett med färgkodningen i förra inlägget, jag hade tänkt radera det men innan jag fick chansen så gick folk in och började kommentera inlägget.
Jag har bestämt mig för att låta inlägget vara nu även fast det irriterar mig något förbannat med inlägg som ser taskigt redigerade ut.

Det som ger mig mest hybris är dock inte smicker (även om jag uppskattar det) utan de fåtal gånger då människor blir så uppretade av min blog att de kommer med små diskreta hot eller utmaningar. Tråkigt nog kommer de inte särskilt ofta men det är alltid humor på hög nivå när jag faktiskt tittar i kommentarsfälten och istället för att läsa "haha vad skön du är" hittar ett anonymt meddelande i stil med "du ska dö" eller varför inte gamla klassiska "ge mig ditt mobilnummer så ses vi och gör upp". Helst så ska det kombineras med någon slags anspelan på att jag skulle brista i pondus eller mod, exempelvis genom att börja inlägget med "om du är man nog...".
Jag vet inte riktigt om folk som försöker ta kontakt med blogskribenter som de inte gillar överhuvudtaget funderar på hur de framstår när de ber om att få träffa mig i verkligheten men jag kan inte påstå att det inger respekt.

Om det på fullaste allvar är någon som vill tala ut med mig pga. vad de läst på min blog så är det bara att skriva era mail-adresser i kommentarsfältet och be till gud. Alternativt så kan ni tälta utanför Universitetets tunnelbaneuppgång och hoppas på att jag går förbi om ni nu har tid men jag antar att tid inte är någon bristvara för människor som vill tjafsa över satir de läst på internet.

Folk vill ha skräp

2007-10-17T14:49:00.000-07:00

Klockan är 04:13 natten till den trettionde september då jag började på det här inlägget och jag sitter (satt) och sliter (slet) med en hemtentamen. Skiten håller (fortfarande) på att tråka ihjäl mig och ironiskt nog är det självmord jag ska skriva om.
Efter ett par timmars knappande på tangentbordet bestämde jag mig för att kika in min blog och se efter om någon bemödat sig med att kommentera mitt senaste inlägg – men tyvärr.

Det irriterar mig en smula att inte fler läser min blog, inte så mycket därför att jag är besatt av läsarkretsen i sig utan snarare därför att man blir smått chockerad när man tittar på vilka blogar i Sverige som faktiskt drar publik. Notera här att jag stavar ”blog” med ett b eftersom jag avskyr svenskifiering av engelska uttryck. Folk som skriver ord som ”hajp”, ”mejl”, ”sajt” och ”stajl” borde få tungan piercad av en slö blyertspenna. Det kanske gått er halvapor förbi men svenska språket innehåller förvånande nog redan översättningar på de här orden, hört talas om de där arkaiska uttrycken ”uppmärksamhet”, ”e-post”, ”hemsida” eller ”stil” era slösinta kretiner? Om ni inte gillar att använda engelska uttryck (eller utländska uttryck överhuvudtaget) så låt bara bli! Ingen blir lycklig av er pinsamma fonetiska stavning. Jävla idioter…

Jag bestämde mig för att titta igenom bloggtoppen.se och kolla efter vilka blogar som hamnar på deras topplista. Efter att ha ägnat mig åt denna aktivitet i cirka fem minuter kunde jag konstatera det jag befarat hela tiden:
det här landet är befolkat av idioter.
Ni vill inte läsa kvalité, ni vill läsa skräp. Ni vill ögna igenom poänglösa och tråkiga inlägg med svenska 2-stavning. Hur jag än vrider och vänder på det går det verkligen inte ihop för mig – varför skulle någon vuxen människa vid sina sunda vätskor hellre läsa tjuvlyssnat än svinstian?
Vem vill(e) hellre läsa Alex Schulmans stulna krönikor än Mjauvs satir?
Uppenbarligen en hel del.

Jag kan inte låta bli att fråga mig själv – vad är det egentligen som utmärker en populär blog? Vad är grundingredienserna för ett framgångskoncept? Av bloggtoppens statistik att döma så går det att dela in populära blogar i fyra subkategorier.
1: kändisblogar – här hittar vi de b- och c-kändisar i Sverige som ger alla stalker-typer där ute möjligheten att övervaka sina favoritstjärnor utan att lämna datorstolen för annat än pisspauser. T ex då Henrik Schyffert och Magnus Betnér.
2: kleptomanblogar – här hittar vi de blogar vars koncept är att sno skit från andra för att kunna ta cred för det, vissa från sina läsare och vissa från nätet. Exempelvis tjuvlyssnat eller skrattbloggen.
3: modeblogar – den utan tvekan största kategorin av dem fyra. Dumma horor tipsar andra dumma horor om fula kläder och fult smink som de ska använda sig av om de vill se ut som dumma horor. Exempel är överflödiga, titta själv på statistiken så hittar ni fler exempel på skiten än ni någonsin vill se.
”Här har ni tre väskor från Luigi Benitos senaste Sharmota-kollektion, jag tror jag ska låta min kille knulla mig i arslet om han köper en av dem till mig *fnitter*”
4: hybrisblogar – pantade fjortistjejer som får ohejdbara egotrippar av att kartlägga varje poänglös detalj av sina innehållslösa liv på nätet. Exempel följer nedan.

Förutom dessa så finns det även en massa larviga teknikblogar där människor med för mycket kan spendera sin tid när de har tröttnat på att onanera till Teknikmagasinets hemsida.
- Lust att köpa en rosa iPod som du kan ladda ner låtar till från iTunes via din fina iMac?
- Nej tack, jag saknar iNtresse och dessutom har jag iNtelligens. 10 spänn låten för DRM-skadad musik till en pissig mp3-spelare som kostar tre gånger så mycket som samtliga konkurrenter? Apple borde starta en officiell fanclub för sina skräpprodukter, de kan kalla den iDiot.

Att analysera någon av de tre första kategorierna är ganska poänglöst – kändisblogar är populära därför att de skrivs av kändisar, kleptomanblogar är populära därför att folk tycker om skvaller och modeblogar är populära därför att kvinnor mot bättre vetande sköter sin egen ekonomi. Krutet ligger därmed på blogkategori nummer fyra och de nötter som fått en stor läsarkrets.
Jag valde ut de fem första blogarna i kategori nummer fyra som på något vis var personliga och som inte berörde havandeskap eller barnuppfostran. Vill man läsa om sådant rekommenderar jag den här sidan.
De fem blogarna som återstod blev följande fem:
http://kenzaas.blogg.se/
http://stinalee.blogg.se/
http://shecity.tjejsajten.se/
http://noscarlett.tjejsajten.se/
http://www.izabella.tjejsajten.se/
Notera dock att de här låg i topp den dagen jag började på det här inlägget, statistiken ändrar sig fort. Föga förvånande så var fem av fem blogar skrivna av kvinnor.

Korkade män tycks mer intresserade av att skriva krönikor i tidningar än att bloga, något som stör mig mer än något annat är snubbar som ska flika in att de fått knulla i sina skriverier, exempel på detta är ett visst iranskt rövhål på Aftonbladet som gjorde ett jävla nummer av att han lägrat en israeliska under resor till Asien. Skryt om dylika erövringar är i sig jävligt illa men det blir än mer patetiskt när man gör det med den diskreta elegansen hos en treåring som rusar ut i köket med en skitfylld potta och förväntar sig stående ovationer. Nog om detta.

Det som de här fem har gemensamt är att de till utformningen påminner mycket om en MSN-konversation som aldrig tar slut. Har du någon pantad fjortisbrud som du skäms över att känna men som du chattar med i hopp om att få sätta på? Någonsin gjort misstaget att fråga henne om hur hennes dag har varit? Ungefär så är de här blogarna – ändlösa redogörelser av ”hur dagen varit”.
Först ut har vi då ”Kenza” som beskriver sin blog med följande ord:
”Med närmare 8000 läsare om dagen bloggar jag om mig & mitt liv. Är 16 år, går i tvåan på gymnasiet, är modell & förlovad med A. <3>"
Tack för infon Kelso, du är jävligt diskret med din narcissism. Akta bara så att du inte råkar valsa in i något kärnkraftverk med läckande reaktorer, risken är stor att strålning muterar dig så pass att ditt ego får ett eget liv, klättrar ut ur din ändtarmsöppning och springer till skogs. Två år senare har den startat en egen hemsida och döpt om sig själv till Schulman.

Jag tog första bästa inlägg från Kwanzas blog där idioten inte sitter och skyltar med sina jävla kläder och fick fram följande:
”Har tagit en ganska lång sovmorgon, det behövdes. Är faktiskt lite piggare idag, bara lite hes & täppt i näsan men jag ska gå och köpa nässpray idag. ;P Trevligt va? Ska snart dra upp älsklingen för frukost. Är skithungrig. Sen så hade jag tänkt fota det jag köpte igår, & sen blogga om det. Det kommer in vid 14-tiden sen. =)”
Det finns inte en enda rad i den där skiten som inte får mig att tycka sämre om livet. Seriöst? Ska Keso köpa nässpray idag? Zzz. Att läsa den här blogen är som att tjuvläsa i ett apatiskt flyktingbarns dagbok.

”Nu ska jag käka frulle. Har fått en postavi hem också, trevligt trevligt. :) Undra vad det kan vara.. Har mina små aningar. ;P Visar sen!Ha en trevlig dag, kram! <3”
Ha en trevlig dag själv din lilla padda, ät gift. <==3 Som om inte alla fjantiga smileys och hjärt-symboler var tillräckligt för att övertyga läsaren om att Kenya är en lallande idiot så har hon även lagt upp filmer på Youtube för att kunna visa att hon inte bara är modell – hon kan sjunga också.

Notera även hennes pantade pojkvän som fnissar som en särskole-dropout i bakgrunden.

Sedan har vi då ”Stina-Lee” som beskriver sin blog som: ”En blogg om mitt liv och mina dagar med min pojkvän, och våra två chihuahuapojkar. Mode, shopping, smink, och hetaste kändisskvallret”

Låter det som en klon på Calzones blog? Det är det också, ironiskt nog så hade dock Stina-Lee (namnet tänker jag inte ens kommentera) lyckats få fatt på lite statistik själv angående populära blogar och börjat gnälla på sin rival.
”Kenzas blogg är kass rent ut sagt, hade det inte varit för att hon var snygg (älskar att spana in pics på snygga bryyydar haha) så hade jag aldrig besökt hennes blogg för själva textinnehållet suger!”
Det skulle hon inte ha gjort, för genast började elaka kommentarer ploppa upp! Det förstår jag, dissar man giganter inom svenskt blogande så låter inte reaktionerna vänta på sig! Själv blev jag faktiskt så rasande att jag slet ut tofsar av hår från huvudet.
”Postat av: My
Gud vad ohyffsat skrivit! Visst får du lov att skriva vad du vill (det är din egen vilja såklart) Men om du nu inte vill vara/verka elak med det du skriver så ska man ju välja ut ett par passande ordistället för att skriva "SUGER" o.s.v :S. Det måste du hålla med om! Detta varpinsamt att läsa, tycker du sänks väldigt mycket i mina ögon nu (tror säkerligen flera andras med).
2007-okt-15 @ 14:43”
Jag håller med My till 100 % och jag tror hela Sverige känner djup känsla av svek efter Stina-Lees oprovocerade påhopp på stackars Kenza.
”Postat av: Linda
Du är inte ens värd att vara med på den listan, du framstår bara som en avundsjuk fjortis.
2007-okt-15 @ 14:24”
Ord och inga visor! Jag delar Lindas åsikter, det är banne mig skamlöst att Stina får frottera med legender som ”Engla’s showroom” och ”blondinbella”.
Lyteskomik i all ära men seriöst – vad är det för fel på de här människorna?
Hatet vet visst inga gränser, några läsare går så pass långt att de inleder en bojkott för att lära Stina-Lee en läxa.
”Postat av: Ida
Sådär ja, nu skippar jag din blogg :) NÅGON har fått LITE för mycket luft!
2007-okt-15 @ 14:39”
Frågan är om Stina-Lee någonsin kan hämta sig från denna skandal, hur många fans vänder henne ryggen innan detta drama är över? Det får tiden utvisa.
Hela tragedin med den skoningslösa hatkampanjen och den svidande kritiken bemöts utav Stina-Lee i ett senare inlägg. Den arma flickan! Att hon orkar!
”En sak ska ni ha klart för er! Ni kan skriva vad tusan ni vill till mig, om mitt utseende, mitt liv etc. Jag kommer ändå aldrig ta åt mig nämnvärt av det, därav mitt val till att aldrig sätta in någon "godkänn kommentarerna innan publicering" åtgärd. Det gör mig inget, visst, vissa kommentarer etsar sig fast hårdare än andra som mest bara slinker av en med detsamma... I`m only human, you guys!”
Only human? Icke då! Allt annat än halvgud är förbannad lögn min väna blomma! Stina-Lee går tveklöst i bräschen för en ny generation av chica brudar med skinn på näsan! Hon är t o m så pass modig att hon inte idkar censur på era elaka kommentarer! Det kallar jag tåga och hör sen!

Ni fegisar som postar anonymt borde verkligen ta åt er, jag vill ta mig fan veta vem som hade fräckheten att kommentera Stina-Lees inlägg på det här sättet:
”Postat av:
OMG BIIIIIIAAAAATCH!!!!!
2007-okt-15 @ 16:13”
Som avslutning vill jag då även bifoga Stina-Lees vågade självrannsakan när det gäller ärlighet och blogande.
”Och sak till; Jag kommer ALDRIG vända kappan efter vinden enbart för att pleasa mina läsare! Ligga och balansera där mittimellan och inte tippa ut för mycket åt något håll (som jag skrev i ett tidigare inlägg) bara för att behålla populariteten. Fy fan vad boring! Vet ni, det är en fakad popularitet isåfall, lär ni verkligen känna personen bakom bloggen när hon ändå bara skriver exakt det ni vill läsa? Jag erkänner, har tyvärr varit liiiite sådär tidigare, dock är det slut med det nu!”
Herregud.

Michaela på shecity är nummer tre på listan, att namnet är misstänkt likt välrenommerade ”shitcity” är knappast någon slump för steget mellan koprofili och ordbajseri är kortare än man kan tro.
Till skillnad från de där ytliga skanksen Kelloggs och Stina-Lee så behandlar Michaela dödligt allvarliga problem i sin blog. Är det inte gastkramande skildringar av sviterna till följd av nageltrång så är det rasande familjegräl; inga av livets motgångar är för svåra att tala om för Michaela.

Inlägget börjar som en ögonvittnesskildring av livet innanför själva pärleporten!
”Kom precis hem från en ljuvlig afton som började hemma hos mästerkocken Sigrid som briljerade med sina kunskaper i köket. Henne skulle jag vilja kapa som fru. Sen bar det av till topshop, för lite shopping.”
Därefter går det dock utför. OBS! KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS!
”Efter det skulle jag egentligen vidare med chrystelle och micki, men jag kände mig inte alls på g, så jag åkte hem. Och här sitter jag nu och ångrar mig. För vad kommer man hem till en bitter mamma, som säkert bifinner sig i klimakteriet som bara klagar och klagar om att man inte plockar undan efter sig. Ursäkta vem var det som plockade undan allting efter hela familjen i köket imorse, jo det var jag. Vem var det som åkte upp till ica maxi och handlade så att familjen skulle ha bröd till frukosten, jo det var jag. Surtant, säger jag bara. Bu!”
Fan ta dig kvinna! FAN TA DIG! Hur mycket ska din dotter behöva utstå? Hur många limpor ska hon tvingas bära hem innan du ens uppmärksammar hennes slit? Detta exempel belyser väl orättvisan i de patriarkala strukturerna, hur vet jag inte riktigt men jag är säker på att FI-Tiina skulle ha ett och annat att säga till Michaelas slavdrivare till morsa.

Nummer fyra på listan är No Scarlett, presentationen av henne är överflödig, allt som behöver vetas om henne är att hon är dum.
Jag tänker inte ens citera hennes blog, hon har gett inlägget titeln ”Bored as hell” och det säger ungefär allt som behöver sägas. En del nötter verkar inte riktigt förstå sig på syftet med att skriva blog – poängen är att göra uppdateringar när man har något att säga, inte när man INTE har något att säga. Då gör man bäst i att hålla käften och jobba istället för att stjäla bandbredd från kåta gubbar som onanerar till free6.com eller kollar efter uppdateringar på kattenmjauv.blogspot.com

Sist på listan ligger Izabella, som presenterar sin blog med att skriva ”izza – en skön lirare” och till höger placera en bild på en kvinnas underliv täckt i ett par fula trosor. Jag gillar det skarpt eftersom det ger mig en förvarning om vad jag har att förvänta mig – efterblivet skitsnack och poänglöst gaggande om kändisar. Inga överraskningar hittills.
Izza är dock inte bara den som skriver blog, hon LÄSER också. Där har vi en vana man knappast hade väntat sig från hennes sida, av hennes bild att döma ser hon ut att vara typen som skolkade från SO i högstadiet och läste böcker om Familjen Hedenhös istället.
”Bloggsmaken skiljer sig enormt från person till person.Jag läser ingen blogg jag tycker är sådär 100% och tvivlar på att den bloggen ens existerar. Smaken är ju grymt varierad, det finns bloggar andra hyllar som jag tycker är jättetråkiga.”
Izza har en hel del att säga om blogar och vad som gör en perfekt blog.
”Den perfekta bloggen för mig vore en blogg som innehöll:
- en bloggare med personlig stil och vinkling med mycket självdistans och vågar bjuda på sig själv, med glimten i ögat
- personliga texter- roliga bilder på bloggaren
- snygga bilder allmänt (modeller, natur, whatever)
- personliga inblickar i personens vardag
- en STOR skopa humor (mycket, mycket stor skopa)
- roliga tips om kläder, smink, inredning osv
- INGET "skitsnack" om varken kändisar, andra bloggare eller liknande.
- mode”

Som en vanlig dödlig person kunde jag inte låta bli att se hur min egen blog tar sig mot Izzas krav på vad hon läser.
Personlig stil och självdistans? Japp, de blogar som överhuvudtaget går att läsa i Sverige kan räknas på en hand och då säger jag ändå min egen blog fyra gånger. Det är Svinstian och inget mer.
Roliga bilder? Jag står inte och fotar mig själv 300 gånger för att visa ett par pissfula Cheap Monday-jeans i olika vinklar och jag ser heller inte humorvärdet i att posera med ett jävla glasspaket och en sked i munnen.
Snygga bilder allmänt? Jag har en egen illustratör till skillnad från idioterna jag recenserat.
Personliga inblickar? Oftast inte, jag skriver om jag har något vettigt att säga. (No Scarlett – take note bitch)
Humor? Det vågar jag nog påstå men i det här inlägget är det väl egentligen inte jag som står för humorn…
Tips om kläder, smink och inredning? Jag har ett skitbra tips – hitta din egen stil ditt viljelösa våp.
Skitsnack? Hrm…
Mode? Det enda jag har att säga om mode är detta: skottpengar på folk som går i Cheap Monday-byxor. Ta av skiten och hoppa från Kaknästornet. Varför kan ni identitetslösa fän inte bara köpa ett par mjukisbyxor från närmaste överskottslager och lägga resten av pengarna på skräpmat som de gör i förorten? Helvete…

Jag hade tänkt betygsätta de olika blogarna men jag vill inte spä på den bittra fejden Kenza och Stina-Lee emellan. Dessutom var det för svårt att välja – de är illitterata rövhål hela bunten.
Nu är det dags att göra sig i ordning för natten då jag är tvungen att gå upp i grisottan imorgon eftersom jag ska hålla ett föredrag på Rudbecksskolan i Sollentuna om mellanösternkonflikten å Israelgruppens vägnar. Jag hoppas det här var personligt nog för Izza för vad hade jag inte gett för att ha henne som läsare? Toodles.

Hets mot folkvett

2007-09-25T08:07:00.000-07:00

Hösten är här och sötebrödsdagarna är över.
Studierna har nu dragit gång på allvar vilket gör att jag förmodligen inte kommer att kunna uppdatera blogen lika regelbundet en tid framöver. Att skriva ett väl genomtänkt och fyndigt inlägg är en tidskrävande process som jag ej kan ta mig tid till alltför ofta när jag har fått ett metriskt ton av tråkiga böcker att plöja igenom (varav merparten är skrivna av människor med lika stor författartalang som Liza Marklund). Nog för att det är lockande att åsidosätta pluggandet för att kunna panga ihjäl folk i diverse datorspel eller förlusta sig i dryckesjom och skörlevnad i goda vänners lag men förr eller senare blir man tvungen att läsa igenom skiten om man önskar undslippa en tillvaro som fetlagd truckchaffis med hyresrätt i Skärmarbrink som luktar mögel och kattpiss.

Jag upphör dock aldrig att förvånas över de kvantiteter av idioter som jag kan träffa på en och samma dag. Var man än vänder sig står utbildningsreserven där och förpestar omgivningen med aningslös enfald. Bilden här ovan illustrerar mitt sinnestillstånd efter en vanlig dag av universitetsstudier och ofrivilliga sociala interaktioner med valfri psuedointellektuell smurf i palestinasjal och fjällrävenrygga vars öde som politiskt aktiv kulturarbetare står skrivet i pannan.

Jag kan som exempel ta härom dagen för att illustrera den huvudvärk som hemsöker mig när jag beger mig ut i människobyn:
Efter att ha intagit en frukost av te och smörgås så bestämde jag mig för att ta en stärkande promenad i de omkringliggande trakterna innan jag skulle till universitetet. Jag hann knappt gå utanför dörren innan jag råkade hamna inom räckhåll för att kunna höra ett samtal som fördes mellan tvenne ynglingar färdandes på cykel (gissningsvis i 12-årsåldern). Spörsmålet som behandlades var de berörda parternas sexuella läggning och samtalet löd ungefär så här:
12-åring nr 1: Du är bög.
12-åring nr 2: Det är du som är bög!
12-åring nr 1: Käften bögjävel!
12-åring nr 2: Riktig bög är du…
12-åring nr 1: …a, du gillar säker att suga bögkuk.
12-åring nr 2: Nä, det är du som vill bli knullad i arslet!
12-åring nr 1: Nä, jag är inte bög som du.
12-åring nr 2: Är du visst! Jävla böghora…
Därefter skildes våra vägar åt, jag skulle hinna med en buss och de debatterande gossebarnen skulle gissningsvis cykla vidare till skolan där de kunde fortsätta sin färggranna ordväxling.

Själv styrde jag kosan mot Stockholms Universitet för en två timmar lång föreläsning om vad tråkig grå gubbe A tycker om ointressant fenomen B och hur han förklarar det med teori C som hänger samman med fakta D – allt detta står för övrigt nedskrivet i bok E.
Bokstaven E är den jag tycker minst om i ekvationen eftersom jag vet att E alltid är obligatorisk kurslitteratur som aldrig kostar mindre än 300 spänn.

Något som jag aldrig kan sluta irritera mig på när det gäller att gå på föreläsningar på universitetet är folks val av sittplatser. Tänk dig själv – en stor föreläsningssal med flera rader av sittplatser där det är näst intill omöjligt att krångla sig förbi någon och det enbart går att går att sätta sig från ett håll. Är det då läge för dig som kommer in tidigt att sätta dig längst ut på en tom rad och därmed effektivt spärra av resterande sittplatser för dem som kommer efter dig?
NEJ DIN JÄVLA IDIOT!Jag slutar aldrig förvånas av de otaliga nötter som lyckas nästla sig in i akademiska kretsar men som likt förbannat aldrig lyckas lista ut de mest grundläggande funktionerna i sociala samspel. Äter ni självlysande frukostflingor eller så?

När då föreläsningen var avklarad och jag skulle styra kosan mot 7-11 för att införskaffa en mugg latte för billig penning så stötte jag på ännu en idiot som med en dåres envishet försökte inleda ett samtal med mig efter att jag spenderat nära på tio minuter åt att ignorera fanskapet.
Jag skulle strax sticka till tunnelbanan men inväntade en kamrat som uppsökte faciliteterna och under tiden stod jag och lyssnade på denna flinande unga dam som tog tillfället i akt att bekräfta för mig att det faktiskt visst går att knulla till sig så pass bra betyg i gymnasiet att man kan ägna sig åt högre studier trots att man har grovsilt innanför pannbenet.
Hon: Bla bla bla
Jag: Jaha jaha… hur gammal är du?
Hon: 18, men jag ska fylla 19.
Tack för upplysningen fågelhjärna. Jag är glad att du håller mig au jour angående den kronologiska ordningen i gregoriansk tideräkning, för att inte tala om den subtila hinten att du inte planerar att dö inom de närmaste tolv månaderna. Några andra viktiga påpekanden du vill förmedla angående din livscykel? Idiot…

På vägen hemåt stannade jag vid Coop för att köpa en Wasa-sandwich och en flaska Loka.
När jag då traskade mellan hyllorna i jakt på mitt mineralvatten (som butiken av någon anledning hade separerat från de övriga sorterna av kolsyrat vatten och gömt undan i en kyl längst in i butiken) så hörde jag ytterligare två kromosomkarnevaler i övre medelåldern diskutera på en intellektuell nivå hemmahörandes i äldre Trias-perioden.
Tant: Jag glömde ta ett paket yoghurt!
Gubbe: Jaha.
Tant: Jag går iväg och hämtar det, vakta korgen.
Nog kan jag gå med på att det är bistra tider vi lever i, men händer det människor ofta att de blir bestulna på matvaror inne på Konsum? Som de inte ens har betalt för? En del åldringar verkar drabbas av en sjujävla hybris med årens lopp, Kung Midas-tanten ansåg tydligen att hon genom sin blotta beröring gjort en bananklase för tolv och femtio så värdefull att hennes kortege måste agera vakthund medan hon jagar mejeriprodukter.

När jag senare på kvällen var ute med en kamrat för att ett par öl och förhoppningsvis glömma bort de värsta spånhuvudena så gick vi från Gamla Stan mot Sergelstorg och därmed så gick vi också förbi Rosenbad.
I motsatt riktning gick tre tuffa 16-åringar och blängde surt. De var moderiktigt klädda in i minsta detalj; toppluva neddragen över öronen, falsk Adidas-dress, slitna gymnastikskor och byxbenen intrycka i tubsockorna. Våra vägar korsades precis när vi gick utanför ingången till Rosenbad, samtalet mellan de tre gick så här:
16-årig tuffing nr 1: EY! Vi fixar en ruta, går in och knullar kungen!
16-årig tuffing nr 2: Abow! Kungen bor inte här!
16-årig tuffing nr 3: Nej len! Det är riksdagen jao!
16-årig tuffing nr 1: Vem e riksdag? DU E RIKSDAG!
Jag stannade upp för att upplysa pågarna om att eventuella planer på att eliminera vår regent ej borde inbegripa ett anfall på Stockholms slott, dels därför att det vaktas av en pluton soldater med skarpladdade automatkarbiner och dels därför att kungen inte bor där. Det behövde jag dock inte då trion styrde kosan mot Västerlånggatan och gapade något om McDonalds. Njut av servicen medan ni kan boys, om trettio år jobbar ni där. Fortfarande.

Jag vet inte om det är ökad konsumtion av snabbmat eller allt tv-tittande som är boven i dramat men folkhälsoinstitutet måste ta itu med den här frågan, enfald är den nya folksjukdomen! Jag tänker mig åtgärder i stil med Outbreak men med fler bombanfall och färre försök att hitta vaccin.Hinner inte skriva mer nu då jag måste tillägna resten av kvällen till herr Weber och hans äventyrsroman ”Den protestantiska etiken och kapitalismens anda”. Golly!

Ps. Som någon kanske märkt så innehåller det här inlägget fyra stycken citat som vissa kanske tycker hade platsat på tjuvlyssnat.se – bra tänkt men det finns ett problem med det hela.
De här citaten är inte påhittade.

Ensamhet är ett helvete

2007-08-28T09:23:00.000-07:00

Som en del kanske har märkt så har min blog successivt gått från ren humor till att bli mer och mer satirisk till innehållet. Nog för att jag gillar satir men det primära syftet med den här blogen är att underhålla, inte att väcka eftertanke hos läsaren. Därför ska jag nu försöka varva de mer politiska inläggen med ren humor. Tur att Stockholm City kan hjälpa mig med den biten.

Sverige har blivit ett kallt land. Ett hårt land. Ett mini-Amerika enligt många, där grovarbetare får leva på svältlön medan portföljbärande finansvalpar håvar in storkovan på aktiemarknaden och kulmagade direktörer kan smörja kråset på bonusutdelningar och fallskärmsavtal. Inte är det lätt att finna kärleken i detta karga klimat av bantningskurer, VIP-loger, gymkort och rapmusik. Inget är sig likt, allt ska vara nytt och trendigt.
Kvinnor kräver jämställdhet och den svenske mannen försöker desperat hänga med i svängarna medan föremålet för hans uppvaktning trånar efter exotiska invandrarkillar som kan dansa och tala italienska. Ack ack ack. ”Det är synd om människorna” som den gode Strindberg sa, ett citat som är lika sant idag som igår.

Helt hopplöst är det dock inte och för den som känner sig som Bambi på isen när han försöker sig på en Hambo inne på White Rooms dansgolv så finns det faktiskt andra vägar att gå för att hitta sin drömpartner. Det finns inga genvägar på Amors krokiga stigar men det finns löparskor. Jag talar givetvis om ”City Date”, den fantastiska bilagan till Stockholm City där entusiaster som aldrig begripit sig på det där med Internet kan söka lyckan. Dagens sortering av styckmördare kommer från City Date i Stockholm City tisdagen den 21/8 2007, sida fem. Även om det kan vara svårt att tro det så är samtliga annonser i vanlig ordning exakt återgivna med stavfel och allt, det enda jag tagit bort är svarskoderna.

”Hej är en kille från sthlm 30 år. Gilla musik har varit trubadur i 6 år. Hör av dig så sjunger jag för dig”
Ve dig ditt charmtroll! VE DIG! Hur skulle en kvinna rimligtvis kunna motstå detta erbjudande? Skaldekonst och lutspel – en kombination som är lika giftigt beroendeframkallande som Marabou-choklad med mintkrokant i. Kanske kan en eventuell amasie komma att fråga sig hur denne smäktande näktergal håller sig stadd vid kassan men vem orkar bry sig om dylika petitesser? Kvinnor älskar vinddrivna existenser!
Om du spenderat många sömnlösa nätter med att drömma om att din telefonsvarare fylls med framsluddrade Bajenramsor klockan fyra på morgonen så fatta din telefon och ge Bellman här en chans! Idiot.

”Längtar du också efter någon att träffa ibland ? Lättsam o bestämd tjej söker kontakt med okonventionell svensk man 39-59 för träffar. Telnr=svar.”

Denna annons fick mig att undra – vad är egentligen en okonventionell man? För att få svar på denna fråga så slog jag upp ordet ”konventionell” i Svenska Akademins Ordbok. Här följer ett citat från SAOB (min egen fetmarkering):
”motsv. KONVENTION 3: som grundar sig på l. överensstämmer med en allmänt l. inom vissa (tongivande) kretsar rådande, ofta officiell, hävdvunnen uppfattning om vad som i ett visst avseende är lämpligt l. riktigt l. vackert, som överensstämmer med en allmän ("tyst") överenskommelse l. praxis, allmänt vedertagen, traditionsenlig; stundom övergående i bet: officiell.”
Variationsrikedomen i möjliga tolkningar av vad damen i fråga kan ha syftat på råder det ingen brist på – däremot är det inte någon speciellt givande syssla eftersom den här sortens människor alltid menar samma sak – BDSM. Om du är en man runt 40 som tilltalas av tanken att bli hudstruken av en galen kvinna i foliehatt så är det här din lyckodag. Idiot.

”Snygg svensk 30 årig kille lovar trohet om jag får en vacker smal tjej som är 20-22 år.Svara med tel nr”

Fagrare löften än detta får man leta länge efter. Jag tror nog faktiskt det här är den första kontaktannons jag läst där en person faktiskt inkluderar ett dolt hot till sina läsare – nämligen att viktuppgång bestraffas med otrohet. Något säger mig att denne Casanova kommer bli tvungen att spara ihop pengar till en flygbiljett med destination Sydostasien om han vill få sin vilja igenom. Alltid finns det någon svältande fembarnsmorsa med HIV som kan tänka sig att underkasta sig kostvillkor från en promiskuös Slitz-konsument med frigolithjärna i utbyte mot svenskt medborgarskap. Idiot.

”Är du mullig tjej ?? Jag är en man 33år, omtänktsam, generös som söker mulliga tjejer. Mulliga tjejer är gulligare o härligare. Tele nr = svar”

Smala tjejer faller inte alla på läppen. I en era av varningsrapporter om kostvanor, dokumentärfilmer om snabbmatsindustrin och försäljning av bantningspreparat på dag-TV så vill vissa till slut gå emot strömmen. Vissa suktar efter en mer bastant livskamrat och en del suktar tydligen jävligt hårt efter kombinationen korpulens och älskog. I en annons på mindre än 25 ord så ger det lite skumma signaler att nämna just mulligheten tre gånger, speciellt när man inte överhuvudtaget berör önskemål kring… ja, personlighet?
Jag skulle kunna kalla den här personen för en läskig sociopat med fläskfetisch men frågan är hur långt steget på creep-skalan egentligen är mellan vanlig kroguppvaktning och anonym isterdyrkan. Idiot.

”51 Årig man söker dig söta persiska kvinna för allt. Börjar som vänner o sen får vi se! Våga svara!”

Orientalens frukter kan vara farligt lockande, det vet jag efter mången empirisk observation. Däremot kan jag inte påstå att jag gjort några försök till att tjusa iranska damer via kontaktannonser och jag hoppas innerligt att jag inte kommer att göra några försök till det när jag passerat femtiostrecket. Helt empatilös verkar dock inte denne herre vara då han avslutade sin annons med att skriva ”våga svara!” - vilket ändå tyder på en viss förmåga att förutse vilka reaktioner hans SMS kommer väcka hos de kvinnor som läser den. ”Lyssna inte på din magkänsla!”
Kom ihåg tjejer – om kvinnor skulle förlita sig på det sunda förnuftet i alla situationer där karlar är inblandade skulle det inte bli många barn gjorda på den här planeten. Ta chansen! Idiot.

”Ung kille gärna invarndrare under 20 år sökes av blond smal fräsch diskret 35-årig kille”
(JA, jag grönmarkerade av en anledning)Jag tänker mig den här killen som en glosögd benget som svettas konstant och som smygonanerar på sin balkong medan han tittar på unga killar som går förbi. Han påstår sig ju vara diskret (ett attribut som i vilket fall knappast kan tillskrivas hans annons) och det får man väl i någon mån salutera honom för. Ifall man är på jakt efter svarthåriga pre-teens att sodomera är diskretion högst önskvärt. Vill man vara riktigt diskret ska man gå klädd i trenchcoat på sommaren och locka med godis, biobiljetter och pengar – ett vikariat på en fritidsgård är också ett stort plus. Äckel.

”Jag är en tjej på 18 år,trevlig och snäll.Vill träffa en trevlig svensk kille 18-22,för vänskap eller vidare. Kramiz”

Vajföj åh vajföj kan du inte baja skjiva det däj på fucking lunajstojm.se? Idiot.

”42 Årig gift man söker trevlig kvinna. Sambo eller gift för vänskap tel nr svar”

Kärlek är inte för alla. Här har vi en kille som uppenbarligen både funnit och tröttnat på kärlek och nu tycker det är dags att se sig om efter alternativ. Jag får dock tillstå att jag inte riktigt ser poängen med att berätta för folk i förväg att du tänker vara otrogen, det är inte precis som att du har många ärlighetspoäng att plocka ifall du redan smider planer på att bedra din hustru med en annan kvinna. Det är den här sortens debila typer som signerar juridiskt bindande dokument med färgkrita. Idiot.

”Man 50 år singel trevligt yttre glad humor busig söker kvinna för sällskap till värmen en vecka för sol bad delad kostnad”

En del människor gillar visst att gå rakt på sak, den här snubben går så pass långt att han meddelar sin monetära strategi för semestern redan i kontaktannonsen. Att en dylik charmknutte kan vara singel går mig rakt över huvudet, vem kan tacka nej till en femtiotaggare som fortfarande är busig? Om jag var intresserad av femtioåriga män så skulle jag definitivt prioritera busighet! Kan jag få det i kombination med ekonomisk framförhållning är lyckan banne mig gjord. Idiot.

”Vanlig trevlig kille på 50 som använder strumpbyxor söker accepterande mogen kvinna för lek och alvar.”

En vanlig trevlig kille som går i vanliga trevliga kvinnokläder, what more can a girl ask for? Jag gillar att han poängterade vikten av en accepterande kvinna eftersom chanserna trots allt är rätt goda att kvinnor som inte accepterar hans klädvanor ändå skulle kontakta honom. Sorry ladies men Babsan här göra inga jävla avkall på modekänslan för att blidka bibeltroende reaktionärer! Idiot.

”Hej år en ung glad lång mörkhår brunaögon kille söker en mogen dam jag år snål låttförskartt omtånksam sv med mobil fika kansen kram”

Om man är en nyinvandrad dyslektiker med en mobiltelefon som inte kan skriva bokstaven Ä kanske man ska ge fan i att skicka kontaktannonser tills man åtminstone löst ett av problemen. Men vad vet jag? Kanske är han bara väldigt väldigt väldigt ung? I sådana fall ska han nog också ge fan i att skicka kontaktannonser. Idiot.

Mindre Pride och mer dignity tack

2007-08-19T20:22:00.000-07:00

De senaste veckorna har varit en märklig åktur för min del. Min flickvän gjorde slut med mig för ett tag sen, fast inte då på det där vanliga sättet där man träffas eller ringer den man är tillsammans med och säger hur man känner – oh nej då. Istället valde hon att successivt höra av sig mindre och mindre. Surt.
Fru Fortuna tycks dock inte avsky mig helt och hållet, mer uttömmande än så tänker jag inte bli. Detta inlägg handlar visserligen om sexualitet men inte min egen.

Stockholm Citys artikel om Pride inleds med raderna
”En t-shirt med trycket "Min kuk är min dildo", bögar med bara överkroppar och läderbyxor och så artisten Lars-Åke "Babsan" Wilhelmsson i sedvanlig glamourpose på ett biltak. När årets Pridetåg gick genom centrala Stockholm hade fantasin inga gränser”
Uppenbarligen var det mer än fantasin som hade förlorat kollen på var gränserna går.
Samtidigt ska man dock inte glömma att Pride-festivalen är en tillställning som gjort sig känd för att tänja på såväl gränser som rövhål.
Stockholm Pride, HBT-festivalen har hållits i Stockholm och tack och lov är spektaklet över nu. Personligen har jag inte upplevt festivalen på nära håll, bortsett då från de gånger jag försökt begagna mig av de kollektiva färdmedlen i stan och då bevittnat de kära Pride-firarna manifestera sig genom lådvinsfylla, dålig musiksmak och en sminkning som gick ur tiden ungefär samtidigt som KISS slutade vara populära.

Jag skulle ljuga om jag påstod något annat än att jag avskyr Pride. Jag tycker det hela är ett bisarrt och osmakligt spektakel och jag kan inte för mitt liv begripa varför någon skulle vilja gå i närheten av skiten, i synnerhet om man är homosexuell. Men det råder tydligen ingen nöd på deltagare, bland annat så har årets Pride-festival gästats av finansminister Anders Borg, präster från svenska kyrkan och Glenn Hysén.
Jag hoppas herr Borg fick chans att fotografera sig tillsammans med killen som hade en ”min kuk är min dildo”-tröja, han tyckte ju det var viktigt att delta i ”manifestationen för tolerans och öppenhet”, och vad förmedlar budskapet tolerans bättre än kläder med könsord på?

För den som inte känner att det räcker att marschera genom Stockholm i sällskap av inoljade män i stringkalsonger och fjädrar i håret för att bli tolerant mot personer som känner sexuell attraktion mot personer av samma kön så finns det en hel uppsjö av aktiviteter i ”Pride Park” (läs: Tantolunden) som festivalens deltagare kan roa sig med.
Vad sägs om ett parti dildokubb?Det är precis som vanligt kubbspel men istället för träpinnar så slänger man sexleksaker! Såväl finurligt och smakfullt som relevant för Pride!
Seriöst – vad är mer karaktäristiskt för homosexuella människor än att jonglera med löskukar? Dildokubb är inte bara relevant för temat – det är dessutom en skitbra aktivitet att upplåta offentliga grönområden i innerstan för. Barnfamiljerna kanske tycker det är tråkigt att de inte kan använda ungarnas sommarlov till att vara i parken men seriöst – om de så gärna vill vara i Tantolunden så kan de faktiskt betala entrébiljett till festivalen och delta i skojigheterna.
Ett ganska typiskt exempel på det rosa moln av idioti och arrogans som Pride-festivalen svävar runt i är Carin Götblad och historien kring hennes beslut att låta poliser gå i Pridemarschen iförda uniform. Götblads kommentar till den kritik hon fick efter beslutet löd om jag inte missminner mig ”ju mer kritik jag får, desto mer övertygad är jag att jag gjorde rätt”.
Det här är ungefär den logik som tillämpas av dem som gillar Stockholm Pride: får de stöd så är det bra för då har de folket på sin sida och anser sig därmed också ha legitim grund att falla tillbaka på när de blir ifrågasatta – när de får kritik och blir ifrågasatta så är förklaringen alltid att det beror på intolerans eller okunskap. Götblad har med andra ord kommit fram till att hon inte ens kan ha fel – får hon positiva reaktioner gör hon rätt och om hon får negativa reaktioner gör hon ännu mera rätt.

Det finns en relevant poäng med alla ovanstående spydigheter som jag tänkte dra på en gång eftersom jag vill gnälla mer men samtidigt bespara läsaren eventuella funderingar kring om jag är homofob eller ej.
Nej käre läsare – jag varken hatar eller skräms av homosexuella människor. Det hat jag kan tillstå att jag känner om vi nu diskuterar HBT-personer begränsar sig till deras ruttna musiksmak och lesbiska kvinnors val av frisyr. Sen när blev det kutym att flator ska se ut som tuppen på Cornflakes-paketen?
Om vi lägger sarkasmen åt sidan så är min uppfattning om Pride denna:
Som koncept måste Gay Pride välja huruvida den vill vara en festival för sexuella minoriteter eller en politisk manifestation för en medborgarrättsrörelse.

Om Pride vill vara det sistnämnda, alltså politisk, så måste den också städa till sig och göra sig av med slöddret som hänger sig åt obsceniteter i buskage och super sig redlösa – Pridemarschen måste även den göra sig kvitt deltagarna som tycker om att promenera utan byxor eller vill ha könsord skrivna på tröjan.

Om Pride å andra sidan vill vara en festival i traditionell bemärkelse med uppträdanden, spritorgier och hejdlöst runtknullande (kort och gott: svinande) så får politikerna hålla sig borta och spektaklet förflyttas till en mer lämplig plats än Södermalm där folk frivilligt kan välja om de vill delta eller ej.
Det finns – tro det eller ej – ett skäl till att Hultsfredsfestivalen hålls ute i skogen istället för inne i själva Hultsfred. Skälet är att pensionärer som rastar hunden ska slippa frottera med femtusen apraka hårdrockare i fyrtioårsåldern som kissar i papperskorgar och vrålar ”OZZY!!!” mellan raketspyorna.
Någon kålrotshjärna kommer förmodligen listigt att påpeka att jag borde vara lika kritisk till Stockholm Jazz Festival med tanke på vad jag skrivit ovan. Ja lille vän – den ekvationen hade det inte varit fel på om jazzfestivalen innehöll moment som att ett par tusen halvnakna jazzmusiker skulle marschera genom Stockholm eller ett tält där människor som gillar jazzmusik inbjuds för att köra ett parti boule med geishakulor.

Att behöva förklara självklarheter känns egentligen ganska pinsamt men Pridefestivalen arrangeras av folk som är dåliga på självklarheter men väldigt duktiga på att dela ut homofob-stämpeln när någon inte delar deras åsikter.
Pride arrangeras av ”Föreningen Stockholm Pride” som har en grupp företag som samarbetspartners. Bland dessa syns bland annat ”Nissan”, ”RFSL” och ”Spendrups”.
Kalla mig paranoid, men jag misstänker att varken en biltillverkare eller en bryggerikedja är speciellt drivande för att Pride-festivalen ska hållas. Däremot misstänker jag att en politisk lobbygrupp som arbetar för HBT-personers rättigheter kan vara väldigt drivande i frågan. Mina misstankar stärktes ytterligare av att de skrivit med stora bokstäver ”RFSL är huvudpartner till Stockholm Pride” men helt säker kan man ju inte vara.

På sin hemsida skriver RFSL om sina målsättningar;
”RFSL vill att homosexuella, bisexuella och transpersoner ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som andra. Arbetet för detta sker genom politiskt påverkan, informationsarbete och sociala och stödjande verksamheter”
Förutom då att arrangera festivaler på Södermalm där RFSLs skyddslingar kan kräva sina rättigheter genom att blockera biltrafiken och få sexualinformation från ”Clit City” så hjälper även RFSL till att driva spektaklet ”Fritt Fram” som är ”ett samarbetsprojekt som arbetar mot diskriminering på grund av sexuell läggning i arbetslivet”.
Inga större konstigheter där kan tyckas, tills man då tar sig en titt på den fina rapport som Fritt Fram lanserat där man kartlagt hur svenska företag bemöter homo- och bisexuella kunder.
”Över 90 procent av de tillfrågade företagen anser sig ha tillräcklig kompetens för att bemöta homo- och bisexuella professionellt…”
Jag läste detta stycke ett par gånger och i min panna blev vecken bara djupare för varje gång. Vad är det för slags specialkompetens som behövs för att bemöta en person med avvikande sexuell läggning på ett professionellt sätt? Jag försökte flera gånger hitta något slags rimligt svar i mitt huvud men allt lät som tråkiga vitsar från en herrtidning. I samma stycke hittar vi dock strax svaret!
”…Men endast var tredje av dessa företag kan ge något exempel (t.ex. annonsering, könsneutrala ord i blanketter, sponsring av Pride) på hur man visar kunder att man har ett bra bemötande av homo- och bisexuella kunder”
Wow. Visst är det läskigt med sådana här sammanträffanden? Jag menar, vad är oddsen för att en lobbygrupp som arrangerar Pride-festivalen också hjälper till att driva ett projekt som publicerar en enkätundersökning som mäter kompetensen hos företag att bemöta homosexuella kunder på ett professionellt sätt genom att kolla om företagen sponsrar Pride-festivalen? Uppenbarligen rätt låga.
”Över 95 procent av företagen i undersökningen har utbildning av personal som möter kunder men endast 4 procent inkluderar frågor rörande ett professionellt bemötande av homo- och bisexuella kunder i utbildningen”
Jag får tillstå att jag är en smula förvånad över att en lobbygrupp som vill att homosexuella personer ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som andra samtidigt är kritiska till att svenska företag inte strävar hårdare för att lära sin personal att särbehandla kunder pga. sexuell läggning. Å andra sidan så är det ingen hemlighet att RFSL är en orgie av hyckleri – åtminstone inte för mig.

En informatör för Fritt Fram vid namn Kristina Börjeson blir i samma text citerad med orden ”Fler företag borde se affärsnyttan i ett bra bemötande, över 75 procent av homo- och bisexuella rekommenderar ofta homovänliga företag till andra”
Finns det en affärsnytta i ett bra bemötande? Captain Obvious Conclusion to the rescue!
Dumma idéer får som regel uppbackning av dumma argument och jag begriper att de nötkreatur som arbetar med sådana här cirkusidéer har svårt att förstå sig på de grundläggande mekanismerna i en marknadsekonomi så därför ska jag ge en liten snabbkurs i ämnet!Marknadsekonomi bygger på att flera olika aktörer konkurrerar om att tillhandahålla varor och tjänster till konsumenter – konsumenterna väljer att använda sig av den aktör som uppfyller deras krav bäst vilket leder till att nämnda aktörer tjänar pengar medan de aktörer som misslyckas med att uppfylla konsumenternas krav inte tjänar pengar.
Jag förstår att det här kan komma som en chock för Börjeson men denna kapitalistiska modell går att tillämpa på människor oavsett vad de tänder på.

Om vi lägger sarkasmen åt sidan så är min uppfattning om RFSL denna:
De är idioter.

Ack denna nyhetstorka

2007-07-25T12:45:00.000-07:00

Den här sommaren har på det stora hela varit en rätt kass sommar på många sätt.
Snigelinvasion av sovjetiska mått, min nya dator är försenad och jag har knappt kunnat träffa min flickvän då vi båda arbetar. Jag antar att jag kanske bör vara lite tacksam över att jag knegat så mycket den gångna månaden eftersom nästan alla kompisar är bortresta eller knegar själva och vädret har ju varit allt annat än soligt. Regnigt, grått och trist.
De enda platserna där vi kunnat erfara en nämnsvärd torka i Sverige är på Aftonbladets och Expressens nyhetsredaktioner – här har nyhetstorkan varit skoningslös vilket tvingat landets skvallerjournalister att ännu en gång sänka ribban för vad som går an att placera på löpsedeln.

Ett par säkra tecken på att nyhetstorka råder är att spana efter följande varningstecken:
1: löjliga listor på cancerframkallande ämnen
2: tips om saker som en treåring hade kunnat räkna ut
3: domedagspredikan om värme/rusdrycker/internetdating
4: euforiska hyllningar av värme/rusdrycker/internetdating
5: Cecilia Beckroth
För att bekräfta validiteten i min lista valde jag att ta en snabbtitt på både aftonbladet.se och expressen.se för att se vilken intelligent läsning som stod på menyn dagen till ära (det är trots allt den 25:e idag).

Expressen har lagt upp en fin artikel med rubriken ”lär dig grilla som proffsen”.
Wow, proffsgrillare va? Bara namnet imponerar djupt på mig, det är ett epitet som kommer med ett bemyndigande som knappt "Karamellkungen" kan toppa.
Expressens guide för den som önskar bli en ekvilibrist på att värma köttstycken med hjälp av glödande kol har följande steg:
1: Marinera och tänd grillen
2: Vänta tills glöden är grå
3: Använd en termometer på köttet
4: Vänd på steken
5: Pensla med glaze
Svårare än så är det inte att grilla som ett proffs – läs och anteckna alla ni dräglande idioter där ute som sysslar med amatörgrillning och försöker grilla med hjälp av blåslampa och lödkolv eller penslar köttet med avföring.

Aftonbladet å andra sidan har bra mycket dystrare nyheter att förtälja alla ni datanördar där ute som hellre sitter och sysslar med IM (instant messaging – med andra ord MSN) än lär er att grilla som proffs. När jag läste denna artikel började jag så smått inse vilken samhällskatastrof som nyhetstorka faktiskt är – för när kvällspressen inte längre kan locka med intressanta rubriker så får criminal masterminds i femtonårsåldern på tok för mycket tid över att knåpa ihop ondskefulla program på.

”Viruset lurade Linda” är rubriken på den hemska artikel som Aftonbladet lagt upp på sin hemsida där vi kan läsa den behjärtansvärda berättelsen om stackars Linda Carlsson som fått virus på sin dator genom MSN. Linda blev överlistad av en fingerfärdig hacker (1337-h@XX0r) som lärt sitt virus att besvara Linda med förprogrammerade repliker som anspelade på den arma kvinnans godtrogenhet.
Linda fick en länk skickad till sig med det långt ifrån misstänkliga namnet ”Tiffanys summerpictures” och när hon frågade vad länken innehöll fick hon svaret ”:-) kolla in Paris Hilton” vilket föranledde Linda att klicka på länken och resten är historia.
Stackars Linda. Det kunde verkligen ha hänt vem som helst av oss.
Hur många som läser den här artikeln kan med handen på hjärtat säga att ni aldrig klickat på en länk ni fått via MSN med namnet:
http://hotrussiantranshooker.cool5.botmania3586/#link.ru
Efter att du fått ett oskyldigt meddelande i stil med:
Moster Agda says:
”Yo Dude CHECK!!! 100 % instant britney nude pre-teen HOT action LOL! =P”
Mina tankar befinner mig hos Lindas familj, jag hoppas ni kan finna inre ro och frid när djurskötarna kommer och hämtar Linda till Skansens apbur. Det kan kännas svårt men tro mig - hon kommer få det bra där.

När det gäller Cecilia Beckroth som fått en alldeles egen punkt på listan så vill jag egentligen inte skriva alltför mycket då hon är rätt galen. Nu menar jag inte ”Gökboet”-galen utan ”The Shining”-galen.Hon har figurerat i kvällspressen som partikassör åt Piratpartiet (som hon sedan hoppade av och skulle skriva bok om), hjälpreda åt Linda Rosing, aktivist för att hedra minnet av den mördade Bobby Äikiä (som hon också ska skriva en bok om), hotad lärare, hotad nämndeman, sextrakasserad mamma, arg nämndeman, nätdatingexpert osv.
Jag kan dock inte låta bli att länka till hennes profilsida på Expressen.
”Liksom de flesta andra här ogillar jag orättvisor, otro, krig och sodomi och sånt, men det är ju så självklart så det behöver man ju inte nämna, va?”
Jag visste inte att det är så självklart att hata sodomi att man inte ens behöver nämnda det. Såvida man inte bor i Polen då.

Schulman, Betnér och Rasti – vem ska man avsky mest?

2007-07-21T03:48:00.000-07:00

Har haft en uppdatering på G rätt länge nu men inte kommit mig för med att faktiskt skriva klart den och lägga upp skiten på nätet. Skälet lyder ”Medieval 2” som jag köpte för 250 spänn på Mega Store vid T-Centralen. Jag har bögat ner mig totalt i det här spelet som är så fruktansvärt roligt att jag började kontemplera att bygga en iglo av alla soffkuddar jag har hemma bara-för-att.
Hursomhelst kommer nu uppdateringen och den som är irriterad över vänteperioden kan trösta sig med att jag håller på att belägra Paris för tillfället. Fransosernas dagar är över era snigelätande fanskap!

Jag var ute på Ljunggrens för ett tag sedan med ett par kompisar och drack några Asahi och snackade skit när Paragon kom ingåendes med ett glas rödvin i handen, vi hälsade på varandra snabbt innan han skulle gå för att snacka med ställets DJ som stod och dampade loss i baren. Inget ont om hans musiksmak men seriöst – Ljunggrens är en bar där folk sitter och dricker drinkar och snackar dynga efter jobbet, ingen är intresserad av en jävla scratchshow från DJ Nobody, lek med din utrustning på fritiden istället.
Poängen här var att Paragon, som enligt mig är en riktigt bra rappare, förmodligen inte tjänat speciellt mycket på sina skivsläpp. Det är inget unikt för honom utan något som i stort sett varenda svensk rappare erfarit, surt kan tyckas och till viss del får man beskylla nedladdningen för det här men fler än en karriär hade varit dödsdömd även utan Internets hjälp. Blues är ett bra exempel på vad jag menar, han började gorma om att folk bara laddade ned hans album ”Den där” så att han inte tjänade några pengar – om inte Napster fanns hade plattan varit en försäljningssuccé. Nej du Blues lille, nedladdning förstörde inte din karriär – kass musik gjorde det.

Paragon har som sagt knappast fått in många slantar på varken ”Stadsbarn” eller ”Löftet” men däremot kan jag tänka mig att han får en del gratis drinkar när han går ut på krogen och att det blivit lättare för honom att fixa tjejers mobilnummer – trevliga sidor med att bli en smula känd.

En mer problematisk sida med att bli känd – och i Sverige så har vi ganska snälla definitioner av det ordet eftersom vi har en rätt blygsam befolkning – är politisk korrekthet. Hur ska man ta ställning till det? Ifall du råkar vara en obildad idiot som inte har en jävla aning om vad man ’bör’ tycka och som helt saknar förmågan att underbygga din argumentation med relevanta fakta och resonemang så är givetvis den mest intelligenta strategin att helt hålla käften och låta bli att uttala dig.
Kruxet är bara att obildade idioter sällan är duktiga på att applicera intelligenta strategier på sitt eget handlande. Den kroniska megalomanin som drabbar dumma svenska kändisar hjälper inte heller. Det här är dock en slags baklänges-logik eftersom det snarare är just storhetsvansinne som driver vissa människor till att försöka bli kända än en åkomma som drabbar den redan kände.

En svensk känd person som hamnat i det här lilla dilemmat är Alex Schulman, en krönikör på PunktSE som dessförinnan var chefredaktör på stureplan.se, han har en lillebror som heter Calle. Jag fick veta allt detta genom att titta på hans wikipedia-artikel eftersom det inte var så länge sedan jag fick veta vem människan överhuvudtaget var.
Det finns ganska gott om belägg för påståendet att Alex är en typisk ”tillfället gör tjuven”-människa, om man då byter ut ”tillfället” mot ”kvällspressen” och ”tjuven” mot ”obstinat fjantig och fullständigt talanglös mediehora med förståndshandikapp och brist på moral”. Första gången jag hörde talas om denna tragiska figur var då jag i brist på Stockholm City och Metro var tvungen att grabba en PunktSe för att kunna tillgodose mitt behov av väglektyr på väg ut mot universitetet (av de tre gratistidningarna är PunktSE tvivelsutan den sämsta) och då läste jag igenom den kolumn som Schulman hade skrivit.
Kolumnen i fråga var en idiotisk tirad i gnäll där Alex var tjurig för att andra människor äter asiatisk mat med pinnar för gud, sådant trendigt tjafs är minsann inget för Stureplans-rebellen Schulman. Jag vet inte om andra människor tänker på det här men jag har hört efterblivna jävlar gapa om vilken otrolig trend ätpinnar är sedan Sushi lanserades i Sverige.
Vad handlar det om egentligen? Tjugo år?
Nog för att Gud kan vara sparsmakad när det gäller vilka talanger han välsignar sina barn med men hur taskig jävla finmotorik Alex Schulman än har så borde även han till sist kunna behärska den prestigefyllda konsten att greppa bitar av fisk med hjälp av två träpinnar. Inlärningssvårigheter galore...

”vilken efterbliven fjant” var min spontana reaktion när jag läste igenom Alex skriverier, det var så värdelöst och dumt att jag kände mig manad att ställa mig på SUs campus och kissa på tidningen för att uttrycka min avsky mot denne man och hans enfald.
Som om det här inte var illa nog så har dessutom den gode Schulman blivit ertappad med att stjäla material när han är för lat/stressad/fantasilös/kombination av alla tre för att skriva egna krönikor.
Mannen Alex stal av var ingen mindre än Filip Hammar – Alex och hans bror Calle har också blivit föreslagna (av sig själva gissningsvis) som ”de nya Filip och Fredrik”. Det här kan tyckas som något chockerande för vissa eftersom bröderna Schulman är rätt värdelösa – personligen är jag inte det minsta förvånad eller främmande för den tanken eftersom Filip och Fredrik är rätt värdelösa de med.
Seriöst – hur svårt är det att fylla deras skor? Två mongon med taskiga frisyrer som sitter och har bullkalas med b-kändisar inför publik och fnissar åt ljud- och videoklipp som de snott från Buzz Bazooka efter att skiten har roterat runt webben i 3-4 år? Kvinnofängelset har högre underhållningsvärde än de där två pajasarna så Schulman blir nog en perfekt efterträdare.

En del skulle kanske här invända med att säga ”ja men Filip och Fredik har ju i alla fall producerat en del humorprogram” – jag hoppas inte det är ”Ursäkta röran vi bygger om” ni syftar på i sådana fall. Vad var det för kul med det programmet? De snor upplägg från USA och varvar det med att exposa Emma Andersson för hennes okunnighet om andra världskriget och nazism.
Ja tack tack grabbar, det där gjorde ni bra! Jag är så grymt trött på Emmas helylle-image, för att inte tala om hennes omtalade kunskaper i politisk historia. Hon om någon behövde tas ned på jorden och vem kan göra det bättre än Filip och Fredrik?

Alex Schulman anstränger sig så hårt han någonsin kan för att vara anti-PK och försöker måla upp en underlig underdog-image som en del lättlurade idioter tydligen köper.
Han får mig faktiskt att tänka på Bingo Rimérs raggningsskola på http://www.moore.se/
”7 § Visa prov på självironi. Tjejer älskar det. Om du inte har någon – fejka det!”
Schulman inte bara saknar självironi, han är dess rent fysiska motsats. Alex Schulman är självironins antimateria.

Dock får jag ge Alex rätt när han valde att såga den omåttligt (och oförklarligt) populära sidan http://www.tjuvlyssnat.se/ som är något av det mest kräkframkallande jag känner till på Internet. Det är en hemsida vars koncept går ut på att folk skickar in e-mail med samtal som de påstår att de hört ”på stan”, i själva verket är det en massa tjafs som folk har hittat på och skickat in, alternativt ”bättrat på lite” innan de skickat in. Jag tyckte rätt illa om tjuvlyssnat.se fram tills den dagen då jag hittade ett ”samtal” på tjuvlyssnat.se som var direkt snott från en Rocky-stripp. Därefter tyckte jag ytterst illa om tjuvlyssnat.se och ännu sämre tyckte jag om mannen bakom den, Damon Rasti då han prompt vägrade ta bort skiten ens när folk kritiserade stölden.
Om Damon vill lägga upp en massa skräp på Internet som är stulet av andra så är det hans sak men när fanskapet trycker upp böcker med dylikt material och har banners på hemsidan så är det en helt annan femma – då profiterar han nämligen på den där sörjan och jag gillar inte folk som skor sig på andras bekostnad.

Nämnas bör väl dock i sammanhanget att Alex bara gav sig på tjuvlyssnat.se därför att han var arg på en rubrik som anspelade på honom, hans liv och hans brist på självdistans.

Damon Rasti sitter på andra sidan brädet i samma spel som Schulman gör, de är så lika men ändå så olika. Rasti är en skitnödig PK-fjant med karaktäristiskt storhetsvansinne.
När han på sin blog skulle passa på att skriva om konflikten med Schulman kunde han givetvis inte låta bli att nämna hur stora tjuvlyssnat.se har blivit.
”Tjuvlyssnat är fortfarande större än Alex blog. Trots att han ligger på en sajt som har potentiella 4 miljoner läsare per vecka”
Vad fan är grejen med att skryta om en sida där man inte själv står för materialet och där man underlåter att överhuvudtaget redigera materialet när det rör sig om plagiat? Vad är det du vill ha cred för egentligen din Intellectual Property-kleptoman? Sidlayouten?

Än värre blir det då Damon känner sig tvungen att skriva ett bloginlägg om att vara stöddig när man raggar på tjejer.
”Jag bestämmer mig för att göra ett litet snabbtest. Jag byter spår och växlar till mitt kaxiga och nonchalanta jag. Den som dissar och driver med dem. Effekten låter inte vänta på sig. Jag är åter Alfahane och någon de vill ha liggande över sig i natt. Till slut dumpar den ena sin tjejkompis och frågar rakt ut. ’Hem till dig eller mig?’”
Detta följs senare i inlägget med
”Min krönika från veckans tidning, som av någon outgrundlig anledning fick rubriken "Snälla killar får inte ligga", vilket inte alls var min point.”
Nej Damon, din ”point” var att du får ligga med tjejer, vilket visserligen är rätt imponerande med den nunan men icke desto mindre patetiskt att skriva om i sin blog.

Minns någon mitt bloginlägg som jag publicerade den 24:e maj om Gringo? Ironiskt nog så skrev Rasti ett inlägg han med om dem – samma datum!
Skillnaden mellan de båda är att mitt inlägg är smart, kul och vettigt medan hans är rent skräp, töntigt och idiotiskt men samtidigt läst av kanske 100 gånger fler människor.
”Jag slog mig ensam igenom alla barriärer som det här samhället hade, och nu finns jag snart där på toppen, och jag gjorde det genom att jobba hårt, lära mig språket och tänka utanför boxen. Tro på själv, och spela spelet rätt. Och ert enda kort är att kalla mig för suedi. Att jag blivit svennig. Men det funkar inte. Jag växte upp i Husby, Akalla och Bagartorp. Höghusen. Utan hopp. Handlar fortfarande mina grönsaker i Rinkeby…”
Att läsa Damons bloginlägg gör mig uppriktigt sagt deprimerad. Människan förkroppsligar begreppen ”töntig” och ”skitnödig”. ”Jag slog mig ensam upp till toppen trots att jag är värsta förortsgangstern som kommer right from the gutter” ja gud Damon. Straight outta Akalla va? Och nu har du nått toppen också! Juridikstudent och erfaren bloggare – crème de la crème må jag säga! Akta så att du inte drunknar i löjrommen.

Cirkusshowen Damon når dock först sitt crescendo när man läser om hur den gode herr Rasti kommit fram till att han ska stoppa diskriminering. Wow Ramon, stoppa diskriminering va? Vad gav dig inspiration till denna fantastiska plan? Bortsett då från den statliga inrättningen DO, ett dussin artikelserier i varenda dagstidning om problemet och fällande domar mot krogar som ertappats med att diskriminera? Uppenbarligen kallet.
”Jag vill bekämpa orättvisor och översittare. Men inte på barrikaderna. Jag gör mer nytta här. Bakom kulisserna. Jag är en envis igel som kommer suga ut det smutsiga blodet tills de inte längre kan stå.”
Tro mig Damon, det finns ingen större igel än du så det där med utsugningen kommer inte bli något problem alls, värre är det med att stå bakom kulisserna. Du vet, det är ganska svårt att stå ”bakom kulisserna” när man ständigt gör allt man kan för att hålla sig i rampljuset och idogt påtalar hur lyckad och framgångsrik man är.
Men helt framgångsrik är inte Damon, han torskade trots allt jobbet som krönikör på en lokaltidning på Södermalm, något som lille Damon firade med att peta ner ett argsint avskedsinlägg där han skriver
”När jag intervjuades för det här jobbet, påtalade den dåvarande chefredaktören att hon inte ville ha en ”blattekrönikör”. Där och då ville jag slänga den varma latten rakt i ansiktet på henne”
Ah, lika graciöst och elegant som den arge försäljaren som ska konfrontera chefen när han är aprak på firmafesten. Eller det kanske rör sig om en ren slump att det sista inlägget du skriver för tidningen också är det inlägg då du ska börja angripa din arbetsgivare?

Någonstans mellan Damon Rastis PK-hysteri och Alex Schulmans fobi för att ertappas som politiskt korrekt överhuvudtaget står Magnus Betnér.
Betnér är för den som inte visste det en kortvuxen flegmatiker och tillika värdelös komiker som blev känd efter att ha medverkat ett antal gånger på Parlamentet i TV 4. Något ljushuvud i produktionsteamet tyckte väl att Betnér skulle hjälpa Parlamentet att locka en yngre publik eftersom att Magnus är sådär busigt ungdomlig av sig. Konceptet för ”ungdomlig” om man ska döma utifrån Magnus sätt att vara är att tala med en irriterande monoton röst i ultrarapid om trendiga frågor på ett spydigt sätt. Betnér går runt och surar med knarkad blick och gnäller sig igenom det ena samhällsämnet efter det andra medan han retoriskt frågar sig ”a men vad tänkte dem då?” och ”a men jag hajar inte hur de menade då liksom” 30 gånger i minuten.
Betnérs stil är att vara politiskt korrekt – men ändå inte. Dvs. han vill gärna passa på att uttrycka fruktansvärt politiskt korrekta åsikter men för att inte mista sin ungdomliga profil så måste han uttrycka dem på ett så inkorrekt sätt som möjligt.

Betnérs recept för att lyckas är att dra citat ur FIs partiprogram och lägga till ”fitta hora kuk” lite här och var, gärna blandat då med retoriska frågeställningar för att kidsen ska fatta att Magnus är en sådan där cool whatever-kille som går med keps bakochfram inomhus och skiter i allt. Betnérs humor är den lägsta formen av underhållning jag känner till – stand-up-världens svar på Bumfights ungefär.
Han är förmodligen den mest överskattade komikern vi har i Sverige, en plats som vissa hävdar att Adde Malmberg innehar men det är svårt att vara överskattad när alla tycker att man är kass.

Det som stör mig med Magnus är väl kanske främst hans hycklande sida. När han uppträdde i Stockholm Live så passade herrn på att göra sig lustig å sin dotters vägnar genom att ”chocka” publiken genom att gapa om att han hoppas att hans dotter knullar med hela sin skola. Jättekul, om det inte var för att hans unge är två år gammal, om tolv år när det här blir aktuellt så har folk glömt bort den där showen (och förhoppningsvis vem Magnus Betner ens är). Oh Magnus du är så fräck och cool! Kom tillbaka om tolv år när din dotter är i puberteten och går i högstadiet och säg om det där i TV- då respekterar jag din åsikt.

Andra sidor med Magnus som irriterar mig förutom hans röst, stil och humor är hans totala avsaknad av det sistnämnda - humor. Att kolla på en show med Magnus Betnér påminner mer om ett jävla väckelsemöte än en stand-up komedi.
”låt killar med glasögon vara med på idrotten”
”tjejer är lika mycket värda som killar”
”nazister och AFA är dumma”
Tack för att du slevmatar oss med din politiska agenda Magnus, kan du tänka dig att slänga in ett skämt eller två mellan varven?

Sedan har vi då Magnus medverkan i Parlamentet där han öppet erkänner att han vägrar delta i hälften av alla moment för att de inte passar honom. Eller ”tack gode gud” där Betnér ska spela teater och vara rolig samtidigt - det hela slutar med fiasko.
Nej, Magnus är lyckligast om han får göra det han är bra på – sitta och sura och prata utan att hämta andan i en orgie av cynism. Stilen hör hemma på en ungdomsgård.
Hans image går bäst att beskriva som existensmåleri. Idioten sitter och ser sur och trött ut och gnäller på allt som visar den minsta tillstymmelse till att vara allmänt accepterat/uppskattat vilket då ska vara skitroligt eftersom Magnus framstår som så bitter och less på allt. Gäsp.

Det som gör det hela så dråpligt är väl främst att Magnus med stor förtjusning gärna snackar politik och tar upp känsliga ämnen för att skoja om dem med sitt vanliga orerande. Jättesmart, tills idioten valde att håna judar och fick mothugg av Willy Silberstein på Expressens ledarsida. Betnér gick i svaromål och blev utan pardon sågad på mitten av Silberstein.
Prova att lämna politiken åt politiker nästa gång din imbecilla fårskalle.

Avslutningsvis bör jag väl då besvara frågan jag ställde i rubriken: Vem ska man hata mest? För att underlätta något så gjorde jag ett diagram över hur Alex, Magnus och Damon mäter sig på skalorna ”politiskt korrekt”, ”töntighet” och ”skitnödighet”.Som vi kan se så är det nästintill dött lopp mellan Magnus och Damon men i slutändan får jag nog utse skaparen av tjuvlyssnat.se som den jag hatar mest. Damon Rasti saknar visserligen den publik som både Alex och Magnus sitter på men kompenserar friskt med ett attitydproblem som hade gjort honom till persona non grata i alla sociala sammanhang förbehållet en garrottering inför publik.

Nu ska jag äta falafel, ha det gött och se till att bojkotta tjuvlyssnat.se, Alexs blog och Magnus standup-shower i sommar!

Olinda Borggren är ett rövhål

2007-06-27T17:35:00.000-07:00

Ett av de problem som finns i ”den svenska mentaliteten” är den beryktade jantelagen, åtminstone om man ska tro på vad dokusåpastjärnor, misslyckade popmusiker, utvikningsbrudar och sensationsjournalister har att säga i frågan och vem kan betvivla deras ord? Jantelagen är enligt dessa en attityd bland svenskar om att det är fult att lyckas och att den som därmed är framgångsrik också får utstå hat, glåpord och smutskastning – allt pga. svenskarnas bitterhet och avundsjuka.
Ironiskt nog brukar gnäll om jantelagen nästan alltid komma från folk vars karriär körts i botten. Moment 22-logiken är ungefär denna:
Dum hora:
Ja alltså, jag är så jävla trött på Sverige där alla tycker illa om en därför att man lyckas och blir känd och det går bra för en
Efterbliven skvallerjournalist:
Men ditt senaste album floppade, du är pank och har blivit portad på Stureplan?
Dum hora:
Ja men det är därför att alla är så jävla avundsjuka på mig
Efterbliven skvallerjournalist:
Men varför är de så avundsjuka på dig?
Dum hora:
Ja men det är därför att jag lyckats, blivit känd och det går bra för mig
Efterbliven skvallerjournalist:
Men ditt album floppade, du har inga pengar och får inte komma in på Spy Bar?
Dum hora: Ja men det är därför att alla är så jävla avundsjuka...
Argumentum Ad Naseum med andra ord.

Ett givet exempel på vad jag menar är Olinda Borggren, den där misslyckade existensen med platinablondering som lyckades få en artikel publicerad i kvällspressen om att hon hade tröttnat på Sverige och flyttat utomlands och ungefär fem minuter efter att artikeln hade kommit upp på Internet så hade Olinda publicerat en videoreplik på sin hemsida för att bemöta icke-existerande kritik från en hopfantiserad grupp människor som bryr sig ett jävla skvatt om vad Olinda tycker. Det kanske är ensamt i Marbella?

Som om ovanstående inte var patetiskt nog så har Olinda dessutom valt att kalla sin hemsida oplounge.com för den ”officiella fansidan för Olinda och Patrick” (den senare är hennes pojkvän). Nog för att hybris är Olindas paradrätt alla gånger men bör inte en fansida drivas av typ… fans?

Allt detta kommenterar Olinda på sin blog:
”Jag vill klargöra några små detaljer som press och media tycks ha missat.”
Ja Olinda – pressen har missat allsköns detaljer om ditt intressanta och innehållsrika liv. Antingen det eller så skiter de fullständigt i dig.
”1) Jag bor inte i L.A !!!
2) Alla video klipp som jag och patrick gör är givetvis med glimten i ögat och till alla lirare som sitter i sina stugor och blir skitförbannade, too bad and I couldent care less.”
Du kunde snarare inte bry dig mer – ifall Olinda nu faktiskt är så likgiltig inför vad som händer i Sverige som hon gör ömkliga försök till att hävda så får hon gärna förklara varför hon skriver en blog på svenska eller varför hon har en hemsida på svenska eller varför hon spenderar sin tid med att lägga upp tråkiga och töntiga videoklipp på svenska där hon kommenterar vad som sker i Sverige (och när jag skriver Sverige så menar jag egentligen Stureplan – det enda i Sverige som Olinda känner till).
En möjlig förklaring är att det beror på hennes kassa engelska men varför skulle något så banalt stoppa eldsjälen Olinda? She couldent care less.

Det absolut mest bisarra med Olinda är egentligen inte hennes monumentala brist på självdistans eller det faktum att hon är en plastig, blonderad och IQ-befriad madrass som försöker agera proffstyckare på distans utan det faktum att hon på fullaste allvar tror att hon inte är det jag skrev ovan.
”Om jag hade haft sex på TV och kört det vanliga bimbo racet och kört en Rosing så hade jag varit lättare att tycka om”
Dessa ord kommer alltså från en levande Barbie-docka som blev känd genom att medverka i Paradise Hotel och som har ett par hundra nakenbilder på sin egen hemsida.
Sanningen är den att Olinda faktiskt inte går att tycka om – det är en fysisk omöjlighet eftersom det inte finns en enda detalj med hennes stereotypa utseende eller endimensionella personlighet som inte kittlar kräkreflexerna på varje kolbaserad livsform på den här planeten.

Efter att jag skrivit ovanstående så ögnade jag igenom ett dussin av bilderna där Olinda står naken på alla fyra och ger kameran kåta blickar. Bilder på legoklossar hade gjort mig styvare än det här och om bilder på Olinda gör mig slak så gör bilderna på hennes vidriga pojkvän mig impotent. Vad är det där egentligen för motbjudande varelse och vem är den ondskefulle trollkarlen som släppt lös honom på världen? När jag då till sist såg en bild på Olinda och Patrick tillsammans började jag seriöst fundera på att kasta upp i papperskorgen.

Jag skiter i vad andra säger – de där två jävlarna ÄR syskon. I just know it.

Fröken Borggren tappar dock inte stafettpinnen i dumhetstävlingen än på ett tag, intervjun fortsätter med följande:
”nu är jag antagligen mentalt efterbliven som så många gladeligen vill påstå och ful också för den delen så jag fattar inte”
Visst är det intressant hur de här två fenomenen hänger ihop? Att vara efterbliven och att inte fatta menar jag – det är närapå gulligt när Olinda bekräftar den kritik hon får i ett bloginlägg där hon ska bevisa motsatsen till varje pris.

Det här inlägget skulle kunna bli hur långt som helst för det finns ett överflöd av idiotiska uttalanden av Olinda jag kan kommentera men att håna hennes sort är lite som att lägga krokben för kobenta. Människan är mentalt på en tolvårings nivå och att se henne försöka argumentera påminner mest om Peter Harryson på en löparbana.
Avslutningsvis vill jag dock även citera det här från samma intervju som jag länkade till ovan:
”Jag ber inte om ursäkt jag backar inte och jag skrattar åt alla mindre begåvade små människor i ansiktet och vänder på klacken och går”
Jag kan inte ens i mina vildaste drömmar föreställa mig de människorna som är mindre begåvande än Olinda själv. Det tragiska i det hela är att Olinda på sätt och vis får rätt i det hon säger om att hon kan göra människor irriterade – inte pga. hennes märkliga ”dissar” mot Sverige utan därför att hon är så otroligt jävla dum i huvudet att det är oundvikligt att störa sig på henne.

Du läser faktiskt beviset just nu: det här bloginlägget skulle inte ens handla om Olinda.

Kattmat har aldrig varit smaskigare

2007-06-20T19:31:00.000-07:00

Sommarlovet har precis börjat och slutar igen på söndag den 24:e juni. Då börjar jag arbeta under sommaren inom hemtjänsten – som om min tillvaro inte var pissig nog så ska jag nu dessutom byta blöjor och tömma kissfyllda toaletthinkar hos åldringar för slavlön. Det enda som inte är pissigt med det här jobbet är avsaknaden av pisstest så det står mig fritt att knarka skiten ur mig om det inte vore för min flickvän som ballar ur då. Piss också.

Kiss-och-bajs-humor aside; i april så uppdaterade jag min blog med en artikel om hur irriterad jag blev på en sexterapeuts “analys” av sexuella snedsteg som norska män anses begå. Punkt sju på listan som handlade om sugmärken kommenterade jag med orden ”det är sådana här klagomål som förklarar med all önskvärd tydlighet varför vissa kvinnor åldras tillsammans med en cockerspaniel istället för en make”.
Detta ska inte tolkas som att jag hatar just cockerspanielhundar (även om jag mycket riktigt hatar dem) utan mer som en antydan om att kvinnor som är för galna och avskyvärda för att män ska orka med dem får ty sig till sina husdjur istället för att få uppleva illusionen av ömhet, närhet och äkta kärlek som en äkta make normalt sett står för (illusionen alltså).
Förutom hundar med löjligt utseende så är även katter ett populärt komplement till det lilla hushållet där den kan springa runt och leka bland tomma pralin-askar och högar med skvallertidningar och kvällspressens fredagsbilagor.

Det är dock inte bara ensamstående klimakteriekärringar med sockerberoende som skaffar katter, även 22-åriga universitetsstudenter som är för lata och fattiga för att flytta hemifrån har katter. Jag satt och försökte läsa om Yom Kippur-kriget på nätet då katten började jama och krafsa på min dörr för att få mig att gå och mata henne.
Som vi kan se så fanns här en stark intressekonflikt; katten ville att jag skulle gå och ordna mat, jag ville sitta kvar och läsa. Problemet är att katten har något jag saknar helt och hållet: tålamod. Vad det handlar om här är en fråga om prioriteringar och målsättningar:

Kattens målsättningar är
1: Äta
2: Skita
3: Knulla (denna målsättning är dock ej längre giltig eftersom katten är steriliserad)

Mina målsättningar är
1: Äta
2: Skita
3: Knulla
4: Läsa på Internet

Som vi ser så har katten bara hälften så många målsättningar som jag vilket ger henne dubbelt så lång tid att lägga på varje målsättning; hon har all tid i världen att föra oväsen medan jag har begränsat med tid att läsa på Internet. När jag då till slut bemödade mig med att lufsa upp till köket och ta fram en burk kattmat för att få kattjäveln att hålla käften så blev jag en smula förbluffad; på kattmatsburken fanns det nämligen en liten reklamlapp. Jag fotade burken för att alla skulle få möjlighet att se vad jag syftar på:
Notera texten: ”Prova en festmåltid!” – nu vill jag inte insinuera att det vore något unikt med just denna reklam som skiljer den från annan reklam om kattmat men det är fortfarande en rätt bisarr reklam!
Vem fan riktar den sig till egentligen? Jag har ingen lust att äta en festmåltid från ”Mjau” och min katt är ingen queer-gourmand som bryter på franska, hon är inte ens läskunnig.
Katter äter råttor, möss, småfåglar, ekorrar ja t o m skalbaggar ibland, allt som utesluter ben, fjädrar och päls från kosten är en ”festmåltid” enligt henne.
Det fåniga är dock inte benämningen ”festmåltid” utan termen ”pröva” – vilket implicerar att ett köp av denna produkt är en chansning som kan reslutera i klagomål från kattens sida på maten ifall den ansåg att Mjau inte levt upp till den prestigefyllda titeln ”festmåltid”.

När jag satte mig framför datorn så bestämde jag mig för att titta lite på konkurrenten Whiskas hemsida innan jag gick in på Mjaus för att bekräfta att det här inte rörde sig om en liten enskild konstighet – det tog mig ungefär 2,5 sekunder att avfärda den teorin. Jag behövde faktiskt bara klicka på den första länken som kom upp på http://www.whiskas.se/ för att göra det.
Den sida jag kom in på var dedikerad till ”Whiskas® mmmmm… Portionsförpackningar Adult” - ett s.k. ”helfoder” för vuxna katter.
”Både hundar och katter älskar naturliga bitar av kött och fisk. Men medan hundar faktiskt kan leva som vegetarianer, är katterna rovdjur som behöver det protein de får från kött och fisk. Därför lanserar vi nu Whiskas® mmmmm…”
Hur många år av misslyckade experiment med vegokost för katter tog det för snillena på Whiskas att komma fram till att katter behöver kött? Eller protein för den delen? Textstycket jag citerat insinuerar ju snällt att Whiskas lanserar denna produkt just pga. denna insikt och att de gör det NU – eftersom de alltså har kommit underfund med något som de inte kände till tidigare? Vad för slags empiriska observationer krävs för att ett företag som producerar och säljer kattmat ska komma till insikt att katter behöver kött?

”Whiskas® mmmmm… är en helt ny serie kattmat från Whiskas® där vi har varit lite extra kräsna när det gäller ingredienserna. De naturliga hela bitarna av kött eller fisk serveras i en läcker sås eller i gelé vilket ger en välsmakande måltid full med nyttiga proteiner”
Det är just den här sortens reklam som gör mig högst förbryllad. Om man exempelvis gör reklam på temat att ”Misse Murres kattmums är en bra kost som gör att katten mår bra, får len päls, slipper veneriska sjukdomar och lever längre” så hade jag förstått det eftersom man därmed motiverar ett köp med att kattmaten är nyttig och bra för katten.

Detta då i kontrast mot att Whiskas är ”extra kräsna” med ingredienserna och serverar köttet i ”läcker sås” för att få en ”välsmakande måltid” – Mm-mm-mm! Det låter så smarrigt att jag nästan vill sätta i mig hela förpackningen själv! Seriöst, hur ska stackars kisse någonsin få mat när matte och husse lägger rabarber på delikatesserna från Whiskas? Idioter…

Än värre blir det då Whiskas ska ge råd om hur utfodringen bör gå till väga:
”En katt behöver ca 85 g Whiskas® mmmmm av hög kvalitet per kilo kroppsvikt. Är kvaliteten lägre, behöver katten mer”
Öh? Säljer alltså Whiskas lågbudget-versioner av sin egen kattmat? Eller försöker Whiskas avråda konsumenterna från de där livsfarliga bootleg-varianterna på deras läckra produkter som Svejko står och becknar på plattan nattetid?
”Eftersom en genomsnittlig katt väger ca fyra kg brukar man säga att 4 portionspåsar per dag är lagom. De flesta katter brukar dock själva avgöra exakt hur mycket de behöver äta”
No Shit? Vem fan skulle annars avgöra det?
Lider många katter i Sverige av bulimi eller så?

Sedan så har vi då kattmaten som jag såg reklam för på burken jag fotade: ”Mjau Bitar i Gelé med Havskräfta” – något för de riktigt kräsna läckergommarna bland våra fyrfotade vänner. Denna rätt är nämligen ”en av sex smakfulla svenska rätter till din katt” – om du älskar din katt riktigt mycket låter du givetvis den enbart äta svensk mat så att den inte får för sig något konstigt och börjar bryta eller lyssna på gangster-rap.
Det var också när jag läste på denna hemsida som jag fick det klarlagt för mig att reklamen mycket riktigt vänder sig till ensamstående kvinnor i medelåldern:
”Vårt svenska kattmatskök lagar läcker och nyttig mat som får din katt att må bra och älska dig ännu mer”
Mjau har tagit ett riktigt skamgrepp på sina kunder den här gången! Vill du att din katt ska älska dig ännu mer? Då är det bäst att du halar fram plånboken eftersom intensiteten i kattens emotionella band till dig löper parallellt med den mängd havskräftssmakande bitar i gelé du serverar den.
Du lyckades aldrig gifta dig eller skaffa barn så se nu för fan till att visa att du åtminstone kan få katten att älska dig! KÖP MER KATTMAT!

Det visade sig när jag läste längre ned att jag inte bara är en konsument som köper min katts kärlek: jag är även en sådan älskvärd djurvän att jag genom mitt val av Mjaus kattmat ger ekonomiskt stöd till ”kattfonden” – en fond som enligt sina stadgar arbetar för att ”öka kattens status i samhället”. Jag hade ingen aning om att katter var en sådan utsatt grupp i samhället att de behöver en intresseorganisation som inte bara tillvaratar deras gemensamma intressen utan dessutom arbetar för att höja deras samhällsstatus.
Jag vet inte mycket om ”Kattfonden” men jag gissar spontant att den består av en grupp galna tanter vars katter har både för- och efternamn samt egna visitkort och andra statushöjande accessoarer i enighet med fondens målsättningar.

Nej nu orkar jag inte skriva mer, jag måste gå och glufsa i mig lite Whiskas-foder innan jag blir galen av längtan. Toodles och ha en bra midsommar!

Dumhet dödar amerikaner

2007-06-11T15:22:00.000-07:00

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte var fascinerad av vapen. Alltid älskat bössor och spenderar ohälsosamt mycket tid på Maxim Popenkers hemsida där jag tittar igenom bilder och beskrivningar av kpistar, automatkarbiner, pistoler, revolvrar, granatkastare, gevär, kulsprutor osv.
Vapen är coola och jag gillar snyggt designade bössor. Några av mina favoriter för tillfället är den semiautomatiska 7,62 mm bullpup-karbinen Kel-Tec RFB (versionen med 18 tums pipa), automatkarbinen SR-88, 5,56 mm från Singapore och den brittiska kpisten 9 mm Sterling Patchet L2A3. Jag håller ytlig koll på vapenmarknaden i världen, vilka arméer som använder vilka vapen, hur upphandeln ser ut i olika länder och vilka kriterier man går efter när man köper in nytt material.

Varför berättar jag allt detta? Av det enkla skälet att mitt vapenintresse stannar vid vad jag läser på Internet och ser på TV, jag äger inga skjutvapen själv och vill inte göra det heller trots att de är spännande. Skälet lyder ’självbevarelsedrift’ – den som har vapen riskerar att råka illa ut eller att skada andra människor, det är det vapen är konstruerade för. De flesta av oss är mentalt kapabla att kunna dra paralleller mellan att människor blir ihjälskjutna och att folk förvarar skjutvapen hemma. Är du inte mentalt kapabel till att se kopplingen så kan det betyda en av tre saker:
1: Du är förbannat jävla dum.
2: Du är amerikan.
3: Du är både och.
Om du prickar in en trea så är chanserna goda att du tillhör någon av de otaliga amerikanska lobbygrupper som kämpar med näbbar och klor mot all form av juridisk inskränkning mot deras konstitutionella rättigheter att äga verktyg som är avsedda att döda med.
Den största och mest kända organisationen är ”NRA” (National Rifle Association) som gjorde bort sig ordentligt när Michael Moore (som för övrigt är ett äckligt blötdjur han med) lyckades få NRAs dåvarande president Charlton Heston att framstå som den jubelidiot han är efter att denne hade roat sig med att år 2000 i TV stå och bräka ”from my cold dead hands” medan han ruskade ett gammalt risigt Sharp-gevär i handen (inte långt efter en av de otaliga skolmassakrer i USA som vi ska återkomma till strax).
Den intervju som Moore hade med Heston slutade med att den sistnämnde tyckte att stämningen blev tråkig och därför gick och tjurade i sitt poolhus – Moore fick hitta ut ur hans hem på egen hand.

Till skillnad från vad man kanske kan (eller vill) tro så är NRA kritiserat i USA av andra lobbygrupper för att vara för mesiga och kärringaktiga – de är helt enkelt inte dumma nog för att gå i bräschen för rörelsen. Vilka alternativ finns det då till alla skjutglada dumputtar i jänkarlandet att gå med i? Vi har exempelvis den förtjusande organisationen ”JPFO” (Jews for the Preservation of Firearms Ownership) som påstår att restriktiva vapenlagar är en nazistisk konspiration eller varför inte en queervariant på samma team?
”Pink Pistols” är tråkigt nog inte namnet på ett svängigt 70-talsband utan en organisation för homosexuella vapenägare vars motto lyder ”armed gays don’t get bashed”. Klyftigt.
Förutom dessa tre grupper så finns det även “Second Amendment Sisters”, “Citizens Committee for the Right to Keep and Bear Arms” och ”Gun Owners of America”.
Den sistnämnda gruppen är efter NRA den största i USA. Efter att ha läst lite av vad de skriver på deras hemsida så är det en ganska skrämmande upptäckt, speciellt när de enbart under åren 1998-2004 spenderade över 18 miljoner dollar till att utöva påtryckningar mot kongressen för att få sin vilja igenom.

Innan man går in på vad GOA (deras förkortning) har för åsikter och ståndpunkter så är väl kanske den mest relevanta frågeställningen ”hur illa är det egentligen med vapenlagarna i USA?”. Ja hur illa ställt är det?
1986 klubbades Firearms Owners Protection Act igenom i USA. Denna säger att det är aja baja att äga skjutvapen om du exempelvis:
1: är en brottsling på rymmen
2: är narkotikaberoende
3: suttit på mentalsjukhus (något som f ö vissa amerikanska medicinska lobbygrupper på fullaste allvar motsätter sig)
4: fått ett besöksförbud av en domstol därför att du förföljer, trakasserar och hotar dina barn eller tidigare kärlekspartners
5: är under 18
Notera att den här lagstiftningen kom 1986 - inte 1886.

Det här är bra bakgrund att känna till när man då ser på vad GOA har på dagordningen för sin verksamhet. Jag har ett par artiklar från deras hemsida http://www.gunowners.org/ som jag tänker dela med mig av, för enkelhetens skull har jag tagit mig friheten att översätta de stycken jag finner relevanta till svenska – den som vill kontrollera min översättning kan helt enkelt klicka på länkarna och läsa smörjan själva.

I denna artikel från den 21 Mars 2000 är GOA arga för att Smith & Wesson gjort ett avtal med Clinton-administrationen som de menar inskränker deras rättigheter som amerikaner.
”Det här är europeisk fascism” för att citera dem. Vad är det då för fascism som GOA talar om? Jag delger er nu de hänsynslösa monsterkraven som ställs av förtryckarna på sin stackars befolkning!
”Rationering: ingen vapenhandlare som säljer S & W-vapen får sälja två pistoler till dig samma dag, inte ens under samma vecka!!!”
Oh nej! Bara en pistol? I en hel vecka?!! Vad är det här egentligen medeltid? DAMN YOU BILL!!!

”Obligatorisk registrering av vapenägare: varför vill Clinton-administrationen veta vem varenda vapenköpare är?”
Ja fundera på det ni, bortsett från det faktum att handeldvapen är designade att döda människor.

”Obligatoriska träningskrav: Du kommer inte kunna köpa ett vapen från en S & W-handlare om du inte har lagt dina rättigheter åt sidan så pass länge att du avslutat en certifierad träningskurs”
Notera alltså: GOA motsätter sig att människor som äger skjutvapen ska lära sig att använda dem först.
Herregud.

Det är dock inte bara vapenköparna som hamnat under demokraternas pest-ok. Även de stackars bössmånglarna får en släng av sleven i detta mardrömsscenario.
”Obligatorisk personalträning: det här betyder att alla medarbetare till vapenförsäljare och distributörer måste genomgå obligatorisk ATF-godkänd [ATF=Bureau of Alcohol, Tobacco, Firearms and Explosives] träning. Vapenhandlare som har varit i branschen i 20 år måste nu skicka sin personal till den federala regeringen för indoktrinering”
Det är när man läser sådana här hemskheter som man börjar fundera på ifall GOA opererar i USA eller i Törnrosdalen under envåldshärskaren Tengil. Ska man behöva lära sig hantera skjutvapen bara för att man säljer dem? Tyranni!

”Handlarutpressning: avtalet kräver att folk under 18 måste ha vuxet sällskap med sig in i vapenaffärer eller i vapensektionen i större butiker”
Rent oförskämt om någon frågar mig. Hur ska det bli riktiga karlakarlar av ungjävlarna om de inte får vandra runt fritt inne i vapenbutiker utan att deras hippie-liberala föräldrar följer efter och fyller dem med pacifismens bittra eter?

Den 16 april i år dog 33 människor i Virginia när den koreanske utbytesstudenten Seung-Hui Cho gick till historien som den fjantigaste massmördaren någonsin.
Den brutala skolmassakern upprörde många människor i USA och GOAs medlemmar var inget undantag i det fallet. Hur kan det egentligen komma sig att en 23 år gammal student kallblodigt mördar 32 oskyldiga människor och skickar töntiga videoklipp på sig själv till TV?

Denna diskussion berörde inte GOA överhuvudtaget, de var så för upptagna med att försöka komma fram till hur man ska göra för att förhindra dylika hemskheter från att ske igen.
Lösningen var givetvis att få fler människor att bära vapen i skolorna. Dolda vapen faktiskt. Dessutom ska lärarna ha dem.
GOAs lösning är helt enkelt att lärare ska bära dolda skjutvapen i klassrummen för att kunna använda sin ”gudagivna rätt till självförsvar”. Det tog dem inte mer än ett dygn att komma på den här idén.

Det här är dock inte den första tragedin som skakat det amerikanska samhället där GOA försökt plocka politiska poäng med bisarra idéer.
Den 26 september 2001 (15 dagar efter World Trade Center-attacken) hade GOA kommit på att lösningen låg i att piloter skulle börja bära skjutvapen ombord på planen.
”Det verkar som om korståget för dolt vapenbärande börjar nå ett momentum, speciellt då det berör piloter”. De tar faktiskt hjälp från en annan grupp i det här fallet för att stödja sin sluga idé; den ovannämnda ”Folkets kommitté för rätten att äga och bära vapen”.

Denna grupp går dock lite längre än GOA, för varför skulle vapeninnehavet begränsas till piloter? Alla de laglydiga vapenägarna bland passagerarna då?
Häng med på gruppens fina Q & A [Questions and Answers] där de ska krossa myter om hur farligt det är med vapen på flygplan!

”MYT: Kabintrycket kommer att sjunka om någon skjuter inuti planet”
”Svar: samma sak kommer att ske ifall en statsanställd eller en ‘Air Marshall’ (hyrd vakt typ) skjuter ombord på planet”

Notera här att det ingenstans i artikeln jag länkar till står något om ett förslag om att ha regeringsanställda säkerhetsvakter ombord på flygplanen istället.

”MYT: en civil eller en pilot med ett skjutvapen ombord på ett flygplan riskerar att skjuta oskyldiga människor”
”Svar: Finns det någon fysiklag som gör en statsanställd eller en hyrd vakt på ett flygplan en bättre skytt än en civil som skjuter bättre på en skjutbana?”

Ingen fysiklag, däremot så tränar dylik personal inför helt andra situationer än att oskadliggöra pappdockor med en tävlingspistol efter att ha stått och siktat bekvämt i ett par sekunder på en skyttebana. Idioter.

”MYT: Att bära ett skjutvapen är ett för stort ansvar för att ge till en civil”
”Svar: Var någonstans står det skrivet att en statsanställd eller en hyrd vakt är ”mer ansvarsfull” än en civil? Vem skrev det? Vad är skälet till att framföra en sådan åsikt?”

Inget speciellt dumjävel, bortsett då från att det ingår i deras arbete att hantera skjutvapen, att de tränas att agera snabbt under stressade situationer, att de övat inför just det scenario som författaren utmålar eller att de kan hållas juridiskt ansvariga om de brister i sina plikter.
Notera dock återigen: jag har aldrig någonsin hävdat att jag är för en sådan utveckling, jag påpekar enbart de mest grundläggande rationella motiveringarna som en dövstum hamster hade kunna räkna ut under en meskalintripp.

”MYT: en civil som använder ett vapen på ett flygplan riskerar att mörda en oskyldig person”
”Svar: Om flera personer ombord på planet är beväpnade, inklusive piloten, tror du ärligt talat att någon kommer att försöka kapa planet i sådana fall”

Det här svaret är så urbotat dumt att jag känner hur det vänder sig på mig i magen. Ifall någon inte själv kan räkna ut varför så ger jag er ett par sekunders betänketid medan ni läser vidare.

”MYT: en beväpnad pilot eller en beväpnad civil är ingen match mot en galen självmordsbenägen terrorist”
”Svar: Förklara gärna hur sex självmordsbenägna terrorister kan utklassa 20 beväpnade passagerare som är benägna att överleva och landa säkert”
De här människorna gör onekligen dumhet till en ren konstform. Eftersom de mest grundläggande logiska konsekvenserna helt går de här människorna över huvudet så ska jag göra världen en otjänst och upplysa er.
A: om det är fritt fram för vem som helst att bära vapen ombord på flygplan, vad stoppar då terrorister från att bära med sig vapen på flygplan?
B: vilka är mest benägna att ta med sig skjutvapen ombord på flygplan? Den som planerar att använda dem eller den som inte planerar att använda dem?

Det är retoriska frågor som den ovan som får mig att allvarligt fundera på ifall amerikaner kommer från en annan galax. Tror ni babianhjärnor på fullaste allvar att det är FATTIGDOM som får terrorister att använda sig av mattknivar istället för pistoler?!!
De här människorna är så jävla efterblivna att det knappt är roligt att skriva om dem. Jag hoppas de dör i böldpest allihopa och lämnar vår stackars planet ifred.

Latifeh suger gigantiska elefantballar

2007-05-24T05:57:00.000-07:00

Minns någon Amina Ek? Den eleganta debattören och tillika kanslichef på CMR, Centrum Mot Rasism? Jag minns henne tydligt. Jag minns ganska många saker om henne, kanske framför allt när hon anmälde en glassreklam för GBs Nogger Black som enligt Ek var rasistisk.
Hade människan bott i USA hade nog ingen reagerat men i Sverige sågs det ändå som en smula spektakulärt. Folk skrattade desto mindre när det kröp fram att CMR, pajasorganisationen som betalade ut Eks lön, var offentligt finansierad (skiten bildades av ingen mindre än Mona Sahlin).

CMR-sagan slutade ungefär som de flesta kanske gissat: luften gick ur skiten och stödet drogs in. Staten tyckte kanske att det kändes märkligt att bekosta CMRs flotta kontor i innerstan eller deras hotellresande när allt de lyckades åstadkomma var ett par upprörda artiklar i media som allt som oftast resulterade i att centret framstod som en bunt blåsta idioter.
Sensmoralen i historien är att när arbete för samhällsförändringar övergår till politisk korrekthet så resulterar det också i trams och dumhet.

Ett företag som verkligen insett vilken kassako PK-debatten är, är medieföretaget Latifeh.
För att förstå Latifehs uppkomst så måste vi göra en kortare resumé av medieutvecklingen i Sverige under de senaste tio åren.
För ett antal år sedan, ungefär när Internet började gå från en lyxvara till en självklarhet, så började också många människor fråga sig varför de inte kunde läsa tidningen hemifrån istället för att gå och köpa den i kiosken? Aftonbladets hemsida blev mycket populär och efter ett par år hann logiken ifatt dem när de insåg att ingen ville köpa deras skittidning längre. Tidningen stod inför problem – de förlorade pengar och det var ju inte precis som att de skulle komma undan med att börja ta betalt för sådant som redan var gratis (vilket visserligen inte hindrade dem från att försöka).

Medan Aftonbladets redaktion satt och försökte klura ut en lösning lanserades tidningen Metro – en tidning som var helt och hållet gratis! Hur gick det egentligen ihop? Hur ger man bort något som kostar pengar att producera?
Ekvationen var rätt enkel: minimera redaktionskostnader och maximera reklamintäkter.
Metros metod för att uppnå detta var följande:
1: snuttifierade nyheter direkt från TT
2: tonvis av reklam på varje sida
3: kåserier skrivna av jubelidioter
En av de kolumnister som skrev för Metro var Carlos Rojas; en man som såg journalistiken som sitt kall och sunt förnuft som sin edsvurne ärkefiende.
Carlos skrev idogt om utanförskap, förorter och tidelag; en kompott av existentialistisk rotvälska som t o m hade varit för mycket för en kinesisk opiumhåla.

Carlos är dock inte bara en storslagen tänkare som kan leverera svidande samhällskritik, han är även en mästare i argumentationens ädla konst.
Under en chatt på aftonbladet.se där Carlos ställdes mot väggen av Aftonbladets arga läsare gick det alldeles underbart bra för vår lille älskling.

”linnéa säger: har du stött på problem pga att du har ett utländskt efternamn?”

”Carlos Rojas säger: inte direkt påtagligt eftersom jag aldrig sökt ett jobb”

Min förvåning finner inga ord.

”Polacken säger: Carlos, du skriver altid om blattar som är trötta att behandlas som blattar, men själv är jag polack och ser svensk ut..jag är trött på att alltid bli behandlad som svenne trots att jag är lika mycket "invandrare" som alla mina homies..varför är det så svårt att fatta att en blond kan vara lika mycket blatte som en svartskalle från andra sidan jorden?”

”Carlos Rojas säger: det där är jätteintressant, jag är ju också ganska ljus och det gör dessutom att man ofta blir tagen för råsvenne under klassiska rassesamtal på krogen mm så vi får ju höra mycket mer på så sätt. JAg tror att folk fortfarande kopplar blatteskapet/miljonprogramskulturen till om du har utländsk bakgrund eller inte.”

Carlos har alltså en teori om att folk kopplar ”blatteskap” till utländsk bakgrund.
Detta får mig att tänka på den gången då jag rakade pungen på fyllan med en slö hyvel. Till och med då var jag smartare än den här jäveln.

”upprörd säger: varför tror du att det är okej för en invandrare att säga/skriva saker som en vanliga svensk skulle få skit för? du förlöjligar ju den "vanliga svensken" med vad du skriver och ändå kan jag få arga blickar om jag använder ordet svart i tunnelbanan, rasism och förutfattade meningar är lika för alla inblandade. det du gör är ju bara hets.”

”Carlos Rojas säger: hets kan du vara själv.”

Carlos comebacks är i världsklass.

Dumheterna tar givetvis inte slut där (allt ovanstående kom från de första frågorna Carlos fick), längre ned blir han tillfrågad om hur han ser på The Latin Kings och Carlos svarar då:
”[TLK] visar samhället att blattar inte bara är cirkusapor”
Det känns onekligen som att Latin Kings borde vara Latifehs bittra motståndare i sådana fall.

Efter ett par år av skrivande teamade Carlos upp med Zanyar Adami och tillsammans startade de Gringo – en återkommande bilaga i Metro med fokus på invandring, mångkultur och rasism.
Japp, good ol Gringo lyckades göra en parodi på alla tre nämnda ämnen.
Tillsammans med analfabeten Nur Tutal och svenne-alibin Dan Blomberg bildade Gringo spjutspetsen i den ovillkorliga kampen mot lingvistik och rationellt tänkande. Jao.
Gringo gjorde helfräcka reportage och grymma analyser – alltifrån CP-skadade rapartister till gayklubbar för invandrare till en artikel om en kvinna vid namn Sandra Backlund som ska byta namn till Baqirjazihd i protest mot diskriminering. Nej, jag skämtar inte.

En artikel som äcklade mig rätt hårt var när Gringo intervjuade ”Stefan”. Vad gör då Stefan så intressant och unik att hela Sverige ska läsa om honom? Stefan knullar med svarta tjejer.
”Första gången jag låg med en svart tjej var jag 19 år. Jag kikade ner under täcket och när jag såg hennes hy i kontrast mot min så var hela grejen med vita tjejer över. Jag skulle kunna sitta och snacka i timmar om hur rumpan, svanken, lukten, färgen, muskelfibrerna och kroppen skiljer sig från vita tjejer”
Det måste vara kul för tjejerna att bli lägrade av en sociopatisk rasbiolog. När jag läste citatet ovan bad jag en innerlig bön till Gud. Jag bad gud att låta Stefans kuk ruttna och trilla av.
Konceptet med Gringo var så framgångsrikt att det tillslut lyckades trotsa fysikens lagar och år 2005 fick Zanyar Adami ”Stora Journalistpriset” under kategorin ”årets förnyare” av Bonniers.
De människor som blev besvikna när jorden inte gick under vid millennieskiftet började nu återigen avge maniska skrattsalvor och de som försökte förklara priset med kaosteorin började svettas nervöst när Lordi året efter vann Schlager-EM.
Världen gick dock aldrig under, det gjorde däremot Gringo.
I och med prisutdelningen så blev Gringo insläppta i stugvärmen; Carlos Rojas blev kolumnist för Aftonbladet, Zanyar Adami blev kolumnist för Svenska Dagbladet och Nur Tutal blev journalist för Sveriges Television. Den som kvarstod var Dan Blomberg som numera är redaktionschef för Gringo (som blivit utsparkad ur Metro).

Bakom Gringo står bolaget Latifeh (där Rojas är VD) som även står bakom ”Macho”.
Vad är då Macho? Samma som Gringo men med fokus på kvinnor istället för invandrare. Samma upplägg, samma mentalitet, samma förtjusande retorik och samma sluga idéer.
Exempelvis så har vi i nummer 8 av Macho en artikel där redaktionen argumenterar för att de använder ordet ”hora” istället för ”prostituerad” i sin tidning. Skälet? ”Vi tycker inte att det måste vara en förolämpning att bli kallad hora”.
Jag är säker på att världens alla gatufnask är smickrade över att de har Machos back-up, som med sin blotta existens gör ”genus” till ett skällsord.

I nummer elva av samma förtjusande tidning intervjuar Macho en instruktör för feministiskt självförsvar, Nooshi Dadgostar, som ska motivera varför kvinnor ska lära sig slåss men inte män.
”Vi har inte med killar för det är skönt för tjejerna”
- Män blir ju också utsatta för våld?
”Men det är en annan sak”
- Men har inte även män rätten att få känna sig trygga?
”Poängen med feministiskt självförsvar är att ge tjejer mer makt över sin egen vardag. Det handlar inte om vad enskilda män känner”
Alltid härligt att höra så kloka argument, jag hoppas tjejerna på Nooshis kurser blir glada av att lära sig slå folk på käften.
Någon borde upplysa Nooshi om att ifall man har en dum åsikt och saknar bra argument för den så gör man sig själv en stor tjänst om man helt enkelt håller käften och vägrar prata om den.

I spalten bredvid gaggar Inti Chavez Perez, redaktör för Macho, om hur fegt det är av folk att vilja slå ned honom. Efter att ha läst hans kolumner kan jag inte göra annat än att hålla med.
Väldigt fegt men väldigt väldigt lockande – speciellt efter att ha sett den här bilden på honom där han ser ut att just ha satt i sig en hink gris-skit.
I nummer tolv av Macho försöker man sig på en kombination av sitt genusgnäll med Gringos multikultibjäbb, denna gång i form av en intervju mellan Nyamko Sabuni och Elaine Bergqvist som av en ren slump råkar arbeta för samma företag som äger Macho.
Intervjun går ungefär så här:
Elaine: du är svart
Nyamko: ja…
Elaine: jag är både svart och vit men jag är stolt över att jag är svart
Nyamko: jaha, men du är ju vit också?
Elaine: ja men jag är mest svart och därför har jag åsikter. Man har åsikter om man är svart.
Nyamko: jaha… du har väl en personlighet?
Elaine: ja, jo men framförallt så är jag fett med svart. Tror du många ser upp till dig för att du är svart?
Nyamko: jag hoppas nog att människor ser upp till mig av andra anledningar…
Elaine: mmm visst men du är jävligt svart, helt kolsvart liksom. Svart svart svart.
Jag skojar inte, intervjun är precis så jävla dum som jag nyss la fram den – läs travestin själva om ni inte tror mig.

Bakom båda de här depraverade fjanterierna står som sagt mediebolaget Latifeh, som förutom Gringo och Macho även driver ”Zebra”.
Zebra är ett slags managementbolag som ordnar kurser med sina pantade föreläsare där den som är blåst nog kan få ta del av Zebras minoritetsperspektiv.
För den nätta summan 10 500 kronor kan du exempelvis i början av juni få delta på ett tvådagarsseminarium på ämnet ”Retorik ur genusperspektiv” som ger dig ”kännedom om härskartekniker”.
Till alla lättlurade idioter med dålig självkänsla kan jag ge er detta löfte; om ni inte upptäckt att någon manipulerar er på egen hand så kommer ni sannerligen inte kunna göra något åt det efter ett två dagar långt seminarium.

Sedan så har vi då Zebras tjusiga stall av föreläsare man kan välja mellan, alla med en gullig presentation och en fin bild.
Först ut har vi den käre Carlos Rojas med sitt hundknullar-flin som ”berättar om hur man kan känna starkare för betonghus än för skärgården fast man råkar vara barnbarnsbarn till Sveriges sagotant nummer ett”

Själv skulle jag gladeligen betala 10 500 kronor (och mer därtill) för att se Carlos få ett av sina kära betonghus uppkört i arslet, eller bara för att få se honom svettas när han berättar om hur man kan ha fast sällskap och ändå ragga runt vid sidan av.

Sedan har vi Inti Chavez Perez; ”ärkebögen Inti berättar om hur hans blatteskap och bögskap förenas i en dubbel icke-normativitet. Som redaktör för Macho och Pride Magazine står han i fronten för ett nytt sätt att skriva och kommunicera kring HBT-frågor, sexualitet och könsroller”.

Ja, Inti står onekligen i fronten och ser efterbliven ut, jag kan bara drömma om den dagen då jag blir rik nog att få höra honom prata om könsroller och kulturkrockar - då han är en svarthårig person med glasögon och smala armar så är han odiskutabelt en auktoritet på båda områdena.

Elaine "Svart svart svart" Bergqvist vill gärna berätta för dig om kommunikation.
”Oavsett hur komptent du är så behöver du kunna kommunicera framgångsrikt för att din omgivning ska få veta det. I Elaines föreläsningar och utbildningar vägs undervisningen ihop med praktisk tillämpning - ”jag har aldrig förstått varför det i många fall är en motsättning”.”

Efter att ha läst Elaines intervju med vår integrationsminister så vågar jag påstå att jag hellre skulle gå på en föreläsning hållen av Rainman, det är ju dock möjligt att man måste vara svart för att förstå Elaines genialitet.
”Jag tar ställning för att jag är svart” som pruttmuttern så fint uttryckte sig.
Om dumhet är ett kungarike är Elaine Mingdynastin.

Minns du Dan Blomberg? Gringos blygaste viol går även han att boka för den som vill!
”Vill du få miljonkulturen förklarad för dig i detalj är det Dan du ska fråga. Han berättar gärna om Gringoideologin och om sin uppväxt som etnisk minoritet i Husby”
Ja oh Dan, berätta om dina vilda äventyr! Jag kan nu visualisera framför mig hur Dan smyger fram i Husbys betonglandskap med sin tropikhjälm på huvudet och med de lokala infödingarna i siktet på hans trogna Lee-Enfield.
Eller nu är jag självisk – varför ska Dan berätta allt spännande för just mig? Staten borde öronmärka 10 miljoner i kulturbidrag så att Dan kan åka runt och föreläsa i Afrika – hela världen måste få höra om hur det är att bo i en stockholmsförort och ha vit hud!

Jag vill inte vara taskig men om man på fullt allvar lanserar sig själv som föreläsare under parollen att man ska berätta om hur det är att växa upp i Husby och vara svensk så är det dags att börja se sig om efter en laddad revolver att trycka mot tinningen.
Dan är för mig ett levande exempel på att man INTE kan tjäna pengar på allt men att det alltid finns de som är dumma nog att försöka.

Sist men inte minst så har vi då Zanyar Adami som erbjuder sig att föreläsa om entreprenörskap.
”Zanyar berättar om hur du på bästa sätt startar och förvaltar företag. Allt ifrån hur du hittar en affärsidé till hur du förverkligar den och gör den lönsam”

Det vore i min värld en dödssynd att slarva bort ett tillfälle att sätta Zanyar på fattighuset så därför ger jag alla läsare nu en gratis kurs i samma ämne som Zanyar.

Vill du veta hur man startar en framgångsrik bilaga i en gratistidning?
Steg 1: Hitta en grupp som är/uppfattas som förtryckt.
Steg 2: Utnämn dig själv till talesman för gruppen.
Steg 3: Exploatera den!

Zanyar och Carlos har hunnit avverka både invandrare och kvinnor med ”Gringo” och ”Macho” så nu är det dags för en ny tidning.
Varför inte exempelvis en tidning om förståndshandikappade och funktionshindrade? Vi kan kalla den Mongo.
Jag bestämmer härmed att jag inom en månad ska se till att Mongo blir en återkommande bilaga i Stockholm City eftersom Metro kört Gringo och PunktSE kör Macho.

Mongo är ett skitbra koncept, vi kan exempelvis göra negativa reportage:
”Inga rullstolsburna jaktpiloter i svenska försvaret”
Men vi kan även göra positiva reportage!
”9 av 10 riksdagsledamöter i Sverige har Downs syndrom”

Mongo kan inte misslyckas, jag är så tvärsäker på min framgång att jag t o m kommer få råd att köpa upp Latifeh och anställa Zebras alla smarta föreläsare som medarbetare på Mongo-redaktionen. Vi kommer få ett härligt mångkulturellt gäng av minoritetsmuppar som alla kan dra sitt strå till stacken!
Elaine kan berätta för oss om hur det är att vara svart och ha förståndshandikapp.
Inti har koll på hur homosexuella idioter ser på saker och ting.
Carlos kan skriva kolumner om hur han längtar efter Sveriges första mongoparti och vem han identifierar sig med bland tomtebobarnen.
I rollen som chefredaktör placerar jag givetvis Zanyar efter att jag brutit hans ben och köpt en rullstol till honom, det gäller att ha koll på sitt minoritets-alibi om man vill mjölka PK-kossan torr.

Uppdatering 12 november 2007: Latifeh gick i konkurs för ungefär tre månader sedan. Sucks to be you guys.

Slaget om Stjärten

2007-04-26T14:42:00.000-07:00

Det finns en inte alltför ovanlig trend inom Hollywood att i jakten på pengar gå bortom diverse olika gränser. Nu menar jag inte rent fysiska gränser utan mer etiska gränser, gränser gällande smakfullhet, rimlighet och inte alltför sällan även logik.

Det finns givetvis många fler trender än så inom Hollywood, varav Mastodontfilmernas återinträde på marknaden tillhör den mer svårignorerade sorten. Episka krigsfilmer med tusentals skådespelare (och datoranimerade dito) på bild samtidigt har blivit ett återkommande inslag i och med filmer såsom Sagan Om Ringen, Star Wars och Den Tunna Röda Linjen.
En subgenre har blivit de otaliga filmer där forntida bataljer skildrats i b-rullar med storslagen budget och nedslagen verklighetsförankring – filmer som ”Den sista samurajen”, ”Kingdom Of Heaven”, ”Alexander” och sist men inte minst ”Troja”.
Det senaste tillskottet till denna kategori av dyra skitfilmer är ”300”, skildringen av Spartas heroiska kamp mot den persiska invasionen.

300 är dock något utöver det vanliga, det är inte bara en vanlig krigsfilm med stora starka karlar som lemlästar varandra i två timmar – det är en krigsfilm med stora starka homosexuella fascister som lemlästar varandra i två timmar.
Därför ger jag er nu:
SLAGET OM STJÄRTEN
En NS/HBT-analys av filmen 300

Man ska innan man ser på 300 betänka att den utspelar sig i en tid då Metrosexuella arkitekter, Fab 5 och glamourösa musikaler inte existerade – homosexuella män var håriga, arga och med tydliga ådror kring tinningar och hals som slogs, söp och bedrev otukt med varandra under småtimmarna.
300 är en film om sexuell frustration och socialdarwinism at it’s finest – den handlar om den gapige queerkonungen Leonard, hans trogne följeslagare Dildo och deras kamp mot perserna, anförda av en två meter lång transexuell halvgud vid namn Herpes.Varför Herpes och Leonard slåss mot varandra får man aldrig riktigt reda på men enligt berättarrösten som då och då träder in för att föra den icke-existerande handlingen framåt så beror det på att Leonard har ”provocerat” Herpes.
Exakt hur han har gjort detta klarläggs aldrig så det finns gott om utrymme att spekulera i, förmodligen ligger dock svaret i de olika gayvärldar som Leonard och Herpes står för.
Leonard symboliserar argsint broderskapsbögeri där män äter tillsammans, kämpar tillsammans, lever tillsammans och… ja, kommer tillsammans.Detta i kontrast mot Herpes mer dekadenta extravagans med opiumpipor, harem och mängder och åter mängder av piercningar.
En annan fråga man kan fundera på är varför Leonard går runt och är så förbannad hela filmen igenom när det inte går mer än en halv minut i taget utan att han får chans att göra det han älskar mest – gå hand i hand med sin kapten eller hugga ihjäl mindervärdiga människor.
Filmen inleds dock med orden ”when the boy was born, like all Spartans, he was inspected” och Leonard kallar senare i filmen Atenare nedlåtande för ”pojkälskare” så det är ju möjligt att denna tidiga inspektion satt sina spår i den arme kungen.
Detta märks även då vi i ett senare tillfälle får se den unge Leonard bli milt tillrättavisad med en käpp när han fastbunden vid en påle gnyr och biter sig i underläppen i vad som enbart kan tolkas som återhållen kåthet och en djup passion för BDSM och prygel.
Oavsett bakgrund så står det helt klart att spartanerna är tvungna att med vapen i hand gå i strid mot de annalkande perserna för att försvara sitt fria öppna samhälle och allt som hör ett fritt öppet samhälle till: eugenik, slavhandel och barnarov.
Vinnaren i kriget erhåller den prestigefyllda titeln ”Medelhavets överbög” vilket gör att varken Leonard eller Herpes kan ge upp.
Leonard samlar därför ihop en här bestående av sina 300 kåtaste krigare för att tillsammans bege sig till djävulsklyftan för att undgå att bli penetrerade av de persiska skarorna. De tågar modigt mot fienden som bröder i hopp om att få uppleva det som alla spartanska män drömmer om: en ärofull död och ett sista nyp.
De går ut för att möta perserna i full stridsrustning (denna stridsrustning är minst sagt spartansk och består som man kan se på bilden nedan av ett par läderkalsonger, öppna sandaler och en röd mantel)......och därefter sätter krigandet igång: massaker efter massaker i mer än sextio minuter (varav ungefär 45 är i slow motion).
Perserna sänder in våg efter våg av sina slavar i blodbadet efter att ha piskat dem kåta i sann sado-masochistisk anda, allt för att kung Herpes har en fix idé om att han skall få Leonard att knäböja framför honom (vad han tänkt göra med den stackars greken därefter kan vi bara gissa oss till men ett våldsamt munknullande känns som ett starkt kort).
Mot filmens slutskede hör vi kung Leonard vråla till sina soldater att de denna kväll skall äta middag i helvetet – varför han dräller iväg denna nedslående kommentar får vi aldrig reda på men det är ju möjligt att en anfader till pastor Åke Green varit och predikat för spartanerna i en bortklippt scen om påföljderna till sodomi och skörlevnad vilket kraftigt demoraliserat trupperna.

Nu kan man ju fråga sig hur vettigt och/eller givande det är att titta på människor som hackar ihjäl varandra genom konstiga kameravinklar men då kan man ju också fråga sig hur rimligt det är att perserna anfaller Sparta med fantasidjur eller att deras armé består av vanskapta russin-fejor i kåpa och clownmask.Man kan t o m börja ifrågasätta hur lämpligt det är att förlöjliga människor med funktionshinder genom att sätta en dumstrut på en puckelryggig man – det finns en hel del saker man kan fråga om när det gäller filmen 300 men det är en tämligen poänglös syssla eftersom filmen vore en IQ-befriad pissfilm även om dessa små snedsteg rättades till.

Man kan ju även fråga sig hur objektiv min analys av 300 egentligen är – finns det t ex inte ett enda exempel på heteronormativa relationer i den? Jodå, vi skall inte glömma sexscenen mellan kung Leonard och drottning Gecko – dock så väljer Leonard att betäcka sin hustru bakifrån (gissningsvis så att han kan fantisera om att det är den virile kaptenens stjärtskåra han tar ut sin ilska på).

Finns det egentligen någon poäng med alla dessa smädande kommentarer, spekulationer och spefulla frågor? Egentligen inte, men till mitt försvar så finns det egentligen ingen poäng med 300 heller.

När filmen ”Troja” kom ut på biograferna blev NSF helt lyriska och skrev en hyllningsrecension av filmen där de jämför den odödlige kämpen Akilles med en av tredje rikets mer färgstarka personligheter – den skelögde kvinnomisshandlaren Reinhard Heydrich som de kallar en ”sentida Akilles”.
NSF skriver faktiskt följande om sin jämförelse;
”Akilles och Heydrich kvarstår som ariska arkaiska drömbilder vars namn och gärning aldrig kommer att glömmas”

300 borde därmed falla nazisterna på läppen då filmen sannerligen lever upp till de flesta av de ideal som de står för och visst finns det motsvarigheter i nazityskland till kung Leonard (Leonidas om man vill vara petnoga).
Den jag tänker på är ingen mindre än den degenererade rövryttaren Ernst Röhm, en av frontfigurerna i NSDAP och befälhavare över Sturmabteilung – även känt som SA.
Ernst Röhm var en gammal luttrad soldat från första världskriget som på dagtid slog in skallen på kommunister för att sedan kvällstid tömma ett tjogtal ölstånkor och därefter under mången mörka nätter förlusta sig i massiva bögorgier tillsammans med sina trogna slagskämpar.
Kung Leonidas och Ernst Röhm kvarstår som ariska arkaiska (om än något dekadenta) drömbilder vars namn och gärningar aldrig kommer att glömmas. Dock så kanske vissa av oss kommer göra tappra försök att förtränga dem.

Margrete Wiede Aasland kan suga min röv

2007-04-13T16:21:00.000-07:00

Har varit upptagen på sistone och därmed inte behagat uppdatera min blog på ett tag, har bl a haft ett par tentor i sociologin och fixat ett sommararbete inom hemtjänsten. Jag skriker inombords men jag antar att en månad av förnedring är sådant man får svälja emellan åt. Jag tyckte livet flöt på rätt bra, min bror har fyllt 26 och morgondagen kommer tillägnas honom i form av en grillfest som förhoppningsvis blir trevlig men sedan läste jag Expressen som i vanlig ordning valt att defekera på sunt förnuft.

Hur många killar där ute lägger ner tid, kraft och själ på att försöka bli den ultimate fantomälskaren med en platinafallos som varje kvinna drömmer om under ensamma nätter i sängkammaren? En hel del ifall man ska tro Expressen, vilket man väl rent allmänt bör låta bli eftersom Expressen inte är den tidning som gjort sig känd för att sätta integriteten, trovärdigheten, etiken eller korrekt grammatik i första hand. Den artikel som fått mig att reagera en smula har rubriken ”Killar – det här bör ni INTE göra i sängen” och består som någon kanske gissat av en idiotisk lista där fryntliga journalister bestämt sig för att publicera en lista från en norsk tidning över 50 dödssynder som män begår i sängen.

Jag älskar sådana här listor, de är grymt givande och innehåller en massa kloka idéer om hur man bör och inte bör knulla som jag själv aldrig hade tänkt på. Eller så kanske jag hade tänkt på dem men ansåg att de var för efterblivna för att omsätta i praktiken. Jag vet inte riktigt vad det är för paranoid demonhagga som plitat ned den här listan men gissningsvis är det ingen människa med alltför goda erfarenheter av samlag, om några alls. Jag anser mig själv vara en tämligen mildsinnad och förstående man med ett nyktert förhållande till även de dummaste av idéer och påståenden men få saker gör mig lika trött som kvinnlig argumentation under parollen ”inkonsekvent och generaliserande bitch-o-rama”.
Case in point: listan.

Att gå igenom varenda dum punkt av gnällerier som sexologen Margrete Wiede Aasland behagar avfyra mot läsaren skulle vara alltför tidsödande men här är ett urval av de mest dumma klagomålen, efterföljda av såväl sexologens kommentarer som mina egna.

1.Han går rakt på sak
Efter fem minuters smek och kyss stoppar han brutalt ned handen i dina trosor.

Hur fan stoppar man ned en hand ”brutalt” i någons trosor? Såvida inte tjejen valt att fiffa upp sig med ett par granny-pants á la Bridget Jones så är färden från troslinningen till fittan mindre än fem centimeter – det är ingen jävla landningsbana för en jumbojet handen ska färdas och nej, det görs inte ”brutalt”. Att köra ned en näve krossat glas i en kvinnans underbyxor är brutalt, att efter fem minuters segt hångel ta chans på guldpokalen är djärvt och manligt. SAS (Special Air Service) använder sig av mottot ”He Who Dares Wins” och om man kan peppra terrorister med en MP5a så kan man unna sig fuktiga fingertoppar också. Bit ihop och lev med det sugga.

4. Han smeker dig inte ordentligt
Efter hjärnan är huden kroppens mest erogena zon. Varje liten del av huden är mottaglig för sensuell beröring.

Knack! Knack! På ytterdörren Margrete! Det är Onkel obvious conclusion som kommit för att dänga till dig i pannloben med en crocketklubba. ”Huden” är för den som inte visste det (det här gäller dig dumjävel) en substans som täcker varje ynka fucking centimeter av människokroppen som överhuvudtaget GÅR att smeka och nej för helvete, jag är inte intresserad av att sitta och talla på någons jävla fötter eller knän när jag vill knulla.
Så varje liten del av huden är mottaglig för sensuell beröring? Trevligt att höra, dags att fråga mina två händer vilka hudbetäckta kroppsdelar som de är intresserade av att uppvakta med ”sensuell beröring”.
Nej det verkar tyvärr som att min sängkamrats anklar får klara sig utan sensuell beröring i år också och ifall hon är dum nog att föreslå det så kommer hennes mun att få uppleva den sensuella beröringen av gaffatejp.

7. Han gör sugmärken på halsen
Sugmärken är okej när man går på högstadiet.

Jag ber allra djupast om ursäkt Benito. En mogen dam ska inte behöva utstå sådana infantila fasoner som sugmärken, eller förspel överhuvudtaget för den delen. Det är sådana här klagomål som förklarar med all önskvärd tydlighet varför vissa kvinnor åldras tillsammans med en cockerspaniel istället för en make.

8. Han rakar sig inte
Hur många tänder på att ha sandpapper mot huden när de har sex?

Låt mig besvara frågan med en annan: hur många tänder på att ha sex med Barbados-Magnus? Män har kroppshår, acceptera det för fan. Jag tänker inte börja raka benen för att tillfredställa någon gnällkärrings krav och jag kommer så fan heller plocka bort mitt vackra skägg. Dråpligast är väl egentligen sexologen Aaslands retoriska frågeställning ”hur många tänder på sandpapper mot huden?”. Fru Aasland har möjligtvis inte kontemplerat över hur dylik sträv hud överhuvudtaget uppstår? DING DING DING! That’s right retard! FUCKING RAKNING!
Jag antar att den här punkten inte skulle låta fullt så efterbliven om det inte vore för punkt 17 som jag tar upp längre ned.

9. Han tvättar sig inte ordentligt
En illaluktande penis är väl inte erotiskt direkt.

Inte en illaluktande fitta heller och skillnader mellan mäns och kvinnors könsorgan är att de sistnämnda luktar gammal möglig fisk på månadsbasis. Men låt inte det störa er – män ska ju givetvis vara förstående och umsepumse-gulliga när ni bitchar och vrålar och stinker. Det är sådant här skitsnack som driver män till homosexualitet.

10. Han glömmer allt utom könet
Bara för att man fått en kvinna i säng är det inte okej att sluta titta människan i ögonen.

Jo dumjävel, det är precis vad det är. Vad fan vill kärringen egentligen? Gå och knulla med en styckmördare om du vill ha någon som stirrar dig i ansiktet 24-7. Det här är vad jag kallar för just ”bitch-o-rama” eftersom det är gnäll för gnällandets skull – ingen människa i världen vid sina sunda vätskor skulle vilja ha sex med någon som låg och glodde dem i ögonen under knullandet men det går alltid bra att önska sig det i kvällstidningar.

11. Han stoppar handen i dina byxor innan du är redo
Detta är ett beteende som de flesta lär sig av med redan i tonåren. Det slutar oftast med att handen åker upp ur byxan – för gott.

Något annat man förhoppningsvis lär sig av med från tonåren är att spåra ur som ett X2000 på en Brioräls därför att alla ens små nycker och preferenser inte uppfylls till 100 % hela tiden. Den tjejen som hade ryckt upp min hand på det där sättet hade fått en långfingersalut och en spark i arslet för att hjälpa henne ut genom ytterdörren. Bye bitch!

14. Han slutar när du själv vill fortsätta
Om han märker att du pressar ditt underliv mot honom när han gör något speciellt är det en tydlig signal att han ska fortsätta. Kommunikation är grunden till bra sex.

Ja, kommunikation är grunden till bra sex och grunden till bra kommunikation är – hör och häpna – att faktiskt säga det man tycker. Det talade ordet har använts av människor sedan nomadfolkens tid men uppenbarligen är inte några tusen år av utveckling bra nog för fru Aasland, oh nej varför sänka sig till att SÄGA vad man tycker är skönt när man istället kan knacka morsekod mot någons höfter och därefter börja bitcha. Det är inte precis som att kvinnor har några problem med att uttrycka känslor och åsikter i andra sammanhang men i sänghalmen är det telepati och skitsnack bakom ryggen som är den rätta melodin.

15. Han fumlar av dig underkläderna
Han måste inte fumla upp din bh i blindo. Om han inte klarar av att öppna dina underkläder är det bättre att du gör det själv.

En djärv idé vore ju att faktiskt ta av skiten då istället för att spendera tid med att gnälla i Expressen över hur jobbigt det är med killar som inte kan knäppa upp en BH.

17. Han förväntar sig att du rakar underlivet
Ett renrakat underliv kan verka upphetsande för honom, men för dig kan det klia och svida. Han får acceptera ett nej om du inte trivs.

Någon som minns punkt 8? För övrigt – JA jag förväntar mig rakade underliv. Hey, jag inte bara förväntar mig det, jag kräver skiten för att sex ens ska komma på tal. Jag accepterar givetvis ett ”nej” på grunden att en tjej inte ”trivs” och hoppas då att hon med samma förståelse accepterar ett ”nej” från min sida eftersom jag inte trivs alls med att plöja igenom ett jävla buskage. Jag undrar ifall haggan som skrev ihop den här listan någonsin har funderat på hur mycket skit män utsätts för som de aldrig gnäller eller beklagar sig över, helt seriöst.

18. Han stoppar in fingrarna utan att förbereda dig
Kvinnor gillar inte att bli penetrerade lika mycket som män gillar att penetrera. Mannen gillar ju att själv vara förberedd när han penetrerar någon.

Jag är en smula förvånad. Hittills trodde jag att den enda ”förberedelsen” man behövde ta hänsyn till ifall man ska fingerpulla en tjej är att säkerställa att hon är våt. Vad fan vill människan ha egentligen? Skriftlig överenskommelse? Varningslampor och stålhjälm? Om det är ett sådant helvete att bli penetrerad kanske man ska hitta annat att roa sig med här i livet än könsumgänge. Kanske har man t ex skriftlig talang?
Vem vet, en vacker dag kanske någon frigid kärring med för mycket tid och för lite IQ vandrar raka vägen in på Expressens redaktion, sätter sig ned vid en ledig dator och skriver ihop en artikel om alla fel som män gör vid sex.

19. Han stoppar in snoppen utan att fråga
Man måste inte alltid fråga muntligen, men man kan fråga med kroppsspråk och handlingar om kvinnan är redo att gå hela vägen.

Vad i helvete tar den här människan egentligen? Vad kommer härnäst? Färgglada flaggor och varningstrianglar fastlimmade på bröstvårtorna? Om en kvinna inte är redo att ”gå hela vägen” så hoppas jag för hennes skull att hon är redo att gå hela vägen till närmaste busshållplats istället.

21. Han förväntar sig att få ta dig bakifrån
Alla trivs inte med att stå på alla fyra. En del upplever det som förnedrande, andra att deras rumpor är oattraktiva. Det minsta man kan begära är att han förklarar varför han vill, kanske att han berömmer hur sexig rumpa kvinnan har.

Nog för att jag har hört dumma frågor men jag tror aldrig någonsin att jag fått en begäran eller önskan jag ställt till en tjej angående någon specifik sexuell aktivitet besvarad med frågan ”varför då?”. Vadå ”varför då” vad fan tror du din dumma sugga? Av samma jävla anledning som människor har sex överhuvudtaget – därför att vi är kåta!
Islams syn på kvinnor som nekar sina makar sex ter sig allt rimligare ju mer jag läser av den här efterblivna listan.

23. Han kommer innan du ens har börjat
Få män kan hålla sig länge nog för att kvinnan ska bli tillfredställd. Det är bara att använda mun och händer grabbar!

Det samma gäller för oss. Få kvinnor kan hålla käften länge nog för att mannen ska bli tillfredställd.

24. Han kommer inte, eller blir slak
Har han problem att komma under samlag, eller blir han slak när kondomen kommer fram, då sitter problemet i huvudet. Det finns både litteratur och terapeuter som kan lösa problemet.

Det här kan jag känna igen mig i för ja – kondomer gör mig slak och yes, problemet sitter onekligen i mitt huvud. Närmare bestämt så sitter problemet i mitt lustcentrum eftersom knullgummin är monumentalt avtändande och nej, jag tror inte det finns en enda bok i världen som kan övertyga mig om något annat.

26. Han tvingar ditt huvud mot snoppen
Antingen vill du, eller så vill du inte. Svårare än så är det inte.

Öh, nej svårare än så är det inte. Därav termen ”tvång” din jävla byfåne.

Jag orkar ärligt talat inte gå igenom resten av den här efterblivna pajaslistan, det här är dumhet upphöjd till ett hantverk.

Kära läsare

2007-03-13T14:39:00.000-07:00

Pga. den överväldigande mängden dumma kontaktannonser man hittar i Stockholm City har jag bestämt mig för att sluta göra en ”större uppdatering” när jag skriver om dem och istället nöja mig med att plocka ut ett par stycken då och då för den som vill läsa.
Case in point: Stockholm City upplaga 13/3 2007 sida 7:

”Viking line 3/3. Vi har likadana telefoner. Skulle vilja träffa dig igen! /Jenny”

*DING DING DING* Grattis Jenny! Du har precis lyckats ta desperat raggning till en ny lägsta nivå! Av alla dåliga anledningar till att knulla jag hört så är nog det här den första människan i världen som motiverar fulsex med ett gemensamt val av telefonmodell. Idiot.

”Söker man som vill göra saker du liksom jag är singel nat. Utan betydelse jag tjej 50 med ca 12 kg i släptåg ses över öl el fika”

Det här är antingen en överviktig dam eller den hemskaste mamman i hela världen. I båda fallen rekommenderar jag starkt hennes date att välja ölen. Gärna en krog med dämpad belysning också. Idiot.

”Irak el. Asiat kille 20 år el äldre för förhållande… Eller? Hör av dig till mig:en snäll, välvårdad svensk man 40+ med kreativa ideèr och kontakter.”

Du är en fyrtio år gammal snuskgubbe som annonserar ut efter irakiska killar i 20-årsåldern – att du har ”kreativa idéer” klargjorde du redan i första meningen.
Jag är evigt tacksam att jag aldrig behöver få veta vad Pervo-Pär menar när han skriver ”eller?”. Freakshow.

Grattis på kvinnodagen alla cock-bashers

2007-03-08T16:47:00.000-08:00

Idag, den åttonde mars firar vi den internationella kvinnodagen. Hur ni andra firar den har jag inte en suck om, själv firade jag den med att fortsätta vara äckligt jävla förkyld, hosta slembollar och våldsgästa en företagsmässa på Stockholms Universitets campus. Nog för att jag lyckats plocka på mig gratis shit förut men den här mässan var sjuuuk (med tre u som ni ser).Bland allt man kunde plocka på sig där fanns bl a skagenröra, juice, pennor, överstrykningspennor, nyckelringar, läppsyl (eller vad fan skiten heter), anteckningsblock, godis, kaffe, läsk, mineralvatten, mintpastiller, snöskrapor, vattenflaskor, kortlekar och en hel del annat.
När jag gick runt på mässan och roffade åt mig kunde jag inte låta bli fundera på vad som hade hänt ifall de hade kört samma pryl ute i förorten istället – typ Skäris. Jag säger bara kalabalik chompiz. Skiten hade varit utrensad på en halvtimme – följt av en kravall utanför med bilbränder i hederlig fransk anda.

Min flickvän är en som tyvärr inte alls har fått chansen att fira denna dag, jag erbjöd henne att ge mig ett symboliskt knä i skrevet för alla orättvisor män begått genom tiderna. Hon avböjde vänligt förslaget, det patriarkala förtrycket tillåter henne inte att visa så mycket känslor antar jag.

En organisation som gått ut hårt inför kvinnodagen är ROKS, riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. Jag har aldrig riktigt gillat ROKS sedan de petade Iréne von Wachenfeld, hon var så skön. För den som inte vet så var det den damen som langade ur sig ”män är djur”, ett citat jag tagit till mitt hjärta. Jag vet att människan är hatad inom många kretsar, såväl bland feminister som antifeminister men jag älskar henne, hon är rolig och säger vad hon tycker! Varför ska man hata? Iréne må ha ett namn som får en associera med fisförnäma överklasskärringar men det hindrar henne inte från att sätta ner foten! Tror du Iréne är en troféhustru som böjer sig fram och tar emot av en kulmagad italiensk playboy? WRONG BITCH!

Om vi är seriösa för en sekund vill jag gärna ifrågasätta alla de människor som gapade och skrek om vilket as Iréne von Wachenfeld var pga. sitt citat. Herregud, människan arbetar 24-7 med kvinnor och barn som blir misshandlade, våldtagna, hotade och förföljda av sina as till män – är det konstigt att hon tröttnar? Hade jag haft hennes arbete hade jag garanterat haft bra mycket bryskare saker att säga om Y-kromosomer än Iréne.
Kvinnan knäcker och den dagen jag har råd ska jag trycka upp t-shirts med hennes citat på. Så fett!

Nu bör man väl kanske för vänlighetens skull påpeka att dessa ord faktiskt inte var vad Iréne sa ordagrant vilket jag tycker är synd. Jag gillar bittra människor.
Clownen Kaspar t ex – bitter som fan och jävligt rolig.
Clowner är fan helt underbara egentligen – de kan ju t o m få barnmisshandel att bli kul!

Tillbaka till ROKS som då alltså kör en landsomfattande kampanj för att återfå lite av sin prestige de tappade när media började hata på Iréne. Denna kampanj består av ett par olika affischer med bilder på vissa kändisar/representanter/bundsförvanter med tillhörande citat.
Nu vill jag egentligen inte klanka ned på något som jag i grund och botten tycker är ett väldigt bra initiativ men några av de där affischerna fick mig att höja en del på ögonbrynen.
Det måste vara jävligt skönt för grabbarna på fryshuset att de kan vara mot hedersmord men ändå gå runt med kepsen bakochfram inomhus. Får man vara muslim utan att vara terrorist också?
En blick på Emres mustasch och du VET automatiskt att han är en kille som har stenkoll på vad det innebär att vara ”cool”, ”ball” och sist men inte minst ”grym” – tre ord med fullständigt olika betydelser.
Ifall känslan av att vara värdelös är något som hemsöker fröken Graaf kan jag inte låta bli att fundera på vad som plågar henne mest – minnen från sitt äktenskap eller minnen från sin musikkarriär.

Så dödar man jägare

2007-03-05T12:11:00.000-08:00

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag tycker bra om jägare. Jag skulle ljuga om jag sa att jag har förståelse för jägare. Jag skulle vara Muhammed Saeed al-Sahhaf (a.k.a. Baghdad Bob) ifall jag påstod att jag tycker politiker borde lyssna mer på jägare som vill skjuta varg i Sverige.
Jag gillar helt enkelt inte något som har med jägare att göra, bortsett från att vi slipper se dem i Stockholm.

Jag hade förmodligen inte ens känt till deras existens eftersom jag är en mästare på att ignorera allting som är besläktat med ”idioti”, ett begrepp som i dagens samhälle gått från karaktärsegenskap till ideologisk gemenskap till religiös övertygelse. Problemet uppstår då jägare som sitter och lurpassar vid sovrumsfönstret saknar måltavlor att bränna av bly mot försöker sig på sk. lobbyverksamhet i form av korkade kåserier i dagstidningar i Sverige.
En jägare sätter sig vid sin skrivmaskin (alternativt en gammal dieseldriven 386:a som barnbarnen köpt åt farfar) och bestämmer sig för att visa världen att han kan göra mer med sina pekfingrar än att krama avtryckare men han lider av tre trista handikapp som hindrar honom från att skapa opinion.
Dels så är det svårt att övertyga människor om att det behövs skjutas fler djur.
Dels så saknas det vettiga argument (med betong på just ”vettig”, att idioterna faktiskt presenterar argument mellan varven fick mig att lägga till den här punkten).
Dels så är jägare ingen inflytelserik grupp.
Ett gäng punschberusade bonnläppar i 70-årsåldern som dräller omkring ute i skogen och skjuter på allt som rör sig – varför ska vi överhuvudtaget bry oss om vad de säger?
Asen dödade Bambis mamma!

Det bästa exemplet på det jag menar kom 2005 då jägarförbundet gick i svaromål i Metro där en artikel kritiserade jägarna för deras egenhet att skjuta ihjäl varandra, bland annat så uppmärksammades ett fall då en jägare skjutit sin jaktkamrat när denne satt inuti en bastu med ursäkten att han siktade på en älg. Jag har svårt att tro att det är många älgar som söker lyxa till tillvaron med ett bastubad och detta var en tolkning som polisen delade eftersom de häktade den ansvarige jägaren.

Metro frågade en representant för Jägarförbundet ifall det verkligen är en så god idé att låta jägare jaga med eldvapen varvid denne försvarade sig med att jägarförbundets medlemmar årligen pepprar iväg ca 1 400 000 skott under jaktsäsongen så risken att en människa blir träffad är ju statistiskt jätteliten.
Den här sortens argument lugnar kanske ned tvångsvärvad sovjetisk kanonmat som får i uppgift att storma tyska kulsprutenästen och slå ihjäl skytten med käppar men det lugnar sannerligen inte ner mig.

Ett annat exempel är Jägarnas Riksförbund som publicerar tidningen ”Jakt & Jägare”
där en optimistisk jägare jämför sig själv med de mer populära bönderna genom att de båda tar tillvara på naturtillgångar. Bra jämförelse idiot, bortsett då från en sak:
Bönder skördar, jägare mördar.
Den dagen mejeribönderna börjar förse oss med mjölk genom att hugga ihjäl kor med lie kommer poppis-stämplen försvinna rätt kvickt.

Dumma jämförelser slutar dock inte vid bönderna.
I detta kåseri försöker en annan slug jägare ogiltigförklara argument angående att skogen är vargens naturliga miljö genom att dra paralleller till scenariot att vildsvin bökar upp golfbanor. Jag är ingen naturmänniska men mig veterligen brukar inte golfbanor räknas till ett vildsvins naturliga miljö men visst – låt svinen böka upp skiten om de får chansen.
Vem vill sitta och pudra stjärten på golfare? Förbannade överklassidrott som enbart utövas av gamla stelbenta grefvar och baroner i stormhatt som snyter sig i pannbiffar och piskar livegna fåraherdar. Power to the griseknoen!

För den som lyckats hålla sig borta från skvallerpressen så finns här en länk där den som är nyfiken kan briefa upp sig angående den nuvarande lilla schismen angående jägarna.

Vad det kort och gott handlar om är att Bernt Lindqvist och Nils Bratt fixade en lokal för drygt 300 personer för att lära deltagarna hur man mördar gråben.
Ett femtiotal dagis-dropouts i medelåldern dök upp och började predika för varandra om att man borde utrota vargen i Sverige – gnäll gnäll bjäfs bjäfs och bla bla.
Jag tål verkligen inte obildade bönder som sysslar med nöjesskjuteri och bölar om elaka vargar. Jägare dödar för nöjes skull, de bär vapen, har ihjäl varandra och glider omkring med sina jakthundar som river och biter tamboskap.

Deras idiotiska argumentation kulminerar när de ekonomiskt motiverar sin rätt att jaga med att de minsann lagt ned ”tid” och ”pengar” (läs: glesbygdsbidrag) på sin "utrustning" (läs: gevär).
Inte ens amerikaner är så förbenat pantade att de hänvisade invasionen av Irak till att deras stridsvagnar är så dyra att ”det är synd att inte använda dem”.

Det finns knappt 150 stycken vargar i Sverige i jämförelse med ungefär 300 000 jägare!
Det är jägarna som behöver skjutas av, inte vargen.
Varghatande norrlänningar gillar att då gnällande säga att ”om vargen fanns i Stockholm hade ni minsann sagt något annat”.

Surprise Surprise mina små vänner!

Sverige är ett avlångt och tämligen stort land, dess rena area (sjöar och dylikt borträknat) uppgår till 410 934 kvadratkilometer. 410 934 dividerat med 150 blir 2739,56 – det betyder att vi i genomsnitt har en bra bit över tvåtusen femhundra kvadratkilometer per varg i landet.
Ifall Stockholm skulle vara en del av de fruktade djurens revir så skulle det innebära att hela länet skulle få bäva inför helvetiska 6,3 % av en varg. Hjälp.
Vi behöver för all del inte göra oss lustiga på trälarnas bekostnad (de klarar gott av att göra sig dumma på egen hand) så vi kan ta ett annat exempel som är väldigt populärt att köra med i de kretsar där man hatar varg, städer och politiker (allt de där asen i Svea- och Götaland står för), nämligen att flytta varg till Skåne.
För all del – med en yta på 11 027 kvadratkilometer så skulle Skåne få fyra elaka vargar. Varför inte slå på stort dock och säga att 20 stycken vargar flyttade till Skåne, då skulle detta bondgårdstäta landskap ha fem gånger så mycket varg som riksgenomsnittet (ca 13,5 % av hela Sveriges vargpopulation) och jag är rätt övertygad om att vi fortfarande inte skulle vilja skjuta ihjäl alla vargar i Sverige.
Stockholms län skulle säkert ensamt kunna ta emot fem vargar och därmed ha nästan hundra gånger så många vargar som riksgenomsnittet utan att vi skulle slira runt i snöskoter på Ingarö med hagelbössor för att ha ihjäl gamle Gråben.

I Dals-Ed är dock livet ett helvete och därför måste vargen dö. Enligt jägarna. Jag gillar som jag tidigare nämnt inte jägare och anser därför att det är dags att gå till motaktion. Det är helt enkelt dags att lära oss att bekämpa jägarna med deras egen metod och därför ger jag nu ett par bra tips: så dödar man jägare!
Eftersom den offentliga debatt där jaktförespråkare deltagit tydligt visat att jägare inte är alltför sluga samtidigt som de är giriga och fullständigt oförstående inför varför andra människor motsätter sig en hobby som går ut på att döda djur så blir den enklaste metoden i grund och botten att ge jägarna nya jaktlicenser. På varandra!
Vi har som jag redan påpekat 300 000 jägare i Sverige och dessa skjuter ihjäl ungefär 100 000 älgar årligen. Det blir alltså blott en tredjedels älg per jägare och dylika siffror svider rejält kan tänkas. Det ligger därmed i jägarnas eget intresse att skjuta jägare och eftersom idioterna lyckats göra sig hatade i det offentliga rummet av alla vars åsikt räknas så torde motståndet mot åtgärden bli sparsmakat – ge helt enkelt varje jägare jaktlicens på fem andra jägare så kan de brassa på hej vilt ute i skogsgläntan.
I Hong Kong stiftades nyligen en ny regel som säger att den som inte äter upp all mat på restaurangerna får böta och jag tycker detta låter som en god idé vi kan applicera på jägarjakts-situationen. Vi tvingar helt enkelt jägarna att äta upp de jägare som de har skjutit ihjäl, inte för att det finns någon rationellt skäl till det eller för att jag lever med övertygelse att en hårig karl med bukfetma och skitiga kalsonger vore en delikat anrättning – jag vill bara jävlas med jägarna.

Jag har tyvärr inga bra tips på hur en jägare bör tillagas men jag gissar att det är lite med jägare som det är med kalkoner, raka bort all kroppsbehåring, kör upp ett par nävar fyllning (bestående av lök, selleri, smör osv.) i arslet och däng in ditt byte i ugnen där den ska bli genomstekt. Enjoy!

Fungerar inte denna teknik föreslår jag en mer rättvis lagstiftning för jägarna. Jägarna har alltså beef med vargar och björnar för att dessa river, biter och äter andra djur i skogen – varför inte i sådana fall göra en deal om att jägarna enbart får döda varg med samma metoder?
Den som vill döda en varg blir helt enkelt tvungen att bita eller riva ihjäl den, jag tvivlar på att alltför många jägare kommer lyckas med detta. Har man pilsnerkorv, burkmat och en rostfri stålplunta med morfars hostmedicin som näringskällor är man sällan kapabel till att bita ihjäl ett djur med en mankhöjd på upp till 85 cm men det står dem fritt att försöka, om inte annat vore det underhållande att titta på.

Det tredje sättet att göra sig kvitt jägare på är det Tom Jones stod och vrålade om i sin duett med The Cardigans: ”fight fire with fire” vilket i det här fallet bara är ett annat sätt att säga ”skjut på dem”.
Jag är inte speciellt praktiskt kunnig när det gäller vapen men jag skulle personligen rekommendera antingen IMI Magal (eftersom Israel gärna vill bli av med dem) eller jänkarnas gamla klassiker M-14 (eftersom de är tjöta att titta på).
M-14 är bra ifall man vill cappa jägarna på avstånd, vilket kan vara en klok strategi ifall man ogillar lukten av metangas som överdriven konsumtion av ärtsoppa ofta resulterar i.
Föredrar man något mer potent för att göra processen kort med sina antagonister ger jag mina varma rekommendationer till M-134 minigun. För den O-insatte så är M-134 en elektriskt driven kulspruta med sex stycken roterande pipor och en eldhastighet på blygsamma 6 000 skott i minuten. Utplånar garanterat alla jägare i sikte, även om du är den uslaste av skyttar vilket tyvärr även gäller för allt i jägarens direkta omgivning – exempelvis skogen.
Ifall inga av ovanstående metoder fungerar (inget hämmar kreativitet som juridiken) så återstår blott ett alternativ: svedjebruk.
Svedjebruk ger mer av en helhetslösning till problemet: genom att bränna ned skogen så gör vi miljöpartister arga (ett självändamål), vi eldar upp villebrådet för jägarna, vi eldar upp jägarna (ifall vi tuttar på under jaktsäsongen bör åtminstone ett par av dem stryka med) och vi gör dessutom marken lämplig för odling. Därefter kan marken tas över av flitiga bönder som producerar alternativ mat istället för renskav och älgburgare – vegetarisk mat!
Jägarna blir vegetarianer och därmed också mesiga, eftersom det inte längre finns några älgar att skjuta och jägarna blivit mesar så kommer de med sannolikhet bli miljöpartister av dem. Eftersom älgarna dött ut pga. svedjebruket så blir vargarna allt hungrigare och desperatare tills de slutligen är beredda att äta människor.
Kan någon gissa vad vi ger vargarna att äta? Precis! Miljöpartister!
När vi väl har slut på trädkramare att mata vargarna med så lejer vi ett gäng jägare att skjuta ihjäl vargskrällena och alla problem är lösta.
Det här är tveklöst den intelligentaste planen jag någonsin haft.

Tack gud att jag har en flickvän…

2007-02-12T09:12:00.000-08:00

Äntligen kommer nu en genuin uppdatering - har varit segt på sistone pga. de många projekt som jag, min illustratör Jennifer och min fotograf Adam har kokat ihop.

Skriver detta bloginlägg i sviterna av en rejäl alkoholorgie på en KI-fest jag var på igår.
Huvudet mådde mindre bra denna morgon men jag antar att jag får skylla mig själv som fyllde magen med drinkar bestående av Redbull och starkvaror med polar-arabisk (läs: rysk) härkomst. Kollade idag in ett ”ex” (tveksamt om man kan kalla någon man är ihop med i en vecka för ett ex) bilddagbok… jag var minst sagt chockerad när jag såg bilderna på hennes nuvarande pojkvän.
Ena halvan av mig tänker ”hur fan kan hon ta en sådan kille när hon haft någon som jag?” och den andra halvan tänker ”hur fan kunde hon överhuvudtaget kyssa mig ifall DEN DÄR snubben är hennes typ?”.

Livet rullar på för katten, har nyligen börjat studera igen på Stockholms Universitet (denna gång sociologi) och saker tycks lösa sig på de flesta områden. Min illustratör Jennifer har levererat flertalet bad-ass teckningar till bloggen, min flickvän har beslutat sig för att inte kastrera mig trots mina spydigheter, studierna känns bra och Micho har inte lyckats ha ihjäl sig själv under sina små upptåg ännu. Det enda smolket i bägaren är väl om något att min brors ex-flickvän nu flyttat ihop med sin nuvarande grabb, sådant är alltid lite småjobbigt även om merparten av mina sympatier är riktade till tjejens nya kille då jag haft det diskutabla nöjet att ha träffat henne. Nuf said.

Bloggen har fått några läsare nu och hittills har jag nästan bara fått höra positiva saker, bortsett då från ett par sura kommentarer till det senaste bloginlägget varav ett har ett före detta fan som avsändare. Minns ni fröken i förra inlägget som ville upplysa mig om att hon minsann var bjuden på sju fester?
Samma lilla nippertippa propsade mig för ett par dagar sedan över hur grymma saker jag skrivit, när det till sist gick upp för henne att ett par av spydigheterna de facto var riktade mot henne och att jag faktiskt inte skojade när jag klargjorde att hon är dum i huvudet så var inte lika kul.
Människan anklagade mig då för att inte förstå ironi och att jag var humorlös.
Jag förklarade vad ironi betyder och då var jag dessutom en besserwisser. Hey, jag var inte bara en besserwisser utan jag var även ”den värsta besserwissern” hon någonsin stött på, därtill den ”hemskaste” dito.
Jag gillade det påståendet eftersom det snällt antyder att titlarna ”den hemskaste besserwissern” och ”den värsta besserwissern” tidigare innehafts av två olika personer.

På väg hem från universitetet ryckte jag bryskt ett exemplar av tidningen Stockholm City ur labbarna på en inte ont anande utdelare av blaskan och strövade iväg till McDonalds på Slussen för att hinna få i mig en Big Mac innan jag drällde hemåt mot studier och GTA-lirande. Här vill jag gärna göra en kort avstickare för att ställa en retorisk fråga:
varför är det egentligen praktiskt omöjligt att ge dricks på McDonalds medan man förväntas langa över kosingen till vartenda cafébiträde som kommer i ens väg?
McDonalds har mer prisvärd mat, är bättre städat och är fan så mycket mer stressigt för personalen – jag har svårt att tänka mig att skillnaderna syns i lönekuvertet.
Alltid förundrat mig det där, anyways…

Jag bläddrade igenom tidningen och ondgjorde mig i vanlig ordning över diverse flumsnack och annat jams som tidningen var fylld med ända tills jag vände fram sidan 19, därefter började jag gapskratta mellan tuggorna. Jag hade givetvis nått fram till tidningens absoluta höjdpunkt, avsnittet kallat ”City Date” där ensamma och desperata människor via en SMS-tjänst kan pröva lyckan i kärlek.
Jag har skrivit om det här förut, då med resultatet att min egen far kallade mig för fascist och skällde på mig för att jag sparkade på dem som låg ner. ”Allt är tillåtet i krig och kärlek” kontrade jag genast då jag har tolkat uttrycket i en vidare mening och kommit fram till att det ingenstans framgår i meningen huruvida detta åsidosättande av gällande normer och värderingar enbart gäller de kärlekskranka parterna eller om det är fritt fram även för den som inte försöker vinna en vacker kvinnas gunst att uppföra sig som ett jävla as.
Kort sagt: jag är elak.

Precis som de andra gånger då jag gett mig i kast med att recensera de olika annonserna i City Date så är dessa återgivna till punkt och pricka – det enda som saknas är själva kontaktkoderna. Den som orkar leta upp ett exemplar av Stockholm City från den 30 januari 2007 kan dock hitta dem helt utan min hjälp ifall ni blir charmerade av läsningen nedan. Behold!

”Hej. Kille på 30 år,renlig o fräsh. Söker för första gången genom annons tjejer i alla åldrar för spännande träffar med dig i centrum.Hoppas på svar.”

För det otränade ögat kan denne herre mest se ut som en ensam och bitter själ som går igenom en 30-årskris utan stadigt sällskap vid sin sida men då jag själv hunnit läsa igenom ett antal sådana här kontaktannonser i jakt på någon att håna så har min freak-radar redan gett utslag efter första meningen. ”Renlig och fräsch”? Det säger en hel del om ens personlighet ifall man tycker det är en god idé att skryta med att man lyckas upprätthålla en acceptabel standard gällande sin kroppshygien. Nog för att folk som svarar på sådana här kontaktannonser sällan har några högre förväntningar på sällskapet men jag tror nog att det fortfarande är få tjejer som förväntar sig att de ska behöva avmaska nya pojkvänner på första daten.
Skrytsamheter gällande att man är ”ren” eller ”fräsch” är som att skryta med att man inte bor i en papplåda under Västerbron. Idiot.

”Trevlig kille på 40 söker lunchdejt i marievik-liljeholms-området med trevlig tjej. Obs, ej sex-dejt!!”

Jag gillar den här annonsen, den bevisar på ett bra sätt att ett gigantiskt ego inte behöver vara i vägen för den som vill söka lyckan via kontaktannonser i en gratistidning.
Den här charmören har uppenbarligen varit med i svängen ett tag och smörjt kråset i sällskap med en icke oansenlig mängd bildsköna kjoltyg. Karln är ju av hans kontaktannons att döma så jävla trött på ytliga tjejer som bara har en sak i huvudet att han känner sig tvungen att med sin kontaktannons bifoga en klausul för att hålla de värsta snuskhumrarna borta från honom: OBS! EJ SEX-DEJT! Notera dock att han använda två utropstecken, utifall att någon optimistisk slampa ej trodde att han menade allvar med det första utropstecknet.
Det är i alla fall den enda rimliga förklaringen jag kan hitta till att en fyrtioårig man som söker damsällskap via City Date faktiskt tycker det är en god idé att upplysa i förväg att den som kommer med sexuella inviter när den här killen beställt in mat banne mig får sitta still och vänta tills han har ätit opp. Alternativa förklaringar är bulimi eller pyramidspel men låt oss inte spekulera ytterligare – maten kallnar! Idiot.

”32Årig kille 181/94 vältränad snygg rolig livsnjutare muckar från anstalt om 6mån söker trevlig snygg tjej 18-28 som vill leva livet resafesta sv m nr”

Svärmorsdrömmen har landat. Det verkar som om Conny har en kusin – Johnny.
Jompa här har förmodligen läst artiklar om att tjejer söker sig till killar som sitter i fängelse och därefter fick han en vattentät idé för hur han skulle kunna fixa damsällskap: han smällde helt enkelt till en mörkhyad herre i huvudet med ett järnrör och gick därefter runt och gapade rasistiska slagord tills en polisbil hämtade upp honom. Ett brott som rent generellt borde ha belönat Johnny med fyra år på kåken förvandlades raskt till sex månader eftersom domstolsväsendet i Sverige lätt kan busa till det i rättsprocessen när offret är invandrare och förövaren en svensk och nu passar Jompa på att ragga runt via chatsidor och Citys datingservice helgen innan han ska in i finkan.

Jag kanske låter cynisk nu men det finns fan inget med den här annonsen som det inte lyser idioti om. ”181/94” – är det killens mått eller siffrorna som står på hans Björnligan-skylt över bröstkorgen? Att killen tillskriver sig själv epitetet ”livsnjutare” tar nog dock priset: tro mig Johnny VI VET.
Den enda egentliga skillnaden mellan en kille som Johnny och en vanlig hederlig hedonist är att när den sistnämnda ligger och latar sig på en divan iförd tåga och smaskar vindruvor så smakar Johnny av livets sötma genom att sparka bögar i huvudet med sina stålhättade kängor och spyr ur sig en Calzone + fem stora stark i grannens brevlåda.

De enda ”resor” som Johnnys sällskap kommer att få uppleva innefattar snjutag i en snodd Cheva på vägarna utanför Uppsala. Idiot.

”25-Årig kille lungn,trevlig och stordjurvän. Söker en svensk tjej, gärna yngre för ett seriöst förhållande”

Som blogskribent vill jag bjuda den här killen på öl, som lingvist vill jag skära halsen av honom. Ett problem när man sitter och knapprar på en mobiltelefon och försöker formulera en kontaktannons som kan tänkas locka tjejers intressen är att man gärna vill få med så mycket positiva egenskaper som möjligt och det första som då hamnar på offeraltaret är mellanslagen i meningarna. Det kan man kanske leva med om man nu är en illitterat byfåne som inte ens klarar av att ragga tjejer på Lunarstorm men en del formuleringar blir lätt ganska tokiga om man använder sig av Gringosvenska – det jag syftar på är ordet ”stordjurvän”. Försöker människan förmedla att han är en varm och kärleksfull människa som bryr sig om alla av naturens underbara skapelser eller att han helt enkelt är bundis med blåvalar och grizzlybjörnar?
Kan ju vara skönt att veta i förväg ifall man ska äta middag ihop med Ace Ventura eller en orakad elefantskötare även om vare sig flanellskjortor eller dynggrepar är någon flickdröm. Idiot.

”Jag söker en man, bibeltroende. Sprit-och rökfri, 45-55 för syfte är giftermål. Mira.”
Hört uttrycket ”i nöd och lust”? Du kan skippa det sista ordet.
Kan du det sjätte budordet? ”Du skall icke begå äktenskapsbrott”. Sexuell åtrå är numera ett äktenskapsbrott.
Kan du det tionde budet? ”Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru...” (yada yada). Det inkluderar numera även din egen.

Här har vi en dam som vet vad hon vill ha ut av livet, eller för att vara mer precis: vad hon inte vill ha ut av livet – njutning.
När jag läste den här annonsen första gången blev jag osäker på ifall det var en dödsruna eller ett försök till flirt, jag kan redan se den här skräcködlan framför mig: fotlång kjol, vit långärmad blus, uppsatt hår, hud som stramar åt kring kinderna, iskall blick och en bibel i höger hand.

Vi snackar gisseltåg, vi snackar anti-gaypride-demonstrationer och vi snackar sex högst en gång om året. I missionärsställning. Maximalt en ejakulation. Kommer hon på dig med att idka självbefläckelse spikar hon fast dina händer i sänggaveln.
Hör jag bröllopsklockor klinga eller är det VMA-tyfonerna som går igång? Såvida du inte tänder på att följa med Mira här då hon är ute och domedagspredikar på Stockholms tunnelbanestationer föreslår jag att du låter mobiltelefonen ligga kvar i fickan. Idiot.

”Hjälp. Finns det någon som kan hjälpa en kille med 40-års kris.”

Det är sådana här repliker som bilförsäljare onanerar till. Idiot.

”Hej,jag är en lite crazy 25 årig som söker nya vänner,bara serigöst och ha mycket humor!”

Det känns seriöst som att man börjat nå botten av skithustunnan när man annonserar via City Date efter kompisar. Vad innebär det egentligen att vara ”lite crazy”? Crazy som i att ta på sig strumpor som inte matchar varandra färgmässigt eller crazy som i att servera pizzor med turtles-topping (chips och hallonbåtar) på sin bröllopsmiddag? Jag hade gärna fortsatt håna den här tragiska existensen men att förolämpa någon som annonserar efter kompisar i en dagstidning är som att försöka förorena miljön genom att pissa i Östersjön. Idiot.

”Jag är en kille på 19 år söker en trevlig tjej runt min ålder. För träffar man märker vad som händer. Kramar”

Jag märker något annat också, jag märker att en del jävlar antingen har sjukt dåligt självförtroende eller har sjukt bra självinsikt. Killen har inte ens åldern inne för att slippa smussla ned ölpavor i ryggsäcken men tycker tydligen att han är mogen nog att söka kärleken via en SMS-tjänst.
Herregud, vad hände med good ol fashion cyber-sex på Aftonbladets chattsida?
Vad hände med busringning till ”heta linjen”?
Vad hände med krogragg?
Vad hände med hemmafest-hångel och 3,5-fyllor i en Ikea-soffa?
Vad hände med värdighet, dygd och ångestfylld onani till Canal Plus-porr efter midnatt?

Det är sådana här killar som kommer börja fylla frysboxen med hundvalpshjärtan efter att ha firat sin 35-årsdag ensam. Psykopat.

”Nyfiken,lekfull & diskret bs-gosse 33 söker dig äldre man som lever ett stillsamt & ensamt liv, gärna med stor snäll hanhund som enda sällskap.”

Avslutningsvis har vi då denna annons. Herregud. Är det ett utslag av patologisk bitterhet eller blott en depraverad RFSL-tjänsteman som prövar lyckan denna gång? Det är svårt att komma på någon form av förolämpning som kommer upp till samma nivå som ett enda gebit av hans perversa önskningar. Det är sådana här människor som får mig att låsa dörren och gömma mig när Pride-festivalen ska firas i Stockholm. Jag kan tänka mig trevligare saker här i världen än att vara en jycke ensam i samma rum som den här killen - att fastna med kuken i en matmixer exempelvis. Äckel.

Jösses...

2007-02-06T08:20:00.000-08:00

Har varit lite seg på att uppdatera ett tag nu, det blev en riktigt revyfylla under gårdagens afton som slutade med att jag hamnade i en mindre schism med en dryg idiot på McDonalds som var tjurskallig.
Nog för att jag vet att folk som druckit alkohol kan vara jävligt påfrestande men det var inte den nivån av jobbighet som vi kickade och någon form av grundläggande uppförande visar man även om man nu ej önskar ha ett samtal med någon. Tursamt nog för mig så visade sig den dryga idioten vara duktig på att fälla korkade kommentarer så jag fick chans att garva innan jag lämnade donken för att dra hemåt.
"Jag ska flytta till Brixton för där är det en fördel att vara svart" Öh...

Skälet till att jag går ut och dricker en måndagsafton är inte att jag är alkoholist utan att jag firade att CSN nu beslutat att ge mig cash, jag kände att en stor börda hade försvunnit från mina axlar så därför ersatte jag denna penningbörda med bördan av en rejäl bakfylla. Min idé var att med blott 250 kronor på fickan så skulle det bli en relativt lugn kväll men 250 spänn räcker sjukt långt om man går ut en måndagskväll och avhåller sig från att beställa in drinkar eller käk.
Mat var ett annat problem - jag hann aldrig äta middag innan jag drog ut vilket visade sig vara ett problem vid femte rundan ungefär. Blä.

Hursomhelst: jag har lite nya projekt på G så de uppdateringar som kommer blir förhoppningsvis riktigt dunder. På ett av dem har min illustratör Jennifer en mer aktiv roll så uppdatering kommer förhoppningsvis inom två-tre dagar. Stay real!

Jag träffar Mariah Carey varje dag

2007-01-19T19:54:00.000-08:00

Fy helvete i böghålan vad jag är icke glad denna afton.
Min lilla nätta förkylning visade sig vara en redig släng av halsfluss och halsfluss är ingen sjukdom som är speciellt angenäm att ha. Jag har inte kunnat sova normalt, jag har inte kunnat äta normalt, jag har inte kunnat umgås med folk och jag har ständigt ont. Jag har mer eller mindre förvandlats till en sjukpensionär – och detta under enbart lediga dagar. HELVETE!

För ungefär tre dagar sedan fick jag äntligen se bilderna från min kära nyårsfest som jag hade under årsskiftet 2006-2007, det var en härlig upplevelse.
Skälet till att det hela var en sådan härlig upplevelse tror jag till stor del beror på att när man ser foton av en fest så ser man i stort sett bara en massa berusade glada människor som tjoar runt och tycker det är ett gudalikt privilegium att få gästa mitt nobla hem och dricka upp min sprit.

När man ser tillbaka på bilderna av en nyårsfest ser man nämligen inte fjortisen som hotade med sin maffia-pappa, man ser inte när jag slänger ut honom, man ser inte när Michos polare leker kastspjut med honom och slänger honom med huvudet före in i en prydnadsbuske på vår tomt och man ser inte äckel-braten som gick runt och tafsade på tjejer och försökte starta bråk.
Något jag verkligen önskar att jag hade på foto är en bild där jag sliter det sistnämnda äcklets ansikte itu med ren tankekraft och därefter skriver könsord med hans tarmar över motorvägen – det vore något att visa barnbarnen.
Jag anser mig rent allmänt vara en tämligen lugn och resonabel människa men den killen var nog fan en av de mest osympatiska karaktärerna jag någonsin träffat i hela mitt liv.
Stöddig, arrogant, hänsynslös, omogen, elak, korkad, dåligt klädd, ful och töntig.
Det enda positiva jag överhuvudtaget kan säga om hans motbjudande existens är
1: att jag slipper träffa den igen
2: att den kommer ta slut förr eller senare

En annan sak man lätt glömmer (eller snarare förtränger) när man leker festfixare är all skit man genomgår innan festen. Jag talar egentligen inte i det här fallet om att fixa plockmat, snacks, dipp och groggvirke eller om att göra i ordning huset före och efter festen eller om dylika saker.

Det jag talar om är att när du fixar fester och bjuder en massa polare som saknar stadigt sällskap så vet du att det finns saker bortom kall öl och nachos som krävs för att herrarna ska ha kul. Jag talar givetvis om kjoltyg, föredragsvis av den promiskuösa kalibern.
Eftersom jag själv redan har flickvän (som skulle vara med på festen) så kände jag mig rätt självbelåten då det betydde att jag redan i förväg hade sovsällskap och att jag inte hade något behov av att plocka prestigepoäng i form av raggning. Om jag med den slutsatsen ansett att samtliga bekymmer gällande festen var över och skitit i att bjuda andra kvigor än min egen flickvän hade jag dock varit tvungen att skruva fast varenda möbel i huset för att förhindra ett smärre upplopp så därför fick jag göra mig omaket att via telefon och MSN ta kontakt med tjejer jag kände och be dem komma över på nyårsafton med femton tjejkompisar.
Med andra ord: jag raggade åt polarna.

Den här processen är enligt mig något av det mest förnedrande jag behövt genomgå, jag vet inte om det är så att det bara bor psykopatbrudar i Stockholm eller om det är så att det bara är jag som känner merparten av alla psykopater med X-kromosomer i Stockholm men fy helvete vilka människor man träffar på. Problemet med nyårsafton är att många människor får idén att de vill ha fest samtidigt vilket delar in stadens yngre befolkning i två grupper: de som blir bjudna på en massa fester och de som inte blir bjudna på några alls.

Det stora problemet med grupp nummer ett (som oftast består av tjejer) är att när deras popularitetsnivå går upp över nyårsafton så växer även egot i exponentiell takt.
Nu försöker jag inte insinuera här att ett stort ego skulle vara något negativt men att försöka bjuda in en tjej som inte ser ut som Pomperipossa på en nyårsfest är enbart möjligt ifall du är beredd på att höra människan i andra änden av luren göra ett två timmars utlägg om vilket fantastiskt liv hon lever först.

Skälet till att de här människorna blir galna när de känner sig populära är givetvis att de i själva verket har dåligt självförtroende och kombinationen av dåligt självförtroende och storhetsvansinne kan tyvärr inte leda till annat än fullständig mental kollaps.
Jag hade förmodligen tyckt att det hela var mycket roligare om jag inte var tvungen att ta kontakt med den här sortens människor för att trygga score-möjligheterna på min egen tillställning (som för övrigt låg på en stadig noll nivå hela natten tack vare den charmige braten som sporadiskt försökte stoppa ned händerna i tjejernas byxor).

Här är ett exempel på ett samtal jag hade med en tjejkompis (som jag efter samtalet klassar som ytterst avlägset bekant) som nu återges till er helt utan ändring:
Jag: Jag ska ha en fest på nyår. Jag tänkte fråga ifall du har lust att komma?
Hon: Jag har blivit bjuden på sju fester hittills.
Jag: Jaha?
Hon: …

Som ni ser så missade jag helt den subtila hinten från hennes sida.
Det underliggande budskapet här var givetvis inte ”jag är upptagen på nyår” utan ”slicka min röv”.
Efter att ha sett min katt tvaga stjärten med tungan i tolv års tid har jag svårt att förmå mig själv till att utföra den servicen åt andra, ens över telefonen. Istället så avslutade jag samtalet med fröken Demi Moore-soon-to-be och raderade hennes telefonnummer, därefter fortsatte jag min lilla jakt.
Tursamt nog så känner jag en del tjejer som inte är helt galna i huvudet så festen blev inget bögparty i slutändan men inte ens på själva nyårsafton kunde jag låta bli att undra vad som hände med alla divor jag pratat med under den gångna veckan.
Hamnade de på samma glamourösa lyxfest allihopa?
Blev det champagne, hummer och stövelslickeri av fotomodeller och filmstjärnor?
Eller slutade helt enkelt kvällen med krogfylla?

Jag är ledsen (eller nej, det är jag väl egentligen inte) men jag tvivlar på att det finns någon människa i hela världen som skulle kunna övertyga mig om att det är ballt att gå på krogen på nyårsafton. Därmed menar jag inte att man är en värdelös loser som förtjänar att pissas i käften för att man gör det, jag menar helt enkelt att om din nyårsafton firas på en klubb istället för på en hemmafest som sig bör – SKRYT FÖR FAN INTE!
Det är i just den fasen som det slår slint för östermalms-Mariah Carey, i hennes värld duger det inte med att gå på en kul fest, kvällen är bara rolig ifall hon kan övertyga andra om att deras nyårsfirande sög gamla hundballar i jämförelse.

När väl nyåret är firat, raketerna avfyrade, raketspyorna avlossade, ölpavorna tömda, pissblåsorna sprickfyllda, tjejerna sitter och grinar i timslånga mobilsamtal och killar med spränghuvudvärk och rejäl ångest frossar i sig bakfyllemat på McDonalds så brukar prestigebehovet lägga sig och psykopatbrudarna återvänder till den gråa vardagen där de plötsligt är betydelselösa och poänglösa varelser igen. Patetiskt.

Hav dock förtröstan för de dyker gärna upp lagom till midsommarafton igen.
Det här är den där sortens tjejer som tjafsar ända fram till själva midsommarafton om var de ska festa någonstans, därefter sitter de och snackar i telefonen i tre timmar och tjatar ideligen om när bussarna till hottahejti går tills någon lackar ur och ber dem dra åt helvete.
Då tjafsar de i tio minuter om att det är dålig stämning innan de till sist drar. Blä.

En del tjejer är dock inte bara såhär över storhelgerna utan är bara genuint galna och övertygade om att hela stjärnsystemet roterar runt dem. Nu snackar jag inte om tokroliga tjejer som försöker avfyra skitnödiga kommentarer om att de är allsmäktiga och döcoola (misslyckas varje gång) utan om de där arroganta jävla tjejerna som kan snacka om sig själva i ett par timmar i sträck.

Visst fan kan man unna sig själv att skryta lite ifall det är så att man åstadkommit något värt att skryta om eller att livet för tillfället går ytterst väl för en men då ska man heller inte göra någon hemlighet av det. Jag skryter ibland och de flesta jag känner skryter också ibland.
Man skryter över en utbildning man kommit in på, pengar man tjänat, snygga skor man köpt, paranta skökor man nuppat med eller något annat.
Alla vet att det är skryt och därför kan kompisarna ge den mallige sina 15 minutes of fame, all in good grace.

Det jag talar om är dock inte den sortens skryt, jag talar om 24-7 glamourgafflande kärringar som tror att hon börjar levitera ifall en kille spanar in henne på tunnelbanan. Det här är typen som går runt med t-shirts som det står ”I only fuck with supermodels” på och ändå tror att hon inte framstår som ett IQ-befriat sprutluder.
Som om saker inte kunde bli värre kan du nästan ge dig fan på att samma idiot gärna vill framstå som intellektuell mellan varven och då ger sig på ett fyrtiofem minuter långt utlägg om sina hopplösa framtidsplaner som tvivelsutan innehåller poänglösa studier i någon varm storstad och gärna en luxuös och lång resa någonstans.
Ett par varningsflaggor man bör hålla utkik efter är:
1: resor till storstäder som är kända för bra shopping
2: konststudier
3: drömmar om att bli skådespelerska/mannekäng/popstjärna
4: ständigt återkommande formuleringar som öppnar för motparten att komma med komplimanger och uppmuntran, exempelvis ”mina kompisar säger alltid till mig att jag är så snygg/smart/duktig som kan le fint/räkna till hundra/torka mig själv” (notera att den första variabeln av personegenskap påverkar den andra variabeln av konkret talang)
5: excessivt drinkbälgande så länge någon annan bjuder
6: korkade och klumpiga försök till att låta bildad
Det är uppenbart att människan i fråga själv inte har några pengar att genomföra sina fåniga projekt med och hon är uppenbarligen för dum för att vara uppvuxen i en framgångsrik familj så du vet redan där att den här tjejen inte har några bekymmer med att stoppa gamla gubbsnoppar i munnen ifall det innebär en solsemester i Milano.

Enda problemet i fågelsången för den här sortens ”divor” är att när hon antingen sagt det rakt ut eller gjort det pinsamt uppenbart att hon har en taskig personlighet, är ointelligent, ointressant samt humor-, fantasi-, skrupel-, och skamlös så har hon egentligen bara ett kort kvar att vifta med: sitt utseende.
Problemet är det att när man vet så här mycket om en person så är det ta mig fan omöjligt att fortfarande tycka att hon är attraktiv, minuskontot får henne att rent fysiskt bli fulare och fulare. Att bli ful genom idioti är en åkomma som drabbat såväl popstjärnor som varenda dokusåpakändis som Sverige lyckats framkalla.

Kontrasten till sådana som ”Bionda” eller ”åh snälla Sverige ge mig uppmärksamhet innan jag skär upp handlederna”-Olinda är Paris Hilton: en person som gett sig fan på att hon ska trotsa naturlagarna med hjälp av checkhäftet.

Vad jag med denna formulering försöker säga är inte att fröken Hilton försöker fixa sig en snygg nuna med hjälp av gammal hederlig plastikkirurgi, oh nej. Hon försöker helt enkelt göra det jag skrev: hon visar ständigt upp sina ofattbara ekonomiska tillgångar och klä sig utmanande och umgås med coola kändisar för att på så vis helt enkelt ge intrycket av att vara en vacker ung kvinna.

Sorry Paris men det funkar inte, du är nära men nära skjuter ingen hare. Du har din slampiga utstyrsel, du har dina IQ-befriade popstjärnor till kompisar, du har särat på benen för kändisar och du har uppenbarligen mer pengar än vad du behöver. Det enda du behöver nu är ett ansikte som inte ser ut som Hindenburgolyckan men tyvärr babe – you can’t buy pretty.
Däremot går det finfint att köpa sig kopiösa mängder fulhet – fråga Michael Jacksons kirurger.

Jag och kroatiska björnar har något gemensamt

2007-01-14T00:02:00.000-08:00

Min förkylning har under det gångna dygnet blivit något bättre även om halsen fortfarande känns som att den deltagit i en Max Hardcore-rulle.

Jag vaknade upp och tyckte att livet sög och då menar jag inte att det sög på samma sätt som en parkeringsbot suger utan jag menar att det sög på samma sätt som Blues Brothers 2000 suger.
Ifall du inte sett ovan nämnda rulle så kan jag bara gratulera dig – det saknas adjektiv i det svenska språket för att beskriva hur kass den här filmen faktiskt är.

Jag hatar barn och om det är något jag hatar mer än barn så är det barnskådisar och om det är något jag hatar mer än barnskådisar så är det J. Evan Bonifant som vi här kan se stå jämsides med John Goodman som förhoppningsvis kontemplerade att sätta sig på snorungen. Blä.
Hav dock förtröstan kära läsare, ty dagen blev helt okej till slut ändå.
Jag surfade trött in på Aftonbladet, hittade en artikel med rubriken ”Björnen äter på hennes fot” och började flina.
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,974608,00.html

För den som inte orkar läsa själv så följer här en kort resumé:
Maria-Ruth Schäfer, en 19 år gammal volontär på en kroatisk djurpark livade upp stämningen i ett tröttsamt lokal-TV-reportage då hennes chef Ivan Crnkovic fick den idiotiska idén att Maria-Ruth borde sätta sig och sjunga inne hos björnarna.

Maria-Ruth tyckte det hela var ett bra tillfälle att visa sin chef att hennes omdöme var lika dåligt som hans och gjorde slag i saken.
Medo Brundo, en fem år gammal björn fick sin dag förstörd då han satt och chillade för sig själv inne i sitt björncrib när Maria-Ruth dök upp. Maria-Ruth hade dagen till ära spökat ut sig som en riktig styckmördare och började nu plinka på sin mandolin till Medo Brundos förtret.
Tråkigt nog för Maria-Ruth visade det sig att nallen hade något hon själv saknade: sinne för musik.
Vad jag menar med detta påstående är att det finns vissa saker här i världen som helt enkelt inte går ihop. Rött vin går inte ihop med skaldjur, lila går inte ihop med orange, blottning går inte ihop med bröllop och mandolinspel går fan inte ihop med god musiksmak.

Tösens musiknummer uppskattades inte av björnen som (förmodligen för att göra slut på eländet) belönade skrålandet med att försöka bita av foten på fröken Shäfer vilket man väl så här i efterhand får se som ännu ett fall av taskigt omdöme då Medo borde ha käkat upp hennes jävla gura istället.
Nu vill jag inte på något sätt insinuera att händelsen inte är en tragedi, jag säger bara att om man klär sig som Maria-Ruth gör så får man räkna med att bli lemlästad förr eller senare.
Hade människan kommit i närheten av mig i den där mössan hade jag också bitit henne.

En som inte uppskattade att björnen kalasade på Maria-Ruths lemmar var hennes chef Ivan som började banka skiten ur björnen med en käpp. En som inte uppskattade Ivans tilltag var björnen själv som besvarade pryglet med att börja tugga på Ivans ena arm.
Det hela slutade med att björnen blev ihjälskjuten av en jägare som råkade befinna sig i närheten och som av någon anledning var kamouflerad för att kunna bedriva jakt i en Montessoriskola.
Medo Brundo har nu blivit ett utställningsobjekt på Biologiska Institutet i Zagreb.
Jag antar att de inte har något dramatiskt institut i Kroatien eller också så var kulturkoftorna helt enkelt för kränkta av björnens kulturimperialistiska hållning till musik.